• böcker

    Ödesmark | Bokrecension

    Stina Jackson var förra årets vinnare i Årets bok med hennes bok Silvervägen. Jag tyckte den var helt okej, men inte riktigt min vinnare. Ödesmark har ungefär samma upplägg och känsla. Vilket gör att jag både gillar den, men kanske inte är helt förälskad i den som många andra har blivit i båda böckerna.

    Ödesmark är en spänningsroman som tar oss djupt in i skogarna i norra Sverige. Vi träffar Liv som bor tillsammans med sin gamla far Vidar och sonen Simon. Grannar tittar snett på den lilla konstiga familjen och undrar varför Liv fortfarande bor och stannar kvar med sin pappa. Samt hur förmögen Vidar är… vilket lockar till sig en del problem.

    Det är inte handlingen som är det viktigaste i Ödesmark. Det är karaktärerna. De driver den framåt och kanske framför allt miljöerna. Det är något kvavt, dunkelt och samtidigt vackert varje gång Stina Jackson förflyttar oss norrut och rakt in i skogen. Jag gillar familjen och mysterierna kring detta. Varför har Liv stannat kvar? Är ryktena sanna?

    Det som får mig att inte höja betyget lite till är nog ändå mysteriet med Vidar och hans pengar. Visserligen är det karaktärer som kommer till på grund av den delen som jag gärna vill läsa om. Men det är nog med det mysteriet som bara intresserar mig. Den hade en sådan bra annan historia som kunde ha utvecklats mer.

    Denna bok är en del av Årets bok 2020 och vill du rösta på den går det att göra här.

    Titel: Ödesmark
    Serie: –
    Sidor: 350
    GenreCrime
    Mitt betyg: ★★★

    FörfattareStina Jackson
    Utgiven: 2020
    Format: Inbunden
    Land: Sverige
    Goodreads betyg: 3.90

  • böcker

    Terapeuten | Bokrecension

    Terapeuten är en norsk thriller av Helene Flood. Vi kastades rakt in i mysteriet kring psykologen Sara och hennes man som försvinner. Den börjar intressant men ju mer och mer jag läser desto fler ledtrådar får vi om försvinnandet och därmed även listar ut det… för tidigt. Slutet gjorde mig inte särskilt förvånad och inte heller nöjd. Men vi tar det från början.

    Sara och hennes man Sigurd lever ett fint liv tillsammans. Han åker en morgon till en stuga med två vänner, men kommer aldrig fram. Ingen har sett honom och ingen vet vart han är. Polisen kopplas in och Saras liv ställs på ändan. Hon får en känsla av att hon inte är ensam i huset och polisen känns inte som de tror henne. Börjar hon bli galen?

    Jag hade nog hoppats på att den diskuterade mer om fantasin – vad är verklighet och vad är inte det? Med tanke på var den är påväg och att hon har känslan att någon iakttar henne samtidigt som hon inte är säker. Det hade kunnat bli mer och verkligen övertyga mig som läsare att Sara har det jobbigare än vad det känns som hon har. 

    Tyvärr är det lite samma sak som draman involverade polisen (även om vi inte följer just polisen) så får man väldigt klara ledtrådar och kan lista ut det rätt snabbt. Vad som har hänt, vem som har gjort vad och hur dagen för Sigurd såg ut. Därför blir Terapeuten en besvikelse till slut. Men den hade intressanta aspekter och vilka vägar den tog. 

    Denna bok är en del av Årets bok 2020 och vill du rösta på den går det att göra här.

    Titel: Terapeuten
    Serie: –
    Sidor: 346
    GenreCrime
    Mitt betyg: ★★★

    FörfattareHelene Flood
    Utgiven: 2019
    Format: Inbunden
    Land: Norge
    Goodreads betyg: 3.37

  • böcker

    Jamåhonleva | Bokrecension

    Hur kan en bok som fångar in mig direkt bli en besvikelse och lämna mig helt tom efteråt? Första kapitel i Anders Roslunds deckare Jamåhonleva tog mig med storm. Sedan direkt på andra kapitlet tappade den mig totalt. 

    Vi kastas in i berättelsen om en flicka som precis fyllt fem år. Hon är omgiven av familjemedlemmar – men ändå så ensam. Det är en otroligt stark inledning på den bok. Och jag kände direkt att jag skulle älska denna bok. Men tyvärr blev det istället tvärtom. Redan direkt hoppar den fram i tiden, sjutton år, och polisen Ewert Gren blir påmind om händelsen med flickan när ett inbrott sker i samma lägenhet. Det blir startskottet på några intensiva dygn.

    Det kan mycket väl ha och göra med att jag inte läst de andra böckerna i bokserien om Ewert Gren. Att jag inte fick den introduktionen till den andra karaktären, Piet Hoffmann. Jag fick varken en känsla av Ewert, Piet eller deras dynamik tillsammans. Istället blev karaktärerna platta och jag slutade bry mig nästan direkt. Antar att det är problemet när man kastas in i en bokserie – men jag hade aldrig läst de åtta tidigare böckerna för att förstå en bok som är nominerade i årets bok. 

    Det kändes som berättelsen pågick över huvudet på mig och jag kommer därifrån med ingenting. Varken bra eller dåliga tankar. Hade nog velat ha kvar känslan som första kapitlet gav mig. Om den lilla flickan och det brutala med hennes situation. Mer om henne och mindre om vapenhandlare och kriminalitet.

    Denna bok är en del av Årets bok 2020 och vill du rösta på den går det att göra här.

    Titel: Jamåhonleva
    Serie: Ewert Grens #9
    Sidor: 488
    GenreCrime
    Mitt betyg: ★★

    FörfattareAnders Roslund
    Utgiven: 2019
    Format: Inbunden
    Land: Sverige
    Goodreads betyg: 3.94

  • böcker

    Skuggjägaren | Bokrecension

    Mina förväntningar på Skuggjägaren var helt obefintliga. Främst för att jag aldrig hade hört talas om den, bokserien Flickorna och mörkret eller författaren Camilla Grebe. Samt att jag vanligtvis inte gillar deckare. Har nu i efterhand förstått att Grebe är en uppskattad författare inom genren, och det känns som jag har levt under en sten för att missa henne. Men det är en värld som jag valt att inte ansluta till. Kommer nog aldrig bli en genrer jag uppskattar. Och med det sagt kan jag nu berätta vad jag tyckte om Skuggjägaren.

    År 1944 hittas en kvinna död och fastspikad i golvet. Trettio år senare hittas ännu en kvinna död på samma sätt. Skuggjägaren är en berättelse om jakten på deras mördare, men även om kvinnorna som jobbar på fallet. Det hela börjar med Elsie, en polissyster som är med i första fallet, för att sedan gå över till andra kvinnor inom poliskåren under olika tidsperioder. Ibland hamnar morden i skymundan och berättelsen fokuserar mer på kvinnorna och hur de tvingas slå sig fram bland manliga chefer och ojämna förhållanden i hemmet. Det är en tröst att veta att det blir bättre. Från att varit nästan som belastning för männen och att de blev avfärdade hela tiden till att ha ett någorlunda jämställt förhållande privat och på jobbet.

    Kan tänka mig att vissa som läser denna bok tycker att den är kreativ och utöver det vanliga. Inte minst att det är kvinnor som är fokusen – och mer fokus på deras ställning än fallet i sig. Även om det knyter samman dem. Men även hoppen mellan kvinnorna och tidsperioderna. Jag blir dock istället smått galen. När det är som mest spännande och det känns som jag kommer nära karaktären så kommer tidshoppet. Stundtals känns det som jag läser en sammanfattning av Skuggjägaren istället för själva boken. 

