• böcker

    Minirecensioner | Call Me by Your Name, Den utvalde och Vi har alltid bott på slottet

    Tre böcker som jag har läst under den senaste tiden men aldrig kom fram till en recension. Ska snart bli bättre på att göra större och bättre recensioner kring det jag har läst. En romantisk bok, en dystopi för unga och en gammal skräckklassiker. Verkligen en härlig variation!

    Call Me by Your Name

    Elios föräldrar tar varje år in en gäst i deras villa på den italienska Rivieran. Den här sommaren är inget undantag, men i år kommer Oliver. Sjuttonåriga Elio faller hårt för den sju år äldre Oliver. I takt med sommaren växer deras relation och det blir en erfarenhet de sent kommer att glömma.

    Jag ville så gärna älska denna bok. För jag vet folk som blivit golvade av den och filmen. Men mitt egna intresse har varit rätt kyligt. Det är absolut en okej bok. Rätt bra ändå men den gav ingenting jag ville. Tyvärr sympatiserar jag inte med Elio och inte heller med Oliver. Deras kärlek förstod jag nog mig inte riktigt på förrän i slutet. Det var istället de sista sidorna när de träffas igen som jag ansåg att magin fanns där. Självklart kommer jag att läsa fortsättningen för på något sätt vill jag så gärna ha mer av detta även om jag inte alltid förstår varför.

    Titel: Call Me by Your Name

    Serie: Call Me by Your Name #1

    Sidor: 270

    Genre: FictionRomanceContemporary

    Mitt betyg: ★★★

    Författare: André Aciman

    Utgiven: 2007

    Format: Pocket

    Land: USA

    Goodreads betyg: 4.26

    Den utvalde

    I ett samhälle utan problem och missnöje lever Jonas. Han har precis blivit gammal nog att få ett yrke tilldelat av de äldste. Han blir den utvalde – samhällets nya minnesbevararen. Personen som får till sig alla minnen från tiden innan…

    Den utvalde är en bok som jag blev totalt fängslad av. Det är något speciellt med att läsa berättelser om en värld som är så olik en egen. En värld där allt har gått fel. De har försökt sudda ut krig, svält och hat. Men med det försvann även kärlek, familj och lycka. Tyckte det var otroligt vackert och enkelt beskrivit med minnen som Jonas fick av den tidigare minnesbevararen. Samt hur Jonas fick nya insikter tack vare minnena. Hur han plötsligt fick större känslor och såg färger. Den är skriven för yngre och jag tror den passar utmärkt för att diskutera samhälle, demokrati och den fria viljan.

    Titel: The Giver

    Serie: The Giver #1

    Sidor: 214

    Genre: Ung vuxenDystopia

    Mitt betyg: ★★★★★

    Författare: Lois Lowry

    Utgiven: 1993

    Format: Inbunden

    Land: USA

    Goodreads betyg: 4.13

    Vi har alltid bott på slottet

    En gång var de sju stycken i familjen Blackwood. Men efter en dödlig dos av arsenik i sockerskålen är de bara tre kvar. Äldsta systern Constance som blev misstänkt för mordet och sedan dess aldrig lämnade slottet. Farbror Julian som överlevde giftet. Och Merricat, lillasystern som inte kom till bords den kvällen. Sex år senare är Merricat arton och gör allt för att skydda sin storasyster men vid besök av deras kusin Charles förändras allt.

    Shirley Jackson är en författare jag länge har velat läsa. Speciellt efter att ha sett serien The Haunting of Hill House som är baserad på hennes bok av samma namn. Istället för den läste jag dock denna som jag också har hört mycket bra om. Den var inte lika läskig som jag förväntade mig. Det var mer av en mysterium. Vem dödade hela sin familj? Var det verkligen Constance som var misstänkt? Dock var det mycket som skedde mellan raderna, och det var nog det som var det läskiga. Det som blev osagt. Skickligt skriven och jag ser fram emot att läsa mer av Shirley Jackson.

