Topplista | De bästa böckerna jag läste 2018

Under 2018 läste jag 84 stycken böcker och sammanlagt 26 430 sidor. Den kortaste boken var Olle av Kerstin Thorvall på 21 sidor och den lägsta Harry Potter och Fenixorden av J.K. Rowling på 1 008 sidor. Det genomsnittliga betyget på mina 84 böcker var 2,6 vilket är ändå rätt långt men kände mig ändå väldigt hård i min betygsättning av t ex Sagan om Isfolket böckerna.

Jag har nu gått igenom alla böckerna och beslutat mig för en härlig topplista på de tio bästa jag har läst under året. Börjar som vanligt nerifrån och arbetar oss uppåt.

10. Trollbunden

Jag är så glad att jag bestämde mig för att läsa om Sagan om Isfolket böckerna av Margit Sandemo, som också sorgligt nog gick bort i år. Av alla 47 böcker är den första min favorit och det kommer alltid vara en speciell känsla av att slå upp första sidan och hamna i Trondheim med all den sjukdom som finns där. Läs mitt omdöme av första boken här.

9. Allt det där jag sa till dig var sant

Jag skrev aldrig en recension om denna trots att jag hade tänkt det. Det är en svensk pärla av Amanda Svensson. Huvudkaraktären börjar på en skrivskola och finner Honom, han kallar henne för Lilja Brink och tillsammans reser de i tid och rum. Deras kärlek ska vara den största som finns. Men riktigt så är det inte. Det är destruktivt och jag älskade hur Svensson framställde det med ett poetiskt språk.

8. Olive Kitteridge

Från miniserien som jag älskar till boken av Elizabeth Strout och den var ungefär allt det jag ville att den skulle vara. Så himla fin, och samtidigt deprimerande historia. Om en kvinna som är väldigt ensam, samtidigt som hon är omgiven av familjen. Riktigt fin bok! Läs min hela recension här.

7. Spegelstaden

Tredje och avslutande boken på The Passage serien av Justin Cronin (som precis blev tv-serie). Jag hade längtat så mycket efter denna bok och har frågat så många gånger i bokaffären när den kommer på svenska och i pocket (för att matcha de andra två i bokserien). Äntligen kom den i början av året och jag kunde läsa den. Otroligt vackert skriven och knyter ihop säcken bra. Skulle vilja läsa om alla igen. Hela recensionen finner du här.

6. Sharp Objects

Gillian Flynn har ännu en gång övertalat mig om att böcker med deckarinslag kan vara riktigt bra. Ska nog passa på att läsa de andra av hennes böcker jag har i hyllan. Har ännu inte sett tv-serien Sharp Objects med Amy Adams i huvudrollen utan får göra det under 2019. Boken är riktigt bra och väldigt intressant. Min recension hittar du här.

5. Harry Potter och Dödsrelikerna

Sista delen av Harry Potter serien och jag är väldigt glad att jag läste om den också. Det gav mig en starkare känsla för böckerna. Även denna. Gillar den väldigt mycket trots brister med den, som jag skrev om i min recension, att den hamnar på en femte plats på denna lista. Precis under…

4. Harry Potter och Halvblodsprinsen

Sjätte boken av Harry Potter! Min favorit och troligtvis min favorit bland filmerna också. Eller nja, men nästan. Det händer mycket, många starka känslor – både romantiska och sorgsna. Från att vara söta böcker till mörka kommer denna och ger en liten ljusstrimma som jag uppskattar väldigt mycket. Fint! Recensionen kan ni läsa här.

3. Den hemliga historien

Ni vet när ni har den där känslan av att ni ska börja läsa en bok ni tror ni kommer älska av hela ditt hjärta? Så var det när jag började läsa Donna Tartts bok Den hemliga historien. Den var bara så himla underbart bra. Precis min stil och allt. Även om jag gav den ett lägre betyg när jag läste den än Harry Potter böckerna vill jag ändå sätta denna högre. För det är någonting med den som jag inte riktigt kan släppa. Älskar sånt! Läs min recension här.

2. The Ocean at the End of the Lane

Wow. Jag visste att jag skulle älska denna bok av Neil Gaiman trots det har jag väntat i flera år på att läsa den. Måste sluta göra så. Vacker historia, otroligt skriven och den verkligen berörde mig på ett sätt jag inte känner att jag blivit berörd under året. Började läsa den i ett väntrum men var tvungen att avsluta för jag började gråta på cirka sida fem, och allt efteråt verkligen bara gick rakt in i hjärtat.

1. House of Leaves

Tänkte skriva en recension om detta underverk men jag vet inte hur det skulle gå till. Det är helt omöjligt att göra en recension som inte berättar för mycket om historien men samtidigt gör den rättvis. Och ärligt talat vill jag inte att ni ska veta någonting om den när ni läser. Bara plocka upp den och njut. Verkligen! Skulle vilja säga att det är mer än en bok… men kan inte placera den. Både en skräckbok och en kärleksbok och så mycket mer. Mark Z. Danielewski har gjort någonting så fantastisk och jag kommer nog aldrig vara med om det igen. Tills jag läser om den.

Harry Potter och Dödsrelikerna

Harry Potter och Dödsrelikerna

Handling

Det sista sommarlovet från Hogwarts är snart slut och Harry Potter väntar otåligt på Privet Drive. Medlemmar ur Fenixorden ska komma och hämta honom och föra honom till en säker plats, utan att Voldemort och hans anhängare får reda på vart han tar vägen. Men när han väl kommit i säkerhet – vad ska han göra då? Hur ska Harry kunna utföra den livsfarliga och omöjliga uppgiften som professor Dumbledore har gett honom?

Jag tycker

Jag ska inte säga att jag inte hade några problem med Harry Potter och Dödsrelikerna för det hade jag. Men jag gillar den ändå. Mitt främsta problem är hur ändå ojämn den är. Den börjar långtråkigt och en vill liksom bara att den ska sätta igång och i slutet känns det istället som Rowling skulle behöva lite mer tid eller sidor för att göra det bästa av allt. Det är lite som att Rowling blev lite osäker på hur hon skulle börja boken nu när de inte åkte till Hogwarts.

Men okej själva boken. Den går verkligen i vågor som jag sa. Allt ifrån att nu blir det en spännande del när de åker runt och letar och försöker sig förstå allt. Till när de bara väntar… Sedan självklart det stora kriget i slutet som har varit det vi alla väntat på sedan första boken. Harry och Voldemort mot varandra. Episkt om något. Jag har varit irriterad på Harry genom alla böcker. Hur han är naiv och tror lite väl gott om sig själv ibland. Men i Harry Potter och Dödsrelikerna är han underbar. Han är liksom, lite för snäll och älskvärd. Hur han ändå bestämmer sig för att gå fram till den döende Snape (mer om honom snart!) och ändå går in till skogen för att möta sitt egna öde – att dö. Hur söt är han egentligen inte?

Åh, Snape. Jag älskar honom. Hans kapitel får mig alltid att vilja krama om honom så mycket. Lider med honom. Jag förstår att han ogillar Harry. Att han har haft det så sjukt jobbigt genom alla åren. Förstår dock inte riktigt varför han måste vara en idiot mot alla andra elever – kanske bara flera år av bitterhet som satt sina spår. Vilket jag kan relatera till. Sådan komplex karaktär.

Jag uppskattar en bra död. Okej, jag är en hemsk person jag är fullt medveten om det. Men det är någonting när karaktärer dör som gör någonting med mig. Är det inte underbart att få gråta och sakna vissa karaktärer. Och i denna är det fullt av dem.

Epilogen ger mycket men ändå ingenting. Alltid tyckt att det var fin och behaglig. Men nu när jag läste om den gav den verkligen ingenting… Den säger enbart vem som gifte sig med vem och vad barnen heter. Okej, älskar att Harry döpte en son till Albus Serverus. Men tillbaka till min poäng. Jag vill veta mer! Främst kanske hur George överlever utan Fred vid sin sida.

