Minirecensioner | It’s Not Summer Without You & We’ll Always Have Summer

Jag håller just nu på att läsa några YA-böcker, och i den senaste delen läste jag The Summer I Turned Pretty och kunde sedan inte låta bli att läsa resten av serien. Sagt och gjort så läste jag de två andra delarna i denna triologi.

Summer

It’s Not Summer Without You av Jenny Han

Förra sommaren var en stor dröm för Belly, men hösten kommer och förändringar sker. Förhållandet med Conrad spricker i samband med Susannahs död. När Jeremiah ringer och berättar att Conrad är försvunnen bestämmer de sig för att leta upp honom och hamnar i sommarhuset i Cousins.

Alltså.. jag vet inte riktigt vad denna boken ska vara. Det känns som att de plötsligt inte har någon koll på vilka de är längre. Att de inte känner varandra. Belly och Conrads förhållande försvinner, och Conrad säger att han inte bryr sig om henne. Det värsta är att Jeremiah tror på honom. Vet du inte vem din bror är längre? Belly kommer på att hon har kommit över Conrad så fort hon kysser Jeremiah. Visst, det kanske är en finare romans än med Conrad. Men känner inte samma sak för dem. Fick inte heller den direkta känslan över Jeremiah i första boken – där är han söt och vänskaplig…? Kändes inte som hans känslor var så uppriktiga då, men de var de tydligen. Lite kul ändå att få läsa Jeremiahs perspektiv då och då. Gjorde att jag gillade honom mer. Men saknade Conrads perspektiv.

★★

Summer

We’ll Always Have Summer av Jenny Han

Belly och Jeremiah är tillsammans och går på college. Efter att fått veta att Jeremiah varit otrogen brister det. När han friar till henne förlåter hon honom och säger ja. Men det är inte alla som är positiva till deras förlovning och stundande bröllop. 

Istället för Jeremiahs perspektiv får vi Conrads. Det gillar jag lite mer. I den här boken börjar det med att Belly och Jeremiah är tillsammans istället. Där vi lämnade det helt enkelt. Det har gått ungefär två år om jag minns rätt och de är på college och bestämmer sig för att gifta sig. Herregud, vilken idiotisk idé. Speciellt med tanke på att det kommer direkt efter att han har varit otrogen – eller som Ross skulle sagt: ”We’re on a break!”. Att Belly finner vägen tillbaka till Conrad är inte förvånande utan det som jag tror alla hoppades på. Denna bok kändes mer som att knyta ihop sagan efter allt som hände i tvåan. Och sen blev det bara såhär…

★★

Vecka 42 | Veckosammanfattningar | 2018

Veckosammanfattning för vecka 42! Supergirl och Arrow är tillbaka! Nu är det bara Legends of Tomorrow som saknas. Eftersom jag såg precis ikapp Riverdale så är den äntligen här på veckosammanfattningarna igen.

42

DOCTOR WHO | 11.02 The Ghost Monument

Väldigt glad att de hittade Tardisen, så äventyret kan starta på riktigt. Kul med en ny design, och jag håller med doktorn. Jag gillar det! Däremot gillar jag inte att ingen sa de magiska ordet: ”It’s bigger on the inside”. Så himla tråkigt. Vissa saker vill en bara hör om och om igen. Älskar förresten Graham och hans solglasögon.

SUPERGIRL | 4.01 American Alien (Säsongspremiär)

Jag har saknat Supergirl. Men vet ni vad jag saknar nu när den har börjat igen? Jo, Winn och Mon-El. Det känns verkligen tomt utan dem. Men det är okej ändå. Det var en bra början av en ny säsong, och jag ska inte klaga mer. Inte än i alla fall. Gillar Nia, och hoppas verkligen hon kommer vara så söt och trevlig som hon är nu. Hon behöver inte bli ond. Håller verkligen tummarna för det.

YOU | 1.06 Amour Fou

Så Peach är död. Visste att det skulle ske så är inte förvånad. Men att det hände så fort..? Eller kan väl inte säga fort, med tanke på att hela serien går fortare fram än vad jag hade velat. Men det var ju nästan det som var mest intressant. Hela Peach och Joe som båda stalkar, och pratar illa om varandra pga de stalkar. Antar dock att det är lite intressant att han börjar hallucinera sitt ex Candace.

ARROW | 7.01 Inmate 4587 (Säsongspremiär)

Wow. Jag hade inte förberett mig på att Arrow kändes bra igen. Okej, ta i trä! Men wow. Okej, Oliver är i fängelse. Bara det känns bra i ett perspektiv där det är kul med förändringar och att de testar något nytt istället för att trampa i samma vatten. En ny Green Arrow har kommit till stan med en egen lista. Vi vet inte vem det är för hen har ingen kontakt med det gamla gänget. Felicity är fortfarande badass och rockar sitt rosa hår. Det som egentligen var wow-faktor var att vi fick se William som vuxen och Roy som gammal. De två tillsammans på den där ön. Alltså, detta är intressant!

THE FLASH | 5.02 Blocked

Tycker verkligen att The Flash fortsätter leverera. Detta är så kul! Äntligen liksom! Älskar faktiskt hela Caitlin, Cisco och Ralph trion. Aldrig varit ett direkt fan av Ralph men han börjar bli bra och gör sig bra tillsammans med de två. Så jobbigt att se både Cisco och Caitlin ledsna. Antar att Caitlins pappa har något med denna säsong skurk.. eller är det bara jag som får den känslan? Gillar Nora mer och mer, och tycker faktiskt nu att Iris får för mycket skit hela tiden. Vill veta vad som har skett mellan de två. Är det enbart pga Iris är ensamstående mamma och därmed kanske har problem med sin dotter? Eller bara att Nora ser henne varje dag och vill umgås så mycket med sin pappa som hon aldrig ser. Svårt att avgöra varför det är så stelt mellan dem.

BLACK LIGHTNING | 2.02 The Book of Consequences: Chapter Two: Black Jesus Blues

Issa har en sjuk och obehaglig power. Kanske förstår varför hans mamma var så himla anti honom. Om en har ögonkontakt med honom tvingas en berätta en mörk hemlighet. Hade inte velat prata med honom om en säger så. Intressant karaktär dock. Khalil dyker upp. Antar att han fortfarande är ovetande om att det är just Jefferson som är Black Lightning, och kanske fortfarande kär i Jennifer. Oavsett älskade jag att hon puttade ner honom. Gillade också slutscenen när eleverna får veta att Jefferson slutar som rektor men är kvar som lärare och de avslutar med att skrika hans gamla mantra.

42

LETHAL WEAPON | 3.04 Leo Getz Justice

Hur mycket ska vi orka se Roger vara idiotisk mot sina barn? Är så himla trött på hur han är mot sin familj. Och han har varit sån från första avsnittet. Leo gör alltid ett avsnitt mer humoristiskt, och nu var det faktiskt skönt att få ett känt ansikte igen. Cole är fortfarande en bra karaktär, men han har inte mycket att gå på. Vill ni veta vad som händer bakom kameran? Jo, Wayans kanske inte lämnar serien i alla fall.

THIS IS US | 3.04 Vietnam

Ett helt avsnitt med Jack i Vietnam, trodde först att det skulle vara tråkigt att titta på. Men det var ändå intressant. Att få mer historia om Jack och varför han var som han var. Att han hade ett hjärtproblem, att hans pappa inte alltid varit ett alkoholiserat svin, men hans farfar också varit det. Hur en blir vald att åka till kriget. Rätt sjukt sätt om jag får säga det själv. Men tydligen var det så en gjorde. Den där pojken som sprang fram med fisken.. och hans mamma (eller liknande) hade halsbandet som Jack gav Kevin, eller hur? Förresten, blicken som Jacks bror, Nick, gjorde i slutet av avsnittet. Hjärtskärande.

RIVERDALE | 3.01 Chapter Thirty-Six: Labor Day + 3.02 Chapter Thirty-Seven: Fortune and Men’s Eyes (Säsongspremiär)

Haha, detta är så himla dumt. Speciellt när de bestämde sig för att vara hejaklack utanför ungdomsanstalten. Men det fick mig att tänka på Cry Baby så antar att det var kul ändå. Men väldigt konstigt… och udda. Vad händer med hela den ja, övernaturliga delen? Det måste vara något skumt med den där gården. Vill gärna tro att de två har en koppling. Men blir lite osäker på det när Alice är helt med i den där gård-grejen, men samtidigt har detta skett när de var unga. Lite IT-känsla, eller? Förresten, ser mest fram emot det där flashback avsnittet. Tänk att få se FP och Alice som unga. Och älskar att vi får se mer av Joaquin speciellt när jag tycker att Moose är en tråkig och ganska svag karaktär och Kevin behöver något mer.

SUPERNATURAL | 14.02 Gods and Monsters

Nick är en ond jävel och hela hans skådespel om hur sårbar, ledsen, förvirrad, snäll han är tröttsamt. Kanske att han inte förstår det helt själv. Men ändå. Och Jack? Jag tyckte han var fin. Hela scenen när han hälsade på sina släktingar. Det var fint. Men sen? När han sa till Castiel att Dean inte är den viktiga. What the fuck? Förresten, hörde att Mark Sheppard kanske ska tillbaka – fast som en annan karaktär. Hm…

HOW TO GET AWAY WITH MURDER | 5.04 It’s Her Kid

Känner att det inte hände så jättemycket i detta avsnitt. Var mest synd om Nate Sr. Samt att alla börjar bli misstänksamma mot Gabriel. Har bara en massa frågor… Vart är Oliver? Vem pratar Frank med hela tiden? Varför har Bonnie Nates telefon?

BLINDSPOT | 4.02 My Art Project

Jag är faktiskt rätt trött på Remi. Det enda bra är att vi får se Roman hela tiden. Vem tror att Patterson var vaken under hela tiden? 🙋 Får se om det stämmer men det känns så i alla fall. Tror inte att Remi/Jane kommer döda Weller. Inte än i alla fall. Det är alldeles för tidigt in på säsongen. Saknar gamla Zapata som var en del av gänget och kompis med Reade. Vet inte om hon faktiskt är dirty eller om hon bara är djupt undercover.

Riverdale | Säsong 2

Riverdale

Titel: Riverdale Skapare: Roberto Aguirre-Sacasa Medverkande: K.J. Apa, Lili Reinhart & Camila Mendes  Genre: Crime, Drama & Mystery Premiär: 2016 – Network: CW

Handling,

Archie och hans vänner utforskar mörkret, hemligheter och mord kommer upp till ytan i denna småstad.

Tankar,

Vet inte om jag ska skratta eller gråta över den andra säsongen av Riverdale. Jag gillade första säsongen, även om jag hade blandade känslor med skämskudde, överdrift och ändå underhållande. Men nu… jag vet inte. Det är fortfarande underhållande och så himla överdrivet. Men kanske det är just som är så himla charmigt.

Riverdale

Jag slutade titta på Riverdale efter bara några avsnitt in på andra säsongen. Blev så himla trött på Archie och hans ”red circle”. Lite visste jag att precis det avsnittet som jag nu påbörjade så hade han lagt ner den delen. Men han fortsatte ändå vara den mest irriterande karaktären som denna serie har. Första säsongen var han platt – nu var han idiotisk, gick ifrån sina egna värderingar och principer och bara helt enkelt irriterande. Hur han väljer bort de personer som han värdesätter mest – sin pappa och Jughead – för att vinna över Hiram (och Veronica). Vet inte om han faktiskt visste hur mycket av en maffia han gick med eller om han bara var idiotisk nog att inte förstå. Hela den storylinen blev jag besviken på. Speciellt hur Archie värdesatte sig själv i Hirams gäng. Kom igen, du är fortfarande en high school unge.

Det är nog en av de mest jobbigaste delarna med Riverdale. Hur alla verkar glömma bort åldern på dessa ungdomar. För ja, de är ungdomar. Hur kan de ha så mycket makt? Hur beter de sig egentligen?

Riverdale

Jughead… lilla kära Jughead. Var min absoluta favorit i första säsongen blev också irriterande här. Hur han blev en Serpent och kämpade för någonting som han har brytt sig om i två sekunder. Dock blev han bättre och till slut förstod till och med jag varför han brydde sig. Men ändå. En stor överdrift.

Betty och hennes ”bror” som kom tillbaka. Det var också en story som jag känner jag kunde varit utan. Han var väldigt creepy, och kanske intressant att hon och hennes mamma var illa ute. Och blev räddade av familjen Jones. Vem älskar inte Alice och FP? Blicken han gav henne under musikalen när han såg Alice tillsammans med Hal. Mitt hjärta! Och såklart det var hans barn som hon födde fram och adopterade. Bara inte denna läskiga pojk. Däremot gillade jag hela grejen med att Black Hood ringde Betty och tvingade henne att göra saker – speciellt när det visade sig att det var hennes pappa. Som vi alla trodde det skulle vara från första stund. Eller hur?

Ett tillägg, älskar Cheryl och att hon är tillsammans med Toni. Och att hon fick sin egna jacka. Och att den var röd. Älskar’t!

Nästa säsong,

Archie hamnar i fängelse för att han är både dum och att Hiram är världens idiotiska. Att fortsätta se Hiram som the bad guy kan bli rätt tröttsamt. Polly är skum as fuck. Hur hon pratar om gården och att förlåta Hal. Hon kommer få Alice att bli en jobbig karaktär igen. Hoppas såklart på mer Cheryl i sin fina röda jacka. Men av det jag har hört så har tredje säsongen börjat med ganska mycket kaos och rätt dålig.

De två första avsnitten av Riverdale säsong tre kommer finnas med i nästa veckosammanfattning som kommer på söndag/måndag.

★★½

Now comes the part where we throw our heads back and laugh

– Det är ett samarbete med bloggarna ElsaEmelieFeliciaSara

Poäng till den som kan komma på från vilken film citat i rubriken kommer ifrån! Det är på temat. Veckans tema är nämligen roliga filmer och tv-serier. Vilken är egentligen den roligaste filmen/tv-serien som finns? Jag har tänkt i kanske en kvart på vilken som skulle vara den roligaste filmen och den roligaste tv-serien och kommit fram till ett resultat. Det var en kort process, men ack så viktigt ändå.

roligaste

Arrested Development

Det är svårt att inte skratta till Arrested Development. Den är så fantastisk, smart, många callbacks till tidigare avsnitt och sekvenser. Det är fascinerande hur de kan få samma publik att skratta åt samma skämt om och om igen. För er som inte vet är detta en tv-serie som handlar om familjen Bluth, som är en väldigt självisk och rik familj som hamnar i trubbel när pappan i familjen hamnar i fängelse. Hans äldsta son, Michael, tvingas försöka hålla ihop familjen.

roligaste

Monty Python and the Holy Grail

Dummare än så här kan det knappat bli. Denna film har nästan en handling. I alla fall nästan. Det är King Arthur och hans riddare som är på jakt efter den heliga graalen. Sedan går det lite utför och blir mest skämt, osammanhängande sekvenser som på något sätt fortfarande är sammanhängande. Har ni inte sett den borde ni göra det. För jag kan inte tänka mig ett liv där en inte säger repliker från denna film då och då.

Vilken film och tv-serier anser ni är den roligaste?

Big Mouth | Säsong 2

Big Mouth

Titel: Big Mouth Skapare: Jennifer Flackett, Andrew Goldberg, Nick Kroll & Mark Levin Medverkande: Nick Kroll, John Mulaney & Fred Armisen Genre: Animation, Comedy & Romance Premiär: 2017 – Network: Netflix

Handling,

Big Mouth handlar om fyra stycken barn som håller på att bli tonåringar. Nick, Andrew, Jay och Jessi försöker alla hitta rätt bland kärlek, föräldrar och framför allt hormoner. Tillsammans har de hjälp av hormonmonster som försöker guida de rätt genom oftast väldigt idiotiska förslag.

Tankar,

Big Mouth är väldigt speciell. Det är konstigt att titta på barn, även om de är animerade, som hanterar puberteten. Speciellt när det handlar mycket om onani. Men det är en process att hitta sig själv, lära känna sin kropp. Att älska sig själv är första steget att älska någon annan.

Men det är fortfarande konstigt att titta på. Eftersom det handlar främst om tre killar, och en tjej, så är fokusen mycket på killarna. Deras utveckling, deras kroppar. En som är för liten, inte kommit riktigt igång med puberteten och en annan som istället har kommit väldigt långt och tvingas (ja, tvingas) ta bort mustaschen.

Big Mouth

Det som jag uppskattar mest, fortfarande i andra säsongen, är när de pratar om tjejerna. Deras sätt att upptäcka sin kropp, att inse att alla kroppar är olika och vackra. Och att slutshaming inte är okej. Maya Rudolphs karaktär hormonmonstret är helt underbar.

Till skillnad från första säsongen har några mer karaktärer fått tillfälle att synas som egentligen är mer i bakgrunden. Matthew till exempel som har blivit en favorit hos mig med sina konflikter, att passa in, och att vid varje tillfälle ta till sarkasm och förolämpning som försvar. Det är verkligen inte lätt att vara tonåring.

Nästa säsong,

I nästa säsong, om det blir en sådan, hoppas jag att vi får mindre av Coach Steve för det är en karaktär jag inte finner rolig eller som får min empati. Han är bara irriterande. Samma som med hans hormonmonster som dyker upp då och då.

★★★

Me too – ett år senare

me too

Det har gått ett år sedan sen #metoo. När hela ens sociala flöde välde av historier, arga och förtvivlade kvinnor, en gnutta hopp om förändring. Diskussionen om sexuella trakasserier fann sig till familjemiddagarna, lunchrasterna på jobbet och ut i samhället. Från att ha varit ett samtal som en helst inte vill ta på eller kännas vid så var det som om att plåstrets drogs bort och det var okej. En revolution var på väg. Att efter ha suttit tysta i flera år, i flera decennier så bröts det. Istället för att undvika det började vi skrika. Vad som hade hänt oss. Hur samhället är uppbyggt. Det går inte längre att undvika, att blunda för det.

Nu har det gått ett år, och vad har hänt sedan dess? Den så kallade kulturprofilen har blivit dömd till två års fängelse av tingsrätten, men ska nu till hovrätten. Företag vittnar om att regler har gjorts, en större förståelse har tillkommit. Men det finns mycket kvar att göra. Bara för att personer med en dålig kvinnosyn har fått sparken från jobb, kvinnorna blir hörda så är det en lång väg kvar.

Vi går fortfarande runt rädda. Får fortfarande höra ”lilla gumman” så fort vi står upp för vår åsikt. Vi förklarar fortfarande dåligt beteende att killar är som killar. Jag hör ständigt berättelser om dessa människor. Hur unga flickor gör allt i sin makt. De gör allt rätt – de uppsöker läkare, de polisanmäler, går i terapi men möter fortfarande sina förövare på gatorna, i skolkorridoren.

För nästan exakt ett år sedan sen skrev jag ett eget inlägg om detta. Om hur sexuella trakasserier har blivit en vardagsgrej från en ung ålder. Jag vill göra allt jag kan för att inte mina barn, barnbarn inte ska uppleva samma sak. Det är svårt att förändra hela samhället själv. Men en kan alltid göra lite. Mitt val har blivit att jag alltid tar fajten. Oavsett. Om det är personer som pratar nedvärderande om kvinnor och deras utseende, normaliserar våldtäkter med skämt. Jag är redo. Dock är jag samtidigt trött. Trött på att säga samma sak om och om igen. Trött på att ständigt vara den jobbiga personen som förstör sociala sammanhang med att säga till. Be folk förklara sina så kallade skämt.

Jag vill gärna tro att om jag tittar tillbaka på detta nästa år så har det skett några radikala förändringar. Men jag är inte så säker på det. Vi sitter fortfarande med en kvinnohatande president i ett av de mest influerande länder och vem som styr Sverige är fortfarande oklart. Flera veckor efter valet. Kommer de som är rasister, kvinnohatare, homofober få utrymmen i debatten, vårt styre och samhälle? Jag hoppas inte.

Vecka 41 | Veckosammanfattningar | 2018

Veckosammanfattning för vecka 41! Hela fem stycken serier som började denna vecka. Blir en hel den serier nu, och mer kommer nästa. Det ska bli kul! Och mycket.

41

DOCTOR WHO | 11.01 The Woman Who Fell to Earth (Säsongspremiär)

Så taggad på nya säsongen av Doctor Who. Jodie Whittaker känns verkligen som The Doctor! Som vanligt med första avsnittet så är själva doktorn inte sig själv, utan med allt som händer då den ska plötsligt finna sig själv igen. Men det som vi såg av Jodie var toppen. Kul med ett större gäng (tre personer) som alla är olika och kan nog tillföra olika saker. Hoppas väl att letandet av Tardis inte tar allt för lång tid för det känns som det kan förstöra lite charmen av serien/säsongen.

YOU | 1.05 Living with the Enemy

Hälften av första säsongen är nu avklarad, och jag är uttråkad. Hur många stalkers kan Beck egentligen ha? Och hur kan hon vara så naiv till alla i hennes närhet. Joes dåliga försök att döda Peach. Först att han inte ens tänker på vad han gör, och hur kan gör det. Snacka om att förbereda lite bättre… och sen att han misslyckas. Han är ändå rätt dålig som creepy stalker.

THE FLASH | 5.01 Nora (Säsongspremiär)

Nora är så underbar! Så sorgligt med hela samtalet mellan Iris och Barry där de pratar om att han inte vill missa alla Noras första ögonblick. Speciellt när vi hade redan fått en känsla av att Barry inte är där – och sen får vi det bekräftat. Han har inte varit med i hennes uppväxt pga han är försvunnen. Så himla sorgligt! Ska bli kul att se mer av Caitlin och hennes bakgrund samt Killer Frost. Liksom, äntligen! Och älskade när Ralph äntligen förstod allt med multiverse och varit helt utanför den pågående konversationen så länge.

BLACK LIGHTNING | 2.01 The Book of Consequences: Chapter One: Rise of the Green Light Babies (Säsongspremiär)

Black Lightning är tillbaka, och som ni kanske minns var det aldrig min favorit när säsong ett var. Så känner mig inte supertaggad. Första avsnittet visar mest konsekvenser av det som hände i slutet av första. Har inte jättemycket mer att gå på. Däremot Jennifer har antagligen så himla stora krafter – det ska bli kul och intressant att se vad hon kan göra med dem. Om hon får kontroll på dem. Hon lär ju vara mycket starkare än sin pappa.

LETHAL WEAPON | 3.03 A Whole Lotto Trouble

Jag vet… jag har så svårt att lägga bakom mig all skit som händer bakom kameran. Att Damon nu vill sluta och att all information en får gör mig så trött. Och tyvärr speglar detta min syn av serien och blir som sagt bara så trött. Men jag gillar ändå Cole och hans scener med hans dotter. That’s it.

41

THIS IS US | 3.03 Katie Girls

Just nu lever jag för Rebecka och Jack scener. Okej, det var en stor överdrift. Men de är väldigt fina, och så härligt att se hur det var när de föll för varandra. När det bara är de två och inga barn och andra bekymmer. Bästa var dock att få reda på att Beth, Toby och Miguel har en gruppchatt. Så underbart! Är bekymrad över Beth och hennes framtid och att det ibland känns väldigt stelt mellan henne och Randall. Vill inte att de två ska bli arga, sura, försvinna från varandra. Det hade varit tufft. Gillar att Randall fick skälla ut Kate angående det hon hade sagt, men att han också fick möjlighet att säga förlåt.

SUPERNATURAL | 14.01 Stranger in a Strange Land (Säsongspremiär)

Helt okej början på nya säsongen – och älskar nya titeln. Det finns saker som jag gillade med avsnitt. Till exempel att Bobby ändå är tillbaka, att Sam verkligen dissade nya demonen som vill vara Crowley. Det finns ingen Crowley eller en ny kung av helvetet. Det går inte att ersätta honom. Känner mig också helt okej med nya storylinen. Gillar däremot inte att Cas fortfarande är så ”svag”. Kan han inte bli den som han var i början?

HOW TO GET AWAY WITH MURDER | 5.03 The Baby Was Never Dead

Först och främst, Bonnie har en syster? Är det en tvilling? Är hon med då och då? Är det hon som kanske är i framtiden? Alltså, orkar inte med en Bonnie, och nu har vi två. Älskade att Oliver förstod Frank när han väl såg Gabriel pratade i telefon. Och på tal om Oliver, vart är han? Och varför är Conner helt blåslagen i ansiktet på deras bröllop? Jag behöver svar!

BLINDSPOT | 4.01 Hella Duplicitous (Säsongspremiär)

Vet inte riktigt vad jag känner för nya säsongen där Jane har gått tillbaka till Remy och därmed ”ond”. Det är lite störande, men samtidigt kan det vara kul att se något nytt. Saknar Roman väldigt mycket – men glad att han kommer då och då som hallucinationer. Men hade lätt varit bättre om han faktiskt inte var död. Intresserad vad som sker med Tasha, och hennes ingång i allt. Vad hände? Hur länge? Vill ha mer svar angående det. Eller är det bara jag som missat allt?

BoJack Horseman | Säsong 5

BoJack Horseman

Titel: BoJack Horseman Skapare: Raphael Bob-Waksberg Medverkande: Will Arnett, Amy Sedaris & Alison Brie Genre: Animation, Comedy & Drama Premiär: 2014 – Network: Netflix

Handling,

BoJack Horseman var stjärnan på tv-serien ”Horsin ‘Around” på 90-talet, nu är han en föredetting som dricker för mycket och klagar alldeles för mycket.

Tankar,

Jag älskar BoJack Horseman. Det är en extremt rolig serie om väldigt mycket ångest. Mellan skratten så kryper ångesten in i en på ett väldigt obehagligt sätt. I slutändan mår en ändå bra för det är en rolig serie. Tänker att det är svårt att beskriva för folk som inte ser BoJack Horseman, men ni som sett kanske känner igen sig i det.

BoJack Horseman

Med det sagt tycker jag att femte säsongen av BoJack Horseman började svagt. Svagare än vanligt. Blev besviken och lite ledsen. Men hoppet är det sista som lämnar människan och vi såg vidare med en gnutta hopp. Det blev bättre! Det här är ingen dålig säsong, utan snarare tvärtom. Försöker lista ut vad som inte var lika klockrent med den, och tror det är förändringarna. Tydligen har jag svårt för förändringar. Sista avsnittet tyder dock på att det kanske är saker som kommer gå tillbaka till vanligt – och andra förändringar kommer ske istället.

Barf me a river, fartbags!

En skulle kunna tro att BoJack alltid ”hits the bottom” med sin ångest, depression och missbruk. Men varje säsong kommer han längre ner i den djupa botten han borde ha träffar tidigare. Hans missbruk har verkligen kommit upp i ytan – och tillsammans med sitt nya jobb (som är väldigt nära hans egna liv) blir allt komplicerat. Distansen till Diane var påtaglig och säkert en stor del till varför han blev allt sämre och sämre. För Diane har ändå på något vis varit hans räddning. Nu när hon också mår skit, som speglar sig i hennes val, handlingar och omgivning, är hon inte samma stöttepelare. Och varför skulle hon? Det är tröttsamt att vara den personen för en sådan som BoJack.

BoJack Horseman

Princess Carolyn är fortfarande i jakt på sitt barn. Tycker att det var kul att få se mer av hennes bakgrund, och det är en fin resa hon gör. Dock känns hon väldigt oförberedd och vet inte riktigt hur hon ska tackla det i kommande säsong.

Blev så glad i slutet av sista avsnittet när Todd tog av sig sin kostym och blev sitt vanliga jag med sin röda huvtröja. Har saknat den gamla Todd. Var aldrig ett riktigt fan av kontor-Todd med sitt jobb. Han ska ligga på BoJacks soffa och göra ingenting – eller komma på dumma idéer med Mr. Peanutbutter. På tal om Mr. Peanutbutter så hans känslor för Diane är ändå fina och hur han saknar henne. Men så dåligt beslut att istället för att berätta för Pickles om vad som har hänt, dvs. att han hade sex (flera gånger) med sin exfru och därav otrogen, så friade han till henne. Hello, drama!

Nästa säsong,

Nästa säsong kommer nog bli bra. Todd som sig själv (förhoppningsvis), Mr. Peanutbutter med fru nummer fyra. Princess Carolyn med ett barn. Diane kanske lite mer gladare. Och, håller tummarna, för en nykter BoJack.

★★★★

Första titten | Single Parents

Single Parents

TITEL Single Parents | SKAPARE Elizabeth Meriwether & J.J. Philbin | MEDVERKARE Taran Killam, Leighton Meester & Kimrie Lewis | GENRE Comedy | PREMIÄR 26 september 2018 | NETWORK ABC

HANDLING

En grupp av singel föräldrar hjälper varandra med att ta hand om varandras barn och skapa nya relationer.

JAG TYCKER

Min regel är att inte titta på komedier för att de oftast inte ger mig så mycket. Men det är ändå kul att se någon lättsamt ibland. Sedan är det Leighton Meester som gör allt värt. Så jag testar igen efter att inte ha tyckt om Making History. Dock känns hon mer i sitt rätta element här i Single Parents.

Single Parents är en komedi om hur det är att vara singel förälder. Men hur olika den erfarenheten är. Vi har en som har absolut ingen aning om vad han håller på med. En som behandlar sina barn som anställda. En som lever lite för mycket för sitt barn och är nästan ett barn själv. Och en som vars barn vill ha hennes närhet hela tiden. Det är inte lätt att vara förälder (antar jag) och varje förälder-barn relation är olika. Det är kul att se variationen.

Och visst är den ändå rolig. Det är vissa scener som är lite extra rolig där jag faktiskt lyckas le i några sekunder. Det som chockade mig mest är hur underbara barnen är. Oftast är barn i tv-serier det värsta som finns. Men här är det snarare de som är stjärnorna i serien och det är nästan enbart pga dem en vill fortsätta se den.

Jag kommer nog fortsätta se Single Parents. Har än så länge sett två avsnitt. Men då det är en komedi så lär den inte vara med på veckosammanfattningarna då jag inte har mycket att säga efteråt. 

Har ni sett Single Parents?

Relationer jag skulle vilja ha

– Det är ett samarbete med bloggarna ElsaEmelieFeliciaSara

När veckans tema är att jag ska lista vilka relationer från antingen tv-serier eller filmer som jag skulle vilja vara en del av. Eller ha. Inte så att jag ska slänga mig in i den relationen som redan finns där. Och herregud, vad svårt det var. För låt oss vara ärliga. Vem vill ha all det drama som så många relationer i tv-rutan har. Inte jag i alla fall!

relationer

Luke & Lorelai

Det jag gillar med detta par är att det är ändå så enkelt. Även om de har svåra stunder så är det oftast väldigt enkelt. De är vänner, goda vänner, och finner varandra. När de är tillsammans är det nästan exakt samma som det var innan. Bara väldigt skönt och bra.

relationer

Monica & Chandler

På samma sätt som Luke och Lorelai var Monica och Chandler vänner först. Sedan en natt i London förändrades allt. Detta par är nog det närmsta jag kommer till att ett förhållande kan vara att bara sitta i soffan och göra ingenting. Det behövs inte supermycket drama för att det ska vara bra. Skönt!

relationer

Logan & Veronica

Okej, detta är inte ett dramafritt förhållande. Snarare tvärtom. Men som Logan säger, deras historia är episk. Och vem vill inte ha ett förhållande som är det och den kärleken som de två har för varandra. Den är nästan oslagbar!

Vilka relationer skulle ni vilja ha?

Kom gärna på egna förslag! För jag känner att jag missar ett jättestort och bra förhållande som borde vara med på listan. För som sagt, även om det finns karaktärer, serier och relationer jag älskar så skulle jag aldrig någonsin vilja ha ett sånt själv.