    Titel: We Have Always Lived in the Castle

    Serie: –

    Sidor: 175

    Genre: Horror

    Mitt betyg: ★★★★

    Författare: Shirley Jackson

    Utgiven: 1962

    Format: Inbunden

    Land: USA

    Goodreads betyg: 3.99

  • Hålla andan
    böcker

    Hålla andan | Prestationskrav och djupa hemligheter

    HÅLLA ANDAN ÄR en bok som stannade kvar i mina tankar efter att jag hade läst ut den. Det var saker som jag inte kunde släppa. Som jag ville reflektera över, känna in och inse att jag känner igen mig i mycket av det som Flora Wiström skriver om. Tyvärr. Därför det inte alltid så vackra saker, vackra känslor att dela med en av hennes karaktärer.

    Mina har tagit studenten och står inför en sommar utan att riktigt veta vad hon vill göra. Utan vänner och en stor ensamhet. När hennes storasyster Daria, försvinner utan att säga hejdå försöker hon ta reda på var hon är och varför hon stack. Mina spenderar plötsligt all sin lediga tid på platsen som Daria alltid var – simbassängen. 

    Någonting som jag kan relatera till

    Blev förvånad när jag insåg att vi fick följa både Mina och Daria då jag trodde först att det bara skulle vara ur Minas perspektiv när hon sakta men säkert med varje simtag få reda mer och mer om sin syster och hennes hemligheter. Glad att vi fick Darias perspektiv också. Hade nog velat ha mer av henne. Därför är det just Daria som jag dras till. Hon har extrema prestationskrav och en stor hemlighet som jag kan på ett sätt relatera till, och på annat sätt inte alls. Till exempel hur hon skuldbelägger sig, och det gör ont i mitt hjärta. Mest för att jag inte vill att någon ska vara det hon är med om, och för att jag inte vill känna igen mig i det.

    Ibland känns det som att Flora enbart skrapar på ytan när det kommer till det som faktiskt betyder någonting (i min mening), men samtidigt känns det som hon skriver exakt det som behövs. Varken mer eller mindre. Det är något väldigt fint med den balansen. Hade önskat att Hålla andan var längre. Den fick ett väldigt abrupt slut som jag inte helt är klar med. Sammanfattningsvis är det en vacker, sorgsen och mörk berättelse.

    Titel: Hålla andan
    Serie: –
    Sidor: 228
    Genre: Ung vuxen, Contemporary
    Mitt betyg: ★★★★

    Författare: Flora Wiström
    Utgiven: 2019
    Format: Inbunden
    Land: Sverige
    Goodreads betyg: 3,51

  • böcker

    Friläge | Om vänskap, och att förlora den

    JAG KOM FÖRST i kontakt med Yrsa Keysendal som många andra, genom Flora Wiström. Direkt när hennes debutbok, Friläge, kom ut visste jag att den här ville jag läsa. Det hade kunnat vara en hit eller miss för min del då jag har bevisligen svårt för unga vuxna-romaner. Men jag ville testa och jag är glad för det idag. 

    Friläge handlar om de två vännerna, Anna och Linda. De är uppväxta på varsin sida om en vägg, bästa vänner och lever med varsin ensamstående förälder. Det är en ärlig skildring av en vänskap på många sätt. De äter mackor och förstår varandra som ingen annan – men samtidigt finns det en avundsjuka som de inte kan komma ifrån. Från vem som kan klättra högst eller gunga bäst. De är nära varandra, men ändå så pass långt ifrån varandra. En dag är de inte vänner längre…

    Vi får följa de två vännerna när de är barn, tonåringar och vuxna. Får se vad som skaver mellan de två, varför de inte är vänner längre, och varför de har så svårt att ändå släppa taget om varandra. Direkt när jag var klar med denna bok ville jag kontakta en gammal vän, höra hur den mår och försöka peka ut varför vår vänskap har runnit ur sanden. I Friläge är det tydligt vad som skedde och varför det blev som det blev. Trots det var det på något sätt alltid de två – bara att de kanske inte riktigt förstod det själva. 

    Yrsa Keysendal skrivsätt är nog precis som jag förväntade mig. Poetiskt på många sätt, men en hel del enkelhet. Hon skriver det vi behöver veta, och lämnar resten. Det är inga krusiduller, utan det bara är. Det är ingen skillnad på berättade och dialoger, kapitlen är korta och sidorna luftiga. Som om att vi själva får fylla tomrummen. Jag gillar det. Blir någonting fint av det. 

    Titel: Friläge
    Sidor: 223
    Genre: Ung vuxen, Fiction
    Förlag: Bloombergs Förlag
    Mitt betyg: ★★★★

    Författare: Yrsa Keysendal
    Utgiven: 3 mars 2019
    Format: Hardcover
    Land: Sverige
    Goodreads betyg: 3,61

  • böcker

    Minirecensioner | Stalking Jack the Ripper, Truly Devious & Will Grayson, Will Grayson

    JAG ÄR KLAR! Jag har äntligen läst YA-böckerna som några tipsade mig i maj 2018. Tog mig en bra stund att bli klar med dessa böcker. Men jag gjorde det. Nu ska jag enbart läsa böcker som jag vill läsa. Eller vissa ville jag nog läsa, men vissa kände jag direkt att detta inte är någonting för mig. Dock var det några som jag gillade mer än vad jag trodde från början.

    Totalt har jag läst 17 böcker och medelbetyget blev 2. Det är inte bra… Den bästa jag läste var antingen Eliza and her Monsters eller Warcross. Får nog kanske spana in tvåan i Warcross snart.

    Tidigare har jag läst:
    Stalking Jack the Ripper av Kerri Maniscalo

    Audrey Rose tar varje tillfälle i akt att smita iväg till sin farbror för att lära sig mer om rättsmedicin, såsom obduktioner. När flera kvinnor blir våldsamt mördare bestämmer sig Audrey Rose att lösa mysteriet i vem som dödar – och varför.

    Den ökände Jack the Ripper är en story vi alla vet om. Han som mördade ett stort antal kvinnor i London och ingen vet vem han är eller varför det skedde. Det är kul att läsa en bok med den som bas. Men tyvärr kan jag tycka att det blev rätt trist i längden. Jag gillar att Audrey Rose står upp för sig själv som kvinna och ifrågasätter varför hon inte ska få göra vissa saker som männen runt omkring henne får. Stalking Jack the Ripper hade ett tempo likt en berg-och-dalbana. Stundtals väldigt långsamt och tråkigt för att sedan vara i ett rasande fart som kändes väldigt hastigt. Kärlekshistorien var inte helt nödvändig och slutet ganska förutsägbart. Men ändå ger jag den en trea i betyg. Helt okej godkänd.

    ★★★

    Truly Devious av Maureen Johnson

    Albert Ellingham grundade Ellingham Academy, en berömd privatskola för de allra duktigaste. Strax efter skolan öppnades kidnappades hans fru och dotter. Det kom att bli ett av de största olösta brotten i amerikansk historia. Stevie Bell har precis kommit till skolan med ambitionen att lösa det gamla fallet. Mitt i allt kommer den mytomspunna mördaren tillbaka…

    Truly Devious är för mig ett YA-mysterium som faller platt. Jag kan dock förstå varför folk tycker om denna. Stevie Bell är en bra karaktär och jag tror på henne. Hon känns som en riktigt människa. De andra karaktärerna är otroligt platta och har mer eller mindre bara en enda egenskap. Tråkigt nog tyckte jag inte att mysterium var särskilt intressant och det är nog där det faller för mig. Samt att mordet i realtid händer alldeles för sent. Om det hade skett tidigare hade jag möjligtvis blivit uppslukad tidigare. Samt den där lilla petitessen att det är en serie och vi får aldrig svar på frågor i denna bok utan måste vänta i två böcker till. Någonting som jag inte kommer göra.

    ★★

    Will Grayson, Will Grayson av John Green och David Levithan

    Vad händer när två tonåringar med exakt samma namn råkar mötas en kall natt i ett totalt osannolikt hörn av Chicago? Räkna in ett avslöjat falskleg och en misslyckad nätdejt.

    Jag ville så gärna sluta läsa denna bok. Men jag kände att enbart på grund av detta inlägg så läste jag klart den. Men jag ville inte. Tyckte bara den var så fruktansvärt tråkigt och absolut ingenting för mig. Gillade inte stilen med att ena stilen (antagligen för att särskilja karaktärerna och deras point-of-view) var endast gemener. Förstår som sagt att det säkert handlade om skilja på de två med samma namn. Men de var helt olika och man borde ha kunnat lista ut det ändå. Gillade inte heller hur karaktärerna pratade med och om varandra, speciellt inte gällande Tiny. Nä, detta var ingen film för mig.

