Bella ältar Edward i 451 sidor

Nästa bok i Twilight-serien är New Moon eller När jag hör din röst som den så fint heter på svenska. Jag minns den här som min favorit av böckerna och var därför extra exalterad att börja läsa den. Såg kanske inte fram emot filmen som jag minns som rätt dålig. Men oavsett vad mina känslor var sedan innan så har jag nu både läst och sett New Moon. Igen. Efter cirka 10 år.

New Moon handlar om att efter situationen med James och Victoria i första (som vi kommer återkomma i varenda bok, snacka om att mjölka samma problem om och om igen), blir Edward osäker på Bellas säkerhet. Speciellt när hon fyller år och råkar skära sig på presentpappret och Jasper går all-vamp mot henne. Hon skadar sig ännu mer. Bella vill inget hellre än att bli vampyr och ber Edward om och om igen. Han tvekar för han vill att hon ska ha kvar sin själ. Ja, han ser sig själv som ett själlöst monster. Vilket hon såklart inte håller med om. Han bestämmer sig för att dra därifrån och lämnar Bella ensam i en skog…

Om vi backar bandet lite grann. Första boken avslutades när de hade sista balen i skolan och det bör ha varit i juni om vi tänker logiskt. Eftersom Bella kom mitt i terminen till Forks bör första boken börja i mars. De har känt varandra sedan mars och nu är vi i september. Och de börjar med att diskutera vad som skulle hända om de förlorade varandra. De, eller mest Edward, pratar om att han inte vill leva i en värld där hon inte existerar och därmed ta självmord om hon skulle försvinna. Kom ihåg, de har känt varandra i max sex månader. Att bli dumpad av sin kille må vara jobbigt. Men att ägna flera månader att skrika i sin säng, vara i en extremt sorg, det är lite mycket? Eller hur?

New Moon är indelade i tre delar skulle vi kunna säga. Första är Bella som är ledsen över Edward. Andra delen är lite mer intressant och vi möter Jacob Black igen. Vännen som vill vara mer än en vän. Om det är någonting som jag vill ändå lyfta med Bella är att hon måste avsky att varenda kille stöter på henne. Hon har blivit dumpad och så fort hon behöver en vän så finns främst två där Mike och Jacob. Två som vill vara mer än bara vänner. Jacob är en fin vän som tyvärr inte fattar att hon behöver mer tid och är inte över Edward. Speciellt inte när hon inser att hon kan ”se” honom när hon gör dumma saker, som att hoppa från en klippa.

Tredje och avslutade delen är när Edward tror att Bella är död och åker till de där kungliga-vamps som är så icke-coola på så många sätt. Michael Sheen är dock där och jag är alltid glad att se den skådisen. Får ge dem det. De låter Bella och Edward vara om Bella blir en vamp. Hon verkar få det hon vill. Edward är mindre glad och bestämmer sig för att fira till henne. För om de ändå ska leva i en EVIGHET tillsammans kan de lika med vara gifta. Hundra procent logiskt.

Filmen är såklart nästintill ordagrant efter boken. Ingen större förändringar där. Vet inte vad jag gillade med boken när jag var yngre. Var det den deppiga känslan? Att jag var intresserad av hela hjärtkrossandet när jag själv inte hade upplevt det? Möjligtvis att jag tyckte hela aspekten med att hellre dö än att inte leva med sin älskare var gulligt. Det är inte det. Gillar ändå att Jacob får en plats i Bellas liv. Han är en bra bästa vän. Om han bara skulle vara nöjd med det skulle han vara en bra karaktär. Tyvärr inte.

Kan vi också snälla diskutera det där med att hans alfa Sam har en flickvän, Emily, som stod på fel plats när Sam blev arg (och därmed varg) och har ett stort ärr i ansiktet. Jag förstår, hon älskar honom osv bla bla. Men det kändes väldigt underliggande att det är Emilys uppgift att hålla Sam lugn. Om han har aggressionsproblem pga han är en varg får han faktiskt ta sig själv i kragen. Jacob tycker att Edward är farlig för Bella. Men han har lika stora aggressionsproblem själv och ballar ut flera gånger. Bland annat när Edward ringer. Är inte det farligt?