Salem's Lot
böcker,  filmer

Salem’s Lot | Bok vs film

Salem’s Lot är den andra romanen som Stephen King och har haft två filmatiseringar, båda för tv. Den adaptionen som ligger bakom det här inlägget och diskussionen om bok vs film är den från 1979 av Tobe Hooper. 

Romanen följer författaren Ben Mears som åker tillbaka till Jerusalem’s Lot, staden han växte upp i, för att skriva sin nya bok. Huvudfokusen i hans bok är ett gammalt hus som är känt för sina missöden och spöken. Strax efteråt försvinner barn, folk beter sig annorlunda och fler och fler dör. Ben inser snart att staden har fått sällskap av vampyrer.

» Läs min recension av Stephen Kings bok It

En viktig aspekt innan en diskussion om adaptionen, om den är bra eller vad som skiljer de åt, är vilken ordning jag såg och läste Salem’s Lot. Jag såg först filmen för några år sedan sen, läste boken i somras och såg om filmen nu för att ha ett färskare minne av den och självklart kunna se skillnaderna. Både film och bok har fått en fyra av mig – men en fyra i film och en fyra i bokformat är annorlunda.

Vad filmen missade att ta med

Den största skillnaden är klart att allt inte är med. Det har skett en ganska grov nerskärning av karaktärer och satt ihop flera karaktärer till en. Saker som kändes viktiga i boken nämns i förbi farten. Sedan har vi karaktären Barlow. Vampyren. I Stephen Kings bok har han en mänsklig framställning medan i filmen är han mer av ett monster. Han säger ingenting, lurar i skuggorna och känns underminerande i jämförelse med hans partner Straker. Det är Straker som får prata och berätta om Barlow. Upplever Straker som mindre skrämmande för han ser alltid rädd ut. Barlow har också ett intressant utseende, helt blå, vilket gör det både lite roligt men ändå charmigt.

Salem's Lot

Salem’s Lot är inte bara en berättelse om vampyrer som härjar fritt i en sömnig stad. Det handlar om tron och ondskan i sig. I boken kommenterade King detta genom karaktären fader Callahan. Den kristna tron mot en gammal tro. Båda har blivit bortglömda i den nya världen. Men Barlow blir mer eller mindre välkomnad. De blir två motpoler inom ondskan och dess kamp. Som det ofta blir. Demoner och vampyrer kan slås bort mot den kristna tron. Tyvärr blir fader Callahan skjuten åt sidan i filmen och knappt får ett utrymme alls.

Det är en berättelse med flera läskiga och skrämmande sekvenser – som tyvärr inte alltid är med i filmen. Mycket handlar säkert om tid och utförande. Det är en lång film som kanske skulle behöva vara ännu längre. Till exempel på bortförandet av pojken Ralph gick snabbt. Dock skuggan som dyker upp är helt fantastisk. Det finns även aspekter som kanske inte ”kan” göras på tv. Talar främst om spädbarnet som visserligen nämns snabbt men aldrig något vi får se.

Mitt problem med Stephen King

Jag märker varje gång jag läser ett verk av Stephen King att han inte riktigt är min typ av författare. Önskar att jag älskade hans böcker – men ofta blir det ett platt fall. Oftast av samma sak. Det handlar främst om användningen av barn och sexualitet. Eller hur han förstärker er skrämmande scen med fula ord. Kanske fungerar i andra delar av världen där fula ord är läskigt och förbjudet. Visserligen är det väl det här med till en viss del. Men när någon skriker ut ett könsord är inte skrämmande det första som flyger upp i mitt huvud. 

I Salem’s Lot har vi en äldre man, Dud Rodgers, som jobbar på soptippen i stan. Han beskrivs som en puckelrygg som skjuter råttor på fritiden. Varje gång han är med i en scen nämner han Ruthie Crockett. Bland det första vi får lära känna honom sitter han just och skjuter råttorna och tänker att de är olika personer i stan. ”Nästa som dog var den slampiga lilla Ruthie Crockett, hon bar inte sin behå i skolan och stötte till sina kamrater och fnittrade när Dud kom förbi på gatan. Pang. Hej då, Ruthie.” Senare i boken börjar han tänka på Ruthie igen – specifikt att ta på hennes bröst och kalla henne för slampa. Ruthie går på high school, och är alltså någonstans mellan 14 och 18 år. Vad är det med att vi ständigt måste läsa om äldre män som fantiserar om barn?

Sammanfattning

Det är en såklart en skillnad på boken och filmen. Som det alltid är. Kommer aldrig bli helt hundra procent perfekt. Men jag tycker ändå att filmen är en godkänd adaption av boken. Tror jag kommer se filmen oftare än vad jag kommer läsa boken. Båda är bra på sitt sätt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *