Filmer

Skräckfilmer | Mina favoriter plats 30-21

Vi fortsätter såklart med skräckfilmerna i några dagar till. Men nu vi snart i mål och ni får snart se vilka som är min absoluta favoriter!

Plats 30 – American Pscyho

En förmögen bankchef i New York döljer sitt alternativa psykopatiska ego för sina medarbetare och vänner när han eskalerar djupare in i sina ologiska, omotiverade fantasier.

Den här filmen vill jag gärna se om. Har bara sett den en gång och tror jag håller den lite högt på grund av att det var första filmen jag såg med Johan. Otroligt töntigt såklart. Men minns också att jag gillade filmen mycket. Christian Bale som gör karaktären Patrick Bateman otroligt bra, läskig och briljerar som han så ofta gör i filmen. En mörk, blodig och till viss del bisarr thriller. Skulle gärna vilja läsa boken också.

Plats 29 – The Omen (1976)

Omedelbart efter deras missfall adopterar den amerikanska diplomaten Robert Thorn den nyfödda Damien utan hans fru. Men vad han inte vet är att Damien är djävulens son.

En söt pojke eller djävulens son? Pojken som spelar Damien gör det otroligt bra med sina vändningar och blickar. Med en blick vet vi att han är nog ond, men sen går han tillbaka till att vara en söt och snäll pojke igen. Damien är höjdpunkterna i The Omen, vilket inte är så konstigt. Han är obehaglig! Filmen i sig är en klassiker med några riktigt minnesvärda scener.

Plats 28 – Train to Busan

Några passagerare på ett snabbtåg till Busan måste kämpa för sin överlevnad efter att ett mystiskt virus har tagit över Korea.

Om det är någonting jag har lärt mig de senaste åren är att Korea gör mig aldrig besviken på dess filmer. Train to Busan är inget undantag. Som i många zombiefilmer hanterar den även frågor om familjen, hur människor förändras när de möter ett hinder, offra människor framför sin egen överlevnad. Sånt som gör zombiefilmer till det lilla extra. Regissören Yeon Sang-ho har gjort två till filmer inom samma universum, Peninsula och Seoul Station som kanske inte är lika bra, men som jag gärna skulle vilja se.

Plats 27 – 28 Weeks Later

Invånarna på de brittiska öarna har tappat sin kamp mot sjukdomens angrepp, eftersom det dödliga raseriviruset har dödat varje medborgare där. Sex månader senare vågar en grupp amerikaner sätta sin fot på öarna, övertygade om att faran har kommit och gått. Men det blir snart alltför klart att plågan fortsätter att leva och väntar på att slå på sina nästa offer.

Okej, någon gång ska jag se 28 dagar senare, som ska vara bättre än 28 veckor senare. Denna är kanske inte den bästa filmen, eller bästa zombiefilmen som finns. Men jag tycker om den. Vet inte om det beror på att den är mer action-influerade än skräck i många fall.

Plats 26 – The Witch

På 1630-talet i New England lever William och Katherine ett troget kristet liv med fem barn. När de blir förvisade hamnar de på kanten till vildmarken och deras nyfödda son försvinner vänder sig familjen mot varandra.

The Witch är på många sätt en vacker skräckfilm. Det är något med miljön, 1600-talets New England som är så talande för denna film och hela skräckgenren i sig. När den kom var det en av de absolut bästa skräckfilmerna som hade kommit under de senaste tiden. Nu har det gått fem år och vi ser bara fler och fler filmer med samma kaliber. The Witch är en jobbig film att se på – häxjakt, religion och skrämmande.

Plats 25 – The Lighthouse

Två fyrvaktare försöker bibehålla sin förnuft medan de bor på en avlägsen och mystisk ö i New England på 1890-talet.

Robert Eggers har två filmer med på listan. Den första läste ni precis om, The Witch, och direkt efteråt kommer The Lighthouse från förra året. Jag säger det som jag alltid säger när det handlar om Eggers – ser fram emot att se vad han gör i framtiden. Det kan inte bli dåligt! Här har vi två fantastiska skådespelare, Willem Dafoe och Robert Pattinson, som gör två lysande insatser i denna mardrömsliknande film.

Plats 24 – Midsommar

Flera vänner reser till Sverige för att studera som antropologer en sommarfestival som hålls vart nittio år i en av dem avlägsna hemstad. Det som börjar som en drömsemester på en plats där solen aldrig går ned, blir gradvis en mörk mardröm när de mystiska invånarna bjuder in dem att delta i deras störande festaktiviteter.

Vem såg inte fram emot Midsommar? En skräckfilm med fokus på den svenska högtiden som utspelar sig mestadels i solljus. Nu handlar den inte jätte mycket om själva högtiden, utan är mer inspirerad av kulter. Men det är ändå fascinerande att se. Det är faktiskt svenska skådespelare som spelar svenskarna. Bara det är ju kul att se. Otroligt obehaglig på sitt sätt. Den är inte skrämmande på det sättet att man hoppar till, utan känslan bara kryper sig på en och borrar sig djupt ner.

Plats 23 – Halloween

Femton år efter att ha mördat sin syster på Halloween flyr Michael Myers från ett mentalsjukhus och återvänder till den lilla staden Haddonfield, Illinois för att döda igen.

John Carpenter som gjorde Jamie Lee Curtis till den skräckdrottningen hon är. Och som väckte karaktären Michael Myers, som skulle komma att bli en av de mest kändaste skräckikonerna. Myers är verkligen ondskan sig. Och det är det som gör just den här filmen så skrämmande. Han attackerar och Jamie Lee Curtis försöker rädda sig själv, och andra, från honom. Det behöver inte mycket mer. Och det behöver nog inte mer förklaring eller bakgrund till hans karaktär – vilket sker i de senare.

Plats 22 – Rosemary’s Baby

Ett ungt par flyttar in i en ökänd lägenhet i New York för att starta en familj. Saker blir skrämmande när Rosemary börjar misstänka att hennes ofödda barn inte är säkert kring sina konstiga grannar.

Roman Polanski ännu en gång på listan med hans fantastiska Rosemary’s Baby med Mia Farrow i huvudrollen. En ung kvinna som inte bara blir orolig kring hennes egna liv utan även hennes ofödda barn. Kan det bli värre än det? Mitt hetaste tips är att se den här filmen utan att veta allt för mycket. Den blir nog bättre av att du själv sitter som på nålar tillsammans med Farrow karaktär.

Plats 21 – Suspiria (1977)

Från det ögonblick hon anländer till Freiberg, Tyskland, för att delta i den prestigefyllda Tanz Academy, känner den amerikanska balettdansaren Suzy Bannion att något hemskt ont lurar inom murarna på den gamla institutionen.

Hade med remaken och nu är det dags för originalet av Dario Argento. Den är nog inte allt för skrämmande, men den är riktigt bra! Ung kvinna som är i ett land hon inte känner till, med människor hon inte känner alltför väl, och det sker saker som varken hon eller någon annan kan förklara. Riktigt bra!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *