Filmrecension | Avengers: Infinity War

Avengers: Infinity War

Regissör: Anthony Russo & Joe Russo Medverkande: Robert Downey Jr., Chris Hemsworth & Mark Ruffalo Genre: Action, Adventure & Fantasy Längd: 2h 29min Premiär: 2018 Land: USA

Handling,

The Avengers och deras allierade måste skydda världen från det största hotet någonsin – Thanos. Hans mål är att samla alla Infinity Stones, för att få makten att förändra och förgöra världen.

Jag tycker,

Jag hade rätt höga förväntningar på Avengers: Infinity War när jag gick in i biosalongen. Har hört mycket bra om den, och med tanke på att jag inte gillade Age of Ulton särskilt mycket behövde de höja insatsen här för att jag skulle bli nöjd. & jag blev nöjd.

Vi visste att folk skulle dö i den här filmen. Jag antog först att Steve Rogers och Tony skulle vara två av de dödsfallen. Men så fort filmen började visste jag att de två skulle överleva. De hade inte den känslosamma delen i filmen som annars skulle vara där. De hade knappt några repliker, speciellt inte Steve. & i slutändan är det alla de karaktärerna som blev till aska, tack vare Thanos naturliga urval av personer som bör dö, de karaktärerna som kommer överleva. Däremot de som är kvar vid liv, de är de karaktärerna vi kommer se dö i nästa film. För Avengers 4 måste handla om att försöka få tillbaka alla människor som nu dog. Det kan vi säga mycket tack vare vi vet att det troligtvis kommer bli en Spider-Man 2, en tredje Guardians of the Galaxy och ännu en Black Panther.

We Don’t Trade Lives.”

Detta citat var kärnan till den här filmen och vad som komma skall. Det måste vara så. Avengers 4 kommer handla om att de kvarlevande karaktärerna kommer rädda de som blev till aska. Det kommer bli så himla känslosamt med speciellt Tony och Peter. Bara scenen när Peter blir aska i Infinity War var jobbig att se på. & oavsett vad Tony ibland visar för Peter så har de en stor koppling med varandra. Peter är hans son som han drömmer om. Tony kommer offra sig för Peter. Tror även att Steve kommer offra sig för att få tillbaka Bucky.

Infinity War är en bra film. Jag är nästan alltid ett fan av crossovers så detta är såklart en stor dröm. Det är fantastiskt att se dessa karaktärer träffas och integrera med varandra. Många av de bästa scenerna i den annars actionfyllda film är när de bara pratar. Gillade hur de förde ihop olika karaktärer. Thor med Rocket. Tony med Peter Quill och co.

Tror det var få saker som jag inte gillade med Infinity War. Hade nog önskat att Steve Rogers fick mer utrymme. Hur många repliker hade han? Typ fem? Okej, jag räknade inte men kunde nästan ha gjort det. Tyckte det var lite roligt med att Bruce hade svårt att få fram Hulken. Till en viss gräns. Hulken kanske inte mår så bra med hans självförtroende efter att Thanos slog honom. Men jag hade nog uppskattat att efter alla försök om och om igen att han faktiskt skulle visa sig. Antar att Bruce har något att jobba på i framtiden.

Avengers: Infinity War

Det var också intressant att vi hade två stycken scener där en karaktär måste döda sin älskade för att rädda världen. Peter Quill och Gamora samt Wanda och Vision. Det var scener som skulle vara känslosamma, men som för mig inte riktigt nådde dit gör jag har personligen inte sett tillräckligt för dessa för att få den kopplingen till dem. Eller om det berodde på skådepslearna var svaga vid dessa ögonblick. De scenerna som kändes för mig var just Peter Parker och Bucky när de blir till aska. Loki är en karaktär jag bryr mig om, och är en av mina favoriter, men eftersom jag redan visste att han skulle dö blev det inte heller någon större grej av det för mig.

Thanos är en intressant skurk. Han jobbar mot någonting som har tror är lösningen på problemet. Enligt honom själv är han inte en skurk. Utan han är den som vågar ta steget och faktiskt utfärda det som behövs göras. Det var på sitt sjuka sätt, rätt fint när vi fick se att han ändå har möjlighet att älska någon när han offrar Gamora. Som inte dog… för hon ska vara med i Avengers 4. Inte sant? Thanos kommer komma tillbaka och jag är inte helt säker på vad hans faktiska roll kommer innebära men jag är nyfiken.

★★★★½

Fyra extra punkter
  • Stiden i Wakanda är en stor kopia av The Battle of Naboo från Star Wars.
  • Kommer sakna Loki då han faktiskt är en av de få karaktärerna som dog ”på riktigt”.
  • Allt är Doctor Strange och Peter Quills fel, eller hur?
  • Nyfiken på Captain Marvel som jag vet absolut ingenting om. Förutom såklart att det är Brie Larson som kommer spela henne.

Filmrecension | Black Panther

Black Panther

Regissör: Ryan Coogler Medverkande: Chadwick Boseman, Michael B. Jordan & Lupita Nyong’o Genre: Action, Adventure & Sci-Fi Längd: 2h 14min Premiär: 2018 Land: USA

Handling,

T’Challa, kungen över Wakanda, kommer till sin tro i det fantastiska och isolerade landet. Hans position blir ifrågasatt när en man, som är ett offer av T’Challas pappas tidigare misstag, kommer till Wakanda för att utmana T’Challa.

Jag tycker,

Black Panther är inte som de andra Marvel-filmerna. Det är en ingen superhjälte-film, men med en superhjälte. Fast ändå inte alls. Vi har tidigare möt Black Panther och T’Challa och fått den bakgrunden som behövdes till honom. Fast här är första gången vi får en inblick i hans liv, hans folk och det fantastiska landet Wakanda.

”You are a good man, with a good heart.
And it’s hard for a good man to be a king.”

Detta är en film mer om människorna än om karaktären Black Panther. T’Challa försvinner mellan scenerna och ger inte ett jättestort intryck. Det är han i titeln av filmen. Men det är inte hans film. Istället är det en film som lägger vikten på att visa upp Wakanda, att lyfta mångfald som har varit frånvarande från Marvel tidigare. En film där landets invånare själva äger deras tillgångar och inte är ett offer för koloniseringen. Black Panther är också en film som visar några extremt begåvande och starka kvinnor. De karaktärerna blir mer intressanta att följa än de två viktigaste – hjälten och skurken.

Vet inte varför huvudkaraktären är så frånvarande från sin egen film. Kanske beror det på att karaktären Black Panther är någon en blir som kung och inte någon som T’Challa har egen rätt till. Att antagonisten, Killmonger, blir lika lätt en version av superhjälten. Det är lite tråkigt att han inte ger mer av sig själv. För när jag såg honom första gången i Civil War blev jag intresserad av just honom – och inget annat.

Black Panther

En annan brist i Black Panther är huvudkonfliken. Jag förstod den inte alls, för hade ändå inte Killmonger rätt? Den hade kunnat lösas på ett annat sätt än en våldsamts krig. Prata med varandra, hälsa honom välkommen, be om ursäkt. Egentligen vad som helst men inte att döda varandra för en anledning som ingen av dem förstod. De dödade varandra utan någon form av anledning.

Trots stora brister i filmens konflikt, avsaknaden av en riktig antagonist och att huvudkaraktären försvann i filmen så uppskattade jag Black Panther. Det är ingen Marvel-film som de andra. Det är en bra film som bidrar till mycket och kanske en av de viktigaste filmerna på länge.

★★★★

Bokrecension | My Name Is Lucy Barton

My Name Is Lucy BartonOriginaltitel: My Name Is Lucy Barton Författare: Elizabeth Strout Serie: Amgash #1 Genre: Fiction Sidor: 193 Publicerad: 2016 Förlag: Random House Land: USA

”No one in this world comes from nothing.”

Eftersom jag verkligen gillade Olive Kitteridge så hade jag rätt höga förväntningar på Strout ännu en gång. Tyvärr vägde det inte tillräckligt upp den här gången.