  • böcker

    Minirecensioner | The Sky is Everywhere, Eliza the her monsters & Warcross

    Näst sista delen av mina jag försöker läsa YA-böcker och det går ibland riktigt dåligt, ibland hyfsat och sedan kommer det böcker som jag blir positivt överraskad av. Bara tre böcker kvar, och förhoppningsvis plockar jag snart upp dem. Borde verkligen prioritera dem. Har hållit på med detta i över ett år nu. Skäms!

    Tidigare har jag läst:
    The Sky is Everywhere av Jandy Nelson

    Efter ha förlorat sin syster Bailey väldigt plötsligt finner sig Lennie mellan två stycken. Den tysta Toby, Baileys pojkvän som förstår hennes sorg, och den nya killen i stan, Joe.

    Problemet med den här boken är att den gav mig verkligen ingenting. Det var ingen karaktär som stod ut för mig, och storyn var bara inte tillräcklig. Lennie var ingen jag direkt sympatiserade med. Såklart väldigt tråkigt att hon förlorade sin syster osv. Tyckte nog bara inte om henne. Är väldigt över triangeldraman överlag, och den här var inte bra. Först och främst skedde allt med Joe väldigt snabbt. Kändes som jag knappt hängde med. Grejen med Toby kändes bara fel och konstigt. Var heller inget fan av Jandy Nelsons skrivsätt. Många YA-författare försöker ha konstigt språk, som antagligen ska locka och fungera för tonåringar, men istället blir det magplask.

    ★★

    Eliza and her Monsters av Francesca Zappia

    I verkligheten är Eliza blyg och konstig utan att ha vänner. På internet är hon LadyConstellation, den anonyma skaparen av den populära Webcomic Monstrous Sea.

    Jag trodde inte att jag skulle gilla denna. Speciellt inte efter ha läst Fangirl, och gillade inte alls den. Men blev glatt överraskad. Eliza and her Monsters är en väldigt gullig bok. Gillade verkligen Eliza och kunde på ett sätt relatera till henne. Gillade kärleken, och hur den växte fram mellan henne och Wallace. Hur den blandar mellan verkligheten och på Internet. Att en ibland visar två sidor och hur svårt det är att kombinera dessa. Väldigt gullig bok som jag tror många kan relatera till.

    ★★★½

    Warcross av Marie Lu

    Warcross är ett spel, men för de miljoner användare har det blivit ett sätt att leva. Många är glada att fly från verkligheten och andra hoppas på att göra en vinst. Emika får jobbet som spion för att undanröja eventuella säkerhetsproblem.

    Positivt överraskad! Har känt att min grej inte är när böcker handlar om en alternativ värld, eller som i Warcross om ett stort spel där folk tävlar, men också flyr sin verklighet i. Kände inte alls för att plocka upp den, men började läsa och blev ändå fast direkt. Var nyfiken på vad som skulle ske. Kände direkt att det var något skumt med grundaren av Warcross och den som anställer Emika, Hideo. Vilket kunde vara väldigt förutsägbart och tråkigt, men jag förstod inte riktigt vad han sysslade med eller varför. Så det var bra. Förstod att det hade med hans försvunna bror så fort de nämnde honom. Och listade väl ut vem Zero var på det viset. Gillade den ändå mycket, men hade väl hoppats på lite mer smaskiga scener med själva Zero. Men det ska finnas en tvåa, så får hugga tag i den snart!

    ★★★½

  • böcker

    Minirecensioner | Simon vs. the homo sapiens agenda, A thousand pieces of you & And I Darken

    Fjärde delen av min YA-böcker som jag läser och hoppas att jag kommer gilla de. De andra böckerna jag har läst är bland annat Anna and the French Kiss, It’s Not Summer Without You och The Fill-In Boyfriend. Den här gången tog jag tag i tre nya böcker som verkar vara älskade. Men som jag själv inte fann särskilt bra. Tyvärr.

    YA

    Simon vs. the Homo Sapiens Agenda av Becky Albertalli

    Simon är ännu inte öppen med sin sexualitet men när ett mail hamnar i fel händer finns risken att hans hemlighet kommer ut i hela skolan. Hans klasskompis använder detta mail för att se till att Simon hjälper honom med en tjej – annars kommer det ut. 

    Trodde att jag skulle gilla denna bok. Men för mig var den väldigt platt. Ingen av karaktärerna, inte ens Simon, fick ett djup. Det var flera karaktärer med, men jag lärde inte känna en enda. Så himla tråkigt när det blir så. Kanske skulle skippat några karaktärer bara för att faktiskt få veta vilka de är. I alla fall huvudkaraktären Simon. Blue förstår jag att vi inte lär känna då han är till största del enbart med i mail-konversationer. Sedan hela den där Tumblr-grejen. Att Albertailli väljer att nämna den sidan på varenda sida. Jag orkar inte mer.

    Och kan vi snälla diskutera denna delen:  “I guess there are a few lesbian and bisexual girls, but I think it’s different for girls. Maybe it’s easier. If there’s one thing the Tumblr has taught me, it’s that a lot of guys consider it hot when a girl is a lesbian.” Som om kvinnor inte har problem med att komma ut som homosexuella eller att de blir retade och offer för homofobi. Och att använda någon form av lesbisk-fetisch som en ursäkt för det. Det känns verkligen som denna bok ska handla om HBTQ+ men att författaren (och tilltänkta läsare) inte alls har någon koll på hur det är. Tror att jag skulle gilla filmen mer dock.

    ★½

    YA

    A Thousand Pieces of You av Claudia Gray

    Marguerites föräldrar är kända för sina banbrytande prestationer. En av deras mest framträdande uppfinningar är Firebird – som låter användarna hoppa in i flera universum. När Marguerites far mördas, och mördaren är deras gåtfulla assistent Paul flyr in i en annan dimension innan lagen kan röra honom. 

    Jag hade gillat den här boken mer om den faktiskt handlade om de alternativa universum som en kan resa mellan. Men den handlar snarare om Marguerite och hennes kärlek/romans med Paul. Hon börjar jaga honom efter att han ska ha dödat hennes pappa. Men så fort de träffas blir hon övertygad på två sekunder att han inte gjorde det. Sedan är det kärlekstrianglarna. Ja, jag säger trianglarna i plural. För först är det Theo som hon flörtar med, och det är jätteonödigt. Alltså den storylinen. Sedan stannar Marguerite i en värld där hon är en rysk prinsessa och finner alternativ-Paul och blir kär. Väldigt kär. Plötsligt är det också en kärlekstriangel mellan henne, Paul och alternativ-Paul. Den var extremt lat skriven. Ingen direkt förklaring till världarna och de olika världarna var så himla lika varandra och inget spännande alls med de. Jag säger bara nej.

    YA

    And I Darken av Kiersten White

    Ingen förväntar sig att en prinsessa blir brutal. Och Lada Dragwlya gillar det så. Ända sedan hon och hennes ljuvliga yngre bror, Radu, blev utskickade från sitt hemland Wallachia och övergivna av sin far för att växa upp the Ottoman courts. Lada föraktar the Ottomans och börjar planera sin hämnd för dagen då hon kan återvända till Wallachia. Radu däremot längtar till en plats där han känner sig trygg. När de möter Mehmed, arvtagaren till the Ottoman courts, finner Radu en sann vän och Lada undrar om hon har hittat någon värdig passion. 

    Jag ville så gärna gilla den här boken. Tyckte att på pappret och med premissen så är det en intressant bok och vittnar om en stark och självständig kvinna. Men för mig är inte detta bra. Den är alldeles för lång och drar ut på allt. Sedan är det också en serie och jag kan inte ens tänka mig att läsa vidare. Det jag stör mig mest på är huvudkaraktärerna. Lada och Radu. Mest Lada. Jag trodde jag skulle läsa om en feministisk karaktär men i själva verket avskyr jag hur hon beskriver kvinnor. Kvinnor som är svaga och hur hon beskriver sin mamma som om hon använde sitt utseende för att komma någon vart. När hon blev tvingad till äktenskap, att föda barn och blir slagen. Det är också alltid intressant när en författare tar en riktig person och händelser och gör om de på ett sätt som känns väldigt fel och inte alls som det var. Men möjligtvis mer effekt för hennes story.