★★★★★

Harry Potter och Halvblodsprinsen

Harry Potter och Halvblodsprinsen

Handling

Mitt i sommaren lägrar sig en för säsongen ovanlig dimma utanför fönstren. Harry Potter sitter i sitt sovrum i Dursley-huset i Privet Drive och väntar oroligt på ett besök från ingen mindre än professor Dumbledore. Sista gången de sågs var när rektorn utkämpade en hård duell mot Lord Voldemort, och frågan är varför han behöver träffa Harry just nu – bara några veckor före skolstarten på Hogwarts? Sjätte skolåret får en märklig inledning och mugglarnas och magins världar börjar vävas samman…

Jag tycker

Jag älskar denna bok. Alltid haft en kärlek för denna bok (och för filmen). Det har alltid känns som folk tycker det är konstigt, men nu har jag förstått att andra älskar den också. Från förra boken som är väldigt mörk och politisk så kastas vi in i Harry Potter och Halvblodsprinsen som är fylld med kärlek, sorg och någon form av förståelse.

Först och främst kärleken. Nu börjar verkligen Hermione och Rons kärleks blomstra. Eller ja, det går ju inte helt smärtfritt för de två. Jag älskar de två tillsammans. Men samtidigt blir jag väldigt irriterad på hur Ron beter sig mot henne ibland. Har alltid sagt att Ron är godhjärtad och är en karaktär som verkligen bryr sig om allt och alla. Men här visar han ändå några felsteg då och då. Synd för en sådan fin karaktär annars. Harry och Ginny är den andra stora grejen. Älskar att Ginny är väldigt öppen med att hon kan dejta vem hon vill och hur många hon vill. You go girl! och de är ändå fina tillsammans. Förstår dem två.

Sorg… okej, de dödar Dumbledore. Ryggraden i hela Harry Potter berättelsen. Utan han känns verkligen allt tomt och förjävligt. Så det är en tuff sak att ens behöva bearbeta. Sättet han dog på var också väldigt jobbigt. Att det var Snape. Ni vet säkert hur mycket jag älskar Snape… men detta var jobbigt att behöva gå igenom. Hur han som ja, porträtteras som ond men vi ska lita på för att Dumbledore litar på honom, är den som dödar honom. Vet ju dock anledningen så är inte så förtvivlad som jag annars skulle varit.

Vi får också läsa mer om Voldemorts uppväxt. Det kanske inte är en förståelse direkt. Men älskar ändå att kunna få se hur han var som barn, tonåring osv. Och ärligt talat är han en psykopat. Om en slår upp det ordet är det Voldemort som kommer fram. Charmig, ingen empati, värderar sig själv över allt och otroligt målinriktad.

Blir både väldigt glad och ledsen över denna bok. Och antar att det är precis så det ska vara ibland.

★★★★★

Harry Potter och Fenixorden

Harry Potter och fenixorden

Handling

Harry Potter har fått nog. Sommarlovet hos Dursleys har varit värre än någonsin. Hans bästa vänner verkar inte bry sig om honom, han har inte fått några nyheter från trollkarlsvärlden på hela sommaren och han riskerar dessutom att bli relegerad. När Harry väl återvänder till Hogwarts för sitt femte år är ingenting som det brukar vara, och den stora frågan är: När ska Lord Voldemort slå till igen?

Jag tycker

Detta är Rons bok och jag är så glad över det. I förra boken går det så mycket emot honom. Han är ledsen och förtvivlad över att alltid vara den som lämnas utanför. Hur hans syskon glänser (på sina olika sätt) och självklart att vara bästa vän till Harry. Det är inte lätt. Men nu får han ändå chansen. Först blir han prefekt (tillsammans med Hermione) och sedan blir han en del av Quidditchlaget. Heja Ron. Blev irriterad när Harry visade sig bli svartsjuk för han inte blev prefekt. Kom igen, du har allt annat. Låt Ron få skina för en gångs skull.