HANDLING:

Lucy Barton återhämtar sig långsamt från vad som borde ha varit en enkel operation. När hennes mamma, som hon inte har talat med på många år, kommer på besök verkar det som om deras trevande samtal om människor från förr skulle kunna få dem att hitta tillbaka till varandra. Men strax under ytan finns all spänning och frustration som genomsyrat deras relation. Och som tagit sig uttryck i Lucys flykt från den trasiga familjen, hennes önskan att bli författare, äktenskapet och kärleken till de två döttrarna. / Goodreads

JAG TYCKER:

Hade verkligen velat älska My Name is Lucy Barton. Men det blev tyvärr inte så. Jag tyckte att många saker var fantastiska med den. Det är en väldigt mörk historia, och berättad på ett fint sätt. När få ord ger en större mening. Men sen har de några saker som jag inte alls tycker om och som gör att mitt betyg blir enbart 2,5.

My Name is Lucy Barton är en berättelse om en kvinna som ligger på sjukhus. Om hur hon och hennes mamma kommer samman igen. Om hennes bakgrund, hennes liv, hennes historia. Men ändå får vi reda på mer om sjuksköterskorna än hennes liv. Varför skrapar hon endast på ytan? Varför berättar hon saker men aldrig djupdyker ner. Jag vill läsa mer om hennes bror som lever med grisar, hennes vän som har aids. Eller varför inte angående hennes man som vägrar åka till sjukhuset trots hon är där i flera veckor. Eller hennes barn som hatar henne.

Tror jag ska försöka läsa om den här boken i framtiden för att se varför så många människor älskar den. Men just nu är jag inte en av dem.

★★½

Har ni läst My Name is Lucy Barton? Vad tyckte ni?

Johan förklarar | Timeless

För er som inte har hängt med så har jag och Johan förklarat serier som vi själva inte sett. Det är den ena av oss som väljer ut bilder och frågor. Så ska den andra förklara så gott den kan. Vi har tidigare förklarat Teen Wolf och Yu-Gi-Oh! Och den här gången är det dags för Johan att förklara vad Timeless handlar om.

Timeless

Vad handlar Timeless om och vilka är karaktärerna?

Från personerna som sett 24 och Lost ett antal gånger för mycket kommer nu Timeless! En serie om att förhindra terroristattentat och alieninvasioner genom tiden. På tid. Hon i mitten är huvuddetektiven. Även om han till vänster om henne är veteran och chef så gör hon lite som hon vill, för hon vet att hon var rätt, och det vet lite han också. Han till hennes höger är bad boy / good cop som har en sexuell spänning med huvudkaraktären som kan skäras med en smörkniv. Han till höger är boven, duh.

Timeless

Vad heter karaktärerna och vad står de framför?

Här ser vi gänget. Henrik Larsson, tokiga Tom och huvudkaraktären Kim. Hennes pappa ville ha en pojke och valde ett könsneutralt namn. Detta har gjort att hon embraceat sin femininitet samtidigt som hon kan brottas med killarna.

De står framför sin tidsmaskin / flygmaskin. Så de alltid ligger steget före bovarna. Men ändå så verkar det alltid vara brist på tid, varav namnet Timeless.

Timeless

Vilken slags relation har dessa karaktärer?

Här ser vi antagonisten (som också har en tids- flygmaskin) som har precis berättat för vår huvudkaraktär att han ska sno allt guld. Och han är kär i henne. Men hon är god så det biter inte på henne. Och hon är ju kär i tokiga Tom. Men de vågar ingen av dem erkänna. Men Henrik Larsson vet!

Timeless

Vad händer i den här bilden?

Hindenburg, de har åkt tillbaka i tiden för att hjälpa plåta katastrofen. För en sidogrej de också gör är att försöka förhindra olyckor som alla hemma i soffan känner till.

Vad tycker ni om Johans förklaring kring Timeless?

Han hade inte alla rätt, kan vi väl säga. Men ju fler bilder han såg desto mer började han förstå vad serien handlar om. Fast vi körde på att en fick bara se en bild i taget och inte gå tillbaka och ändra. Men rätt bra ändå. Speciellt angående kärleken mellan två stycken, och att de inte vågar erkänna men den tredje personen vet. Spot on!

You | Trailer & förväntningar

Kom över den här trailern för Netflix nya originalserie, You, av en slump. & jag blev positivt överraskad. Mest för att jag inte hade väntat mig en serie. I slutet av april skrev jag nämligen en recension på boken bakom serien. Skrev bland annat om att jag gillade den för att den gjorde Joe, personen som förföljer Beck, väldigt sympatisk & nästan så att en hejade på honom. Trots allt fel han gjorde.

