• filmer

    Skräckfilmer | Mina favoriter plats 80-71

    Några till skräckfilmer för er som kanske vill ha tips inför Halloween. Den här gången har vi några som är nästan är mer komedi än skräck, och till och med en musikal! Det finns alltid någonting för alla.

    Plats 80 – The Inivitation

    Will och hans nya flickvän Kira blir inbjudna till en middag med hans gamla vänner hemma hos Wills ex Eden och hennes nya pojkvän David. Kvällen börjar avslappnande men det blir snart rätt tydligt att någonting inte står rätt till.

    Det jag gillade med The Invitation var den jobbiga känslan som ständigt var över karaktärerna och sällskapet. Vi förstod att någonting inte var rätt, någonting kändes väldigt fel, men vi visste inte riktigt vad. Det är en och samma plats, ett fåtal karaktärer vilket skapar ett litet och instängt rum. Ett rum vi gärna vill försvinna från!

    Plats 79 – Psycho

    Marion Crane hoppas kunna starta ett nytt liv och i sin flykt hamnar hon på Bates Motel, där dess ägare Norman tar hand om sin mamma.

    Hitchcocks klassiska film som jag tror alla känner igen duschscenen i alla fall. Jag gillade den, men blev väl inte helt såld på den som alla andra verkar ha blivit. Det är såklart en klassiker, ett måste och en kuslig berättelse som sätter sig fast. Har ni chansen att se den – gör det. Vill ni se fler av Hitchcocks fantastiska filmer? Hör av er så kommer jag med finfina tips. 

    Plats 78 – Creature from the Black Lagoon

    En vetenskaplig expedition längs Amazonfloden finner en förhistorisk varelse i den svarta lagunen. Utforskarna bestämmer sig att fånga varelsen, men det verkar inte vara så enkelt.

    En monsterfilm från 1954 som är otroligt charmig. Med monstret, kvinnan och de vetenskapliga männen som försöker förstå. Nästan Shape of Water. Eller ja, Guillermo del Toro lär ha sett denna film innan han sin som på sitt sätt är snarlik. Har också sett tvåan… som inte alls är lika bra och har helt fel fokus.

    Plats 77 – Rocky Horror Picture Show

    Paret Brad och Janet fastnar med bilen under en storm och söker skydd på en kuslig herrgård och dess ägare Dr. Frank-N-Furter. De hamnar på en fest med vilda karaktärer och läskig butler.

    En komedi, en skräckfilm och en musikal. Allt i ett och den är väldigt charmig. Musiken är otrolig och någonting som ni säkert känner igen även om ni inte sett filmen eller musikalen i sig. För ja, det var en musikal från 1973 som filmatiserades 1975. Richard O’Brien har gjort musiken, manus och är även med i filmen. Bästa är “Time Warp”. Rekommenderar för en som gillar musikaler men kanske inte skräck.

    Plats 76 – Nosferatu

    Vampyren och greven Orlok är på jakt efter en ny fastighet och blir väldigt förtjust i mäklarens fru.

    Nosferatu är en klassiker från 1922 som är väldigt vacker att titta på och skådespelaren Max Schreck ser nästan ut som en vampyr. Är vi verkligen helt säkra på att han inte var en riktigt vampyr? Som i filmen Shadow of the Vampire. Hm… en stumfilm som jag rekommenderar varmt!

    Plats 75 – The Host

    Gang-du arbetar nära Hanfloden, som man har dumpat giftigt avfall i. Konsekvenserna blir en gigantisk bläckfiskliknande monster dyker upp och attackerar befolkningen – och även Gang-dus dotter Hyun-seo.

    Innan Bong Joon-Ho gjorde den hyllade Parasite gjorde han även monster-skräckfilmen The Host som är nästa på min lista över favoriter. Det jag gillar med The Host är att såklart monstret (det är något speciellt med monsterfilmer). Men även hur bra Bong Joon-Ho är på att variera och växla mellan seriösa ögonblick och komiska. Minns även hur jag tyckte att den aldrig tog slut och hade flera slut i sig. 

    Plats 74 – Jennifer’s Body

    En cheerleader förvandlas till en mördare som specialiserar sig på manliga klasskamrater. Kan hennes bästa vän sätta stopp för det?

    Jennifer’s Body kan vara filmen som under en kort stund förstörde Adam Brody. Den söta pojken från The O.C. är inte så söt längre.. Haha! Okej, detta är ingen jättebra film. Säger verkligen inte det. Den är töntig och cheesy men den är underhållande och rolig. Det är kul att se Megan Fox döda kamrater och Amanda Seyfried försöka stoppa det.

    Plats 73 – Ready Or Not

    En bruds bröllopsnatt tar en oväntad vändning när hennes nya svärföräldrar tvingar henne att delta i ett skrämmande spel.

    Jag blev faktiskt väldigt chockad över hur mycket jag gillade Ready or Not. Den är rolig, inte direkt skrämmande men charmig. Och ännu en film med Adam Brody. Om ni vill ha en längre tankegång kring denna kan ni alltid läsa min recension. Men tycker denna är helt suverän och som sagt väldigt rolig!

    Plats 72 – Baskin

    Polisen gör en skrämmande upptäckt i en lägenhet.

    Jag vet knappt vad jag ska säga om Baskin. Har inte vågat se om den än för wow-vad jag tyckte denna var jobbig. Men är inte det lite grejen med skräckfilmer också? Regissören älskade att jag inte vågade se allt… och det är väl bra resultat för honom i alla fall. 

    Plats 71 – Resident Evil

    Ett virus läcker ut från en topphemlig anläggning och då skickar man in en elit militär grupp för att begränsa utbrottet. Alice och Rain ska leda uppdraget men de har bara tre timmar på sig.

    Kanske mer av en actionfilm än skräckfilm. Men med tanke på att det är zombie och muterande hundar så är det på ett sätt en skräckfilm. Underhållande och action som inte hade varit lika bra eller underhållande om det inte vore för Milla Jovovich. Tycker de andra också är bra – men inte lika.

  • böcker

    Årets bok 2020 | Och vinnaren är…

    Där kräftorna sjunger av Delia Owens blev årets vinnare, och faktiskt var min favorit av de tolv nominerande.

    Den handlar om Kya Clark som blir kvarlämnad av alla i träskmarkerna vid North Carolinas kust. Hennes vänner blir istället naturen och fiskmåsarna. Personen i staden ser ner på henne och hon blir direkt misstänkt när en man hittas död i våtmarkerna.

    Ju mer jag tänker på den desto mindre tycker jag nog om den. Men det är ändå min favorit av de alla jag läste. Gav den en fyra, men skulle nog idag välja en 3,5 i betyg. Samtidigt är jag glad att den vann och att jag äntligen hade samma åsikt som de andra som röstar i tävlingen.

    På andra plats kom Brevvännerna av Eli Åhman Owetz som jag tyckte var mysig men inget särskild. På min egna lista hamnade den på plats sex, vilket gör den till den mest ultimata medelmåttiga boken. Jag blev faktiskt förvånad att den kom så högt upp. Antar att folk gillar feel good-böcker som är mysiga.

    På tredje plats kom fjolårets vinnare, Stina Jackson med sin andra bok Ödesmark. Silvervägen var inte min favorit förra året men en av de som jag uppskattade. Hennes andra bok har stora likheter – den mörka, djupa skogen och dess mysterium i samhället. Men den här var inte lika bra, tyvärr.

    Vann din favorit?

  • listor

    Booktober | Höstlista

    Att romantisera hösten verkar vara min grej. Därför fortsätter jag gärna det med en lista om böcker (mest i alla fall) som jag hittade hos Bokprinsessorna där Lena och Pernilla svarade på samma frågor. Är ni intresserade av att läsa deras svar, tryck här! Vill ni läsa mina svar på en höstig lista om böcker, fortsätt!

    Berätta vad din favoritgrej är med hösten?

    Vad är inte min favoritgrej med hösten? Jo, mörkret. Men det var inte frågan. Utan vad är min favoritgrej. Nästan allt! Hur löven ändrar färg, tjocka tröjor, mina skor, mina jackor, att jag snart får ta på mig mina handskar, kanske en mössa (inte än dock). Blir plötsligt helt kär i färgen gult, speciellt senapsgult. Fått dille på läppstift igen – tänk er ett riktigt mörkt. Wow. Såklart att dricka te. Hockeysäsongen är igång. Halloween och vi ser på skräckfilmer. Sätta sig i soffan med en fluffig filt (eller täcket, om man är tillräckligt busig) med en bra bok. Eller jag vet, mustiga soppor och grytor.

    skogen
    Vilken bok påminner dig om skolan?

    Jan Guillou bok Ondskan. Läste den i sjuan som en bok hela klassen skulle läsa. Minns verkligen hur olidligt jag tyckte det var att vi var tvungna att lyssna på ljudboken den första lektionen. Samtidigt som vi hade boken framför oss. Guillou som läser boken själv läste långsamt att jag läste i förväg, väntade, läste i förväg. Alternativt En världsomsegling under havet av Jules Verne som jag läste på mellanstadiet när vi skulle läsa klassiker.

    Vilket bokomslag påminner dig om hösten?

    Skulle nog säga Harry Potter och de vises sten. Inte för att omslaget skriker höst utan för att boken gör det för mig. (Filmen är mer jul).

    Harry Potter
    Vilken skräck/Halloween bok är din favorit?

    House of Leaves av Mark Z. Danielewski som är den enda boken jag har tyckt är lite läskig hittills. Men jag hoppas kunna förändra det i år!

    Har du någon favorit Halloween eller skräckfilm?

    OM jag har. Såklart jag har – men jag vill inte berätta i förväg. Istället får ni hålla koll på bloggen när jag listar min topp 100. Ni finner alla under taggen: Topplista: Horror.

    promenad
    Vilken bok ur höstutgivningen ser du mest fram emot?

    Jag är så dålig på att ha koll på utgivning av böcker. Mest för jag känner att jag har bättre koll på den utländska, och vet aldrig när de släpps i Sverige. Men har inte stenkoll på utländska heller för den delen. Men däremot vet jag att The Invisible Life of Addie LaRue av V. E. Schwab precis kom ut och den har jag ändå på min TBR-lista.

    Vilken film som har premiär nu i höst ser du fram emot?

    Knappt någon film som har premiär nu i höst. Vill se Dune, men den blev framflyttad till hösten 2021. Som mycket annat. Däremot Roald Dahls Häxorna kommer nu i oktober till HBO om jag inte minns fel. Vet inte när Another Round kommer men den hade premiär i Danmark i september och tror den har premiär i oktober i Norge. Därför borde den komma till Sverige också. Den ser jag fram emot! Kanske inte kommer på bio… inte den typen av film. Men bion måste väl bli halvt desperata efter filmer?

    Har du några böcker som du vill hinna läsa nu i höst?

    Väldigt många! Har kommit in i en skräckperiod även i bokformat. Inte bara alla skräckfilmer vi ser på nu. Utan jag försöker hitta en bok som jag blir livrädd för. Får se hur det går nu i oktober!

  • filmer

    Skräckfilmer | Mina favoriter plats 90-81

    Vi fortsätter med mina skräckfilmsfavoriter. Kanske du hittar en ny favorit eller blir inspirerad att själv se nu under skräckens månad. Vissa av dessa är inte ens läskiga. Två är mer av en komedi än skräck. För er som inte gillar skräck!

    Plats 90 – It Follows

    Efter att tonåringen Jay har sex med sin pojkvän, Hugh, för första gången blir hon det nya offret för en dödlig förbannelse som förs vidare från offer till offer. Hennes vänner har svårt att tro på hennes berättelse och tror hon bara är paranoid men tillsammans hjälps de åt att försvara henne.

    En skräckfilm som försöker få ungdomar att inte ha sex? Eller? Med tanke på att det är en sexuellöverförbar… grej. Som coach i Mean Girls sa: “Don’t have sex, because you will get pregnant and die!”. Fast minus graviditet då. Du bara kommer att dö. Tycker att själva premissen är rätt töntig, men däremot det Jay ser är desto coolare och läskigare.

    Plats 89 – Godzilla (1954)

    När ett flertal fartyg exploderar och sjunker utforskar professorn Kyohei Yemani vattnet, och upptäcker ett femtio meter högt mönster som lokalbefolkningen kallar Gojira – ett monster som inte enbart hotar att förstöra Japan utan hela världen.

    Klassikern Godzilla i original. Visserligen är de nya Godzilla filmerna ett äventyr fullspäckat med action som kan vara underhållande ibland så är det nog exakt såhär du ska se en Godzilla-film. Den är politisk och handlar nästan till större del om atombomber än monstret i sig. Det är dock något speciellt med ett monster som kommer upp ur havet och bara äger allt i sin väg.

    Plats 88 – Zombieland

    En student som vill hem till sin familj, systrar som försöker ta sig till ett nöjesfält och en tuff man i jakt efter en Twinkie slår sig samman för att överleva alla zombies som tagit över landet.

    Kanske till gränsen av en skräckfilm, då det är mer av en komedi. En skräckkomedi helt enkelt – med mest fokus på komedi om ni frågar mig. Skulle jättegärna se om denna någon gång. Det var allt för längesen jag såg den. Har inte sett tvåan som kom förra året. Har du? Zombieland har några fina dialoger, ett värme av sig och en fin blandning av karaktärer som alla har ett hjärta. Gillar också blandningen av skådespelare. Bill Murray, liksom!

    Plats 87 – Creep (2004)

    En kvinna blir förföljd av en man samtidigt som hon är fångad i en tunnelbanestation i London.

    Okej, först och främst. Detta är ingen jättebra film. Jag själv gav den en tvåa av fem. Det vill säga en av de sämre på den här listan. Men det är ändå någonting som gör att jag minns den och blir fascinerad av den. Kan det bero på att jag faktiskt blev rädd och tyckte den var obehaglig? Troligtvis. Charmig på sitt sätt, och väldigt instängd känsla.

    Plats 86 – Pet Sematary (2019)

    Dr. Louis Creed och hans familj flyttar från storstaden till bo på landsbygden. I skogen bredvid finner deras äldsta dotter, Ellie, en mystisk kyrkogård för samhällets husdjur. 

    Jag gillar mer originalet. Ni behöver inte vara oroliga över den delen. Denna adaption är inte hundra lik boken (och jag är ju inget större fan av boken så det är ok). Det jag gillade med denna versionen var att jag blev förvånad. De flirtade med oss som sett den gamla filmen, utan att förstöra upplevelsen för de som är nya till konceptet. I slutändan är det en helt ok film. Medelmåttig kanske. Men skulle gärna se om den.