Harry Potter och Fenixorden är en väldigt politisk bok. Det är till en viss del härligt att läsa om. Då det är spännande och ger en bra dimension. Men det är också väldigt tröttsamt över att ministeriet mörklägger vad som verkligen försiggår. Att Voldemort faktiskt är tillbaka. Umbridge är den värsta karaktären någonsin. Om jag hade kunnat hade jag nästan velat hoppa in i boken och strypa henne. Att hennes öde inte blir värre än vad det faktiskt blev är helt otroligt. Att istället för att ta död på Umbridge så dödade man…

Sirius. Kommer nog säga det alla kommer avsky mig för. Men jag känner inte någon direkt känsla för Sirius. Visst, han är en okej karaktär. Men det går alldeles för fort för mig för att jag plötsligt ska tänka mig honom som en fadersfigur. Tycker det finns klart bättre personer som kan fylla det tomrummet istället. Hur han hela tiden ser James framför sig istället för Harry säger en hel del om han som karaktär. Och hur han och James mobbade Snape när de var tonåringar. Min respekt för de två försvann lite där. Sånna svin. Tyckte synd om Snape fram tills han säger mudblood till Lily… Älskar dock Snape ändå.

★★★★

Harry Potter och Den Flammande Bägaren

Harry Potter

Handling

En natt i slutet av sommarlovet vaknar Harry upp av att ärret i hans panna brinner som eld – ett säkert tecken på att Lord Voldemort befinner sig i närheten. Harry får snart annat att tänka på när världsmästerskapen i Quidditch går av stapeln. Harry ska, med sin bästa vän Ron och hans familj, åka och titta på världsmästerskapen, men när dom är där så händer nåt som ingen väntat sig. Helt plötsligt så lyser Lord Voldemorts märke upp skyn.

När Harry och alla hans vänner återvänder till skolan efter sommarlovet så får dom en tråkig nyhet. Elevhemsmästerskapen i quidditch ska inte äga rum på Hogwarts det här året. Istället så ska Hogwarts och två andra skolor, Durmstrang och Beuxbatons, tävla i en turnering i magisk trekamp. En elev från varje skola ska tävla. Många blir besvikna när dom får reda på att man måste ha fyllt sjutton för att få anmäla sig. Alla är lika spända över vilka namn som ska komma ur den flammande bägaren.

Jag tycker

Gillar verkligen hela grejen med den magiska trekampen. Det är ett intressant sätt att introducera nya karaktärer och en större förståelse för hela den magiska världen. Kan ju lätt bli så att en glömmer bort att det finns andra länder som har trollkarlar och häxor med mera, och inte enbart England. Däremot gillar jag inte att Durmstrang och Beauxbatons är så himla sura och jobbiga i början. Sedan blir de såklart vänligare, men ändå.

Hela bråket mellan Ron och Harry. Det var nödvändigtvis att det skulle komma. Det var helt enkelt ett bråk som bara väntade på att komma. Ron som alltid varit fattig och från en liksom ’oviktig’ familj och inte särskilt bra på någonting (förutom Schack och ställa upp för alla) är bästa vän med Harry som är kändis och får ibland för mycket cred. Glad dock att det gick undan rätt snabbt.

Kan vi också bara uppskatta hela Hermione i denna bok? Om hur både Ron och Harry vill ha henne som sista utväg för att ha en dejt till balen. Men hon är bara för bra för det och går med Krum! Dvs. Durmstrangs kämpe och Rons idol. Alltså det är verkligen det bästa. Och hela Ron och Hermione kärleken som verkligen börjar synas nu. Så underbart gulligt. Undra förresten om det är därför som Rons mamma blir så stel mot Hermione när hon tror att Harry och hon är tillsammans? För att hon vet att Hermione och Ron borde vara tillsammans..? Eller om hon bara vill att ungarna ska fortsätta var ungarna.

Gillar verkligen att läsa om den underliggande kärleken mellan
Ron och Hermione som börjar komma fram. | Twitter

Rita Skeeter är irriterande i filmen, men herregud vad jag bara vill slå henne i denna bok. Hur hon går Hagrid att må så dåligt. Ingen gör så mot Hagrid. Hade helt glömt bort att hon kan göra sig till en skalbagge så jag var faktiskt väldigt nyfiken på hur hon kunde veta om allt.

Hela historien med husalferna var intressant och verkligen någonting som Hermione skulle ha velat ta hand om och ’styra upp’. Tråkigt att den storylinen försvann i filmerna. Men samtidigt förstår jag att de kanske inte har allt för mycket utrymme att faktiskt ha med allt. Det ger dock en bättre förklaring till Dobby. Till att vi ska tycka om honom och bry sig om honom… senare i bokserien.