  • böcker

    Harry Potter och Dödsrelikerna

    DET SISTA SOMMARLOVET från Hogwarts är snart slut och Harry Potter väntar otåligt på Privet Drive. Medlemmar ur Fenixorden ska komma och hämta honom och föra honom till en säker plats, utan att Voldemort och hans anhängare får reda på vart han tar vägen. Men när han väl kommit i säkerhet – vad ska han göra då? Hur ska Harry kunna utföra den livsfarliga och omöjliga uppgiften som professor Dumbledore har gett honom?

    Jag ska inte säga att jag inte hade några problem med Harry Potter och Dödsrelikerna för det hade jag. Men jag gillar den ändå. Mitt främsta problem är hur ändå ojämn den är. Den börjar långtråkigt och en vill liksom bara att den ska sätta igång och i slutet känns det istället som Rowling skulle behöva lite mer tid eller sidor för att göra det bästa av allt. Det är lite som att Rowling blev lite osäker på hur hon skulle börja boken nu när de inte åkte till Hogwarts.

    Men okej själva boken. Den går verkligen i vågor som jag sa. Allt ifrån att nu blir det en spännande del när de åker runt och letar och försöker sig förstå allt. Till när de bara väntar… Sedan självklart det stora kriget i slutet som har varit det vi alla väntat på sedan första boken. Harry och Voldemort mot varandra. Episkt om något. Jag har varit irriterad på Harry genom alla böcker. Hur han är naiv och tror lite väl gott om sig själv ibland. Men i Harry Potter och Dödsrelikerna är han underbar. Han är liksom, lite för snäll och älskvärd. Hur han ändå bestämmer sig för att gå fram till den döende Snape (mer om honom snart!) och ändå går in till skogen för att möta sitt egna öde – att dö. Hur söt är han egentligen inte?

    Åh, Snape. Jag älskar honom. Hans kapitel får mig alltid att vilja krama om honom så mycket. Lider med honom. Jag förstår att han ogillar Harry. Att han har haft det så sjukt jobbigt genom alla åren. Förstår dock inte riktigt varför han måste vara en idiot mot alla andra elever – kanske bara flera år av bitterhet som satt sina spår. Vilket jag kan relatera till. Sådan komplex karaktär.

    Jag uppskattar en bra död. Okej, jag är en hemsk person jag är fullt medveten om det. Men det är någonting när karaktärer dör som gör någonting med mig. Är det inte underbart att få gråta och sakna vissa karaktärer. Och i denna är det fullt av dem.

    Epilogen ger mycket men ändå ingenting. Alltid tyckt att det var fin och behaglig. Men nu när jag läste om den gav den verkligen ingenting… Den säger enbart vem som gifte sig med vem och vad barnen heter. Okej, älskar att Harry döpte en son till Albus Serverus. Men tillbaka till min poäng. Jag vill veta mer! Främst kanske hur George överlever utan Fred vid sin sida.

    Titel: Harry Potter och Dödsrelikerna
    Serie: Harry Potter #7
    Sidor: 784
    Genre: Ung vuxen, Fantasy
    Mitt betyg: ★★★★★

    Författare: J.K. Rowling
    Utgiven: 2007
    Format: Inbunden
    Land: England
    Goodreads betyg: 4,61

  • böcker

    Harry Potter och Halvblodsprinsen

    MITT I SOMMAREN lägrar sig en för säsongen ovanlig dimma utanför fönstren. Harry Potter sitter i sitt sovrum i Dursley-huset i Privet Drive och väntar oroligt på ett besök från ingen mindre än professor Dumbledore. Sista gången de sågs var när rektorn utkämpade en hård duell mot Lord Voldemort, och frågan är varför han behöver träffa Harry just nu – bara några veckor före skolstarten på Hogwarts? Sjätte skolåret får en märklig inledning och mugglarnas och magins världar börjar vävas samman…

    Jag älskar denna bok. Alltid haft en kärlek för denna bok (och för filmen). Det har alltid känns som folk tycker det är konstigt, men nu har jag förstått att andra älskar den också. Från förra boken som är väldigt mörk och politisk så kastas vi in i Harry Potter och Halvblodsprinsen som är fylld med kärlek, sorg och någon form av förståelse.

