Bokrecension | The Handmaid’s Tale

FÖRST OCH FRÄMST tycker jag att det är superroligt att The Handmaid’s Tale börjar toppa säljlistor igen. Kul att folk väljer att läsa en lite äldre bok snarare än en modern. Sedan kan en undra varför. En stor anledning kan vara att den ska bli en tv-serie som kommer den 26 april på Hulu med Elisabeth Moss i huvudrollen. Eller hur den fortfarande är aktuell. Den är boken brukar jämföras med Du sköna nya värld och 1984 som skrevs av Aldous Huxley respektive George Orwell – som också är i dag aktuella och nästintill blivit sanna.

Här har vi alltså en kvinna, vid namn Offred, om hade ett annat namn en gång i tiden. Men sen så kom den religiösa högern till makten, och plötsligt hade kvinnor förlorat sin identitet och rättigheter. Sitt namn och sin kropp var inte längre deras. Miljöförstörelserna har gjort att många kvinnor har blivit infertila, och därför har världen problem med reproduktionen. Offred är fertil, och det betyder att hon har blivit en slags bebisfabrik. Hon ska helt enkelt se till att bli gravid.

The Handmaid’s Tale är otroligt skämmande. Den är mest skrämmande att det inte alls känns långt borta. Miljön går just nu åt helvete. De mänskliga rättigheterna, kanske just kvinnorna i den är kontexten, känns som de också går i en nedförsbacke. Det kändes som det gick uppåt och blev bättre. Men nu känns det som det går åt helvete det med. Jag tänker främst på den hemska vågen som sker i Europa eller den nya presidenten i USA. Det är verkligen skrämmande. Det finns en del i The Handmaid’s Tale som jag tyckte var jättejobbigt att läsa om, & det är när de pratar om våldtäkter och hur det är kvinnornas fel. Fyfan! Läs den!

Läs mer om andra böcker som blir filmer eller tv-serier.