Another Round | Filmrecension

Alkohol är ämne som berör. De flesta har någon form av relation till alkoholen – både på gott och ont. En glas vin eller en öl efter en arbetsdag. Sociala tillställningar. Ett sätt att fly sin vardag eller att slappna av. Detta är fokusen i Thomas Vinterbergs film, Druk (eng. Another Round, sv. En runda till). Den presenteras till en stor del som en komedi, och visst det finns komiska inslag men det är ständigt ett mörker över filmen. 

Mads Mikkelsen och Vinterberg möts för andra gången. Den första gången var det Jagten – en otroligt jobbig film om förskolelärare som blir anklagad för pedofili och sexuellt utnyttjande av ett barn. Druk har sina mörka stunder, men det är inte ens i närheten av den tunga känslan man hade kvar efter Jagten. 

Fyra kompisar och kollegor på ett gymnasium, börjar diskutera den norska psykiaterns, Finn Skårderud, teori om att människor är födda med 0,05 % alkohol för lite. De bestämmer sig för att testa teorin och se om det dagliga livet blir bättre med som ständigt lätt berusade. 

Vi förstår rätt snart att de kommer successivt öka procenthalten och deras första regler om att inte dricka efter åtta på kvällen och inget på helgen kommer försvinna. Alkoholen kommer att ta över deras liv sakta men säkert. För andra mer än andra. Mikkelsens karaktär Martin, lever till ytan ett stabilt familjeliv men under allt förstår man att det finns en viss friktion i äktenskapet och eleverna är uttråkade. Alkoholen får Martin att slappna av och faktiskt se problemen som han tidigare har sopat under mattan. Det känns också som att han börjar gilla sig själv lite mer som den mer avslappnade och roliga personen – dock ständigt berusad. 

Efter de flesta festerna kommer en morgondag som brukar vara rejält jobbig med ångest och huvudvärk. Detta blir även faktumet för de fyra kollegorna i Druk. De blir inte enbart glada, roliga och inspirerade utan morgondagen är såklart ett faktum även för dessa. 

Druk är en komisk film med en seriös ton och till stora delar även en tragedi. Den ger oss en varning på vad alkohol kan göra, men samtidigt känner man även glädjen med karaktärerna och friheten! Jag gillar filmen otroligt mycket. Det är någonting med medelåldersmän som försöker övertyga sig själva om det de gör är för en forskning och inte att de är eländiga och lever eländiga liv. Och sen har vi Mikkelsen som är lika bra som alltid. Fantastiskt att se hans kunskap och erfarenhet som dansare i en film. Vem vill inte ställa sig och dansa efter filmen tar slut?