    Plats 85 – It: Chapter Two

    27 år efter att de vunnit över Pennywise samlas medlemmarna i Losers Club ännu en gång i Derry, staden de flyttat ifrån, efter ett förödande samtal.

    Tyvärr är kapitel två inte i närheten av första filmen. Men med det sagt har It: Chapter Two några fina stunder. Den lider lite av att göra samma sak om och om igen att vi inte blir förvånade. De vuxna splittras och var och en träffar på Pennywise och en flashback från förr kommer. Bästa scenen är lätt när Beverly besöker sitt barndomshem. Sämsta är nog den påtvingade romantiken.

    Plats 84 – It Comes at Night

    En man har upprättat ett säkert hem när ett onaturligt hot terroriserar världen för sin fru och son. Men allt testas när en desperat ung familj anländer och söker trygghet.

    It Comes at Night är en långsam och uppbyggande skräckfilm. Verkligen ingenting för alla. Vissa skulle nog hävda att den inte är läskig eller kanske ingenting sker. Men ibland är det exakt det som jag efterfrågar i en skräckfilm. Visuellt, ljudet, skådespelarna – allt det är väldigt bra. Vilket kommer sällan i skräckfilmer. Den behandlar det större ämnet: att överleva med sin familj eller visa medmänsklighet till främlingar.

    Plats 83 – A Quiet Place

    En familj lever i tystnad för att gömma sig för varelser som jagar allt som låter.

    Premissen är enkel – gör du ett litet ljud kommer du dö. Så var tyst så kommer allt vara bra. Men tyvärr är livet inte så enkelt. A Quiet Place fick mig att sitta på nålar genom hela filmen. Det är tyst och varje ljud får en att hoppa till lika mycket som karaktärerna. Och oj, vad ont det gör i vissa scener. Tvåan skulle komma nu i år, men verkar ha blivit framflyttad till nästa. Som allt annat.

    Plats 82 – Oculus

    Tim är tjugo år när han kommer ut från psykiska institutionen efter ett barndomstrauma. Han bevittnade sin far tortera och döda hans mamma innan han själv blev mördad av Tim. Hans syster, Kaylie, är helt övertygad om att det inte var Tim eller deras pappa som var förövaren – utan en spegel.

    Oculus är en film som får en att både tänka och bli skrämd samtidigt. Jag gillar hur den leker med spegeln, och vad man själv ser. Den bygger upp en spänning och är visuellt fin. Tror jag gillar Mike Flanagan som regissör! Skiftena mellan nutid och dåtid är slående och sömlöst. Ska nog faktiskt se om den snart.

    Plats 81 – Creepshow

    George A. Romero och Stephen King slår sina kloka och skräck-huvuden ihop för att berätta fem berättelser.

    Goosebumps för vuxna. Det är lite vad Creepshow är. Fem berättelser i varierande kvalité. Min favorit är nog Something to Tide You Over som handlar om en man som bestämmer sig för att hämnas på sin otrogna fru och älskaren. De är inte särskilt läskiga, utan mer roliga och väldigt charmiga. De andra berättelserna handlar om en kvinna som dödade sin far för sju år sedan sen och besöker hans grav, en ensam man som finner en meteor på sin gård, professorer som finner en låda under en trapp samt om en egocentrisk miljonär som lider av bacillskräck.

  • filmer,  månadssammanfattningar

    Filmerna jag såg i september 2020

    I september såg jag ändå rätt bra bilder. Tjuvstartade spooktober lite med att se några skräckfilmer, gick på bio och såg inte bara en utan två stycken 4,5 filmer. Wow. Det är högt! Ingen femma dock, men jag brukar vara väldigt snål när det kommer till just femmor.

    Filmerna jag såg

    1. Salem’s Lot | ★★★★ | ♲
    2. Spider-Man | ★★★ | ♲
    3. Ju-on: The Grudge | ★★★
    4. The Return of Count Yorga | ★★★
    5. The Bird with the Crystal Plumage | ★★★★
    6. The Passion of Joan of Arc | ★★★★
    7. Portrait of a Lady on Fire | ★★★★½
    8. Tenet | ★★★½
    9. Girlhood | ★★★
    10. Hot Fuzz | ★★★★ | ♲
    11. Moonlight | ★★★★½ | ♲
    12. The Killing of a Sacred Deer | ★★★★
    13. Toy Story | ★★★★ | ♲
    14. Porco Rosso | ★★★½
    15. Iron Man | ★★★ | ♲
    16. Ringu | ★★★½
    17. Toy Story 2 | ★★★½ | ♲
    18. Punch-Drunk Love | ★★★★
    19. Yi Yi | ★★★★½
    20. Iron Man 2 | ★★★ | ♲

    Antal filmer: 20
    Antal rewatch: 8

    Sett på bio: 1
    Medelbetyg: 3.675

  • böcker,  månadssammanfattningar

    Böckerna jag läste i september 2020

    September var tyvärr inte en jättebra läsmånad för mig. Tror det är sämsta månaden för detta år… än så länge. Oktober kommer dock bli mycket bättre för jag har redan hunnit med tre. Så det är ju ändå okej!

