Bokrecension | The Hobbit

ÄNTLIGEN HAR JAG läst The Hobbit. Jag har tänkt att läsa den sedan jag läste Lord of the Rings-triologin för hundra år sedan sen. Men tog mig ett bra tag men nu är det gjort. Om jag gillade den lika mycket som jag trodde? Ja, absolut! Det är en fullpoängare utan tvekan. Om jag gillade den lika mycket som Lord of the Rings-triologin? Nej. Men det är nästan tveksamt att ens jämföra de två. Det ena är en bok skriven för barn eller unga vuxna och den andra är en trilogi som är mer åt det vuxna hållet.

The Hobbit är en charmig äventyrsroman som är så enkel. Det är ingen krångel hit eller dit utan ett härligt äventyr som tar hobbiten Bilbo Baggins ut från Fylke och sedan tillbaka igen. Men samtidigt är den inte så enkel ändå och har en hel del lager som är fantastiska.

“Out of the frying pan and into the fire”

Älskar humorn i den och att Bilbo är den ofrivilliga hjälten som hela tiden längtar tillbaka till sitt hem. Gång på gång. Men också att det är Bilbo som är hjälten när en är så van med att läsa om hjältar som är stora och starka. Det är en sådan härlig karaktär.

Har läst att flera kritiserar lite slutet i boken. Att delen med draken Samug är alldeles för kort och abrupt. Men jag känner att det inte är så. Och att det inte är ett problem i sig. För det är själva resan och utvecklingen som är äventyret och målet. Inte destinationen och draken i sig.

Och wow, vad boken är så mycket bättre än filmerna och deras onödiga tillägg av storylines.