    Först och främst kärleken. Nu börjar verkligen Hermione och Rons kärleks blomstra. Eller ja, det går ju inte helt smärtfritt för de två. Jag älskar de två tillsammans. Men samtidigt blir jag väldigt irriterad på hur Ron beter sig mot henne ibland. Har alltid sagt att Ron är godhjärtad och är en karaktär som verkligen bryr sig om allt och alla. Men här visar han ändå några felsteg då och då. Synd för en sådan fin karaktär annars. Harry och Ginny är den andra stora grejen. Älskar att Ginny är väldigt öppen med att hon kan dejta vem hon vill och hur många hon vill. You go girl! och de är ändå fina tillsammans. Förstår dem två.

    Sorg… okej, de dödar Dumbledore. Ryggraden i hela Harry Potter berättelsen. Utan han känns verkligen allt tomt och förjävligt. Så det är en tuff sak att ens behöva bearbeta. Sättet han dog på var också väldigt jobbigt. Att det var Snape. Ni vet säkert hur mycket jag älskar Snape… men detta var jobbigt att behöva gå igenom. Hur han som ja, porträtteras som ond men vi ska lita på för att Dumbledore litar på honom, är den som dödar honom. Vet ju dock anledningen så är inte så förtvivlad som jag annars skulle varit.

    Vi får också läsa mer om Voldemorts uppväxt. Det kanske inte är en förståelse direkt. Men älskar ändå att kunna få se hur han var som barn, tonåring osv. Och ärligt talat är han en psykopat. Om en slår upp det ordet är det Voldemort som kommer fram. Charmig, ingen empati, värderar sig själv över allt och otroligt målinriktad.

    Blir både väldigt glad och ledsen över denna bok. Och antar att det är precis så det ska vara ibland.

    Titel: Harry Potter och Halvblodsprinsen
    Serie: Harry Potter #6
    Sidor: 672
    Genre: Ung vuxen, Fantasy
    Mitt betyg: ★★★★★

    Författare: J.K. Rowling
    Utgiven: 2005
    Format: Inbunden
    Land: England
    Goodreads betyg: 4,56

  • böcker

    Harry Potter och Fenixorden

    HARRY POTTER HAR fått nog. Sommarlovet hos Dursleys har varit värre än någonsin. Hans bästa vänner verkar inte bry sig om honom, han har inte fått några nyheter från trollkarlsvärlden på hela sommaren och han riskerar dessutom att bli relegerad. När Harry väl återvänder till Hogwarts för sitt femte år är ingenting som det brukar vara, och den stora frågan är: När ska Lord Voldemort slå till igen?

    Detta är Rons bok och jag är så glad över det. I förra boken går det så mycket emot honom. Han är ledsen och förtvivlad över att alltid vara den som lämnas utanför. Hur hans syskon glänser (på sina olika sätt) och självklart att vara bästa vän till Harry. Det är inte lätt. Men nu får han ändå chansen. Först blir han prefekt (tillsammans med Hermione) och sedan blir han en del av Quidditchlaget. Heja Ron. Blev irriterad när Harry visade sig bli svartsjuk för han inte blev prefekt. Kom igen, du har allt annat. Låt Ron få skina för en gångs skull.

    Harry Potter och Fenixorden är en väldigt politisk bok. Det är till en viss del härligt att läsa om. Då det är spännande och ger en bra dimension. Men det är också väldigt tröttsamt över att ministeriet mörklägger vad som verkligen försiggår. Att Voldemort faktiskt är tillbaka. Umbridge är den värsta karaktären någonsin. Om jag hade kunnat hade jag nästan velat hoppa in i boken och strypa henne. Att hennes öde inte blir värre än vad det faktiskt blev är helt otroligt. Att istället för att ta död på Umbridge så dödade man…

    Sirius. Kommer nog säga det alla kommer avsky mig för. Men jag känner inte någon direkt känsla för Sirius. Visst, han är en okej karaktär. Men det går alldeles för fort för mig för att jag plötsligt ska tänka mig honom som en fadersfigur. Tycker det finns klart bättre personer som kan fylla det tomrummet istället. Hur han hela tiden ser James framför sig istället för Harry säger en hel del om han som karaktär. Och hur han och James mobbade Snape när de var tonåringar. Min respekt för de två försvann lite där. Sånna svin. Tyckte synd om Snape fram tills han säger mudblood till Lily… Älskar dock Snape ändå.