    Det starkaste i boken är just studien över kvinnorna och polisyrket. Därför kan jag uppskatta de abrupta hoppen. Men det är nog sättet den är skriven på som får mig att vilja lägga ner boken och inte fortsätta hela tiden. Den är också fylld med tidsmarkörer för att visa var i tiden vi är – och det känns så påklistrat. Tror i slutändan hade jag nog velat ha mer om morden, för tillvägagångssättet var både groteskt, brutalt och lite fascinerande. En mördare som troligtvis avskyr kvinnor, och utreds av ett flertal kvinnor.

    Denna bok är en del av Årets bok 2020 och vill du rösta på den går det att göra här.

    Titel: Skuggjägaren
    Serie: Flickorna och mörkret #4
    Sidor: 429
    GenreCrime
    Mitt betyg: ★★

    FörfattareCamilla Grebe
    Utgiven: 2019
    Format: Inbunden
    Land: Sverige
    Goodreads betyg: 3.98

  • böcker

    Bokrecension | The Godfather

    I GUDFADERN TAR Mario Puzo med oss in i Maffians våldsamma gemenskap och dess gängkrig. Han berättar om prövningar genom vapen och tortyr och om den sällsamma vänskapen inom maffian. 

    Gudfadern är Maffiabossen Vito Corleone, som gör allt för att utöka och behålla sin makt. Han är en vänlig man, en förstående man, en rättvis man och den farligaste gängledaren inom Cosa Nostra. Från ett fort på Long Island styr han sitt imperium av tyranner, utpressare och mördare. Han erbjuder sin vänskap (som ingen vågar avböja), han rättar till fel (inte ens mord är ett för högt pris för ”rättvisa”) och hans inflytande genomsyrar hela det amerikanska samhället, från den patrullerande polisen till nationens mäktigaste män.

    Som ni kanske vet så gillar jag verkligen Gudfadern triologin och har gett både ettan och tvåan fullpoängare. Därför skulle jag kunna jämföra de två, boken mot filmen. Vilken är den bästa? De är väldigt lika, kan bero på att Mario Puzo var själv med och skrev manuset för Coppolas film. Som sagt, de är väldigt lika och båda har fördelar mot vilken som är den bättre av dem. Jag antar att om jag vill djupdyka ner i Corleones värld igen skulle jag nog plocka upp filmerna (som jag sett flera gånger) än boken igen. Mer än så vill jag nog inte prata om filmen, utan istället övergå till boken.

    “I’ll make him an offer he can’t refuse.” 

    Jag gillar att komma in i den här maffiavärlden. För det känns verkligen som en kommer in på djupet, och blir välkommen in. En undrar ju nästan hur Mario Puzo kunde skriva en sådan detaljrik bok. Jag uppskattar det något så otroligt. Detta var en värld jag inte direkt trodde jag skulle gilla. Det är nästan berusande. Mest av allt handlar det om familjen.

    Hur en ställer upp för familjen trots att det kanske inte är det bästa moraliskt sätt. Det är intressant att läsa om Michaels resa. Från att vara den i familjen som drar sig ifrån allt. Blir en krigshjälte och går till college. När pappa Corleone blir skjuten kommer han tillbaka. Hans kärlek till Kay Adams är intressant. Inte en tjej från Sicilien eller inom världen utan en helt vanlig amerikansk tjej. Gillar att läsa om hennes hängiven till honom. Dock är det svårt att älska en person inom denna värld.

    Förstår hur den här boken har blivit en klassiker, och grunden till en av de bästa filmer som finns. Detaljerna, karaktärerna och hur vi verkligen sugs in i världen.

    Titel: The Godfather
    Serie: Mafia #1
    Sidor: 456
    Genre: Crime
    Mitt betyg: ★★★★★

    Författare: Mario Puzo
    Utgiven: 1969
    Format: Pocket
    Land: USA
    Goodreads betyg: 4,37

  • böcker

    Bokrecension | Järtecken

    Järtecken är en del av Bonniers Årets Bok.

