• filmer

    Seven Samurai är Ett småkryps liv

    Det finns mängder av filmer som kort och gott är remakes på andra filmer. Vissa tänker man knappt på och andra är lite mer självklara. Att inspireras av andra filmer är självklart, och en av de som gett grunden till många filmer är Akira Kurosawas Seven Samurai. En av dem är Ett småkryps liv.

    Vissa regissörer och filmer kan kännas som en utmaning att ta till sig. Vad ska man börja, och hur börjar man? Det kanske inte är varje dag en väljer att sätta på en svartvit samurajfilm från 1950-talet. Speciellt inte när utbudet på streamingtjänster är nästintill oändligt. Lite som när jag skrev om klassiker i böcker. Vart ska man börja? En idé som jag hade då var att ta en berättelse som du känner igen, som Dracula eller Frankenstein. Eller varför inte ta en gammal Disneyfilm som har exakt samma handling. På så sätt är det enkelt att komma in i handlingen. För du vet vad själva premissen är och var den är påväg. 

    Seven Samurai handlar om ett par bönder som letar upp ett par samurajer för att rädda dem och deras skörd från att bli tagna. I Ett småkryps liv följer vi den klumpiga och uppfinningsrika myran Flick som letar upp ett gäng tuffa insekter för att hjälpa de stå upp mot gräshopporna. 

    Att se Seven Samurai är att investera i sin tid. Den är tre och en halv timme lång. Men hundra procent värt tiden du lägger på att se den. Det må vara enklare att se Disneyfilmen som enbart är en och en halv timme lång. Däremot det du får av Akira Kurosawas samurajfilm är något av det extra. Varje ruta är vacker och genomtänkt. Han tar sin tid att introducera och presentera karaktärerna vilket gör att vi bygger upp en förståelse och känsla för dem.

    Nu är du kanske redo för några andra av Akira Kurosawas fantastiska filmer. Andra tips är Yojimbo som Sergio Leone blev väldigt inspirerad av för sin film A Fistful of Dollars. Eller Hidden Fortress där vi hittar några inspirationer till några av karaktärerna i Star Wars. Mina personliga favoriter är Ran, Rashomon och Throne of Blood.

  • filmer

    Tenet | Filmrecension

    Två saker är säkert med Christopher Nolans filmer – de har alltid underhållningsvärde och ska ses på bio. Eftersom de ser ofta väldigt bra ut och ljudet är magiskt. Hans senaste Tenet var självklart inget undantag. När jag gick in i biosalongen visste jag knappt vad den handlade om och hade inte sett en enda trailer. Hade inte heller läst en recension men förstod att den landade olika bland olika kritiker med betyg från ett till fem. Tror det är en fördel att inte veta någonting om filmen inför.

    Har du inte sett Tenet? Se den! Efter kan du komma tillbaka och läsa vidare. Ni andra som har sett den, läs gärna och kommentera nedan för att vi kan börja diskutera. Varning för spoilers! 

    Filmens protagonist (och utan namn) spelad av John David Washington är en CIA spion som rekryteras in i en hemlig organisation vid namn Tenet. Deras uppdrag är att stoppa vapenhandlaren Andrei Sator (spelad av Kenneth Branagh) från att förhindra ett tredje världskrig. 

    Tenet

    Tenet är på många sätt en typisk Nolan film. Det är en slags Science Fiction, utan fiction. Han har en tendens att måla in sig själv i ett hörn. Allt ska förklaras – nästan för mycket – vilket lämnar nästan alltid luckor. Om vi istället hade fått en premiss på hur det fungerar hade vi nog köpt det. Men när det alltid ska försökas förankras i verkligheten blir det i alla fall för mig lite av ett platt fall. Tyckte det var synd i vissa stunder när jag kunde lista ut saker som jag inte skulle förstå förrän senare. Att Washington slogs mot sig själv eller att det var Robert Pattinson i början med ryggsäcken.

    Köp konceptet och häng med på en underhållande film

    ”Don’t try to understand it” säger Clémence Poésys karaktär i början när hon introducerar protagonisten till kulor som går tillbaka i tiden. Det blir grundpremissen. Vet inte ens om det är meningen att vi ska förstå allt exakt eller om vi inte ens behöver. Aaron Taylor-Johnsons karaktär Ives frågar om de har fler dumma frågor och det känns som han pratar mer till oss i publiken än gruppen i filmen. Alltså, köp konceptet och häng med på en underhållande film.

    Tenet

    Det är ingen film om tidsresande. Utan den handlar mer om att tid inte är linjärt, och framtiden vill ta död på oss för vi har förstört världen. Mörkt med en stor ton av undergång som Nolan gör sig bra till, även Ludwig Göranssons musik. Nolan har tagit delar av en klassisk James Bond-film och gjort den till sig egen. Resultatet blir att Tenet är fylld av actionsekvenser; ett slagsmål i ett restaurangkök, biljakter och stora explosioner. Till och med protagonisten känns som en Bondkaraktär – fast inte lika polerad. Men det som gör mig mest förvirrad är hur karaktär kommer och går. Nolan introducerar karaktärer, och de försvinner. Andra dyker upp lika självklart som Nolan böjer på tiden i hans filmer.

    Nolans svar på James Bond

    Blev besviken på en av de få kvinnliga karaktärerna, Kat. Hon är antagonistens, Sators, yngre fru. Hon är den klassiska kvinnan i filmer som det är synd om. Mannen är elak, och hon behöver bli räddad. När världen går under är det enbart hennes son som hon tänker på. Inte bara är hon en tråkig karaktär utan hon ska också bli ankaren för protagonisten. Känns som hennes lycka blir svaret på varför världen ska räddas. Förresten, det är väl inte bara jag som är trött på att en 30 åring ska spela fru till en 50 åring? 

    För att sammanfatta, om du vill se en film med stora actionscener, fantastiskt ljud och en annorlunda tankegång kring tid så är Tenet filmen för dig. Den är underhållande och en måste för bio.

    Titel: Tenet
    Medverkande: John David Washington, Robert Pattinson, Elizabeth Debicki
    Längd: 2 h 30 min
    IMdB betyg: 7.9/10
    Mitt betyg: ★★★½

    Regissör: Christopher Nolan
    Genre: Action, Sci-Fi
    Premiär: 2020
    Land: USA
    Bechdel test: Ej godkänd

  • Salem's Lot
    böcker,  filmer

    Salem’s Lot | Bok vs film

    Salem’s Lot är den andra romanen som Stephen King och har haft två filmatiseringar, båda för tv. Den adaptionen som ligger bakom det här inlägget och diskussionen om bok vs film är den från 1979 av Tobe Hooper. 

    Romanen följer författaren Ben Mears som åker tillbaka till Jerusalem’s Lot, staden han växte upp i, för att skriva sin nya bok. Huvudfokusen i hans bok är ett gammalt hus som är känt för sina missöden och spöken. Strax efteråt försvinner barn, folk beter sig annorlunda och fler och fler dör. Ben inser snart att staden har fått sällskap av vampyrer.

    » Läs min recension av Stephen Kings bok It

    En viktig aspekt innan en diskussion om adaptionen, om den är bra eller vad som skiljer de åt, är vilken ordning jag såg och läste Salem’s Lot. Jag såg först filmen för några år sedan sen, läste boken i somras och såg om filmen nu för att ha ett färskare minne av den och självklart kunna se skillnaderna. Både film och bok har fått en fyra av mig – men en fyra i film och en fyra i bokformat är annorlunda.

    Vad filmen missade att ta med

    Den största skillnaden är klart att allt inte är med. Det har skett en ganska grov nerskärning av karaktärer och satt ihop flera karaktärer till en. Saker som kändes viktiga i boken nämns i förbi farten. Sedan har vi karaktären Barlow. Vampyren. I Stephen Kings bok har han en mänsklig framställning medan i filmen är han mer av ett monster. Han säger ingenting, lurar i skuggorna och känns underminerande i jämförelse med hans partner Straker. Det är Straker som får prata och berätta om Barlow. Upplever Straker som mindre skrämmande för han ser alltid rädd ut. Barlow har också ett intressant utseende, helt blå, vilket gör det både lite roligt men ändå charmigt.

    Salem's Lot

    Salem’s Lot är inte bara en berättelse om vampyrer som härjar fritt i en sömnig stad. Det handlar om tron och ondskan i sig. I boken kommenterade King detta genom karaktären fader Callahan. Den kristna tron mot en gammal tro. Båda har blivit bortglömda i den nya världen. Men Barlow blir mer eller mindre välkomnad. De blir två motpoler inom ondskan och dess kamp. Som det ofta blir. Demoner och vampyrer kan slås bort mot den kristna tron. Tyvärr blir fader Callahan skjuten åt sidan i filmen och knappt får ett utrymme alls.

    Det är en berättelse med flera läskiga och skrämmande sekvenser – som tyvärr inte alltid är med i filmen. Mycket handlar säkert om tid och utförande. Det är en lång film som kanske skulle behöva vara ännu längre. Till exempel på bortförandet av pojken Ralph gick snabbt. Dock skuggan som dyker upp är helt fantastisk. Det finns även aspekter som kanske inte ”kan” göras på tv. Talar främst om spädbarnet som visserligen nämns snabbt men aldrig något vi får se.

    Mitt problem med Stephen King

    Jag märker varje gång jag läser ett verk av Stephen King att han inte riktigt är min typ av författare. Önskar att jag älskade hans böcker – men ofta blir det ett platt fall. Oftast av samma sak. Det handlar främst om användningen av barn och sexualitet. Eller hur han förstärker er skrämmande scen med fula ord. Kanske fungerar i andra delar av världen där fula ord är läskigt och förbjudet. Visserligen är det väl det här med till en viss del. Men när någon skriker ut ett könsord är inte skrämmande det första som flyger upp i mitt huvud. 

    I Salem’s Lot har vi en äldre man, Dud Rodgers, som jobbar på soptippen i stan. Han beskrivs som en puckelrygg som skjuter råttor på fritiden. Varje gång han är med i en scen nämner han Ruthie Crockett. Bland det första vi får lära känna honom sitter han just och skjuter råttorna och tänker att de är olika personer i stan. ”Nästa som dog var den slampiga lilla Ruthie Crockett, hon bar inte sin behå i skolan och stötte till sina kamrater och fnittrade när Dud kom förbi på gatan. Pang. Hej då, Ruthie.” Senare i boken börjar han tänka på Ruthie igen – specifikt att ta på hennes bröst och kalla henne för slampa. Ruthie går på high school, och är alltså någonstans mellan 14 och 18 år. Vad är det med att vi ständigt måste läsa om äldre män som fantiserar om barn?

    Sammanfattning

    Det är en såklart en skillnad på boken och filmen. Som det alltid är. Kommer aldrig bli helt hundra procent perfekt. Men jag tycker ändå att filmen är en godkänd adaption av boken. Tror jag kommer se filmen oftare än vad jag kommer läsa boken. Båda är bra på sitt sätt.

  • filmer,  månadssammanfattningar

    Filmerna jag såg i juli och augusti 2020

    Under sommaren kom både jag och sambon in i en väldigt filmperiod. Och den håller väl i sig hyfsat. Juli och augusti var en väldigt bra månad. Många fyror, och många filmer som jag inte hade sett tidigare. Vilket såklart alltid är kul!