    Böckerna jag läste

    1. Tess of the D’Urberville – Thomas Hardy | ★★★
    2. Giovannis rum – James Baldwin | ★★★★

    Jag ville verkligen älska Tess of the D’Urberville. Har hört att den ska vara supersorglig vilket såklart får mig att bli intresserad. Men tyckte bara en var helt okej bra. Ville nog mer. Giovannis rum var dock väldigt fin, men tyvärr en bok jag troligtvis kommer glömma bort snart.

    Mitt Goodreads-mål

    83%
    Planer för oktober

    Oktober är skräckmånaden och jag ska fokusera på böcker med tema skräck eller thriller. Hoppas på att jag efter månaden har hittat en riktigt läskig bok. Det vore väldigt nice.

    Antal böcker: 2
    Antal sidor: 734
    Läst på svenska: 1
    Ljudböcker: 0
    Könsfördelningen: 100 % män

    Medelbetyg: 3.5
    Läst tidigare: 0
    Läst på engelska: 1
    E-böcker: 0
    Länder: England USA

  • filmer

    Skräckfilmer | Mina favoriter plats 100-91

    Äntligen är det oktober!

    Håller ni med om att det är någonting särskilt med just oktober? Hur luften börjar bli helt fantastisk. Löven faller, att dricka te känns plötsligt okej och mysigt igen. Ja, jag är en person som romantiserar hösten väldigt mycket. I alla fall oktober. För november är ju rena rama bajs.

    Men en grej med oktober som jag verkligen gillar är skräck. Har varit en person som avskytt den genren men börjar förstå förtjusningen av det nu. Och jag har till och med gjort en lista på 100 stycken filmer som jag tycker om. Därför tänkte jag lista dessa hundra nu som en nedräkning fram till Halloween.

    Plats 100 – Cronos

    En genialisk alkemist finner nyckeln till evigt liv, och när han dog 400 år senare tog han med sig sina hemligheter till graven. När en äldre antikvitetshandlare hittar den maskinen får han snabbt lära sig om dess otroliga krafter. Ju mer han använder den, ju yngre blir han. Men ingenting kommer gratis.

    Cronos är en spansk skräckfilm av en av mina favoriter Guillermo del Toro. Den är på många sätt väldigt mysig film. Om att åldras och kärleken mellan den äldre mannen och hans barnbarn. Gillar verkligen att själva maskinen är en guldig insektsliknande grej som verkligen sätter klorna i dig. 

    Plats 99 – Shadow of the Vampire

    Regissören F.W. Murnau ska spela in filmen Nosferatu från 1922 och vem kan spela vampyren och stjärnan i filmen bättre än en riktig vampyr? 

    Originalfilmen Nosferatu är en klassiker som är nästan ett måste om du gillar film, framförallt vampyrfilmer. Shadow of the Vampire har en härlig tvist i sin adaption. Där skådespelaren Max Schreck faktiskt är en vampyr och därför perfekt för filmen. Men kanske mindre perfekt för själva inspelningen. Willem Dafoe känns verkligen både som Nosferatu från originalet och som en vampyr. Den blandar satir och mörk humor med en stor gnutta kärlek för filmindustrin.

    Plats 98 – Häxan

    Den danska regissören Benjamin Christensen gör en film, som känns stundtals som en dokumentär om häxor – från tortyr, besatta nunnor till den sataniska sabbaten.

    En dokumentär, eller kanske filmkrönika om häxor från 1922 med dramatiska vinjetter som utforskar häxorna. Den har ingen allvarlig ton som en kanske skulle förvänta sig av en dokumentär utan i stilen med det läskiga, mörka och humoristiska är det mer av en spelfilm. Vi får se nunnor som är besatta, hur rättegångar kunde gå till mot häxor – lite prat och mycket tortyr. Eller den mytomspunna sabbaten med djävulen där häxorna stod på led för att få chansen till umgänge med satan.

    Plats 97 – The Fly

    François Delambre får sent på kvällen ett meddelande av sin svägerska, Helene Delambre, att hon just har dödat sin man, André. Motvilligt börjar hon berätta för honom och polisen om Andrés senaste uppfinning – en teleportör som han testar på sig själv. Men någonting gick fel, en vanlig fluga lyckades hamna i maskinen.

    Det finns en remake av The Fly från 1986 med Jeff Goldblum i huvudrollen som jag absolut inte klarar av. Det är en vad jag förstår typisk David Cronenberg film, medan den från 1958 är faktiskt lite småmysig. Tack för att tekniken inte var så avancerad då att det inte blev värre än det blev för oss tittare.

    Plats 96 – Black Sabbath

    Tre stycken berättelser om övernaturlig skräck. Den första handlar om en kvinna som plågas av ett telefonsamtal, den andra om en familj och en slags vampyr och den tredje om ett spöke som jävlas med de levande.