    EN NOVEMBERNATT 1994 begås ett mord i utkanten av den halländska byn Marbäck. Den skyldige identifieras snart. Han döms och allt ställs till rätta. Men brottet skapar ringar på vattnet. Genom tiden gör det små och stora avtryck i människors liv. Frågetecken uppstår: Vad var det egentligen som hände däruppe i Marbäcksskogen? Och så är det Isak, pojken med järtecknet i sig, som fruktar att han en dag ska göra något förfärligt.

    Hur påverkas en familj av ett mord? Familjen till personen som blir dömd för mordet. Det är vad Järtecken handlar om. Om hur Isak, som älskar sin morbror mer än någonting annat, får reda på att han blir dömd för mordet på flickvännen. En handling han inte skulle kunna tänka sig, och som tar hårt på honom.

    Vi får följa Isak genom året. Christoffer Carlsson beskriver tiden framåt med hjälp av tydliga punkter som stormen Gudrun och tsunamin. Det är inte bara Isak vi får följa, utan även polisen Vidar som var ung när Edvard dömdes för mordet, och på senare år börjar tvivla och inse att det finns luckor i det som tycktes vara det självklara fallet. Men trots att mördaren ifrågasätts är det inte riktigt det som ligger i fokus. Inte enligt mig i alla fall.

    Det som är intressant med Järtecken är hur den diskuterar just hur en sådan hemsk handling påverkar människor runt omkring. Om hur Isak går från en söt pojke med hopp om livet till att sluta tro på sig själv och gräva ner sig djupare och djupare. Den glada pojken i början av boken är inte desamma som i mitten eller slutet. Alla människor runt omkring i byn har en åsikt om honom – han som är släkt med en mördare. Det finns ingenting han kan göra åt den, utan finner sig med det. Järtecken är fylld av karaktärer med extrema brister som gör de mänskliga. Det gillar jag verkligen.

    Titel: Järtecken
    Serie: –
    Sidor: 425
    Genre: Crime
    Mitt betyg: ★★★

    Författare: Christoffer Carlsson
    Utgiven: 2019
    Format: E-book
    Land: Sverige
    Goodreads betyg: 3,74

  • böcker

    Bokrecension | Silvervägen

    Silvervägen är en del av Bonniers Årets Bok.

    DET ÄR SOMMAR. Sedan tre år tillbringar Lelle nätterna med att köra bil. Han kör utmed väg 95 som skär genom landet från Skellefteå i nordvästlig riktning förbi Arvidsjaur, Arjeplog och mynnar vid norska gränsen, den väg som kallas Silvervägen. För tre år sedan försvann hans dotter spårlöst och hennes försvinnande gnager sönder Lelle inifrån.

    Samtidigt anländer Meja och hennes mamma till samma lilla ort. Meja är i samma ålder som Lelles dotter var när hon försvann. Medan höstens mörker närmar sig knyts Lelles och Mejas öden ihop och när ytterligare en ung flicka försvinner förstår vi att deras liv för evigt kommer att vara ihoptvinnade.

    Silvervägen är en intressant deckare. Stina Jackson har verkligen använt sig av den dunkla miljön i de norrländska skogarna för att skapa en känsla av ensamhet och att känna sig instängd. Två personer som egentligen inte har någonting gemensamt finner sig i en gemensam situation. Trots människor runt omkring sig så är de fortfarande ensamma. Det jag gillade med Silvervägen var möjligtvis inte så mycket själva fallet kring Lelles försvunna dotter, utan snarare hur Stina beskriver karaktärerna. Vad de går igenom, hur trovärdiga de känns och väldigt tragiska, utan att det går till en överdrift.