    Titel: Harry Potter och Fenixorden
    Serie: Harry Potter #5
    Sidor: 1008
    Genre: Ung vuxen, Fantasy
    Mitt betyg: ★★★★

    Författare: J.K. Rowling
    Utgiven: 2003
    Format: Inbunden
    Land: England
    Goodreads betyg: 4,49

  • böcker

    Harry Potter och Den Flammande Bägaren

    En natt i slutet av sommarlovet vaknar Harry upp av att ärret i hans panna brinner som eld – ett säkert tecken på att Lord Voldemort befinner sig i närheten. Harry får snart annat att tänka på när världsmästerskapen i Quidditch går av stapeln. Harry ska, med sin bästa vän Ron och hans familj, åka och titta på världsmästerskapen, men när dom är där så händer nåt som ingen väntat sig. Helt plötsligt så lyser Lord Voldemorts märke upp skyn.

    När Harry och alla hans vänner återvänder till skolan efter sommarlovet så får dom en tråkig nyhet. Elevhemsmästerskapen i quidditch ska inte äga rum på Hogwarts det här året. Istället så ska Hogwarts och två andra skolor, Durmstrang och Beuxbatons, tävla i en turnering i magisk trekamp. En elev från varje skola ska tävla. Många blir besvikna när dom får reda på att man måste ha fyllt sjutton för att få anmäla sig. Alla är lika spända över vilka namn som ska komma ur den flammande bägaren.

    Harry Potter

    Gillar verkligen hela grejen med den magiska trekampen. Det är ett intressant sätt att introducera nya karaktärer och en större förståelse för hela den magiska världen. Kan ju lätt bli så att en glömmer bort att det finns andra länder som har trollkarlar och häxor med mera, och inte enbart England. Däremot gillar jag inte att Durmstrang och Beauxbatons är så himla sura och jobbiga i början. Sedan blir de såklart vänligare, men ändå.

    Hela bråket mellan Ron och Harry. Det var nödvändigtvis att det skulle komma. Det var helt enkelt ett bråk som bara väntade på att komma. Ron som alltid varit fattig och från en liksom ’oviktig’ familj och inte särskilt bra på någonting (förutom Schack och ställa upp för alla) är bästa vän med Harry som är kändis och får ibland för mycket cred. Glad dock att det gick undan rätt snabbt.

    Kan vi också bara uppskatta hela Hermione i denna bok? Om hur både Ron och Harry vill ha henne som sista utväg för att ha en dejt till balen. Men hon är bara för bra för det och går med Krum! Dvs. Durmstrangs kämpe och Rons idol. Alltså det är verkligen det bästa. Och hela Ron och Hermione kärleken som verkligen börjar synas nu. Så underbart gulligt. Undra förresten om det är därför som Rons mamma blir så stel mot Hermione när hon tror att Harry och hon är tillsammans? För att hon vet att Hermione och Ron borde vara tillsammans..? Eller om hon bara vill att ungarna ska fortsätta var ungarna.

    Gillar verkligen att läsa om den underliggande kärleken mellan
    Ron och Hermione som börjar komma fram. | Twitter

    Rita Skeeter är irriterande i filmen, men herregud vad jag bara vill slå henne i denna bok. Hur hon går Hagrid att må så dåligt. Ingen gör så mot Hagrid. Hade helt glömt bort att hon kan göra sig till en skalbagge så jag var faktiskt väldigt nyfiken på hur hon kunde veta om allt.

    Hela historien med husalferna var intressant och verkligen någonting som Hermione skulle ha velat ta hand om och ’styra upp’. Tråkigt att den storylinen försvann i filmerna. Men samtidigt förstår jag att de kanske inte har allt för mycket utrymme att faktiskt ha med allt. Det ger dock en bättre förklaring till Dobby. Till att vi ska tycka om honom och bry sig om honom… senare i bokserien.

    Hur sorgligt var det förresten inte med Neville under klassen med förbannelserna. Speciellt när en fick reda på att hans föräldrar har det. Det ögonblicket när en får reda på det och en minns tillbaka till klassrumsscenen… så sorgligt!

    Titel: Harry Potter och Den Flammande Bägaren
    Serie: Harry Potter #4
    Sidor: 752
    Genre: Ung vuxen, Fantasy
    Mitt betyg: ★★★★

    Författare: J.K. Rowling
    Utgiven: 2000
    Format: Inbunden
    Land: England
    Goodreads betyg: 4,55