    Väldigt skönt ibland med tre korta berättelser istället för en långfilm. Speciellt när det kommer till skräck. En paus för avkoppling och tankar utan att sitta spänd genom hela. Det är också en stor chans att det blir någonting för alla. Jag gillade de i ordningen som de kom mest medan min sambo som såg Black Sabbath med hade en annan favorit.

    Plats 95 – Count Yorga, Vampire

    Greven Yorga håller en seans för Donna och hennes vänner som ett sätt för Donna att prata med sin döda mamma. Efter att ha kört hem greven fastnar bilen för paret Erica och Paul. Dagen efteråt finner de att Erica har förlorat en stor del blod…

    Från början ska Count Yorga, Vampire ha varit en sexfilm, men det förändrades någonstans på vägen. Som jag förstått det var det skådespelaren Robert Quarry som insisterade på att det skulle vara en vanlig skräckfilm för att han skulle vara med. Tycker att den fortfarande har en sexuell ton till sig. Men annars inget mer. Några bisarra scener blandat med lite lågkvalité känsla blir det ändå en rätt bra mysrysare om vampyrer.

    Plats 94 – Annihilation

    När en man till en biolog försvinner väljer hon att självmant gå med i expeditionen till en miljökatastrof zon, men det är inte alls vad hon förväntar sig. Teamet består av förutom henne en antropolog, psykologi, lantmätare och en lingvist.

    Jag minns att jag blev besviken på Annihilation. Men det är en film jag känner att det var nog jag som missade någonting med den, och jag vill gärna se om den. Det var nog inte den det var fel på – det var jag. Därför hamnar den ändå på min lista – dock rätt långt ner. Det är troligtvis en film som kommer klättra när jag väl ser om den.

    Plats 93 – Open Water

    Två dykare lämnas kvar mitt ute i ingenstans utan möjlighet till båt eller räddning. De är helt omringade av vatten – och hajar.

    Att vara fast i rymden är nog min största skräck – men att bli lämnad kvar mitt i havet är nog på en topp fem värsta saker som skulle kunna hända. Och som också är antagligen mer troligt. Den ska vara löst baserad på paret Tom och Eileen Lonergan som 1998 blev lämnade kvar efter ha dykt med ett annat gäng. De hittades aldrig. Inte bara skräcken för hajar utan även hur jobbigt det är att vara i vatten i flera timmar och kylan. Usch vill knappt tänka på det.

    Plats 92 – Clown

    En kärleksfull far är på jakt efter en clowndräkt för sin sons födelsedagskalas, men för att inse försent att dräkten har en ond förbannelse över sig.

    Om du är som jag som råkade se ett avsnitt av Goosebumps när jag var liten och fick men för livet av bara tanken att en mask inte går att ta av kan nog känna en liten del av det i Clown. Det som skulle bli en fin gest till hans barn blev istället en mördarclown som han inte får av sig. Skräcken att inte få av sig en dräkt är fortfarande skrämmande och det blir inte bättre av att se denna som tar det några steg längre. Skrämmande och mörk.

    Plats 91 – Silent House

    Sarah återvänder med sin far och farbror för att fixa släktens sommarstuga. När det börjar bli mörkt hör Sarah ljud inifrån väggarna och hon känner att det förflutna hemsöker hemmet.

    Egentligen är detta en stor gimmick bara. En skräckfilm som är filmad som om det bara vore en lång tagning. Det är också en remake av en film från Uruguaya. Har inte sett den – och borde väl egentligen göra det. Originalet är nästan alltid bättre. Förstår att detta är ingen film som är direkt hyllad, snarare tvärtom. Men jag minns den som underhållande, ibland räcker det.

  • filmer

    Seven Samurai är Ett småkryps liv

    Det finns mängder av filmer som kort och gott är remakes på andra filmer. Vissa tänker man knappt på och andra är lite mer självklara. Att inspireras av andra filmer är självklart, och en av de som gett grunden till många filmer är Akira Kurosawas Seven Samurai. En av dem är Ett småkryps liv.

    Vissa regissörer och filmer kan kännas som en utmaning att ta till sig. Vad ska man börja, och hur börjar man? Det kanske inte är varje dag en väljer att sätta på en svartvit samurajfilm från 1950-talet. Speciellt inte när utbudet på streamingtjänster är nästintill oändligt. Lite som när jag skrev om klassiker i böcker. Vart ska man börja? En idé som jag hade då var att ta en berättelse som du känner igen, som Dracula eller Frankenstein. Eller varför inte ta en gammal Disneyfilm som har exakt samma handling. På så sätt är det enkelt att komma in i handlingen. För du vet vad själva premissen är och var den är påväg. 

    Seven Samurai handlar om ett par bönder som letar upp ett par samurajer för att rädda dem och deras skörd från att bli tagna. I Ett småkryps liv följer vi den klumpiga och uppfinningsrika myran Flick som letar upp ett gäng tuffa insekter för att hjälpa de stå upp mot gräshopporna. 

