Femtio nyanser av kärlek?

Publicerades först på Popmani den 9 februari 2015. 

För två år sedan sen kom Fifty Shades of Grey ut på bio. I år har andra filmen, Fifty Shades Darker, premiär. Eller ja, den har redan haft premiär. Men den kom ut den 10 februari, så fortfarande runt alla hjärtans dag helgen. Kände för att publicera om min gamla text som jag skrev för Popmani i och med första filmens premiär. Fortfarande inte sett filmen.

Fifty Shades of Grey

För drygt ett år sedan sen gick jag och min pojkvän in i en mörk biosalong med var sin dricka i handen, Sprite till mig och Coca-Cola till honom. Reklamen började spela och vi var förväntansfulla över filmen vi snart skulle se. När eftertexten rullade och endast isen fanns kvar i pappersmuggarna satt vi kvar och beskrev vår besvikelse. Filmen hade inte alls varit så bra som vi trodde den skulle vara. Men det var okej ändå. För här satt vi på alla hjärtans dag och såg en film tillsammans. Vi hade valt filmen tillsammans, och vi sa strax efteråt: ”Någon som vill se samma film som dig är någon att spendera livet med”. Snart är det alla hjärtans dag igen, och vi skall börja fundera på vilken film vi skall se på i år.

Den filmen som först ploppar upp i mitt huvud är boksuccén Fifty Shades of Grey som har sin biopremiär under alla hjärtans dag–helgen. Men tanken att se den får mig att bli lätt illamående. En oskuldsfull ung kvinna, Anastasia, faller i den rika miljonärens armar och inleder en relation. Det låter som ett drömscenario för många. Mr. Grey är rik, ser bra ut och gillar BDSM. Men det är inte sexet som är problemet, förutom att jag ibland kan tycka att det är konstigt att läsa om hur Anastasia gråter sig till sömns.

Snarare är det hur Mr. Grey kontrollerar och styr Anastasia. Redan i första kapitlet förföljer han henne, för att sedan spåra hennes telefon, kräva tillstånd för att hon ska få göra saker och till och med köper upp ett företag för hon inte ska arbeta. Anastasia stannar kvar hos Mr Grey för kärlekens skull och tanken om att han kan ändra sig. Det finns säkert flera kvinnor som blivit styrda utav män. Man inbillar sig att det är synd om mannen, och stannar kvar. Kanske han har precis blivit dumpad, eller – som i Greys fall – försöker komma ifrån sitt barndomstrauma. Romantiskt? Troligtvis inte. Så varför faller vi i samma grop om och om igen? Om en man hade skrivit den här boken skulle troligtvis folk klankat ner på den som sexistisk. Just på grund utav en äldre man styr en ung kvinna.

Att den här boken fick den uppmärksamheten som den fick är väldigt konstigt. Fifty Shades of Grey är inte en unik berättelse, utan var i början en Twilight-fanfiction. Språket är fruktansvärt. Det är inte heller den första boken som handlar om sex. Att trailern för filmen blev den mest visade under 2014 är också chockerande. Vilka är det egentligen som kommer att strömmas in i de mörka biosalongerna? Unga kvinnor som även dem vill hitta sin ”inre gudinna”, eller paret som ska låta sig inspirerar? Eller möjligtvis hen som satt i hela fyra timmar och stönade igenom Nymphomaniac varje gång en sexscen visades. Oavsett vill jag nog inte sitta i den publiken. Alla hjärtans-dag ska handla om kärlek, och att ta hand om sina kära. Att se en film där den manliga huvudkaraktären kontrollerar den kvinnliga huvudkaraktären är inte någonting jag anser vara kärlek.

Nej, på alla hjärtans dag ska jag och min pojkvän inte låta oss inspireras av Mr. Grey och hans sexliv. Vad vi däremot ska se är fortfarande oklart. Men hellre David Hellenius i Micke & Veronica, det är en sak som är säker.

vad tycker ni om Fifty Shades of Grey?

Kommentera

Två skräckfilmer jag har sett den senaste tiden

Jag har sett lite skräckfilmer den senaste tiden. Så jag tänkte helt enkelt skriva om de två nu. En ny som klassats som en av de bästa från 2010-talet och en klassiker. Vill inte ha hela bloggen full av recensioner så skriver nästan nu för tiden enbart recensioner om nyare filmen. Men kunde inte låta bli att slänga in en till. Det är ju ändå en klassiker.

