Bokrecension | American Gods

JAG KAN TYCKA att American Gods är en ganska svår bok att beskriva. Handlar den verkligen om Shadow som precis blivit frisläppt från fängelset och längtar efter att komma hem till sin fru igen? Handlar den verkligen om de gamla gudarna mot de nya? Det känns som det är så mycket mer under ytan, men för att kunna förstå det måste en nästan läsa boken själv.

Det här är min första bok av Neil Gaiman och jag börjar verkligen förstå varför han är så älskad. Jag älskar hur han skriver och hur allt känns så himla melankoliskt – som det sig bör i den här typen av bok. För världen är inte perfekt, speciellt inte för Shadow, så hans berättarteknik i American Gods är väldigt passande och nästintill poetisk.

Jag skulle nog vilja säga att boken handlar om tron, och vad för betydelse tron har. Att vi människor har gått från att dyrka ’vanliga’ gudar till exempelvis tv:n. Men samtidigt hur lätt vi slutar och hittar något annat som vi anser är bättre och som förtjänar vår tro på.

“The TV’s the altar. I’m what people are sacrificing to.’
’What do they sacrifice?’ asked Shadow.
’Their time, mostly,’ said Lucy. ’Sometimes each other.”

Shadow är en intressant karaktär. Jag har ibland svårt att sätta mig in i hur han är som person, varför han gör vissa saker, men det bevisar lite hur komplex karaktär han är och nästintill verklig. Det är en fröjd att få följa med honom på den här resan. För ja, det är en resa som nästan skulle kunna beskrivas som ett kärleksbrev till USA och deras landskap, småstäder och mycket annat.

Ett plus också till mytologin som är väldigt intressant. Om ni gillar det, borde ni absolut läsa den. Är också glad att mycket av den nordiska mytologin var med – då det är den jag kan bäst. Så jag kunde se de olika detaljerna, som inte riktigt en sade rakt ut. Eller jag tror i alla fall jag har rätt.

American Gods har blivit en tv-serie. Vad jag tyckte om första avsnittet får ni läsa om i morgon.