    Att se Seven Samurai är att investera i sin tid. Den är tre och en halv timme lång. Men hundra procent värt tiden du lägger på att se den. Det må vara enklare att se Disneyfilmen som enbart är en och en halv timme lång. Däremot det du får av Akira Kurosawas samurajfilm är något av det extra. Varje ruta är vacker och genomtänkt. Han tar sin tid att introducera och presentera karaktärerna vilket gör att vi bygger upp en förståelse och känsla för dem.

    Nu är du kanske redo för några andra av Akira Kurosawas fantastiska filmer. Andra tips är Yojimbo som Sergio Leone blev väldigt inspirerad av för sin film A Fistful of Dollars. Eller Hidden Fortress där vi hittar några inspirationer till några av karaktärerna i Star Wars. Mina personliga favoriter är Ran, Rashomon och Throne of Blood.

  • filmer

    Tenet | Filmrecension

    Två saker är säkert med Christopher Nolans filmer – de har alltid underhållningsvärde och ska ses på bio. Eftersom de ser ofta väldigt bra ut och ljudet är magiskt. Hans senaste Tenet var självklart inget undantag. När jag gick in i biosalongen visste jag knappt vad den handlade om och hade inte sett en enda trailer. Hade inte heller läst en recension men förstod att den landade olika bland olika kritiker med betyg från ett till fem. Tror det är en fördel att inte veta någonting om filmen inför.

    Har du inte sett Tenet? Se den! Efter kan du komma tillbaka och läsa vidare. Ni andra som har sett den, läs gärna och kommentera nedan för att vi kan börja diskutera. Varning för spoilers! 

    Filmens protagonist (och utan namn) spelad av John David Washington är en CIA spion som rekryteras in i en hemlig organisation vid namn Tenet. Deras uppdrag är att stoppa vapenhandlaren Andrei Sator (spelad av Kenneth Branagh) från att förhindra ett tredje världskrig. 

    Tenet

    Tenet är på många sätt en typisk Nolan film. Det är en slags Science Fiction, utan fiction. Han har en tendens att måla in sig själv i ett hörn. Allt ska förklaras – nästan för mycket – vilket lämnar nästan alltid luckor. Om vi istället hade fått en premiss på hur det fungerar hade vi nog köpt det. Men när det alltid ska försökas förankras i verkligheten blir det i alla fall för mig lite av ett platt fall. Tyckte det var synd i vissa stunder när jag kunde lista ut saker som jag inte skulle förstå förrän senare. Att Washington slogs mot sig själv eller att det var Robert Pattinson i början med ryggsäcken.

    Köp konceptet och häng med på en underhållande film

    ”Don’t try to understand it” säger Clémence Poésys karaktär i början när hon introducerar protagonisten till kulor som går tillbaka i tiden. Det blir grundpremissen. Vet inte ens om det är meningen att vi ska förstå allt exakt eller om vi inte ens behöver. Aaron Taylor-Johnsons karaktär Ives frågar om de har fler dumma frågor och det känns som han pratar mer till oss i publiken än gruppen i filmen. Alltså, köp konceptet och häng med på en underhållande film.

    Tenet

    Det är ingen film om tidsresande. Utan den handlar mer om att tid inte är linjärt, och framtiden vill ta död på oss för vi har förstört världen. Mörkt med en stor ton av undergång som Nolan gör sig bra till, även Ludwig Göranssons musik. Nolan har tagit delar av en klassisk James Bond-film och gjort den till sig egen. Resultatet blir att Tenet är fylld av actionsekvenser; ett slagsmål i ett restaurangkök, biljakter och stora explosioner. Till och med protagonisten känns som en Bondkaraktär – fast inte lika polerad. Men det som gör mig mest förvirrad är hur karaktär kommer och går. Nolan introducerar karaktärer, och de försvinner. Andra dyker upp lika självklart som Nolan böjer på tiden i hans filmer.

    Nolans svar på James Bond

    Blev besviken på en av de få kvinnliga karaktärerna, Kat. Hon är antagonistens, Sators, yngre fru. Hon är den klassiska kvinnan i filmer som det är synd om. Mannen är elak, och hon behöver bli räddad. När världen går under är det enbart hennes son som hon tänker på. Inte bara är hon en tråkig karaktär utan hon ska också bli ankaren för protagonisten. Känns som hennes lycka blir svaret på varför världen ska räddas. Förresten, det är väl inte bara jag som är trött på att en 30 åring ska spela fru till en 50 åring? 

    För att sammanfatta, om du vill se en film med stora actionscener, fantastiskt ljud och en annorlunda tankegång kring tid så är Tenet filmen för dig. Den är underhållande och en måste för bio.