    Filmerna jag såg

    1. Suspuiria | ★★★★ | ♲
    2. House| ★★★★
    3. Spotlight | ★★★★ | ♲
    4. Avengers: Infinity War | ★★★★ | ♲
    5. Audition | ★★★★
    6. Harry Potter and the Chamber of Secrets | ★★★★ | ♲
    7. Harry Potter and the Prisoner of Azkaban | ★★★ | ♲
    8. The Rocky Horror Picture Show | ★★★★
    9. Harry Potter and the Goblet of Fire | ★★★ | ♲
    10. Harry Potter and the Order of the Phoenix | ★★★ | ♲
    11. Harry Potter and the Half-Blood Prince | ★★★★ | ♲
    12. Harry Potter and the Deathly Hallows: Part 1 | ★★★ | ♲
    13. Harry Potter and the Deathly Hallows: Part 2 | ★★★★ | ♲
    14. Hotel Transylvania | ★★★
    15. The Autopsy of Jane Doe | ★★★
    16. Meet the Parents | ★★
    17. Meet the Fockers | ★★
    18. The Bride of Frankenstein | ★★★
    19. Awakening the Zodiac | ★
    20. It Follows | ★★★★
    21. It | ★★★★ | ♲
    22. One Cut of the Dead | ★★★★
    23. Harakiri | ★★★★★
    24. It Chapter Two | ★★★ | ♲
    25. Creepshow | ★★★★
    26. Creepshow 2 | ★★
    27. Ran | ★★★★
    28. Signs | ★★★★ | ♲
    29. Pirates of the Caribbean: The Curse of the Black Peal | ★★★★ | ♲
    30. Rashomon | ★★★★ | ♲
    31. The Grudge (2020) | ★
    32. The Cannonball Run | ★★
    33. Before Sunrise | ★★★★
    34. Kwaidan | ★★★★
    35. Before Sunset | ★★★★
    36. Before Midnight | ★★★★
    37. Pirates of the Caribbean: Dead Man’s Chest | ★★★★ | ♲
    38. The 400 Blows | ★★★★
    39. The Favourite | ★★★★
    40. One Missed Call | ★★★★
    41. Black Sabbath | ★★★★
    42. Seven Samurai | ★★★★ | ♲
    43. A Bug’s Life | ★★★★ | ♲
    44. Duck, You Sucker | ★★★
    45. Revenge of the Creature | ★★
    46. Count Yorga, Vampire | ★★★
    47. Night of the Living Dead | ★★★★ | ♲
    48. Ratatouille | ★★★ | ♲

    Antal filmer: 48
    Antal rewatch: 20

    Sett på bio: 0
    Medelbetyg: 3.45

  • filmer,  serier

    Vad hände med Cher? Clueless kommer som serie

    Går det att göra en bättre version av Clueless än den som redan finns? Ash if! Det går troligtvis inte heller att göra en bättre Cher än Alicia Silverstone. Den som väntar får se för NBC Universal har plockat upp den och kommer sända den på sin streamingtjänst Peacock. 

    Serien kommer inte kretsa kring Cher eller ha samma handling som filmen från 1995. Som i sin tur är löst baserat på Jane Austens Emma. Istället kommer fokusen vara på hennes bästa vän, Dionne, spelad av Stacey Dash i filmen. 

    När Cher försvinner får Dionne ta klivet in i hennes skor och ta över hennes plats. Men hur hanterar man trycket från att vara den nya populära flickan i skolan samtidigt som det löser upp mysteriet kring vad som hände med hennes bästa vän?

    Att ha ett mysterium inbakat i tonårsdramat känns väldigt i linje med vad som visas just nu. Många tonårsdraman har just det såsom RiverdalePretty Little LiarsElité osv. Det kan nog också bli en trevlig tvist på handlingen.

    Jag är lite orolig över serien. För det var kombinationen av Alicia Silverstone, Brittany Murphy och Paul Rudd, med Heckerlings starka manus, färgglada kläder som gjort den här filmen till en klassiker. En film som jag skulle nog kunna se varje dag… eller i alla fall en gång i månaden. Tror dock att den kan göra sig väldigt bra i det lite mer moderna samhället där materialismen är ännu mer påtaglig. 

    Vi vet ännu inte när Clueless kommer som serie. Just nu verkar det inte heller som att Peacock kommer till Sverige. Inte än i alla fall.

  • böcker,  filmer

    Nytt i hyllan | Böcker & film

    Jag är på min sista semestervecka och det är rätt trist. Vädret var superfint innan jag gick på semester och direkt på måndag ska det bli 20+ igen. Min semester har varit tre veckor av rätt dåligt väder. Det är såklart supertråkigt… men har kunnat läsa böcker och se på film. Så lite bra har det allt varit ändå. Har också kunnat köpa lite nytt till hyllorna här hemma. Häng på och se vad jag har köpt under semestern!