    Lelle är en karaktär som en gillar direkt. Hur han ständigt, i hela tre år, fortfarande kör omkring och letar. En skapar en slags förståelse för honom, hur han tänker och att han inte bara tänker ge upp och gå vidare i livet. Meja har jag inte exakt samma kontakt med direkt. Hon lever med en mamma med alkoholproblem som flyttar till Norrland för att bo med en ny man som inte har det finaste ryktet i orten. Huset blir allt annat än en trygg plats, men allt förändras när hon träffar Carl-Johan som låter honom bo med honom och hans familj på deras gård. Antar att jag inte får samma känsla för henne för jag tycker hon är alldeles för naiv, och inte tänker till i många fall. Men samtidigt vill hon bara fly från hennes tillvaro, och ser en öppning med Carl-Johan och skolan. Och det kan jag väl i och för sig förstå.

    Silvervägen är en deckare som går framåt i ett långsamt tempo. Det är inte fallet och jakten på den försvunna flickan som drar handlingen framåt. Utan snarare är det karaktärerna och deras handlingar som tar oss dit. Det är nästan som om den försvunna flickan och handlingen kring det finns i periferi och egentligen inte det väsentliga.

    Titel: Silvervägen
    Serie: –
    Sidor: 302
    Genre: Crime
    Mitt betyg: ★★★

    Författare: Stina Jackson
    Utgiven: 2018
    Format: E-book
    Land: Sverige
    Goodreads betyg: 3,74

  • böcker

    Bokrecension | Det som göms i snö

    Det som göms i snö är en del av Bonniers Årets Bok. Klicka här för att rösta på Det som göms i snö.

    ETT OTROGET KÄRLEKSPAR sätter sig i bilen för att hitta en avskild mötesplats. En ung, vilsen kvinna får oväntat lift av en främling. En man kör för fort på de snötäckta vägarna. Alla inblandade har passerat samma ravin. Men bara en har kört någon av vägen, bara en har lämnat någon att dö. Från att inte ha känt till varandra knyts de samman av en eskalerande våldsspiral, och fastän ingen av dem känner till hela bilden är det ändå någon som vet tillräckligt för att berätta historien. 

    Jag har inte läst någonting av Carin Gerhardsen innan. Har hört talas om Hammarbyserien, och att den är uppskattad bland många. Därför är det med förväntningar jag påbörjade boken. En del av mig gillade den, och en annan del gillade den inte alls. Det är ofta så för mig att jag känner mig kluven.

    Trodde att jag hade hela handlingen framför mig när jag började läsa. Det hela kändes självklart. Men så fel jag hade. Det var en helt del vändningar som skedde, och till slut fann jag mig att jag inte hade någon koll på vad som faktiskt hade skett. Det förutsägbara slutet var sedan länge borta. Detta var väldigt intressant. Att verkligen lura in en läsare att den tror den har svaren till att motbevisa det gång på gång. Detta gillade jag.

    Det jag inte gillade var ändå de korta kapitlen. Jätteskönt när en var supertrött och ville läsa en stund, eller att en kunde läsa ett par kapitel på en kort tio minuters bussresa. Men det gjorde att jag kom ur berättelsen gång på gång. Jag ville följa en karaktär längre. Det kände som jag aldrig riktigt fick möjligheten att lära känna dem. Veta vilka de var, och varför de agerade som de gjorde. För ibland gjorde några karaktärer vissa beslut som jag inte alls förstod, och som gjorde att jag tyckte mindre om boken. För de var konstiga och inte tillräckligt förklarande. Svårt att säga utan att säga för mycket om handlingen och vad som sker.

    Titel: Det som göms i snö
    Serie: –
    Sidor: 366
    Genre: Crime
    Mitt betyg: ★★

    Författare: Carin Gerhardsen
    Utgiven: 2018
    Format: E-book
    Land: Sverige
    Goodreads betyg: 3,67

  • böcker

    Bokrecension | Stormvarning

    Stormvarning är en del av Bonniers Årets Bok. Klicka här för att rösta på den.

    DET ÄR JULETID när en man hittas död på Doggerlands nordligaste ö Noorö. Karen Eiken Hornby kastar sig in i utredningen, lättad över att slippa julfirandet. När ytterligare ett mord sker framträder kopplingar till ett lokalt whiskydestilleri, men Karen oroas mest över om hennes lindrigt laglydiga släktingar är inblandade. Det blir en svår balansgång mellan hennes privata jag och rollen som polis.

