Bokrecension | När andetagen blir till luft

HADE HÖRT VÄLDIGT mycket om När andetagen blir till luft. Den har bland annat fått Pulitzer Prize och varit en av vinnarna i Goodreads årliga pris för bästa böcker 2016. Samt att ett flertal youtubers har pratat om den och listat den som en av de bästa böckerna de har läst under 2016 eller 2017. Självklart gör det mig nyfiken.

Vid trettiosex års ålder och i slutfaserna av sin läkarutbildning får Paul Kalanithi beskedet att han har lungcancer. Ena dagen är han läkare och andra dagen är han själv en patient som kämpar för sitt liv. Framtiden som han och hans fru hade planerat går i spillror.

Det är alltid intressant att läsa biografier och sedan betygsätta dem. Hur betyg sätter man någons liv? Är det verkligen min åsikt relevant när det kommer till någon annans liv? Såklart inte. Men vill ändå lyfta fram När andetagen blir till luft och då blir det även ett betyg på den. Läst flera kommentarer om att de inte gillade den pga han var priviligerad. Han hade vård – och en mycket bra vård. Men som sagt, vi kan inte betygsätta hans liv.

Kalanithi är riktigt bra på att skriva. Det märks att han gillade att skriva och hade det som en passion – vid sidan av läkaryrket. Ibland lyser det verkligen igenom. Det är för mig väldigt viktigt när det kommer till just biografier. Det är i alla fall någonting en kan ha en åsikt kring.

När andetagen blir till luft handlar om när han får sitt cancerbesked och hur han går från läkare till patient. Stundtals är den verkligen känslofull och intressant. Hans bild på hans sjukdom osv. Men samtidigt känns det som han hade kunnat gjort mer. Boken hade kunnat ta upp fler aspekter. Varit tjockare. Varit med djupgående. Det känns ibland väldigt hastigt skriven. Som om han hade bråttom. Vilket han hade! Han var ju döende i cancer. Så även om jag känner så är det ingenting jag drar ner den i betyg för. För av den tiden han hade så var det fortfarande väldigt bra.

Slutorden som är skrivna av hans fru Lucy. Det var där som jag verkligen inte kunde hålla tillbaka tårarna. Det var så fint skrivet och jag kommer aldrig (förhoppningsvis) vet hur hon hade det. Att förlora honom på det viset. Men herregud, vad fint det var.