    I Varberg hittade vi en butik som bland annat sålde begagnade filmer så vi passade helt enkelt på att köpa några stycken. Det blev en härlig blandning, men med fokus på skräck ändå. Några jag har sett tidigare, och andra jag inte alls har sett.

    Har blivit kär i gamla och slitna böcker när det kommer specifikt till skräck/thriller böcker såsom Stephen King. Blev helt enkelt så glad när jag hittade dessa tre på marknaden i Varberg. Härligt slitna och älskade och med snygga gamla omslag. Har inte läst en enda, men gillar filmen Salem’s Lot så har höga förväntningar på den.

    När vi kom hem till Karlstad igen hade jag ett paket att hämta ut med tre böcker. Först och främst dessa två som jag har hört väldigt bra om i det senaste. Speciellt I’m Thinking of Ending Things som ska vara superläskig. Ser verkligen fram emot att bli skrämd av en bok! Kommer jag någonsin bli det? Är detta boken i så fall?

    Till sist även en bok, eller mer av en ”coffe table”-bok som min sambo beställde. Om jackor, patches och sånt som han är väldigt intresserad av. Dvs har tre-fyra stycken jackor/väst som är fylld av just patches, pins och sånt.

  • filmer

    House | Filmrecension

    Det är en utmaning att skriva någon form av recension av House för det är en film inte likt något annat jag tidigare har sett. Se den med vänner för det är verkligen en upplevelse och resa som ska delas med andra. Men för guds skull titta inte bort en enda sekund – varje ruta har något som du inte vill missa.

    Skolorna stänger för sommarlov och ett kompisgäng planerar hur de ska spendera lovet. Angel har sett fram emot att tillbringa den med sin pappa men planerna förstörs när han introducerar sin nya flickvän. För att kunna hedra och minnas sin bortgångna mamma kontaktar Angel hennes moster. Hon välkomna henne och hennes vänner att spendera lovet i hennes hus på landet.

    House är en blandning av genrer, övernaturlig skräckkomedi, skulle man kunna sammanfatta den som. Men det är ingen struktur eller vanliga berättartekniker som används. Stundtals känns det mer som ett konstprojekt än en film. Det är också det som är charmen med den, och jag förstår att den har fått en slags kultstämpel på sig. Speciellt med tanke på hur visuell den är. Nästan lite för mycket som sker i varje ruta. För det är omöjligt att hinna se allt – en film som man kan se om flera gånger och antagligen se någonting nytt varje gång. Var till och med tvungen att pausa, spola tillbaka, se igen vid ett tillfälle. 

    Har funderat på vad den egentligen handlade om. Handlade den om en flicka som ville återfå känslan av sin mamma igen? Om ett hemsökt hus? Om en gammal kvinna som aldrig fick vara brud och därför lockar till sig unga kvinnor? Eller handlar den om att växa upp? Jag är fortfarande osäker. Men det känns som det kanske finns ett svar i deras fantastiska och på samma gång löjliga namn. Angel eftersträvar att vara vacker och har alltid en spegel i handen. Fantasy drömmer sig bort. Kung Fu är självständig och kan försvara sig själv utan problem. Prof är smart, Melody är musikalisk, Sweet är söt och Mac har en stor aptit. Lite som när man förr i tiden beskrev människor i böcker och valde att döpa de efter en egenskap eller utseende. 

    Som jag har sagt är detta en upplevelse. Ibland är den nästan för mycket excentrisk och ibland är den perfekt. Stundtals sitter du och reagerar på saker som ingen karaktär verkar lägga märke till eller reagerar på. Vad är det som händer…? Det var den vanligaste kommentaren som kom när vi såg denna. Och det lär det säkert hända för dig med.

    Titel: House
    Medverkande: Kimiko Ikegami, Miki Jinbo, Kumiko Ohba
    Längd: 1 h 28 min
    IMdB betyg: 7.4/10
    Mitt betyg: ★★★★

    Regissör: Nobuhiko Ôbayashi
    Genre: Comedy, Horror
    Premiär: 1977
    Land: Japan
    Bechdel test: Godkänd

  • filmer,  månadssammanfattningar

    Filmerna jag såg i maj och juni 2020

    Här kommer de filmerna jag såg i maj och juni. Insåg nu när jag skulle sammanfatta juni i mina filmer jag har sett att jag aldrig gjorde en för maj. Måste ha blivit något fel i huvudet på mig där. Jaja, här kommer båda två. Blir helt enkelt 30 stycken filmer som jag sett under två månader.