Skräck The Witch

The Witch, 

Regissör: Robert Eggers
Medverkande: Anya Taylor-JoyRalph Ineson & Kate Dickie
Genre: Horror & Mystery
Längd: 1 tim 32 min
Premiär: 2015
Land: USA & Kanada

handling,
New England in the 1630s: William and Katherine lead a devout Christian life with five children, homesteading on the edge of an impassable wilderness. When their newborn son vanishes and crops fail, the family turns on one another. Beyond their worst fears, a supernatural evil lurks in the nearby wood. / Letterboxd.com

jag tycker,
Det är 1630-talet och nybyggarna slår sig till ro i USA. Den är vacker, långsam och stundtals obehaglig. Gillar verkligen den här lite mer lågmälda skräckfilmen. Jag har hört att folk tycker detta kan vara 2010-talets bästa skräckfilm. & kanske inte riktigt så långt kan jag dra det. Men den är bra! Verkligen.

The Witch ska vara en folksaga, vilket jag tycker att de lyckas med. Scenografin är vacker att titta på samtidigt som den spelar en stor roll. Både i hjälp med stämningen, genren och handlingen. Skogen blir nästan som om den vore hämtad ur en sagobok, kanske John Bauer. Intressant och bra film!

★★★½

Skräck Texas Chain Saw Massacre

Texas Chain Saw Massacre, 

Regissör: Tobe Hooper
Medverkande: Marilyn BurnsEdwin Neal &  Allen Danziger
Genre: Horror
Längd: 1 tim 23 min
Premiär: 1974
Land: USA

handling,
Five friends visiting their grandfather’s house in the country are hunted and terrorized by a chain-saw wielding killer and his family of grave-robbing cannibals. / Letterboxd.com

jag tycker,
En av de läskigaste filmerna? Ja, Motorsågsmassakern är ingen dans på rosor. Den är obehaglig. Den trycker lite på där jag tycker det är som mest läskigt. Nämligen människor som bara gör detta för sakens skull. Speciellt när det är en familj som fortsätter det här beteendet i flera generationer.

Detta är en genuin skräckfilm. Jag gillar den väldigt mycket, även om jag tyckte den var stundtals obehaglig. Men det är ju precis det som skräckfilmer ska vara. Den är riktigt snygg och har mycket mer djup och betydelse än vad man först tänker. De som ser på den här i dag och tycker den är långsam och tråkig – ni kan se den igen och verkligen fundera på en gång till innan ni yttrar er.

★★★★½
Kommentera

Bästa manus de senaste fem åren

Det är ett samarbete med bloggarna ElsaEmelieFeliciaSara och Lovisa

Snart är det dags för Oscarsgalan! Det ska bli så roligt och se vad som vinner. Det sätter lite vilka filmer jag kommer att försöka se under året (om jag inte redan lyckats se dem). Eftersom veckans tema är manus så väljer jag att gå igenom de fem senaste vinnarna inom den kategorin (original inte adapted) och vad jag tycker om dem – om jag har sett dem.

Spotligt, 

den här har jag faktiskt inte hunnit se än. Eller ja hunnit låter ju hur dumt som helst. Har ju ändå gått ett år. Men det har helt enkelt bara inte kommit upp. Men jag vill verkligen se den. Det är den som har högst metascore av de på listan, om det säger någonting. Den handlar om hur tidningen Boston Globe undersöker och skriver om mörkläggningen av övergrepp på barn inom den katolska kyrkan. Den är baserad på en sann historia.

Birdman, 

Den här filmen är lite speciell pga den är mer eller mindre en scen. Det är skickligt kameraarbete + redigering men även manuset. Att allt ska fungera ihop och flyta samman. Den handlar om en man som jobbar på en broadwayshow och handskas med sitt liv som nu ganska misslyckad och bortglömd skådespelare. Det som är bra med den här är att Keaton spelar huvudrollen. Just för att han spelar en karaktär som mycket väl skulle kunna vara han själv.

Her, 

Jag och min sambo hade sett fram emot den här filmen länge när den kom ut. Visades dock att den inte visades i vår stad så fick åka hem till Göteborg för att se den. Och den var riktigt bra! Her handlar om en ensam man som utvecklar en slags relation med ett operativsystem. Det som är bra med den här är att den fungerar på många olika plan. Visst, jag brukar inte bli kär i Siri-liknande system. Men brevvänner?  Folk man endast chattar med? Ja, ni förstår. Bra film om ensamhet och att vilja ha någon.