    Titel: Tenet
    Medverkande: John David Washington, Robert Pattinson, Elizabeth Debicki
    Längd: 2 h 30 min
    IMdB betyg: 7.9/10
    Mitt betyg: ★★★½

    Regissör: Christopher Nolan
    Genre: Action, Sci-Fi
    Premiär: 2020
    Land: USA
    Bechdel test: Ej godkänd

  • Salem's Lot
    böcker,  filmer

    Salem’s Lot | Bok vs film

    Salem’s Lot är den andra romanen som Stephen King och har haft två filmatiseringar, båda för tv. Den adaptionen som ligger bakom det här inlägget och diskussionen om bok vs film är den från 1979 av Tobe Hooper. 

    Romanen följer författaren Ben Mears som åker tillbaka till Jerusalem’s Lot, staden han växte upp i, för att skriva sin nya bok. Huvudfokusen i hans bok är ett gammalt hus som är känt för sina missöden och spöken. Strax efteråt försvinner barn, folk beter sig annorlunda och fler och fler dör. Ben inser snart att staden har fått sällskap av vampyrer.

    » Läs min recension av Stephen Kings bok It

    En viktig aspekt innan en diskussion om adaptionen, om den är bra eller vad som skiljer de åt, är vilken ordning jag såg och läste Salem’s Lot. Jag såg först filmen för några år sedan sen, läste boken i somras och såg om filmen nu för att ha ett färskare minne av den och självklart kunna se skillnaderna. Både film och bok har fått en fyra av mig – men en fyra i film och en fyra i bokformat är annorlunda.

    Vad filmen missade att ta med

    Den största skillnaden är klart att allt inte är med. Det har skett en ganska grov nerskärning av karaktärer och satt ihop flera karaktärer till en. Saker som kändes viktiga i boken nämns i förbi farten. Sedan har vi karaktären Barlow. Vampyren. I Stephen Kings bok har han en mänsklig framställning medan i filmen är han mer av ett monster. Han säger ingenting, lurar i skuggorna och känns underminerande i jämförelse med hans partner Straker. Det är Straker som får prata och berätta om Barlow. Upplever Straker som mindre skrämmande för han ser alltid rädd ut. Barlow har också ett intressant utseende, helt blå, vilket gör det både lite roligt men ändå charmigt.

    Salem's Lot

    Salem’s Lot är inte bara en berättelse om vampyrer som härjar fritt i en sömnig stad. Det handlar om tron och ondskan i sig. I boken kommenterade King detta genom karaktären fader Callahan. Den kristna tron mot en gammal tro. Båda har blivit bortglömda i den nya världen. Men Barlow blir mer eller mindre välkomnad. De blir två motpoler inom ondskan och dess kamp. Som det ofta blir. Demoner och vampyrer kan slås bort mot den kristna tron. Tyvärr blir fader Callahan skjuten åt sidan i filmen och knappt får ett utrymme alls.

    Det är en berättelse med flera läskiga och skrämmande sekvenser – som tyvärr inte alltid är med i filmen. Mycket handlar säkert om tid och utförande. Det är en lång film som kanske skulle behöva vara ännu längre. Till exempel på bortförandet av pojken Ralph gick snabbt. Dock skuggan som dyker upp är helt fantastisk. Det finns även aspekter som kanske inte ”kan” göras på tv. Talar främst om spädbarnet som visserligen nämns snabbt men aldrig något vi får se.

    Mitt problem med Stephen King

    Jag märker varje gång jag läser ett verk av Stephen King att han inte riktigt är min typ av författare. Önskar att jag älskade hans böcker – men ofta blir det ett platt fall. Oftast av samma sak. Det handlar främst om användningen av barn och sexualitet. Eller hur han förstärker er skrämmande scen med fula ord. Kanske fungerar i andra delar av världen där fula ord är läskigt och förbjudet. Visserligen är det väl det här med till en viss del. Men när någon skriker ut ett könsord är inte skrämmande det första som flyger upp i mitt huvud. 

    I Salem’s Lot har vi en äldre man, Dud Rodgers, som jobbar på soptippen i stan. Han beskrivs som en puckelrygg som skjuter råttor på fritiden. Varje gång han är med i en scen nämner han Ruthie Crockett. Bland det första vi får lära känna honom sitter han just och skjuter råttorna och tänker att de är olika personer i stan. ”Nästa som dog var den slampiga lilla Ruthie Crockett, hon bar inte sin behå i skolan och stötte till sina kamrater och fnittrade när Dud kom förbi på gatan. Pang. Hej då, Ruthie.” Senare i boken börjar han tänka på Ruthie igen – specifikt att ta på hennes bröst och kalla henne för slampa. Ruthie går på high school, och är alltså någonstans mellan 14 och 18 år. Vad är det med att vi ständigt måste läsa om äldre män som fantiserar om barn?

    Sammanfattning

    Det är en såklart en skillnad på boken och filmen. Som det alltid är. Kommer aldrig bli helt hundra procent perfekt. Men jag tycker ändå att filmen är en godkänd adaption av boken. Tror jag kommer se filmen oftare än vad jag kommer läsa boken. Båda är bra på sitt sätt.