Jag tror att You kan göra sig bra som tv-serie. I alla fall en sådan serie som bara får en säsong. Eller kanske två för jag vet att det finns en till bok, Hidden Bodies. & jag ska nog läsa den boken snart.

Skådespelare som ni kanske känner igen är Penn Badgley (Gossip Girl) och Shay Mitchell (Pretty Little Liars). Varken Penn eller Shay är mina favoriter i deras tidigare tv-serier men här kanske de gör någonting bra av det. Håller mina tummar på att den är bra!

You kommer till Netflix den 9 september.

Black Lightning | Säsong 1

Black Lightning

Titel: Black Lightning Skapare: Salim Akil & Mara Brock Akil Medverkande: Cress Williams, China Anne McClain & Nafessa Williams Genre: Action, Drama & Sci-Fi Premiär: 2018 – Network: CW

Handling,

För flera år sedan sen gjorde Jefferson Pierce ett val. Han hängde upp dräkten och hans hemliga identitet och såg sig inte om. Men när hans döttrars liv hänger på en tråd, och det lokala gänget får mer och mer makt måste han tillbaka. Tillbaka in i kampen som vigilante, Black Lightning.

Tankar,

Mina tankar kring Black Lightning går upp och ned. I början var jag positivt överraskad och glad att jag började se även denna. Gillar att det handlar om en medelåldersman med familj snarare än en tonåring, ung vuxen som i de flesta andra liknande serier. Samt att den handlar om att rädda samhället som har blivit väldigt infekterat av korruption och kriminella gäng. Men det är fortfarande någonting som inte känns helt bra med Black Lightning, eller kanske bara jag som känner mig helt mätt på superhjältar vid tillfället.

Det bästa

Det bästa med Black Lightning är temat. Att det som är viktigaste, som jag nämnde innan, är att bevara samhället. Det lider så fruktansvärt mycket just nu. Men även att den tar upp fel i samhället, och hur mörkhyade människor har det extremt tufft med bland annat polisen och samhället i stort. Den här serien tar upp så många saker som är fel i samhället att den blir mörkare, än andra serier om superhjältar, och jag gillar det.

Black Lightning

Det värsta

Att jag tröttnade ganska fort. Först gillade jag den, men kände att det saknades någonting. Sen bombarderade den med saker, men kände fortfarande som om den stod och stampade på samma plats utan att komma framåt. Och sen kom slutet väldigt plötsligt.

Övriga tankar

Gillar att hans döttrar, Jennifer och Anissa, har egna krafter. Att Anissa verkligen gick all in när hon upptäckte dem. Fixade sig en egen superhjältedräkt och började slåss mot elakingar direkt. Applåder till henne! Jennifer var mer osäker, det vill säga avskydde sina krafter först men använde sig ändå sig av dem i slutet för att hjälpa till. Tyckte det var bra att de hade olika erfarenheter och känslor till deras nya krafter. Det är en väldigt fin familj.

Black Lightning

Inför nästa säsong

Black Lightning har blivit upplockade för en andra säsong. Inga konstigheter där egentligen. För den har fått fina recensioner. Men kan knappt säga att jag har hört någonting om den sen den faktiskt startade. Är det någon som tittar på den? Det jag vet just nu är att Tobias fortsätter vara skurken i dramat och känner att det är jag helt okej med. Håller tummarna på att hela familjen blir mer involverad i andra säsongen. För nu var det mest att komma tillbaka, veta om att en har ens krafter och så. Nästa säsong blir kanske med badass.

har ni sett Black Lightning?

Filmrecension | Thor: Ragnarok

ThorRegissör: Taika Waititi Medverkande: Chris Hemsworth, Tom Hiddleston & Cate Blanchett Genre: Action, Adventure & Comedy Längd: 2 h 10 min Premiär: 2017 Land: USA

Handling,

Fången på planeten Sakaar gör Thor allt i sin makt för att återvända till Asgard. Där hans syster, den fruktansvärda och kraftfulla Hela, styr och Asgards undergång är nära.

