filmer-arkiv ~ Karins universum

This or That?

2017-09-21 1 kommentar

Sagan om Ringen eller Game of Thrones?
How I Met Your Mother eller Vänner?
Ice Age eller Shrek?
The Vampire Diaries eller True Blood?
Harry Potter eller Star Wars?
Titanic eller Romeo + Julia?

The Walking Dead eller American Horror Story?

Tangled eller Frozen?
The Notebook eller The Fault In Our Stars?
James Bond eller Mission Impossible?
Doctor Who eller Tillbaka till Framtiden?

Lejonkungen eller Djungelboken?
Pirates of the Caribbean eller Indiana Jones?

Twilight eller Hungerspelen?
The O.C eller Gilmore Girls?
The Simpsons eller Family Guy?
Forrest Gump eller Nyckeln till Frihet?
Ghostbusters eller Rosa Pantern?

Batman eller Superman?
Narnia eller Alice i Underlandet?
Walt Disney eller Studio Ghibli?

Arrow eller The Flash?

Marvel eller DC?

hämtad från film&serier-bloggen.

Kommentera

filmer, samarbeten

10 filmer från 1970-talet som ni måste ha sett

2017-09-20 Inga kommentarer

Det är ett samarbete med bloggarna Elsa, Emelie, Felicia, Sara och Lovisa

1970-talet är veckans tema. Det är ett riktigt bra filmår. Det finns ofantligt många bra filmer från detta årtionde som ni måste ha sett. Men det är tråkigt att räkna upp alldeles för många så jag valde ut istället tio stycken toppenbra filmer.

Alien (1979)

Regi: Ridley Scott Medverkande: Sigourney Weaver, Tom Skerritt & John hurt

Ett handelsfartyg uppfattar ett slags nödanrop och landar för att finna vem eller vilka som sänder ut sändningen. De finner en mystisk livsform som börjar attackera.

Clockwork Orange (1971)

Regi: Stanley Kubrick Medverkande: Malcolm McDowell, Patrick Magee & Michael Bates

I framtiden finns det många gäng som lever och förstör människors liv med deras sadistiska och hemska uppror. En gängledare fångas och blir en försökskanin i ett uppförande-experiment.

Deer Hunter (1979)

Regi: Michael Dimino Medverkande: Robert De Niro, Christopher Walken & John Cazele

En grupp vänner bestämmer sig för att gå med i armén under Vietnamkriget. Innan de åker gifter sig Steve med sin flickvän och både Michael och Nick är kära i samma kvinna. Alla tre återkommer som helt andra män.

Exorcisten (1973)

Regi: William Friedkin Medverkande: Ellen Burstyn, Max von Sydow & Linda Blair

När en flicka blir besatt av djävulen söker hennes mamma hjälp av två stycken präster för rädda dottern.

Gudfadern I & II (1972 + 1974)

Regi: Francis Ford Coppola Medverkande: Marlon Brando, Al Pacino & Robert De Niro

Vito Corleone är överhuvudet i familjen Corleone och när han blir åldrande och oförmögen att leda den organiserade dynastin måste han överlämna kontrollen till hans motvilliga son.

Gökboet (1975)

Regi: Milos Forman Medverkande: Jack Nicholson, Louise Fletcher & Michael Berryman

En brottsling hamnar efter ännu en gång kommit i trubbel på ett mentalinstitution. Där bestämmer han sig för att göra uppror mot den förtryckande sjuksköterskan och försöker samla alla andra patienter.

Hajen (1975)

Regi: Steven Spielberg Medverkande: Roy Scheider, Robert Shaw & Richard Dreyfuss

En stor vithaj anländer till en strand i New England och skrämmer slag på semesterorten och alla dess besökare. Orten blir blodigt attackerade tills den lokala sheriffen får nog och tillsammans med en marinbiolog och en sjöman sätter fart efter hajen.

Halloween (1978)

Regi: John Carpenter Medverkande: Donald Pleasence, Jamie Lee Curtis & Tony Moran

Femton år efter att ha mördat sin syster flyr Michael Myers från ett mentalsjukhus. Han återvänder till den lilla staden Haddonfield för att döda igen.

Motorsågsmassakern (1974)

Regi: Tobe Hooper Medverkande: Marilyn Burns, Edwin Neal & Allen Danziger

Två syskon åker på en resa tillsammans med deras vänner genom Texas för att besöka en grav. De tar upp en liftare som visar sig vara ganska konstig och galen och plötsligt är de offer för en familj av kannibaliska psykopater.

Taxi Driver (1976)

Regi: Martin Scorseses Medverkande: Robert De Niro, Jodie Foster & Cybill Shepherd

En instabil krigsveteran arbetar som en taxichaufför under natten i New York. Där han får mätta sin hunger för våldsamma handlingar, samtidigt som han försöker rädda en ung kvinna.

vilka av dessa från 1970-talet har ni sett?

Kommentera

filmer

Filmrecension | It

2017-09-15 4 kommentarer

Titel: It Regissör: Andy Muschietti Medverkande: Jaeden Lieberher, Finn Wolfhard & Bill Skarsgård Genre: Drama, Horror & Adventure Längd: 2 tim 15 min Premiär: 2017 Land: USA

Handling,

Ett gäng med barn i den så kallade Losers Club bestämmer sig för att tillsammans besegra det onda väsen, som ser ut som en clown och dödar barn.

Jag tycker,

Jag hade laddat upp med att både läsa boken nu i somras och sett den tidigare miniserien som kom ut 1990 i veckan. När jag gick in i biosalongen var jag helt beredd. Salongen var full och precis innan filmen visades släcktes salongen ner och en röd ballong visade sig. Och därefter en clown som kom skrikandes mot publiken. Bästa uppladdningen för filmen som är troligtvis den mest efterlängtade för i år.

It tar oss tillbaka till 1989 och sommarlovet har precis börjat. Ett visst antal barn har försvunnit i staden Derry, bland annat Bills lillebror Georgie. De mindre populära barnen umgås hela sommaren och finner att alla av de har sett ett okänt väsen – som är en blandning av deras största rädslor och en clown. Tillsammans bestämmer de sig för att förgöra clownen innan den tar andra barn. Precis som i boken har alla barnen ett karaktärsdrag som gör att just de passar in i ”Losers Club” och är utstötta. De är också alla ett offer för mobbaren Henry Bowers.

”You’ll float too.”

Jag gillade It. Den var väldigt snygg och hade många fina kvalitéer. Barnskådespelarna var helt underbara. Alla. Verkligen. Jag brukar vara väldigt kritisk mot barn för de är ofta rätt dåliga. Men herregud, vad bra de var. Speciellt Finn Wolfhard som spelade Richie (Seth Greens gamla karaktär) och som vi har tidigare sett i Stranger Things. Gillade också att det var just kapitel ett med barnen och att de vuxna kommer i en senare film. Det ger utrymmet för att verkligen utveckla barnens del (och de vuxnas) istället för att göra något för hastigt. Var lite orolig för hur Bill Skarsgård skulle vara som clownen Pennywise. Kommer han göra ett bättre försök eller sämre än Tim Curry som vi vanligtvis är vana att se på skärmen? Jag tycker att Skarsgård gör det bra. Han försöker inte vara Tim Currys Pennywise utan han gör sin egen. Vilket såklart är toppen!

Att de valde att ändra från 1958 till 1989 kan vara det smartaste de har gjort. Ärligt talat, mest på grund av den 80-tals hypen som pågår just nu. Stor påverkan av tv-serier som tidigare nämnt Stranger Things. Det kommer också göra att de vuxna kommer att vara i nutid som också är bra.

Det negativa jag kan komma på med It är skrämselfaktorn. Det är ingen läskig film. Visst, en sitter väl lite spänd då och då. Visst, jag hoppade till en eller två gånger när jag inte var beredd. Men annars är den inte särskilt läskig. Jag antar att det beror på storyn i många fall. Den är rolig och vissa karaktärer, t.ex. Richie, är en jätterolig karaktär. Som han också är i boken. Samtidigt är den också snygg och bra gjord. De två sakerna gör att It känns mindre läskig. Fast i och för sig så är den gamla miniserien från 1990 inte jätteläskig heller när en tänker till. Inte boken heller faktiskt.

★★★★

Kommentera

filmer, samarbeten

6 filmer som kommer få er på mysigt hösthumör

2017-09-13 4 kommentarer

Det är ett samarbete med bloggarna Elsa, Emelie, Felicia, Sara och Lovisa

Höst är min favoritårstid. Det är då det är perfekt att sitta inne under en filt och titta på en mysig film. Helst ska det regna ute och gärna en kopp te i handen. Men det är sån jag är. Vet inte hur ni gillar det. Här kommer i alla fall sex stycken filmer som är perfekta för hösten.

You’ve Got Mail

Ett romantiskt drama av Nora Ephron med Tom Hanks och Meg Ryan i huvudrollen. Den handlar om två stycken affärsrivaler som i verkliga livet hatar varandra men som via internet förälskar sig.

Good Will Hunting

Matt Damon spelar en vaktmästare på M.I.T. som är ett geni när det kommer till matematik men behöver vägledning genom livet av en psykolog.

Sleepy Hollow

En småläskig film när Johnny Depp var fortfarande bra. Ichabod Crane skickas till Sleepy Hollow för att undersöka mord som den huvudlösa ryttaren har gjort sig skyldig till.

Rushmore

En lika underbar Wes Anderson som alltid som handlar om Max Fischer en 15-åring som går på en privatskola som han inte trivs jättebra på. Men han har en hel del extra aktiviteter och allt förändras när han bland annat förälskar sig i läraren Miss Cross.

500 Days of Summer

Tom förälskar sig i Summer på två röda sekunder. När det känns som hon har lämnat honom för gott reflekterar han på året då han kände henne.

Fantastic Mr. Fox

Ännu en Wes Anderson film får avsluta den här listan på filmer som passar bra under hösten. Fantastic Mr. Fox handlar om en räv som kämpar mellan att vara den ansvariga fadern och den vilda räven.

Kommentera

filmer

Filmrecension | Dunkirk

2017-09-04 2 kommentarer

Titel: Dunkirk Regissör: Christopher Nolan Medverkande: Fionn Whitehead, Mark Rylance & Kenneth Branagh Genre: Drama, Action & History Längd: 1 tim 46 min Premiär: 2017 Land: UK, Netherlands, France & USA

Handling,

Allierade soldater från England, Frankrike och Belgien är omgivna av den tyska armén. Det är en hård kamp att evakueras från ön som ligger så nära hem.

Jag tycker,

Jag har verkligen sett fram emot Dunkirk. Egentligen av fyra anledningar. 1. Det är en film av Nolan. 2. Det är en krigsfilm. 3. Många bra skådespelare. 4. Harry Styles. Och det är de fyra anledningarna som kommer vara grunden för den här recensionen.

Christopher Nolan är en bra regissör. Har inte sett alla hans filmer – Insomnia och Memento ligger fortfarande på listan över filmer jag vill se. Och borde. Men som sagt, han är en bra regissör och han brukar inte göra mig alltför besviken. Därför kändes det ganska självklart att jag skulle gilla denna. Speciellt när det är en krigsfilm. För är rätt svag för de filmerna. Vet inte alls varför. Bara en grej. Han gjorde det bra. Det är en historia jag inte har sett en film på tidigare – och inte heller hört talas om. Annars har många krigsfilmer väldigt liknande berättelser och bakgrunder. Gillar att den utspelar sig från tre olika håll. Från ön, vattnet och luften. Det ger en bra mix och gör hela tidslinjen mer intressant. En nackdel bara. Det ger vissa scener spoilers så vi vet att det kommer att hända och hur för vi redan sett delar av det tidigare.

”Seeing home doesn’t help us get there, Captain.”

Dunkirk är full av stora och bra skådespelare. Men de är väldigt lågmälda här. Det känns som det är ganska enkelt att en stor och älskad skådespelare som Tom Hardy tar över filmen och får den handla om honom. Men inte här. Samma med Cillian Murphy och Kenneth Branagh. Samma med Harry Styles. Jag var väldigt nyfiken på hur han skulle vara. Alltid tänkt att han kommer bli den nya Justin Timberlake av One Direction (och verkar som jag kanske har rätt…?). I början märkte en såklart av det. Det är Harry Styles. Men ju mer filmen gick kändes det mer och mer naturligt.

Så med det sagt är jag nöjd med Dunkirk. Någonting jag tänkte på nu i efterhand som gör att jag gillar filmen lite mer är att vi aldrig får se fienderna, dvs tyskarna. Men en kan känna rädslan hos karaktärerna och frustrationen att inte kunna komma hem. Vi får aldrig se deras ansikten. Bara deras bomber, skott och plan. Det gör det nästan så att tyskarna känns ännu mer läskigare vilket gör sig väldigt bra här.

★★★★

Kommentera

filmer

Filmrecension | The Square

2017-09-01 1 kommentar

Titel: The Square Regissör: Ruben Östlund Medverkande: Claes Bang, Elisabeth Moss & Terry Notary Genre: Drama & Comedy Längd: 2 tim 22 min Premiär: 2017 Land: Sverige

Handling,

Christian är en respekterade museiintendent på ett modernt konstmuseum. Den uppkommande utställningen, The Square, är en intressant installation som ska påminna människor om deras medmänsklighet.