Hur sorgligt var det förresten inte med Neville under klassen med förbannelserna. Speciellt när en fick reda på att hans föräldrar har det. Det ögonblicket när en får reda på det och en minns tillbaka till klassrumsscenen… så sorgligt!

★★★★

Harry Potter och Fången från Azkaban

Harry Potter

Handling

Harry Potter går sitt tredje år på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. Ingenting är sig likt. Sirius Black, den ökände massmördaren som suttit i fängelse i tolv år, är på rymmen. Det sägs att han är på väg mot Hogwarts.

De grymma fångvaktarna från Azkaban, Dementorena, har kallats in för att vakta skolan. Harry Potter går inte säker, inte ens bland sina vänner… Men han är fast besluten att lösa mysteriet med Sirius Black.

Jag tycker

Dags för bok nummer tre som länge har varit min favorit (i alla fall till filmerna). Det känns som det är nu hela Harry Potter storyn faktiskt börjar och bli ännu mörkare. Kanske mer i nästa bok, men här är ändå startskottet.

Gillar de nya karaktärerna. Lupin är en fin karaktär, men självklart är en väldigt skeptiskt till honom. Just för hur han ändrar sig mot Harry ibland och att han är lärare för försvar mot svartkonster. Den mest skeptiska lärarrollen hittills i böckerna. Samt att han försvinner då och då. Vi får allt förklarat senare – och att han är en fin karaktär. Vi får också Black som är en stor fanfavorit. Jag har inte riktigt förstått grejen med Black. Inte som alla andra verkar göra. Men han är en komplex karaktär och jag gillar honom för det. Men det är ändå att mer än halva boken är han ond. Den personen som har förrått Harrys föräldrar, James och Lily. För att sedan i slutet tvärvända och vara den där goda personen som Harry plötsligt direkt får ett starkt band till.

Älskar att läsa om Harrys föräldrar när de var unga. Det är verkligen någonting jag uppskattar. Så kul att läsa om dåtid. Däremot.. som jag skrev på Twitter hade jag blivit så irriterad på Rons råtta om jag inte visste själva twisten. Tog så mycket energi och tid av boken.

Om jag inte hade vetat själva grejen med Rons råtta så hade jag blivit
sjukt irriterad på att han nämns på varenda sida. | Twitter

Kan vi snälla prata om Ron. Han är en väldigt fin och söt karaktär i böckerna. Inte alls på samma nivå som i filmerna. Han är så mycket bättre i böckerna (trots det älskar jag honom i filmerna som den där comic relief karaktären). Han ställer alltid upp och försvarar sina vänner och familj oavsett vad det finns för konsekvenser. Älskade när han ställe Snape mot väggen. Älskade också när Hermione äntligen slog till Malfoy. På tal om Hermione – vet inte om jag tyckte hon var för irriterande eller faktiskt hade rätt i denna bok. Gick upp och ner. Tyckte väl att Ron och Hermione var dumma båda två. Men det var ett bra och realistiskt sätt att visa vänskap och att en bråkar. Kanske speciellt i denna åldern.

Okej, en hemlighet. Jag tycker det är lite tråkigt att läsa om Quidditch. Och denna bok har så mycket med det att göra. Det enda som jag uppskattar med de scenerna är Lee Jordan. En helt underbar karaktär som får alldeles för lite credit.

★★★★

Harry Potter och Hemligheternas Kammare

Harry Potter

Handling

Sommarlovet är äntligen över! Harry Potter har längtat tillbaka till sitt andra år på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. Men hur ska han stå ut med den nya omåttligt mallige professor Lockman? Vad döljer Hagrids förflutna? Och vem är egentligen Missnöjda Myrtle?

De verkliga problemen börjar när någon, eller något, förstenar den ena Hogwartseleven efter den andra. Är det Harrys största fiende, Draco Malfoy, som ligger bakom? Eller är det den som alla på Hogwarts misstänker – Harry Potter själv?

Jag tycker

Andra boken är till skillnad från första mycket mer mörkare. Det är som allt det mysiga som vi byggde upp och fann i De Vises Sten bara försvann. Vilket är intressant för de är fortfarande barn och väldigt unga. Det är endast tolv år och får vara med om att barn blir attackerade på skolan… Det är ändå rätt sjukt.

