Hur Jurassic Park avslöjar slutet redan i början

– Det är ett samarbete med bloggarna ElsaEmelieFeliciaSara

Veckans tema är Dolda budskap och jag tänkte det kunde vara kul att diskutera hur Jurassic Park visar med en scen hur filmen slutar. Redan i början. Det är vanligt med filmer att ha så kallade planteringar. Där en till exempel deckare kan se bevis innan detektiverna osv. Jurassic Park gör detta väldigt snyggt.

Jurassic Park

Femton minuter in i Jurassic Park åker de till Isla Nublar, ön som Hammond har skapat en nöjespark med dinosaurier på. Detta är en väldigt bra scen bara för att se hur karaktärerna är.

Har ni tänkt på hur  Ellie väljer att sitta och reagerar till när Ian Malcolm pratar om attraktion? Varje gång vänder hon sig till sin kollega Grant. Det visar deras extremt starka band tillsammans. Att advokaten, Gennaro, blir livrädd en stund och är den första som knäpper sitt bälte. Vi vet alla hans roll, och hur hans resa på Isla Nublar slutar.

Sedan har vi också Hammond och Malcolm. Den ena vitklädd och positiv till hans fantastiska nöjesplats. Den andra svartklädd och redan från början osäker och är en av de första som motsätter sig ön. Här i början nämner han kaosteorin, vilket han återkommer senare i filmen. En enkel förklaring av kaosteorin är att uppenbara slumpmässiga följder händer av ett system av mönster, repetition osv.

Grant är den mer tysta och säger knappt några ord under resan. Men hans närvaro speglar hans roll också. Han leker i början med en raptors klor, det vill säga den dinosaurier som kommer vara mest närvarande i filmen (förutom den uppenbara T-rexen). Han visar också att han är inte den som ger sig, utan hittar lösningar. Och nu kommer vi till den absolut största planteringen i denna scen.

Jurassic Park

När helikopterresan blir lite skumpig och Hammond utbrister att det kan bli ”little thrilling”, så börjar deltagarna ta på sig bältet. Bara det är en idé vad som komma skall. Men Grant har problem. Hans bälte är inte komplett. Han står med två honor, när en självklart behöver en hona och en hane. Som sagt, Grant är ingen karaktär som nöjer sig utan hittar en lösning. Han knyter ihop de.

För det första kan en tänka på varför har helikoptern ett dåligt bälte? Borde inte säkerheten för denna nöjesresa vara extremt hög? Det får en att tänka till.

Men det största är såklart senare i labbet diskuterar de djuren och Malcolm frågar hur de kan veta att dinosaurierna inte förökar sig. Jo, svaret är att det enbart är kvinnor. Precis som Grant lyckas naturen hitta sin väg ändå. Life found a way.

Är detta något ni har tänkt på när ni sett Jurassic Park?

Filmrecensioner | Dude & The Kissing Booth

filmrecensioner

Regissör: Olivia Milch Medverkande: Lucy Hale, Alex Wolff & Alexandra Shipp Genre: Drama Comedy Längd: 1h 30min Premiär: 2018 Land: USA

Handling,

Fyra ungdomar försöker hantera det faktum att high school är snart över.

Jag tycker,

Hur en inte börjar en film om en vill att jag ska älska den är att sätta på ”smoke weed everyday”. Men tror mitt största problem med Dude är att jag vet inte vad de faktiskt vill. Den ska handla om att high school är snart över, men de talar mest om droger, att förlora en närstående och hur själviska vissa personer är. Lucy Hales karaktär (okej, när ska hon sluta spela 17 år?) är ingen du gillar. För skit, vad irriterande hon är. Men sen när hon faktiskt blir våldtagen OCH INGEN PRATAR OM DET? Jag blir förbannad. Och den där sexscenen, så obekvämt att titta på.

filmrecensioner

Regissör: Vince Marcello Medverkande: Joey King, Joel Courtney & Jacob Elordi Genre: Romance Comedy Längd: 1h 45 min Premiär: 2018 Land: England

Handling,

Elle berättar allt för sin bästa vän, men när hon blir kär i hans bror är det någonting hon måste hålla hemligt.

Jag tycker,

Haha, tillåt mig att skratta. Den är alltså skriven av en femton årig tjej, men det känns som hon inte alls vet hur ungdomar pratar eller beter sig? Den är bara så konstig, och sjukt orealistisk. Först och främst, Noah är ingen bra kille. Avskyr hur han kontrollerar Elle. Som tur verkar hon kunna stå på sig en del i alla fall. Och Lee.. som är självisk och tror det värsta om sin bror hela tiden. Och hur i helvete kom han in på Harvard? Och varför är Molly Ringwald med här?

★½

3 filmer du mår dåligt av

– Det är ett samarbete med bloggarna ElsaEmelieFeliciaSara, Lovisa

Veckans tema är feel-bad. Jag har tidigare gjort ett inlägg om filmer du mår bra av. Men ibland är det rätt härligt att bara se en film och sen må skit. Jag vet, kanske inte det en direkt jublar av. Fast ändå så behövligt ibland.

feel-bad

Derek hamnar i fängelse efter ha dödat två personer. Innan han åkte in i fängelse var han ledare för ett vitmakts-gäng som terroriserade gatorna med deras budskap. När han kommer ut har han förändrats och gör allt i sin makt för att även förändra sin lillebror. 

American History X är först och främst en superbra film. Hade den på min lista över filmer från 1990-talet som ni måste ha sett. Men det är ingen härlig film. Verkligen obehaglig att titta på och det är svårt att inte bli förbannad över dessa karaktärer och deras åsikter. American History X är ingen solskenshistoria.

feel-bad

Lilja bor någonstans i forna Sovjetunionen och drömmer om ett bättre liv. Hon tror räddningen är när hon träffar en pojkvän som lovar att ta henne till Sverige. Det hon möts av i det nya landet är varken lyx, bra jobb eller frihet. 

Första gången jag såg Lilja 4-ever började jag gråta efter tio minuter och slutade aldrig förrän filmen hade varit slut en stund. Det finns få filmer som verkligen berör mig så mycket som just denna. Att detta händer om och om igen är bara så fruktansvärt. Rekommenderar er alla att se denna.

feel-bad

Fyra personer vars drömmar och framtidshopp bryts sönder i grunden när de blir offer för sitt eget drogmissbruk.

Om du någon gång får för dig att använda droger titta först på Requiem for a Dream så kanske du förhoppningsvis ångrar dig. Aronofsky har gjort en film som gör ont att titta på och spyfärdig. Den känns så naken och den liksom kryper under skinnet på dig. Men fruktansvärt bra film. Ändå.

vilka är dina feel-bad filmer?

Filmrecension | Billy Elliot

Billy Elliot

Regissör: Stephen Daldry Medverkande: Jamie Bell, Julie Walters & Jean Heywood Genre: Drama, Music & Romance Längd: 1h 50 min Premiär: 2000 Land: England & Frankrike

Handling,

En ung pojke slits mellan kärleken till baletten och hans familj.

Jag tycker,

När vi satte igång den här filmen sa min sambo, välkommen till din nya favoritfilm. Han hade verkligen rätt att detta är en väldigt typisk Karin-film. Billy Elliot har många komponenter som är helt underbara. Dansen, att tvingas välja mellan saker, hur viktig familjen är och en massa mer. Så himla fint.

”What does it feel like when you’re dancing?”

Det finns supermånga filmer som har premissen att huvudkaraktären får skäll av sin förälder om att den säger upp sin dröm när det egentligen kanske handlar om föräldrarnas dröm. Det är inget som Billy Elliot är själv med. Fast de gör det väldigt fint. Och fokusen på just boxningen är inte där. Kan dock vara lite trött på hela grejen med att pojkar ska inte göra det som är kodat som flickigt, och hur männen i slutet alltid blir så där glada som om det vore deras idé. Men det är okej, för det är en väldigt fin och söt film. Att hela samhället, som är i en kris, sätter ihop sig för att hjälpa Billie.

Billy Elliot

Billy Elliot har också fantastiska scener när de pratar om hans mor som gått bort. Kan ju inte hålla bort tårarna när de läser hennes brev. Nästan fruktansvärt vacker och fint. Som nästan hela filmen i sig. Rekommenderar er alla att titta på den. Och har ni några dansfilmer som jag borde se – kommentera!

★★★★

Tre filmserier jag borde se

– Det är ett samarbete med bloggarna ElsaEmelieFeliciaSara, Lovisa –

Veckans tema är filmserier. Det finns många bra filmserier, och många av mina favoritfilmer är just filmserier. Det finns helt enkelt väldigt många, och jag har självklart inte sett alla. Men det finns tre stycken jag gärna skulle vilja se.

filmserier

Okej, jag har sett första filmen, och det finns sex stycken samt Creed-filmerna som kanske räknas med. Det känns som en filmserie som en borde ha sett. Vet inte varför jag inte har sett fortsättningen. Bara inte blivit av. Inte haft rätt känsla av att se vidare antar jag. Men kanske dags snart.

filmserier

Även här sett första filmen, The Bourne Identity. Det finns tre med Matt Damon och sedan en (plus kommande) med Jeremy Renner i huvudrollen. Bourne-filmerna är ungefär samma sak som Taken för mig. Sett första, och har ändå velat se mer, men bara inte kommit så långt än.

filmserier

Haha, jag har sett första här med. Och jag har läst böckerna även om jag knappt kommer ihåg någonting av böckerna förutom besviken på hur lite våld det ändå var. Det finns fyra filmer inom Hunger Games (då de delade på sista boken).

Vilka filmserier önskar ni att ni har sett?

Filmrecension | Isle of Dogs

Isle of Dogs

Regissör: Wes Anderson Medverkande: Bryan Cranston, Koyu Rankin & Edward Norton Genre: Animation, Adventure & Comedy Längd: 1h 41min Premiär: 2018 Land: USA & Tyskland

Handling,

Efter en hundinfluensa bestämmer sig borgmästaren att sätta alla hundar på den så kallade ”trash island”. En ung pojke åker till ön för att hitta hans älskade hund.

Jag tycker,

Skrev om Isle of Dogs för ett tag sen när trailern kom ut, och benämnde den till min antagligen nya favoritfilm. Den är inte riktigt där, men det är en film jag verkligen älskade. Jag är ett fan av Wes Anderson och detta är en typisk Wes-film och helt underbar.

Isle of Dogs är vacker att titta på. Bara tanken på att Anderson gör en till stop motion, när min absoluta favorit är hans tidigare Fantastic Mr. Fox var jag så glad. Och att den är om hundar! Den ser så bra ut, och är verkligen en fröjd för ögat. Det är intressant att det inte spelar någon roll om Anderson väljer att använda stop motion eller göra en vanlig spelfilm, hans berättarteknik är fortfarande väldigt tydligt och bra. Väldigt egen.

”We’ll find him. Where ever he is, if he’s alive, we’ll find your dog.”

Detta är ett äventyr som både är spännande, intressant och väldigt känslosamt. Att se dessa hundar hamna på denna skräpö, att se pojken leta efter sin hund. Åh, som en tidigare hundägare är detta så himla fint att se. Och extremt sorgligt.

Isle of Dogs

Skulle säga att Isle of Dogs är Wes Andersons mest politiska film också. Att en handlar om att rensa ut en ras (hundar) från världen. Att även om ett motgift kommer så spelar det ingen större roll. De ska bara ut och bort. Att borgmästaren använder det kanske för just en politisk vinst.

En fin film med stort hjärta och lättsam politisk. Den kan få vem som helst att förälska sig i hundar. Och en film som jag skulle säga passar varenda person, oavsett ålder.

★★★★½

Filmrecension | Avengers: Infinity War

Avengers: Infinity War

Regissör: Anthony Russo & Joe Russo Medverkande: Robert Downey Jr., Chris Hemsworth & Mark Ruffalo Genre: Action, Adventure & Fantasy Längd: 2h 29min Premiär: 2018 Land: USA

Handling,

The Avengers och deras allierade måste skydda världen från det största hotet någonsin – Thanos. Hans mål är att samla alla Infinity Stones, för att få makten att förändra och förgöra världen.

Jag tycker,

Jag hade rätt höga förväntningar på Avengers: Infinity War när jag gick in i biosalongen. Har hört mycket bra om den, och med tanke på att jag inte gillade Age of Ulton särskilt mycket behövde de höja insatsen här för att jag skulle bli nöjd. & jag blev nöjd.

Vi visste att folk skulle dö i den här filmen. Jag antog först att Steve Rogers och Tony skulle vara två av de dödsfallen. Men så fort filmen började visste jag att de två skulle överleva. De hade inte den känslosamma delen i filmen som annars skulle vara där. De hade knappt några repliker, speciellt inte Steve. & i slutändan är det alla de karaktärerna som blev till aska, tack vare Thanos naturliga urval av personer som bör dö, de karaktärerna som kommer överleva. Däremot de som är kvar vid liv, de är de karaktärerna vi kommer se dö i nästa film. För Avengers 4 måste handla om att försöka få tillbaka alla människor som nu dog. Det kan vi säga mycket tack vare vi vet att det troligtvis kommer bli en Spider-Man 2, en tredje Guardians of the Galaxy och ännu en Black Panther.

We Don’t Trade Lives.”

Detta citat var kärnan till den här filmen och vad som komma skall. Det måste vara så. Avengers 4 kommer handla om att de kvarlevande karaktärerna kommer rädda de som blev till aska. Det kommer bli så himla känslosamt med speciellt Tony och Peter. Bara scenen när Peter blir aska i Infinity War var jobbig att se på. & oavsett vad Tony ibland visar för Peter så har de en stor koppling med varandra. Peter är hans son som han drömmer om. Tony kommer offra sig för Peter. Tror även att Steve kommer offra sig för att få tillbaka Bucky.

Infinity War är en bra film. Jag är nästan alltid ett fan av crossovers så detta är såklart en stor dröm. Det är fantastiskt att se dessa karaktärer träffas och integrera med varandra. Många av de bästa scenerna i den annars actionfyllda film är när de bara pratar. Gillade hur de förde ihop olika karaktärer. Thor med Rocket. Tony med Peter Quill och co.

Tror det var få saker som jag inte gillade med Infinity War. Hade nog önskat att Steve Rogers fick mer utrymme. Hur många repliker hade han? Typ fem? Okej, jag räknade inte men kunde nästan ha gjort det. Tyckte det var lite roligt med att Bruce hade svårt att få fram Hulken. Till en viss gräns. Hulken kanske inte mår så bra med hans självförtroende efter att Thanos slog honom. Men jag hade nog uppskattat att efter alla försök om och om igen att han faktiskt skulle visa sig. Antar att Bruce har något att jobba på i framtiden.

Avengers: Infinity War

Det var också intressant att vi hade två stycken scener där en karaktär måste döda sin älskade för att rädda världen. Peter Quill och Gamora samt Wanda och Vision. Det var scener som skulle vara känslosamma, men som för mig inte riktigt nådde dit gör jag har personligen inte sett tillräckligt för dessa för att få den kopplingen till dem. Eller om det berodde på skådepslearna var svaga vid dessa ögonblick. De scenerna som kändes för mig var just Peter Parker och Bucky när de blir till aska. Loki är en karaktär jag bryr mig om, och är en av mina favoriter, men eftersom jag redan visste att han skulle dö blev det inte heller någon större grej av det för mig.

Thanos är en intressant skurk. Han jobbar mot någonting som har tror är lösningen på problemet. Enligt honom själv är han inte en skurk. Utan han är den som vågar ta steget och faktiskt utfärda det som behövs göras. Det var på sitt sjuka sätt, rätt fint när vi fick se att han ändå har möjlighet att älska någon när han offrar Gamora. Som inte dog… för hon ska vara med i Avengers 4. Inte sant? Thanos kommer komma tillbaka och jag är inte helt säker på vad hans faktiska roll kommer innebära men jag är nyfiken.

★★★★½

Fyra extra punkter
  • Stiden i Wakanda är en stor kopia av The Battle of Naboo från Star Wars.
  • Kommer sakna Loki då han faktiskt är en av de få karaktärerna som dog ”på riktigt”.
  • Allt är Doctor Strange och Peter Quills fel, eller hur?
  • Nyfiken på Captain Marvel som jag vet absolut ingenting om. Förutom såklart att det är Brie Larson som kommer spela henne.

Filmrecension | Black Panther

Black Panther

Regissör: Ryan Coogler Medverkande: Chadwick Boseman, Michael B. Jordan & Lupita Nyong’o Genre: Action, Adventure & Sci-Fi Längd: 2h 14min Premiär: 2018 Land: USA

Handling,

T’Challa, kungen över Wakanda, kommer till sin tro i det fantastiska och isolerade landet. Hans position blir ifrågasatt när en man, som är ett offer av T’Challas pappas tidigare misstag, kommer till Wakanda för att utmana T’Challa.

Jag tycker,

Black Panther är inte som de andra Marvel-filmerna. Det är en ingen superhjälte-film, men med en superhjälte. Fast ändå inte alls. Vi har tidigare möt Black Panther och T’Challa och fått den bakgrunden som behövdes till honom. Fast här är första gången vi får en inblick i hans liv, hans folk och det fantastiska landet Wakanda.

”You are a good man, with a good heart.
And it’s hard for a good man to be a king.”

Detta är en film mer om människorna än om karaktären Black Panther. T’Challa försvinner mellan scenerna och ger inte ett jättestort intryck. Det är han i titeln av filmen. Men det är inte hans film. Istället är det en film som lägger vikten på att visa upp Wakanda, att lyfta mångfald som har varit frånvarande från Marvel tidigare. En film där landets invånare själva äger deras tillgångar och inte är ett offer för koloniseringen. Black Panther är också en film som visar några extremt begåvande och starka kvinnor. De karaktärerna blir mer intressanta att följa än de två viktigaste – hjälten och skurken.

Vet inte varför huvudkaraktären är så frånvarande från sin egen film. Kanske beror det på att karaktären Black Panther är någon en blir som kung och inte någon som T’Challa har egen rätt till. Att antagonisten, Killmonger, blir lika lätt en version av superhjälten. Det är lite tråkigt att han inte ger mer av sig själv. För när jag såg honom första gången i Civil War blev jag intresserad av just honom – och inget annat.

Black Panther

En annan brist i Black Panther är huvudkonfliken. Jag förstod den inte alls, för hade ändå inte Killmonger rätt? Den hade kunnat lösas på ett annat sätt än en våldsamts krig. Prata med varandra, hälsa honom välkommen, be om ursäkt. Egentligen vad som helst men inte att döda varandra för en anledning som ingen av dem förstod. De dödade varandra utan någon form av anledning.

Trots stora brister i filmens konflikt, avsaknaden av en riktig antagonist och att huvudkaraktären försvann i filmen så uppskattade jag Black Panther. Det är ingen Marvel-film som de andra. Det är en bra film som bidrar till mycket och kanske en av de viktigaste filmerna på länge.

★★★★

Filmrecension | Thor: Ragnarok

ThorRegissör: Taika Waititi Medverkande: Chris Hemsworth, Tom Hiddleston & Cate Blanchett Genre: Action, Adventure & Comedy Längd: 2 h 10 min Premiär: 2017 Land: USA

Handling,

Fången på planeten Sakaar gör Thor allt i sin makt för att återvända till Asgard. Där hans syster, den fruktansvärda och kraftfulla Hela, styr och Asgards undergång är nära.