Django Unchained, 

Tarantinos andra film som vunnit bästa manus. Den tidigare är Pulp Fiction som jag tycker är mycket bättre. Känner för att Django Unchained inte är hans starkaste film. Den är dock en bra hämndfilm, men om en ska fortsätta jämföra med hans andra filmer är den en sämre version av Inglourious Basterds. Den handlar om en tysk prisjägare och en frigiven slav som försöker rädda sin fru från en plantageägare.

Midnight in Paris, 

Det är är min favoritfilm av Woody Allen. Den handlar om ett par som åker till Paris. På nätterna finner mannen, som är en nostalgisk författare, en väg till 1920-talet där han får träffa alla sina gamla idoler. Jag förstår verkligen huvudkaraktären. Hur mycket jag själv romantiserar Paris och 20-talet också. Det är väl så att en tänker på vilken tid är bäst. När skulle en vilja leva om fick välja själv? Men sen kommer på att ens egna liv och nuet är bäst. Gillar den här starkt!

Kommentera

3 bra saker just nu

  • Stranger Things har fått ett premiärdatum! Den kommer tillbaka på Halloween som är riktigt bra datum för själva serien. Men ofantligt långt borta för oss som längtar. 266 dagar för att vara exakt! & barnen i serien var så söta när de såg sin egna trailer på Super Bowl.

Fun video of us seeing the S2 teaser!!! Link in bio! Go check it out! #season2 #spoileralert? #strangerthings

A post shared by 🌍Noah Schnapp🎥 (@noahschnapp) on

  • Kai kommer tillbaka till The Vampire Diaries! När Chris Wood var med var han den största glädjen i serien. Sen försvann han. Sen dök han upp i Supergirl blev han min räddning. Så nu när han kommer tillbaka, ja jag gav ifrån ett glädjetjut!
  • Mandy Moore & Shane West tillsammans igen?! Well, på duken alltså. Tanken att de två i en A Walk To Remember reunion får mig att le så stort. Den filmen är verkligen min go-to movie och ser den nästa minst en gång per år. Har inte tröttnat än och kommer troligtvis inte göra det heller.

är detta bra nyheter för er också?

Kommentera

Filmrecension | Inside Out

Inside OutTitel: Inside Out
Regissör:  Pete Docter & Ronnie Del Carmen
Medverkande: Amy Poehler, Bill Hader & Lewis Black
Genre: Animation & Comedy
Längd: 1 tim 35 min
Premiär: 2015
Land: USA

handling, 

After young Riley is uprooted from her Midwest life and moved to San Francisco, her emotions – Joy, Fear, Anger, Disgust and Sadness – conflict on how best to navigate a new city, house, and school. / IMDB.com

jag tycker,

Jag vill säga att Inside Out är en av de bästa Disney Pixar filmer som gjorts de senaste åren. Så bra tycker jag att den är! Första gången jag såg den var strax efter den kom ut & jag och min vän som hade pratat över en film tidigare på kvällen blev helt tysta och bara tog filmen. & älskade den. Den är så himla rolig och samtidigt en känslostorm. Den handlar ju om känslor, så kanske inte så konstigt.

Den påminner om ett barnprogram jag tittade på som liten. Om en pojke och att en fick följa med in i kroppen och hur allt fungerade. Om han skadade sig, och hur de fixade det. Tycker sånt är ändå ganska kul!

Inside Out är en film som en kan relatera till. För vi vet mycket väl hur känslorna kan komma och styra och ställa helt plötsligt. Allt från att gråta till att sedan skratta. Men även hur en kan förändras med åren. Det jobbigaste är väl att jag kunde mest relatera till Sadness, hur tråkig är inte jag liksom?

Har jag förresten sagt hur fin den är att titta på? Eller hur bra röstskådespelarna är? Eller det faktum att visst varje karaktär är en känsla, men de har ett sådant djup och mångfaldiga på sitt sätt.

★★★★
Kommentera

Filmrecension | Arrival

Arrival

Titel: Arrival
Regissör: Denis Villeneuve
Medverkande: Amy AdamsJeremy Renner & Forest Whitaker
Genre: DramaMystery & Sci-Fi
Längd: 1 tim 56 min
Premiär: 2016
Land: USA

Handling,

When twelve mysterious spacecraft appear around the world, linguistics professor Louise Banks is tasked with interpreting the language of the apparent alien visitors. / IMDb.com

Jag tycker,

Arrival har varit en film som jag har länge velat se. Men har nog inte haft allt för höga förväntningar på. Ville inte att det skulle bli en Interstellar (som jag blev besviken på). Men som min sambo så fint uttryckte sig så var Arrival det som Interstellar hoppats att den skulle vara.

Denis Villeneuve som gjort ett fint jobb som regissör har gjort filmer som jag önskar att jag har sett. Jag måste verkligen se Prisoners och Sicario. Jag har hört mycket bra om dem. Sedan har han såklart också gjort Incendies som jag gillar väldigt mycket. Så helt enkelt hade Arrival en bra förutsättning för att jag skulle gilla den. Tillsammans med skådisar som Amy Adams, Jeremy Renner och Forest Whitaker. Helt enkelt väldigt bra förutsättningar att detta ska bli riktigt, riktigt bra. Och jag tyckte om den! Kände nästan att jag kunde pusta ut efteråt.

Den var vacker, som de ofta brukar vara i den här kategori av filmer. Gillar att det var aliens som kom till dem och att det inte blev ett rymdäventyr i den bemärkelsen att de åkte själva upp i rymden. Kul! Gillar hela grejen att de anlitar Louise (Amy Adams) som är expert på språk för att kunna kommunicera med dem. Tycker om vändningen av vem som är ond. I början var det spännande, & lite halv läskigt med att utomjordingar kommer till jorden och alla blir skräckslagna. Utomjordingarna är de onda. Men någonstans där i mitten, om inte tidigare, börjar istället människan bli den onda. Det är dem som vill starta ett krig.

Det enda som var lite tråkigt med Arrival var att själva twisten eller vad en kan kalla det för var jag väldigt, väldigt nära att lista ut en bra stund innan. Eller var det en twist? För det känns som en inte skulle fatta det förrän närmare slutet. Men jag hade det på känn som sagt en bra stund innan det. För att förtydliga det jag ville säga var att twisten var bra, men tråkigt att jag hade det på känn.

★★★★½
Kommentera

Filmrecension | The Perks of Being a Wallflower

The Perks of Being a WallflowerTitel: The Perks of Being a Wallflower
Regissör: Stephen Chbosky
Medverkande: Logan LermanEmma Watson & Ezra Miller
Genre: Drama & Romance
Längd: 1 tim 42 min
Premiär: 2012
Land: USA

 

handling,

An introvert freshman is taken under the wings of two seniors who welcome him to the real world. / IMDB.com

 

jag tycker,

Jag antar att The Perks of Being a Wallflower ska vara tidlös. Att den ska fungera nästan under vilket årtal som helst. Nittiotal? Åttiotal? 2012? Ja, som tittare får en nog känna av det där själv. Det är kul att den inte har en fast tidpunkt, i alla fall som jag uppfattade det. Det är också roligt att den behandlar ämnet musik så mycket – och att det har fått en stor del av filmen. Men det fallerar dock i en otroligt dum scen. Okej, här har vi ungdomar som känner sig hippa och coola. De lyssnar på The Smiths. Men de har aldrig någonsin hört David Bowies låt Heroes. Herregud. Det störde mig så otroligt mycket genom hela filmen. Sådana tabbar får en inte bara göra.

 

Om jag bortser från det, vilket kan typ inte kan, så var filmen bra. Inte överdrivet bra. Men bättre än många andra romantiska draman/tonårsfilmer. Den hade ändå intressanta karaktärer, där säkert många kan relatera till. Bra skådespelare. Tyckte att Logan Lerman fungerar som den blyga, nervösa, outsidern och Ezra Miller samt Emma Watson fungerar som motsatsen. Fast ibland kändes det som de var lite väl coola, annorlunda, hipster för att det skulle kännas äkta, & det slutar nästan bara bli en film om rika ungdomar med problem att passa in i den ramen som finns.

 

★★★½
Kommentera

Filmrecension | La La Land

La La Land
Titel: La La Land
Regissör: Damien Chazelle
Medverkande: Ryan GoslingEmma Stone & Rosemarie DeWitt
Genre: Comedy, Drama & Musical
Längd: 2 tim 8 min
Premiär: 2016
Land: USA

 

Handling,

A jazz pianist falls for an aspiring actress in Los Angeles.

 

Jag tycker,

Jag har velat se La La Land så länge! & efter ett antal påtryckningar att se den. Så valde vi att gå och se den i söndags. Har blivit lite av en tradition att se på bio en söndagseftermiddag. Det är rätt mysigt! Jag hade väldigt höga förväntningar på La La Land & jag är glad att den var så bra som jag ville.

Fotot. Kan vi snälla prata om hur fantastiskt vacker den var att titta på. Linus Sandgren, du är ett geni! Otroligt kul att han är nominerad till en Oscar. Hela La La Land är som en fantastisk färgklick som en aldrig vill sluta titta på. Starkt! Vackert! Det passar så bra för det är verkligen ett kärleksbrev till Hollywood, eller till film överlag. Men samtidigt till drömmar & att låta sig själv kämpa för det en vill. Även om det kanske inte alltid går som en har tänkt sig.

Så… Emma Stone & Ryan Gosling. De gör bra i från sig. De är riktigt bra. Emma Stone är dock snäppet bättre. De känns trovärdiga i sina roller. De behärskar dansen och sången, med tanke på att det är en musikal, och de är fina tillsammans. En del av mig vill att de ska ha starkare sångröster, men samtidigt de spelar inte sångare och de kanske inte behöver ha den starka och mest fantastiska rösten för sin karaktär. Musiken i La La Land lyfter upp de båda på ett bra sätt.

★★★★½
Kommentera

Filmrecensionen | Jaws

JawsTitel: Jaws
Regissör: Steven Spielberg
Medverkande: Roy Scheider, Robert Shaw & Richard Dreyfuss
Genre: Drama & Thriller
Längd: 2 tim 4 min
Premiär: 20 juni 1975
Land: USA

handling, 

A giant great white shark arrives on the shores of a New England beach resort and wreaks havoc with bloody attacks on swimmers, until a part-time sheriff teams up with a marine biologist and an old seafarer to hunt the monster down. / IMDB.com

jag tycker,

Jaws kan mycket väl vara en av de bästa filmerna som någonsin gjorts & därför är mitt betyg ingen förvåning. Detta är en fem av fem-film. Det kommer inte ske ofta, men ibland är jag väldigt generös. Och det här är ett av dem. För den är verkligen så bra.

Den ser väldigt bra ut, även om den nu börjar bli lite gammal. Okej, själva hajen kanske inte är supersnygg, men allt runt omkring är snyggt! & det brukar vara ett ganska bra tecken på en film med hög kvalité. Det finns en stor anledning till varför människor blev livrädda för vatten efter att ha sett Jaws. & jag förstår dem. Det är farligt.

Jag tycker om att det tar hundra år innan en får se hajen. Den är väldigt stämningsbyggande, även om jag tror anledningen var inte endast det utan också låg budget. Men det fungerar bra! Egentligen fungerar allt. Handlingen, karaktärerna, skådespelarna, musiken. Den var ett mästerverk då & den är lika bra i dag.

★★★★★
Kommentera

Filmrecension | Fanboys

FanboysTitel: Fanboys
Regissör: Kyle Newman
Medverkande: Dan Fogler,  Jay Baruchel & Kristen Bell
Genre: Comedy
Längd: 1 tim 30 min
Premiär: 6 februari 2009
Land: USA

handling, 

Star Wars fanatics take a cross-country trip to George Lucas’ Skywalker Ranch so their dying friend can see a screening of Star Wars: Episod I before its release. / IMDB.com

jag tycker,

Här har vi en komedi som jag tycker om. Den är dum på många vis. Men ändå får den mig att le. Kanske beror det på alla Star Wars referenser & att den handlar om nördar som aldrig ger upp om att se filmen. Det är vackert. & i slutändan kommer de ändå på att vänskapen är det viktigaste och inte Star Wars. Men vägen dit är fortfarande rätt rolig.

Den är så fantastisk för att en kan relatera till stor del av karaktärerna. Okej, jag har nog aldrig varit så nördig angående Star Wars som dem. Eller varit så besatt av en sak att jag tänker göra så många radikala saker som de gör. Men ändå. De är nördar. De beter sig som det. De pratar som det. & de klär sig som det. Liksom på riktigt. Inte som i många andra saker där författarna skriver som de tror nördar är, utan här skriver de så de faktiskt är. Det verkar vara lika svårt att skriva det som skriva tonåringar.

★★★½
Kommentera