Jag tycker,

”Det här är ingen vanlig film”, sa en äldre dam till sin väninna när vi gick ur biosalongen. Och jag måste nog ändå hålla med henne. Men samtidigt, vad förväntar hon sig av en Ruben Östlund film? Det här är första gången jag ser en av hans filmer, men av den förståelse jag har fått av honom gör han filmer som handlar om människor, deras beteende, samhället, värderingar och om situationer och dess konsekvenser. Även om den här filmen är mer åt det konstnärliga hållet. Samtidigt är det en vanlig film för den handlar precis om den världen vi lever i och frågeställningar som vi behandlar dagligen. Men om en antar att en vanlig film är en actionrulle med komiska inslag inspelad i Hollywood… ja, då var det ingen vanlig film.

Det var otroligt svårt att skriva vad The Square handlar om. För den handlar om så mycket. Visst, den handlar om en hängiven pappa, en museiintendent, en installation, och en hel del andra konstiga saker eller saker som inte riktigt går som planerat. Sedan handlar den också om människor och samhället. Hur vi reagerar i situationer och hur de förändrar oss. Det bästa är egentligen att inte komma in med några tankar alls. Bara se den!

Ruben Östlund är så himla bra på de obekväma situationerna. Det känns rakt in i märgen när vissa karaktärer hamnar i situationer en inte alls skulle vilja vara i. På ett bra sätt. Inte gömma sig bakom kudden för det är för pinsamt att titta på á la romantiska komedier. Det är nästan till och med att en sitter och skäms för en känner igen sig – även om jag själv aldrig varit i liknande situationer. Måste också nämna scenerna med PR-byrån fick mig att verkligen må dåligt. Speciellt eftersom en har just studerat media och PR. Herregud… så himla igenkännbart.

The Square är en kompott av fantastiska scener och ögonblick. Det är nästan så att varje del av filmen skulle kunna vara en egen kortfilm. Det är både positivt och negativt. För den snuddar nästan på gränsen för att vara för mycket.

★★★★½

Kommentera

filmer

De bästa filmerna jag sett för första gången i år

2017-08-07 2 kommentarer

Än så länge har jag sett 62 stycken filmer för första gången i år. Det kan vara nya filmer men också gamla. Men jag har inte sett de tidigare. Försöker komma upp i 100 filmer för hela året. Så rätt nöjd hittills. Tänkte först bara göra en lista på de bästa. Men kom sedan på att det är roligare att säga de bästa utifrån en kategori.

Så här är de bästa filmer jag sett för första gången i år uppdelat i genrer.

Romantiska drama,

Den ganska solklara vinnaren i denna kategorin är La La Land. Även om jag ibland säger att jag stör mig på den så är den fortfarande bra. Tyvärr är det just kärleken som jag stör mig på, men efter att ha pratat med flertal är det nog det som jag bara missat. Så kan det gå.

Fantasy,

Tyckte inte jättemycket om Fantastic Beasts and Where to Find Them, men den var bästa fantasyfilmen jag sett i år. Faktiskt slog den bara en annan film nämligen Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children, som jag tyckte mindre om. Blir förresten sur när jag tänker på att Colin Farrell inte ska vara med i tvåan. Han var ju det bästa med hela filmen, förvånansvärt.

Sci-Fi,

En hel del starka filmer i den här genrer av de jag sett i år. Men det är svårt när Arrival är med. För den vinner väldigt klart. Gillade den väldigt mycket! Borde se om den snart. Det var blandningen av skådespelarna, handlingen och tvisten som gjorde att jag tyckte om den. Och såklart hur snygg den var.

Drama,

Väldigt starkt fält här med. Men när favoriten från Oscarsgalan, Moonlight, är med så vinner den utan några andra tankar. Det är en fantastisk film och helt klart värd att se. Har ni inte gjort det då ska ni göra det. Direkt! Lovar det är en så bra film.

Skräck,

Blev rätt förvånad när den genren som hade flest filmer var just skräck. Jag som inte tycker jättemycket om skräck. Skyller helt på min sambo som fullkomligt älskar den genren. Den bästa är The Texas Chain Saw Massarcre. Utan tvekan. Men däremot vill jag även lyfta fram årets film The Witch som var riktigt bra.

