Harry Potter och Halvblodsprinsen

Harry Potter och Halvblodsprinsen

Handling

Mitt i sommaren lägrar sig en för säsongen ovanlig dimma utanför fönstren. Harry Potter sitter i sitt sovrum i Dursley-huset i Privet Drive och väntar oroligt på ett besök från ingen mindre än professor Dumbledore. Sista gången de sågs var när rektorn utkämpade en hård duell mot Lord Voldemort, och frågan är varför han behöver träffa Harry just nu – bara några veckor före skolstarten på Hogwarts? Sjätte skolåret får en märklig inledning och mugglarnas och magins världar börjar vävas samman…

Jag tycker

Jag älskar denna bok. Alltid haft en kärlek för denna bok (och för filmen). Det har alltid känns som folk tycker det är konstigt, men nu har jag förstått att andra älskar den också. Från förra boken som är väldigt mörk och politisk så kastas vi in i Harry Potter och Halvblodsprinsen som är fylld med kärlek, sorg och någon form av förståelse.

Först och främst kärleken. Nu börjar verkligen Hermione och Rons kärleks blomstra. Eller ja, det går ju inte helt smärtfritt för de två. Jag älskar de två tillsammans. Men samtidigt blir jag väldigt irriterad på hur Ron beter sig mot henne ibland. Har alltid sagt att Ron är godhjärtad och är en karaktär som verkligen bryr sig om allt och alla. Men här visar han ändå några felsteg då och då. Synd för en sådan fin karaktär annars. Harry och Ginny är den andra stora grejen. Älskar att Ginny är väldigt öppen med att hon kan dejta vem hon vill och hur många hon vill. You go girl! och de är ändå fina tillsammans. Förstår dem två.

Sorg… okej, de dödar Dumbledore. Ryggraden i hela Harry Potter berättelsen. Utan han känns verkligen allt tomt och förjävligt. Så det är en tuff sak att ens behöva bearbeta. Sättet han dog på var också väldigt jobbigt. Att det var Snape. Ni vet säkert hur mycket jag älskar Snape… men detta var jobbigt att behöva gå igenom. Hur han som ja, porträtteras som ond men vi ska lita på för att Dumbledore litar på honom, är den som dödar honom. Vet ju dock anledningen så är inte så förtvivlad som jag annars skulle varit.

Vi får också läsa mer om Voldemorts uppväxt. Det kanske inte är en förståelse direkt. Men älskar ändå att kunna få se hur han var som barn, tonåring osv. Och ärligt talat är han en psykopat. Om en slår upp det ordet är det Voldemort som kommer fram. Charmig, ingen empati, värderar sig själv över allt och otroligt målinriktad.

Blir både väldigt glad och ledsen över denna bok. Och antar att det är precis så det ska vara ibland.

★★★★★

Kommentera