    Jag har inte läst första delen i denna serie, och de tar upp vissa aspekter från den boken i denna. Men det gör inte jättemycket för de är fristående, så om ni vill läsa denna, men inte läst första är det okej. Jag tror dock att jag möjligtvis plockar upp första delen. Då den verkar vara spännande och bra. Plus att det ger en bättre grund för denna. Även om jag redan läst den. Jaja, nu till faktiskt en bok jag har läst.

    Stormvarning är en helt okej deckare där vi får följa en polis som utreder ett mordfall. Det jag gillade med denna bok är att vi fick tillsammans med Karen, och hennes kollegor, studera mordet. Intervjuerna med misstänkta, bevisen som kom fram. Det skedde i ett lagom tempo som gjorde att vi som läser boken också har en chans att sätta ihop pusselbitarna.

    Att det även kopplades samman med Karen och hennes egna familj gjorde det mer relevant att faktiskt följa henne. Annars kan det just polis-deckare vara rätt tråkiga. Har hennes släkt någonting med mordet att göra? Samt att vi också får läsa om hennes vänner och familj som absolut inte har någonting med mordet att göra, blir bara saken bättre. Jag vill lära känna Karen mer, och det skulle därför vara kul att läsa mer om henne i framtiden. Både första delen, Felsteg, och eventuella fortsättningar.

    Titel: Stormvarning
    Serie: Doggerland #2
    Sidor: 398
    Genre: Crime
    Mitt betyg: ★★★

    Författare: Maria Adolfsson
    Utgiven: 2019
    Format: Inbunden
    Land: Sverige
    Goodreads betyg: 3,83

  • böcker

    Bokrecension | Vaggvisa

    Vaggvisa är en del av Bonniers Årets Bok. Klicka här för att rösta på Vaggvisa.

    HEMMET HAR ALDRIG tidigare varit så välstädat och barnen avgudar henne. Barnfickan Louise, en äldre fransyska som valts ut med omsorg, har kommit in i deras liv och förändrat det. Tack vare henne har Myriam kunnat återuppta sin juristkarriär och hon och maken Paul lägger tacksamt sina barn i hennes händer.

    Lika beroende som de blir av Louises hjälp, lika instängda känner de sig efter ett tag. De märker hur hon förändras, får plötsliga vredesutbrott och dyker ibland inte alls upp, men de undviker i det längsta att konfrontera henne. I det vackra huset i Paris tionde arrondissement har ett mörker sipprat in och nedräkningen mot en katastrof har tagit sin början.

    Hade stora förhoppningar om Vaggvisa när jag började läsa. Trots att jag inte är ett större fan av böcker med genren crime. Handlingen om att barnflickan dödar barn, och den intensiva scenen som vi kastas in i på första sidan är bra och lockande. Vi vill veta hur det kom sig att barnen dör.

    Tyvärr är det en uppbyggnad av någonting som inte sker. Förutom att barnen dör det vill säga. Men jag känner inte den där instängdheten som jag hade velat känna. Det känns inte riktigt som Louise har kommit in i deras liv. Det har hon på ett sätt. Men hade kanske önskat på ett mer dramatiskt sätt. Hela boken är rätt lågmäld, och det kanske är ett val på grund av effekt. Men det fungerar inte för mig.

    Känns inte heller som vi får svar på det vi hade velat. Samt att det är en väldigt tråkig familj att läsa om. Både familjen i sig, och Louise och hennes bakgrund. Som för mig inte ger någonting mer svar på hur detta kunde ha hänt.

    Titel: Vaggvisa
    Serie: –
    Sidor: 250
    Genre: Crime
    Mitt betyg: ★

    Författare: Leila Slimani
    Utgiven: 2016
    Format: Inbunden
    Land: Frankrike
    Goodreads betyg: 3,40