Filmrecension | Isle of Dogs

Regissör: Wes Anderson Medverkande: Bryan Cranston, Koyu Rankin & Edward Norton Genre: Animation, Adventure & Comedy Längd: 1h 41min Premiär: 2018 Land: USA & Tyskland

Handling,

Efter en hundinfluensa bestämmer sig borgmästaren att sätta alla hundar på den så kallade ”trash island”. En ung pojke åker till ön för att hitta hans älskade hund.

Jag tycker,

Skrev om Isle of Dogs för ett tag sen när trailern kom ut, och benämnde den till min antagligen nya favoritfilm. Den är inte riktigt där, men det är en film jag verkligen älskade. Jag är ett fan av Wes Anderson och detta är en typisk Wes-film och helt underbar.

Isle of Dogs är vacker att titta på. Bara tanken på att Anderson gör en till stop motion, när min absoluta favorit är hans tidigare Fantastic Mr. Fox var jag så glad. Och att den är om hundar! Den ser så bra ut, och är verkligen en fröjd för ögat. Det är intressant att det inte spelar någon roll om Anderson väljer att använda stop motion eller göra en vanlig spelfilm, hans berättarteknik är fortfarande väldigt tydligt och bra. Väldigt egen.

”We’ll find him. Where ever he is, if he’s alive, we’ll find your dog.”

Detta är ett äventyr som både är spännande, intressant och väldigt känslosamt. Att se dessa hundar hamna på denna skräpö, att se pojken leta efter sin hund. Åh, som en tidigare hundägare är detta så himla fint att se. Och extremt sorgligt.

Skulle säga att Isle of Dogs är Wes Andersons mest politiska film också. Att en handlar om att rensa ut en ras (hundar) från världen. Att även om ett motgift kommer så spelar det ingen större roll. De ska bara ut och bort. Att borgmästaren använder det kanske för just en politisk vinst.

En fin film med stort hjärta och lättsam politisk. Den kan få vem som helst att förälska sig i hundar. Och en film som jag skulle säga passar varenda person, oavsett ålder.

★★★★½