Jag tycker,

Det är ingen hemlighet att jag inte är ett fan av Thor-filmerna sedan innan. Eftersom jag hade hört en hel del bra om just Thor: Ragnarok så var jag såklart nyfiken och ville se den. Mina förväntningar var därför höga, men samtidigt realistiska då jag hade problem med filmerna tidigare. För mig är karaktären Thor en brölig man som inte gör mycket mer än kastar runt sig saker. Men här blir han istället charmig och faktiskt ganska rolig vissa stunder.

”She’s too powerful, I have no hammer.”

Thor: Ragnarok är en rolig film. Det är mer av en komedi än många andra Marvel-filmer som kanske mer är actionfyllda. Här har vi istället en som är 90 procent rolig och 10 procent allvarlig; vilket fungerar väldigt bra i detta sammanhang. Jag fullkomligt älskar Jeff Goldblum och att se honom i den här filmen var ju bara helt underbart. Hans karaktär kanske inte var den bästa, roligaste eller gav särskilt mycket överlag. Det räddades dock upp bara med tanke på att han är Jeff Goldblum. Ibland är det så himla enkelt.

Detta är den bästa av Thor-filmerna. Den gav mig på något sätt en härlig känsla och var väldigt underhållande. Som sagt var den rolig och bjöd på en hel del bra saker. Uppskattade även karaktärerna. Tessa Thompson som Valkyrie klarade jag först inte av, men när bakgrunden till karaktären kom fram gav det filmen ett slags djup. & hur irriterande var det inte innan jag insåg att anledningen varför jag kände igen Tessa Thompson så mycket var pga Veronica Mars.

Thor

Hulken och Bruce var bra de med och användes på rätt sätt. Lite kul att faktiskt få lära känna Hulken på ett annat sätt än tidigare. När han enbart tittar fram vid behov. Är dock lite osäker kring Hela och Cate Blanchett. En del av mig tyckte hon var väldigt cool, bra som skurk. Men samtidigt… gav hon inte särskilt mycket ändå. Knappt som en brydde sig om henne. En hade kunnat göra så mycket mer av den karaktären. Speciellt när en har Cate Blanchett där.

Det finaste och bästa med Thor: Ragnarok var nog alla scener mellan Loki och Thor. & speciellt när Odin säger ”I love you my sons” och blicken på Loki säger allt. Inte enbart att hans pappa faktiskt älskar honom utan att han ens ser honom som sin son och likvärdig till Thor just då. Mitt hjärta! & sen såklart, Korg. Underbar.

★★★½

Skräck, isolering & resa | Filmer från Europa

– Det är ett samarbete med bloggarna ElsaEmelieFeliciaSara, Lovisa –

Veckans tema är Europa. & därför tänkte jag tipsa om tre filmer som kommer från ja, Europa. Har medvetet valt bort de nordiska länderna samt England då det är ofta filmer som vi kanske ser på ändå.

Europa

Gillade faktiskt inte Amélie första gången jag såg den. Kan bero på att jag såg den på en franska lektion. Detta är en fransk film med Audrey Tautou i huvudrollen. En underbart härlig romantisk komedi. 

Europa

Dogtooth är en grekisk film gjord av Yorgos Lanthimos som även har gjort The Lobster. Det är en rätt jobbig film som handlar om isolering. Det är tre, namnlösa, ungdomar som är instängda i deras hem av deras kontrollerade föräldrar. 

Europa

Detta är en av de skräckfilmer jag troligtvis alltid kommer ha med mig. Baskin är en film från Turkiet som visserligen har lite problem med det linjära berättandet som kan skapa problem för mig, men som är så himla äcklig och läskig. Den handlar om ett gäng poliser som kan väl säga finner helvetet i en byggnad.

Har ni sett några av dessa filmer?