Gyllenroy Lockman är en underbar ny karaktär. Visst han är larvig och det finns många fler ord som en skulle kunna beskriva hur irriterande han är. Men hela grejen med honom är ändå bra. Hur folk bara allmänt avskyr honom (förutom vissa undantag) och ser igenom hans skitsnack. Älskade hela scenen med duellklubben där han ska vara den fantastiska läraren som ska lära barnen att försvara sig. Det är verkligen svårt att inte älska Snape i dessa tillfällen.

37% in och Professor Lockman är till och med mer
irriterande än vad jag minns och än i filmen. Helt otroligt. | Twitter

Älskar början när en får följa med Harry till Weasleys hem. Det är så fint varje ögonblicken som kommer då och då i serien när Harry inser en ny grej om den magiska världen. Därför är det väldigt fint att läsa om de sakerna. Samt att Harry får se ett kärleksfullt hem som kanske är lite knasigt i jämförelse med det han är van med hemma i Dursley.

Det finns en grej att en verkligen ska älska karaktären Dobby. Men herregud vad irriterande han är. Första gången han kommer till Harrys sovrum när Harry måste vara tyst. Snälla, hur kan en karaktär göra så mycket väsen från sig. Jag hade fått panik om jag var Harry. Och hur han nästan dödar Harry för att han vill att Harry ska vara säker. Alltså, är just nu inget fan av Dobby.

Jag skrev tidigare att den här boken är mörkare, och vi går rakt in i fullblodig trollkarlar och de som är mugglarfödda och därmed inte lika fina. Det är en sådan koppling till samhället där vissa människor anser sig att de är bättre än andra på grund av olika saker såsom hudfärg, religion, kön, sexualitet osv. Det är ett smart sätt att kommentera alla fel med samhället och den uppdelningen på ett sätt som barn förstår.

★★★

Harry Potter och De Vises Sten

Harry Potter

Handling

Plötsligt händer det märkliga ting i den lilla staden! Mystiska stjärnskott på himlen och svärmar av ugglor mitt på dagen, katter som läser kartor och underliga människor som står i gathörnen och viskar. De viskar om en viss Harry Potter…

Föräldralöse Harry Potter bor hos sina elaka styvföräldrar och deras vidrige son. En helt ny värld öppnar sig för Harry när det visar sig att han egentligen är trollkarl och börjar i Hogwarths Skola för Häxkonster och Trolldom, en värld full av magi och spännande äventyr!

Jag tycker

Att ännu en gång djupdyka ner i Harry Potter och hans värld är härligt. Jag har länge tänkt att läsa om böckerna, men velat vänta till ett bra tillfälle. Vad är bättre än höstrusk och första snön? Antagligen ingenting när det kommer till dessa mysiga fantasyböckerna. Viktigaste frågan är såklart om de är lika bra som när en var barn/yngre. Vill säga att de fortfarande håller för en är väl medveten om att de är skrivna för en yngre målgrupp och därför har det i åtanke när en läser.

Första boken är en bra grund. Det är intressant att lära sig om världen i takt med Harry. Det är också det som kanske är det bästa med hela boken. För själva problemet i De Vises Sten är kanske inte är det som är mest intressant i hela Harry Potter-världen. Fast det är en bra introduktion till Lord Voldemort. Det negativa jag finner med denna bok är att den är lite för stressad i slutet.

Snape är en total bitch. Okej, i vanligtvis älskar jag honom.
Men första lektionen, sitt ner i båten Snape. | Twitter

Det är en underbart mysig berättelse om väldigt naiva men älskvärda karaktärer. Älskar hur Ron offrar sig själv för att de andra ska ha en chans. Hur de tar sig an ett problem som egentligen inte är deras. Allt ifrån troll till trehövdade hundar. Det är väldigt fint att inse att Harry inte tagit sin berömdhet över huvudet – vilket jag kan tycka han gör i de senare filmerna i alla fall. Utan här är han fin, försiktig och väldigt för att allt ska vara rättvist och bra.