Jag tycker,

Det är ingen hemlighet att jag inte är ett fan av Thor-filmerna sedan innan. Eftersom jag hade hört en hel del bra om just Thor: Ragnarok så var jag såklart nyfiken och ville se den. Mina förväntningar var därför höga, men samtidigt realistiska då jag hade problem med filmerna tidigare. För mig är karaktären Thor en brölig man som inte gör mycket mer än kastar runt sig saker. Men här blir han istället charmig och faktiskt ganska rolig vissa stunder.

”She’s too powerful, I have no hammer.”

Thor: Ragnarok är en rolig film. Det är mer av en komedi än många andra Marvel-filmer som kanske mer är actionfyllda. Här har vi istället en som är 90 procent rolig och 10 procent allvarlig; vilket fungerar väldigt bra i detta sammanhang. Jag fullkomligt älskar Jeff Goldblum och att se honom i den här filmen var ju bara helt underbart. Hans karaktär kanske inte var den bästa, roligaste eller gav särskilt mycket överlag. Det räddades dock upp bara med tanke på att han är Jeff Goldblum. Ibland är det så himla enkelt.

Detta är den bästa av Thor-filmerna. Den gav mig på något sätt en härlig känsla och var väldigt underhållande. Som sagt var den rolig och bjöd på en hel del bra saker. Uppskattade även karaktärerna. Tessa Thompson som Valkyrie klarade jag först inte av, men när bakgrunden till karaktären kom fram gav det filmen ett slags djup. & hur irriterande var det inte innan jag insåg att anledningen varför jag kände igen Tessa Thompson så mycket var pga Veronica Mars.

Thor

Hulken och Bruce var bra de med och användes på rätt sätt. Lite kul att faktiskt få lära känna Hulken på ett annat sätt än tidigare. När han enbart tittar fram vid behov. Är dock lite osäker kring Hela och Cate Blanchett. En del av mig tyckte hon var väldigt cool, bra som skurk. Men samtidigt… gav hon inte särskilt mycket ändå. Knappt som en brydde sig om henne. En hade kunnat göra så mycket mer av den karaktären. Speciellt när en har Cate Blanchett där.

Det finaste och bästa med Thor: Ragnarok var nog alla scener mellan Loki och Thor. & speciellt när Odin säger ”I love you my sons” och blicken på Loki säger allt. Inte enbart att hans pappa faktiskt älskar honom utan att han ens ser honom som sin son och likvärdig till Thor just då. Mitt hjärta! & sen såklart, Korg. Underbar.

★★★½

Skräck, isolering & resa | Filmer från Europa

– Det är ett samarbete med bloggarna ElsaEmelieFeliciaSara, Lovisa –

Veckans tema är Europa. & därför tänkte jag tipsa om tre filmer som kommer från ja, Europa. Har medvetet valt bort de nordiska länderna samt England då det är ofta filmer som vi kanske ser på ändå.

Europa

Gillade faktiskt inte Amélie första gången jag såg den. Kan bero på att jag såg den på en franska lektion. Detta är en fransk film med Audrey Tautou i huvudrollen. En underbart härlig romantisk komedi. 

Europa

Dogtooth är en grekisk film gjord av Yorgos Lanthimos som även har gjort The Lobster. Det är en rätt jobbig film som handlar om isolering. Det är tre, namnlösa, ungdomar som är instängda i deras hem av deras kontrollerade föräldrar. 

Europa

Detta är en av de skräckfilmer jag troligtvis alltid kommer ha med mig. Baskin är en film från Turkiet som visserligen har lite problem med det linjära berättandet som kan skapa problem för mig, men som är så himla äcklig och läskig. Den handlar om ett gäng poliser som kan väl säga finner helvetet i en byggnad.

Har ni sett några av dessa filmer?

Filmrecension | Guardians of the Galaxy Vol. 2

Guardians of the Galaxy Vol. 2Regissör: James Gunn Medverkande: Chris Pratt, Zoe Saldana & Dave Bautista Genre: Action, Adventure & Sci-Fi Längd: 2h 16 min Premiär: 2017 Land: USA

Handling,

The Guardians of the Galaxy-gänget måste kämpa för att hålla ihop i sin nya familj när de ännu en gång hamnar i ett äventyr och mysterium om Peter Quills bakgrund och föräldrar.

