• böcker

    Ödesmark | Bokrecension

    Stina Jackson var förra årets vinnare i Årets bok med hennes bok Silvervägen. Jag tyckte den var helt okej, men inte riktigt min vinnare. Ödesmark har ungefär samma upplägg och känsla. Vilket gör att jag både gillar den, men kanske inte är helt förälskad i den som många andra har blivit i båda böckerna.

    Ödesmark är en spänningsroman som tar oss djupt in i skogarna i norra Sverige. Vi träffar Liv som bor tillsammans med sin gamla far Vidar och sonen Simon. Grannar tittar snett på den lilla konstiga familjen och undrar varför Liv fortfarande bor och stannar kvar med sin pappa. Samt hur förmögen Vidar är… vilket lockar till sig en del problem.

    Det är inte handlingen som är det viktigaste i Ödesmark. Det är karaktärerna. De driver den framåt och kanske framför allt miljöerna. Det är något kvavt, dunkelt och samtidigt vackert varje gång Stina Jackson förflyttar oss norrut och rakt in i skogen. Jag gillar familjen och mysterierna kring detta. Varför har Liv stannat kvar? Är ryktena sanna?

    Det som får mig att inte höja betyget lite till är nog ändå mysteriet med Vidar och hans pengar. Visserligen är det karaktärer som kommer till på grund av den delen som jag gärna vill läsa om. Men det är nog med det mysteriet som bara intresserar mig. Den hade en sådan bra annan historia som kunde ha utvecklats mer.

    Denna bok är en del av Årets bok 2020 och vill du rösta på den går det att göra här.

    Titel: Ödesmark
    Serie: –
    Sidor: 350
    GenreCrime
    Mitt betyg: ★★★

    FörfattareStina Jackson
    Utgiven: 2020
    Format: Inbunden
    Land: Sverige
    Goodreads betyg: 3.90

  • böcker

    Tistelhonung | Bokrecension

    Tistelhonung. En vacker titel och lika fint omslag. En lättsam berättelse om kärlek – både vacker och fin sådan men också om kärlek som man slarvade bort eller tappade. Den varvar mellan nutid och dåtid och jag önskar att den bara hade ett tidsepok – dåtid. För den blir tyvärr väldigt tråkig.

    Relationscoachen Ebba har inte bara förlorat sitt yrke och rykte utan även kärleken. I sitt försök att förbättra alla delar åker hon till en ort utanför sommarstaden Båstad för att skriva om en livslång kärlek. Den gamla kvinnan, Veronika, har en annan berättelse att berätta – om ungdomskärleken som försvann.

    Den här boken kanske kommer till mig i ett dåligt tillfälle. För den verkar vara mysig och berörande. Men det kommer aldrig till mig. Men som sagt, kanske var bara en dålig tid för mig. En tid där jag har börjat tröttna på att läsa om berättelser som utspelar sig både i nutid och dåtid. Eller där en stor del av berättelsen handlar om en skilsmässa. Gör inte alla böcker det nu? Eller är det bara jag som läser de hela tiden.

    Oavsett, så har Tistelhonung en mysig del. Och det är femtiotalet när vi får följa Veronika som ung. När hon bor på hennes mamma pensionat och umgås med de vanliga gästerna och konststudenten Bo. Kärleken som försvann. Men fick den det utrymmet i berättelsen som jag hade velat? Nej, tyvärr inte. Hade uppskattat den så mycket mer om vi fick enbart följa Veronika och Bo och livet på pensionatet utanför Båstad.

    Denna bok är en del av Årets bok 2020 och vill du rösta på den går det att göra här.

    Titel: Tistelhonung
    Serie: –
    Sidor: 320
    GenreFiction
    Mitt betyg: ★★

    FörfattareSara Paborn
    Utgiven: 2020
    Format: Inbunden
    Land: Sverige
    Goodreads betyg: 3.31

  • böcker

    Jägarinnan | Bokrecension

    Jägarinnan kändes först, innan jag hade öppnat den, motig. Många sidor och historisk berättelse och lite deckare känsla. Men jag blev positivt förvånad över hur jag ändå lyckades komma in i berättelsen direkt och fann den mer intressant än vad jag trodde. Det höll inte i sig hela vägen, men ändå.