Alla barnen är väldigt söta, men snälla kan de sluta vara elaka mot Hermione? Ron och Harry är verkligen svin mot henne och sen blir de vänner och de nämner att det var ju bra för hon är så bra med läxorna. Please… En annan som faktiskt är irriterande är Snape. Första lektionen och alla andra lektioner efteråt är han bara ett svin helt utan anledning.

Vill inte avskräcka er för att jag enbart ger boken en trea. Det är min rationella åsikt om den, men jag såklart älskar den. Så himla fin och underbar värld som Rowling har byggt upp.

★★★

3 böcker att läsa nu i jul

Under ledigheten kan det vara väldigt skönt läsa böcker. Sitta ner vid en brasa när det snöar utanför. Okej, det scenariot lär inte hända. Men kanske för någon av er? Gick igenom min bokhylla för att hitta böcker med tema jul som jag kunde tipsa om!

A Christmas Carol av Charles Dickens

En sådan mysig bok som är verkligen perfekt för julen. Den är också väldigt kort så det fungerar att läsa vid en sittning (eller två) eller bara då och då när en har tid om ni har en ganska stressig jul när en ska åka fram och tillbaka mellan olika personer.

Harry Potter av J.K. Rowling 

Älskar att titta på Harry Potter när det är jul. I alla fall ettan och tvåan. De har något verkligen mysigt hos sig och tänker att det är exakt samma sak med böckerna. Här har vi istället för A Christmas Carol en gäng böcker om en har väldigt lång julledighet när en faktiskt kan sitta framför en brasa i flera timmar.

Wuthering Heights av Emily Brontë

Okej, ni fick mig. Jag har inte läst den här boken. Den har stått i min bokhylla väldigt länge. Har dock för mig att den har något med jul att göra. Om det är att de kanske firar jul i boken någon gång..? Som sagt, inte läst så blev väl lite fusk här. Men jag hade verkligen väldigt dåligt med julböcker.

har ni några böcker ni brukar läsa vid jul?

Filmrecension | Fantastic Beasts and Where to Find Them

Fantastic Beasts and Where to Find Them
Titel: Fantastic Beasts and Where to Find Them
Regissör: David Yates
Medverkande: Eddie Redmayne, Katherine Waterston & Colin Farrell
Genre: Fantasy & Adventure
Längd: 2 tim 13 min
Premiär: 8 november 2016
Land: USA & England

Handling,

The adventures of writer Newt Scamander in New York’s secret community of witches and wizards seventy years before Harry Potter reads his book in school.

Jag tycker,

Det här är som att titta på Rogue One eller Hobbit. Vi vet att det aldrig kommer att bli desamma som originalet. Men det är ändå trevligt att hälsa på i den magiska världen som J.K. Rowling har byggt upp runt Harry Potter. Det kan ju inte bli dåligt… eller hur?

Jag har tyvärr lite problem med den här filmen. Dels är att den vill mer än vad den har plats med. Det känns som de byter fokus lite då och då, när de lika med skulle kunna hålla sig fast vid ett. Storylinen med The New Salem Philanthropic Society (NSPS) var ju väldigt intressant, men bara något de nämnde för att sopa under mattan. Sen var det arbetet med att finna varelserna från väskan, Grindelwald och hela den där vem är barnet som förstör New York? Förstår ni, det är alldeles för mycket i en film.

En sak som jag inte alls förväntade mig var att jag tyckte om Colin Farrell i den här miljön. Det var nog det jag såg minst fram emot. Tyckte han var riktigt bra som the bad guy. Riktigt roligt att se. Tyvärr tyckte jag väl att hans karaktär slutade rätt tråkigt. Däremot blev jag besviken på mer eller mindre alla andra. Eddie Redmayne är bra på att spela osäker, förvirrad, osocial person men att se honom göra det genom hela filmen var bara tråkigt.

Tillbaka till de bra sakerna. Varelserna var bra gjorda och jag gillade dem. Kostymerna var snygga och jag är alltid för att se filmer som utspelar sig under 1920-talet i New York. Hoppas att den andra filmen som kommer 2018 är mycket bättre. För jag blev lite besviken. Men samtidigt uppskattade jag den. Väldigt osäker i min åsikt helt enkelt.

★★★½