    Filmerna jag såg

    1. BlacKkKlansman | ★★★★
    2. Kill Bill Vol. 1 | ★★★★ | ♲
    3. Kill Bill Vol. 2 | ★★★★ | ♲
    4. The Silence of the Lambs | ★★★★ | ♲
    5. Gods of Egypt | ★★
    6. Spartacus | ★★★
    7. 1917 | ★★★★
    8. Charlie’s Angels | ★★ | ♲
    9. Wrath of the Titans | ★★
    10. Charlie’s Angels: Full Throttle | ★★ | ♲
    11. Grease 2 | ★★★ | ♲
    12. Mad Max: Fury Road | ★★★★ | ♲
    13. Disturbia | ★★★
    14. Black Cat, White Cat | ★★★★
    15. Where the Wild Things Are | ★★★★
    16. Train to Busan | ★★★★
    17. Dawn of the Dead | ★★★★ | ♲
    18. Harry Potter and the Philosopher’s Stone | ★★★★ | ♲
    19. Match Point | ★★★★ | ♲
    20. On the Waterfront | ★★★
    21. Scott Pilgrim vs. the World | ★★★★ | ♲
    22. Hercules | ★★★★ | ♲
    23. The Fog (1980) | ★★★
    24. Wild Tales | ★★★★
    25. Prometheus | ★★★ | ♲
    26. Lord of War | ★★★ | ♲
    27. Häxan | ★★★★
    28. Prince of Darkness | ★★★
    29. The Love Witch | ★★★★
    30. Suspiria (2018) | ★★★★

    Bästa och sämsta i maj och juni

    Den sämsta filmen blir Gods of Egypt som bara var en dålig film. Den hade ingen större fel på sig utan bara allmänt dålig. Och valet av skådespelare. Där hade man kunnat göra tusen gånger bättre.

    Bästa är lite svårare. Har faktiskt varit en rätt period. Men det är ju någonting med just Kill Bill-filmerna eller The Silence of the Lambs som bara är fantastiska. Om jag får välja en film som jag inte har sett tidigare blir det nog ändå Train to Busan.

    Antal filmer: 30
    Antal rewatch: 14

    Sett på bio: 0
    Medelbetyg: 3.46

  • filmer

    Tio filmer som har påverkat mig

    Under de senaste tio dagarna har jag uppdaterat på min Instagram, @karinsuniversum, om filmer som påverkat mig/betytt någonting för mig. Utan att förklara eller säga vilken film det är utan enbart med en bild från filmen. Jag gjorde detta nu och la till en fråga om folk visste vilken film det är. Tänkte dela med mig av resultatet!

    Submarine är dag ett, och vissa par har ju en låt som är ”deras”. Jag och Johan har mer eller mindre hela soundtracket till Submarine som vårt. Skulle kunna säga att denna film är vår. 82 % visste inte vilken film det är och jag är inte särskilt förvånad. En film många inte hört talas om. Tråkigt nog.

    Pride and Prejudice är nästa, och jag tror det blev lite svårt för vissa bara vilken bild jag valde. Tror mycket väl att 75 % inte hade tryckt på nej om det vore en bild på Keira Knightley och Matthew Macfadyen som Elizabeth och Darcy. Detta är nog mina absoluta favoritfilm om jag får bestämma mig. Tror det… Hm…

    Filmen som flest hade koll på var Grease. Och jag är inte förvånad. Tror detta är en film många har sett. En klar favorit hos mig. Såklart. Vem älskar inte Grease? Såg om Grease 2 häromdagen, och alltså jag gillar ändå den. Också.