Jag tycker,

Det var ett tag sen jag såg första filmen och vet inte riktigt vilken som är den bästa av de två. Minns att första var bra, och rätt underhållande. Tror att Guardians of the Galaxy Vol. 2 är på både sätt bättre och sämre än dess föregångare. Den är mer humoristisk men med en tunnare handling. Däremot istället för att få en introduktion av varje karaktär kunde vi direkt hoppa in i storyn och karaktärerna. Vilket i alla fall jag uppskattar.

Varje karaktär är så himla charmiga och det är superhärligt att titta och bara se hur de munkäftar med varandra. De har gått från bekanta till vänner till en härlig familj. Den svagaste karaktären i min mening är Peter Quill som ska vara huvudkaraktären, antar jag. Då det handlar om honom och hans bakgrund. Alla karaktärer kompletterar varandra. Drax som säger som det är, Rocket som är både smart och kaxig, Groot som numera är baby Groot och hittar på hyss hela tiden. Samt Gamora som någon form av stabilitet.

”There are two types of beings in the universe,
those who dance, and those who do not.”

Tyvärr blir Guardians of the Galaxy Vol. 2 väldigt förutsägbar. Vi förstår vad filmen handlar om och vilken riktning den ska ta redan från första sekunden. Att det kommer bli en film om Peter Quills och hans pappa. Vi förstår också den så kallade tvisten direkt. Känner också att den försöker vara så himla känslosam om och om igen. Men den lyckas inte komma till den punkten där det faktiskt blir känslosamt för oss tittare. Den enda gången jag känner den där känslan som de nog vill att vi ska känna är när Yondu är med. Tyvärr är ju också det rätt förutsägbart att det ska bli hela den grejen med att även om han var Quills biologiska pappa så var alltid Yondu hans riktiga. Fint men förutsägbart.

Guardians of the Galaxy Vol. 2

I slutändan är den rolig, hyfsat underhållande men ingen film jag i slutändan kommer minnas. Speciellt inte för dess dramaturgiska handling. Däremot kanske karaktärerna för dem är härliga och karismatiska. Däremot musiken; den är fortfarande nästan som en egen karaktär. Underbart härlig ändå.

★★★

Legends of Tomorrow | Säsong 3

Legends of Tomorrow

Titel: Legends of Tomorrow Skapare: Greg Berlanti, Marc Guggenheim & Phil Klemmer Medverkande: Brandon Routh, Caity Lotz & Amy Louise Pemberton Genre: Action, Adventure & Drama Premiär: 2016 – Network: CW

Handling,

Tidsresenären Rip Hunter, rekryterar ett gäng med både hjältar och skurkar för att hjälpa till att förhindra en apokalyps. Som inte enbart kan påverka hela jorden men också hela tiden.

Tankar,

Har alltid uppskattat Legends of Tomorrow, och tyckt att den har varit den mer komiska och lättsamma lillebrorn till alla inom samma universum. Men säsong tre var nog inte så mycket att hänga i granen med. De kom in på en ganska tråkig bana direkt.

Det bästa

Får jag säga Constantine? Han var inte med jättemycket, men gillade varje sekund han var med. Det gav verkligen Legends of Tomorrow ett lyft som de behövde. Gillade även Sara som hade blivit kapten. Det är än så länge en karaktär som inte gör mig särskilt besviken. Gick också från att älska henne med Snart, till att älska henne med Ava. Hon är helt enkelt en bra partner.

Legends of Tomorrow

Det värsta

Tycker det är väldigt tråkigt att Damien Darkh var skurken. Även om det visade sig att han blev rätt okej i slutet. Men att återanvända gamla skurkar om och om igen är väldigt tråkigt. Saknade också Snart alldeles för mycket. Även om han kom tillbaka då och då, eller ja hans ansikte och kropp med inte han.

Övriga tankar

Legends of Tomorrow gav verkligen ingenting till crossovern med de andra tre serierna. De kändes rätt överflödiga istället. Kanske borde satsa på att vara mer användbara i fortsättningen.

Legends of Tomorrow

Inför nästa säsong

Även om jag inte tyckte att säsong tre var någon höjdare har jag ändå hoppet om att säsong fyra kommer bli bra. Vore ju lite tråkigt annars. Men speciellt nu när Constantine kommer vara med mer och det kommer handla rätt mycket om andra demoner som lyckats släppas lös.

Har ni sett Legends of Tomorrow?