Mulan | Filmrecension

Den här recensionen innehåller spoilers.

Mulan är en Disneyfilm som skiljer sig från det andra. Det är visserligen en prinsessliknande berättelse med mycket musik, men det är även en actionfilm med slagsmål och krig. Idén bakom berättelsen kommer från en kinesisk legend om Hua Mulan, som tar sin faders plats i armén. Den animerade versionen visade en stor styrka av en kvinna och blev älskad av många. Under de senaste åren har de flesta klassiker från Disney gjorts om till en live-action film. De flesta har varit antingen dåliga eller medelmåttiga. Nu var det dags för Mulan att genomgå samma förvandling… 

Vi möter en ung Mulan som skapar kaos i sin by och blir tillsagd att gömma sin kraft, chi (nytt inslag som är en slags inre kraft som uttryckas i magiska krafter), för att kvinnor ska inte slåss eller kriga – de ska hedra sin familj genom äktenskap. Medan Mulan växer upp tar rouranklanen, med Böri Khan i spetsen, större plats samt hotar kejsaren och hans land. Tiden har kommit för befolkningen att ställa upp med en man från varje familj. Mulan bestämmer sig för att ta sin pappas plats.

Mina förväntningar var inte särskilt höga med tanke på de tidigare live-action filmerna. Men jag kände ändå att just Mulan har en intressant berättelse i bagaget och det finns mycket att bygga på det. Även om vi tar bort de fantastiska musikaliska numren. Mitt största problem med denna film är att den inte vet vad den vill – och den vet inte vem den är tillför. Vem är målgruppen? Vi som vuxit upp och älskat Mulan eller den nya generationen som inte sett den tidigare? Jag vet inte… och jag tror inte den passar för någon direkt. 

Mulan är kanske inte en jättedålig film. Men den är däremot otroligt lat.

Avskydde de olika försöken till kameravinklar som skulle vara kreativa och ge det lilla extra. Kändes som de lekte med olika knep som inte passade ihop men beslöt sig för att behålla varenda en. Mulan är kanske inte en jättedålig film. Men den är däremot otroligt lat. Replikerna är stolpiga och humorn finns inte där alls. De gör skämt, men ingen skrattar. Ingen. 

Om man ska ändra en fungerande berättelse måste det finnas en grund till det. Den nya karaktären, Xianniang, som är den onda sidans häxa är bara en tråkig karaktär. Var det ett sätt att bara få in fler kvinnor i filmen? Det skulle i och för sig behövas, men vet inte om detta är rätt sätt att gå. Hon har samma kraft som Mulan och försöker förföra över henne på sin sida. Varför skulle Mulan vara på en sida som vill att hon ska gömma sina krafter för att hon är en kvinna? Och ärligt talat, varför gör Mulan det? De har inte gjort någonting för henne – så varför skulle hon tycka det betyder så mycket? 

Även om de tog bort Li Shang finns det fortfarande ett kärleksintresse för Mulan. Istället för ett befälhavare så är det en soldat som henne själv. Det skulle tydligen vara lite mer jämställt om relationen var i samma nivå. Den här kärleken gör ingenting för mig. De borde skippat den helt istället för att göra det halvdant. Känns som hela filmen är halvdan. En besvikelse. 

Berätta gärna vad ni tyckte om Mulan.