Komedi,

Inte jätteförtjust i komedier. Men måste ändå säga att Scott Pilgrim vs. the World är en ganska rolig film ändå. Den är också ganska annorlunda jämfört med de andra komedierna jag tidigare sätt. Plus att Michael Cera är en så awkward rolig och att det är en Edgar Wright film. Synd bara att det är den enda filmen på den här listan som jag inte har skrivit mina åsikter om tidigare i år.

Tecknad,

Sett två stycken i år och såg de båda på ett plan i USA. Vinnaren av Sing och Storks är Sing. Tyckte den var väldigt mysig och hade just de där musikalinslagen som jag vill ha med samtidigt som den är rolig och ibland ledsam.

Kommentera

filmer

Filmrecension | The Shallows

2017-08-05 7 kommentarer

Titel: The Shallows Regissör: Jaume Collet-Serra Medverkande: Blake Lively, Óscar Jaenada & Angelo Josue Lozano Corzo Genre: Drama, Horror & Thriller Längd: 1 tim 26 min Premiär: 2016 Land: USA

Handling,

Nancy åker till en hemlig strand för att komma närmare hennes mor och surfa på samma plats som hon en gång gjorde. Det blir inte riktigt som hon tänkt sig och cirka 200 meter från stranden blir hon strandad på en liten klippa efter ha blivit attackerad av en haj.

Jag tycker,

Det är någonting som är väldigt otäckt med hajfilmer. Det är den ultimata – nu kommer de dö i en väldigt smärtsam död och fast ute där ingen någonsin kommer hitta en. Samtidigt är det ganska fascinerade på något sätt. Havet är nog något som alla är lite rädda för. I alla fall öppet hav där just sånna här djur kan befinna sig i. Läste någonstans att The Shallows skulle vara den bästa hajfilmen sedan Jaws. Och visst, det är ingen som slår Jaws. Men kan inte direkt uttala mig om den var den bästa förutom den. Tyckte ändå om Open Water.

Det är någonting som inte stämmer med The Shallows. På ett sätt vill jag säga att det är Blake Livelys fel. Att jag förknippar henne med så många filmer med lyckliga slut att jag inte tvivlar en sekund på hur slutet kommer att vara. Men samtidigt är det just Lively som bär upp filmen. Vi kan säga att jag inte bestämt mig angående henne än.

”It’s okay, no sharks come here.”

The Shallows är snygg. Och det var en av få filmer (och tv-serier) där jag inte störde mig jättemycket på hela telefonen som kom upp i rutan hela tiden. Bilder, meddelande och videosamtal. Väldigt modern film ut i fingerspetsarna helt enkelt.

En sak jag gillade var fiskmåsen. Väldigt söt och härlig karaktär mitt bland allt blod och vatten. Gillar också att Liveyls karaktär visade sig vara väldigt tuff och smart. Det är sällan karaktärer i läskiga filmer är smarta. Men här har vi i alla fall en. Äntligen! The Shallows är inget mästervärk men helt klart spännande och sevärd. Speciellt om en gillar (eller ogillar) hajar.

★★★½

Kommentera

filmer, samarbeten

Monsterfilmer för alla monsterälskare

2017-08-02 Inga kommentarer

Det är ett samarbete med bloggarna Elsa, Emelie, Felicia, Sara och Lovisa

Vill du se monsterfilmer? Då ska du se filmerna som ingår i Universal Monsters. Det är där du finner de bästa och även om de kanske inte är originalmonstren så är de i alla fall där monstren fick större utrymme på duken samt fortfarande i dag där många finner sina referenser.

Men vad är Universal Monsters?

Det är under den tiden, mellan 1920 och 1950 som Universal Studio gjorde en hel del filmer med temat skräck och sci-fi som inkluderade monster. Det började med The Hunchback of Notre Dame. För att sedan fortsätta med flera filmer såsom Dracula, Frankenstein och The Mummy. Det finns en hel del bra filmer som räknas till den här tiden och perioden. Men för att inte kasta ut alla filmer som finns tänkte jag tipsa om en film varje årtionde.

1920,

The Phantom of the Opera är en stumfilm som kom 1925 som är en filmadaption av en bok av Gaston Leruoux som kom ut 1910. Den handlar om Operahuset i Paris där en man, som blivit deformerad, mördar folk och gör allt för att en kvinna ska bli en stjärna. Det är Lon Chaney Senior som spelar huvudrollen och det är inte första gången och sista gången han är med i dessa monsterfilmer.