    Tror inte jättemånga har sett Flashdance (bästa dansfilmen!) men tror många känner igen bilden. Lite av en ikonsik bild. Eller hur? Bara inte jag som inbillar mig detta. Oavsett en superduperbra film som jag tycker alla borde se. Speciellt om du vill ha en dansfilm. Har fortfarande en dröm att kunna dansa hela sista dansen – vilket aldrig kommer ske. Men man kan väl drömma lite?

    Mask (den från 85 med Cher och inte Jim Carrey, viktigt!) är en film som påverkat mig väldigt mycket. Tycker den är otroligt fin och sorgsen. Har nog gråtit en par tårar till denna. Var länge min favoritfilm.

    Okej, en favoritfilm är nog ändå Lord of the Rings som är nästa. Tror lite som på Pride & Prejudice att folk hade svarat mer ja om det var en bild på Frodo eller Gandalf. Även om man inte sett den. Kanske var lite taskig i valet av bild. Men om man sett dessa filmer så sjukt många gånger känner man nog ingen det ändå.

    Jackie Brown av Tarantino har jag inte sett på väldigt länge. Har blivit lite sugen på att se om den ett tag nu. Denna var en av mina ”jag-är-hemma-sjuk”-filmer. Spenderade de flesta sjukdagar när jag var yngre hemma själv och tittade på film. Lite orolig över mig själv när jag har tänkt tillbaka på vilka filmer det var. Jaja, hälften visste vilken det var.

    American Psycho är nästa och det var första filmen jag och Johan såg tillsammans. Fint va? Har inte sett den sedan dess – kanske dags snart?

    Funderar ännu en gång om fler hade vetat att nummer nio är The Exorcist om det var en annan film. En film som jag tror många känner igen (fler än 20 %), men som kanske inte har sett den alltid.

    Sista är Anastasia som delar plats med Bernard och Bianca över mina favorit tecknade filmer. Otroligt fin film som påminner mig om alla lovdagar jag var hemma hos min farmor och tittade på film. I princip samma tre filmer – Anastasia, Prinsen av Egypten och A Walk to Remember.

  • filmer

    BlacKkKlansman | Filmrecension

    Äntligen såg jag BlacKkKlansman. En film jag har velat se sedan den kom ut 2018, och sedan tävlade om priset Bästa film under Oscarsgalan 2019. Den var exakt som jag förväntad mig och blev inte alls besviken.

    BlacKkKlansman är en film som nog inte riktigt vet vad den vill vara. Är det en polisfilm? Är det en komedi? Romantisk film om ett ungt par som finner varandra? Eller är det en stor kommentar på samhället, både då och nu? Fast behöver en samhällskritisk film bara vara samhällskritisk? Kan det inte också vara en film som drar in romantik och komik? Bara för att den handlar om rasism måste den vara hundra procent seriös? Jag gillade bladningen, den svängiga musiken och komiken och inget av det störde den seriösa och brutala berättelsen.

    Baserad på en verklig historia under 1970-talets Colorado när den första svarta polisen i området, Ron Stallworth (spelad av John David Washington), lyckas infiltrera den lokala Ku Klux Klan-gruppen tillsammans med hans partner Flip (Adam Driver). Stallworth pratar och Flip är den som möter gruppen ansikte mot ansikte. 

    Det är en jobbig film att se. Det är så mycket hat som pågår, och som pågår just nu i världen också. Det blir inte förskönat utan bara jobbigt. Har väldigt svårt att förstå den här typen av hat – och jag kommer nog aldrig kunna göra det heller. BlacKkKlansman är en film som kommer att sitta kvar länge. I slutet väljer Spike Lee att sammanfoga denna berättelse med det som skedde Charlotteville. Någonting som kanske inte behövdes för att förstå samhällskritiken i filmen om att detta skedde då, ännu längre bak i tiden, och även nu. Men det blir ett slagkraftigt avslut på en slagkraftig film.

    Titel: BlacKkKlansman
    Medverkande: John David Washington, Adam Driver, Laura Harrier
    Längd: 2 h 15 min
    IMdB betyg: 7.5/10
    Mitt betyg: ★★★★

    Regissör: Spike Lee
    Genre: Biografi, Drama, Crime
    Premiär: 2018
    Land: USA
    Bechdel test: Ej godkänd