Titel: Stranger Things Skapare: Matt Duffer & Ross Duffer Medverkande: Millie Bobby Brown, Finn Wolfhard & Winona Ryder Genre: Drama, Fantasy & Horror Premiär: 2016 – Network: Netflix
Handling,
I en liten stad där det aldrig händer någonting försvinner en pojke. Hans vänner, hans familj och polischefen dras in i ett mörker med övernaturliga krafter, hemliga experiment och en annorlunda flicka.
Tankar,
Nu har även jag sett klart andra säsongen av Stranger Things. Serien som jag älskade förra året och sett fram emot väldigt mycket. Varför är det alltid de serierna som jag väntar att se så pass länge med?
Andra säsongen var bra, inte lika bra som första. Läste någon (helt glömt bort vem) som skrev något liknande: ”Första säsongen flörtar med 80-talet och andra säsongen flörtar med första säsongen.” Vilket geni den personen är som skrev det. För det är precis så det är. Mycket av det som händer har vi redan sett en gång tidigare, fast i lite annorlunda utformning. Det betyder i och för sig inte att andra säsongen blir sämre för det. Men stampar lite på samma plats kanske.
Det bästa
Mike. Alltså kan vi bara uppskatta den karaktären lite grann. Om jag vore några år yngre (i wish) så hade jag haft en sån crush på honom (och skådisen). Måste dock poängtera ut hur irriterande han var ibland, speciellt i början och mot Max. Men sen mot Will och mot Eleven såklart. Han måste ha vuxit i rekordfart sen förra säsongen, speciellt i jämförelse med de andra kidsen.
Älskade också Dustin & Steves vänskapsrelation. Eller egentligen hela Steve. Hur gick han från att vara de drygaste karaktärerna till en av de bästa? Älskar hur han blev barnvakten och var faktiskt hyfsat bra på det.
Och självfallet Bob. Tack för att han fick vara med och göra så att jag och min sambo kunde citera Sagan om Ringen genom hela säsongen. Och ni vet när han springer runt på labbet så mer eller mindre skrek vi: ”I believe in you Sam”. Att det inte gick hela vägen… ja, försök att inte skylla på oss. Vi försökte i alla fall.
Det värsta
De dödade katten. Alltså kom igen. När jag insåg vad som var på väg att hända så sa jag det till Johan. Han var helt klart bestämd över att en inte dödar katter. Inte ens i filmer och tv-serier. Sen dog katten och det blev en jobbig stämning hemma. Stackars katten.
Men annars, såklart avsnitt sju. Vad hände där? Jag antog att vi var tvungna att få inblick i den storyn för vi fick se en gnutta av det i första avsnittet. Men det var inte jättebra. Det ocoolaste gänget någonsin och blev helt irrelevant när Eleven/Jane valde att åka hem igen. Kanske kan vara relevant för tredje säsongen i och för sig.
Övriga tankar
De nya karaktärerna då? Gillade Max och mini-triangel-dramat-som-inte-var-mycket-drama mellan henne, Lucas och Dustin. På dansen i slutet var det rätt gulligt. Däremot hennes brorsa, Billy. Ville så gärna tycka om honom, men han gjorde det så svårt. Fast i slutet, då fick han ändå mitt hjärta. Det är ändå lite synd om honom. Eller?
Nancy och Jonathan fick varandra till slut. Förra säsongen hade jag brytt mig så mycket om dessa två. Då hade jag en mini-crush på Jonathan (i år på Mike, nästa år? en bebis?). Men nu är det mer ”Jaha, kul”. Inget mer med det. Älskade dock ”pull-out”-skämtet. Allt jag tänkte på var att barn tittar på detta. Haha! Och nu är Steve bra så sista scenen med honom när han tittar på henne… mitt hjärta.
Hopper och Eleven. Gillar deras far- och dotter-relation. Det är något väldigt fint med det. Kul att se och förhoppningsvis kan vi se det mer.
Tankar inför nästa säsong
Då hoppas jag att det blir en story som inte involverar att Will mår dåligt/är försvunnen. Liksom, ge honom en paus. Och hans mamma som bara är orolig, löser gåtor från ljus/teckningar. Nä, nu behöver vi någonting nytt.