1930,

The Invisible Man kom ut 1933 och är en filmadaption på H. G. Wells bok med samma man som utkom 1897. Claude Rains spelar kemisten Jack Graffin som har kommit på ett sätt för att bli osynlig. Han bestämmer sig för att tillsammans med en partner försöka dominera världen men när hans fästmö blir orolig för hans frånvaro går allt snett.

1940,

The Wolf Man kom ut 1941. Den handlar om en man som återvänder tills hemstad där han träffar en ung kvinna han blir genast intresserad av. En kväll när han försöker rädda hennes vän som blir attackerad av en varg blir han biten och förvandlas till en blandning mellan en varg och man. Lon Chaney Senior som var med i många filmer under 1920-talet fick en son med samma namn, Lon Chaney Junior, och detta är hans film.

1950,

Creature from the Black Lagoon kom ut 1954 och hade Richard Carlson och Julie Adams i huvudrollerna. Den handlar om en geologisk expedition i Amazonas. De finner fossiler som tyder på att det fanns en koppling mellan land- och vattendjur. Plötsligt kommer det en varelse och överraskar de i sitt läger…

har ni någon favoritfilm bland monster?

Kommentera

filmer, tankar & funderingar

Därför är representation viktigt

2017-07-24 2 kommentarer

Representation är ett ständigt aktuellt ämne att ta upp. Det kommer i vågor då och då för att sedan försvinna till nästa gång. Under Oscarsgalan är det om bristen på icke-vita skådespelare i nomineringarna. Sedan kommer det en film som bevisar just hur viktigt representationen är och då blommar ämnet upp igen. För att gå tillbaka till normen. Vi pratar om hur viktigt det är och hyllar varje film (eller tv-serie) som uppnår detta men ändå har det inte blivit någon form av normalitet med att ha just representation.

Så varför är det viktigt?

En brukar säga att en måste se det innan en gör det. Det är omöjligt att vilja bli någonting om en aldrig sett det hända eller vet om att det går. Ser en inte det, kan en inte själv göra det. Så enkelt är det. Därför är det också viktigt att se någon som sig själv, någon som en kan förknippa sig med som kanske ser ut sig eller agerar som en gör. Speciellt när det kommer till barn.

Det är helt fantastiskt när Disney/Pixar kom ut med filmen Home. Den visar någonting som Disney eller Pixar aldrig gjort. Eller okej, vi kanske ska räkna med Prinsessan och Grodan (men där är det också en prinsessa… och hon är väldigt bortglömd). Däremot i Home är det en ung flicka, självständig, fastnar i ett äventyr, icke-vit och hon gör en roll som i alla fall jag inte sett en flicka göra innan.

Vilka filmer gör representationen bra?

Ni har väl säkert alla hört talas om Bechdeltestet som mäter angående kvinnors representation i filmer. Där regeln är ganska enkel. Finns det två namngivna kvinnor? Pratar de med varandra? Pratar de om något annan än män? Så enkelt men ändå så svårt att uppnå. Några som inte klarade testet är:

Dunkirk
Pirates of the Caribbean: Dead Men Tell No Tales
Spider-Man: Homecoming
War for the Planet of the Apes

Det har också tillkommit ett nytt test som faktiskt är skapat av en svensk, Chavez Pereztestet. Där reglerna också är enkla. Finns det två namngivna icke-vita personer? Pratar de med varandra? Pratar de om något annat än om brott? Kan ni komma på en enda svensk film där detta test blir godkänt? Lycka till!

Så bara för en kvinna eller icke-vit person är med så är allt bra?

Nej, riktigt så är det inte. Men det är skönt att se att det betyder någonting för barnen. Att de blir överlyckliga att äntligen få se en kvinnlig superhjälte som Wonder Woman på bioduken. Eller att nya doktorn i Doctor Who spelas av en kvinna! Eller att huvudpersonen i nya Star Wars är en kvinna. Det betyder någonting. Även att tv-serier har blivit mycket bättre, speciellt bättre än film, att visa HBTQI. Eller att det har börjat komma upp filmer och serier där karaktärer har någon form av funktionsvariation som ger en rättvis bild, som till exempel Bron.

Representation är otroligt viktigt. Det är bra att vi hyllar filmerna som klarar av det. Men ändå blir jag sur. För varför hylla någonting som borde vara självklart? Kan det inte bli så bra att det blir en norm istället? Det hade jag tyckt om. Men fram till dess tycker jag att vi hyllar och lyfter fram de filmerna extra mycket. Någon måtta får det ändå vara på det manliga, vita, heterosexuella, normfunktionaliteten som visas på bioduken.

Kommentera