    Denna bok kretsar kring tre personer på olika platser och olika tider. Nina Markova, en pilot som ansluter sig till Natthäxorna under kriget. Om Ian Graham som brukade vara en krigskorrespondent och nuvera nazistjägare under början av 1950-talet med ett mål – att ta fast Jägarinnan. Och sjuttonåriga Jordan McBride som 1946 blir misstänksam mot hennes pappas nya flickvän.

    Jag som brukar gilla krigsskildringar blev förvånad att den delen jag gillade mest var Jordans. Den som utspelade sig i Boston och där kriget nu låg bakom alla människor. Nina hade också ett intressant förflutet, både hennes uppväxt i Sibirien och Natthäxorna. Som jag vill gärna läsa mer om i ett annat sammanhang. Men när hon och Ians berättelse flätades samman tappade jag intresset lite. Jägarinnan är en bok som jag tror faktiskt hade tjänat på att kortas ner.

    Den var en rätt självklar bok med sin premiss. Vi förstår redan allt när vi läser baksidestexten. Så det kommer inte till ett chockerande ögonblick någonstans. Men det är nog inte heller det som är tanken med Kate Quinns bok. Utan snarare vägen är viktigare än målet. Hade velat läsa mer om Ian, även om hans del var den tråkigaste, för det han gör är otroligt intressant. Han jagar nazister som undkommit domstolen i Nürnberg. Han jagar personer som gjort hemska saker, som menar att de gjorde bara det de blev tillsagda till, och som resten av världen glömt bort. Är egentligen inte detta det mest intressanta? Jägarinnan hade kunnat vara så mycket mer. Och ändå är den nästan för lång.

    Denna bok är en del av Årets bok 2020 och vill du rösta på den går det att göra här.

    Titel: The Huntress
    Serie: –
    Sidor: 560
    GenreHistorical
    Mitt betyg: ★★★

    FörfattareKate Quinn
    Utgiven: 2019
    Format: Inbunden
    Land: USA
    Goodreads betyg: 4.27

  • böcker

    Nästa!: En läkarroman | Bokrecension

    Nästa!: En läkarroman är precis som den säger sig vara. En roman om läkare. Eller mer specifikt om en läkare – Elin. Den har ett fantastiskt omslag som gjorde mig lockad till att läsa den. Förutom det faktum att den är nominerad till årets bok. Eller ja, jag hade nog aldrig plockat upp den annars. Men av de nominerade såg denna intressant ut. Tyvärr var den inte det. Ännu en bok som faller utanför min smak.

    Elin har arbetat som läkare i tjugo år och börjar bli smått bitter av alla patienter som kommer med sina problem och krampor. Yrket har varit en stor del av hennes liv och ännu mer nu när hon bor på sitt kontor. Hon har flyttat ut från hennes gemensamma hem med sin man efter att ha fått kontakt med ett gammalt ex.

    Denna bok är bara för mig tråkig. Jag hade troligtvis DNF:at denna bok om det inte vore för att jag vill läsa alla böcker som är nominerade. För det händer ingenting… Jag brukar inte ha problem med karaktärsdrivna böcker, men problemet med Nästa! är nog att jag inte tycker om någon karaktär. Eller rättare sagt, bryr mig inte om någon. Speciellt nog inte Elin. Hennes inre monolog om mannen, exet, patienterna, vänner, ja det är bara inte kul. Förväntade mig nog att kunna skratta med Elin. För hon är en bitter kvinna och det kan vara väldigt roligt och igenkännande. Men jag känner mig bara trött och ville flera gånger säga till henne att hålla tyst.

    Jag frågar mig precis som Bea på Beas bokblogg gjorde. Vad är det alla andra såg som inte jag såg?

    Denna bok är en del av Årets bok 2020 och vill du rösta på den går det att göra här.

    Titel: Nästa!: en läkarroman
    Serie: –
    Sidor: 220
    GenreFiction
    Mitt betyg: ★★

    FörfattareNina Lykke
    Utgiven: 2020
    Format: Inbunden
    Land: Norge
    Goodreads betyg: 3.86

  • böcker

    Där kräftorna sjunger | Bokrecension

    En av de starkaste böckerna som är nominerade till årets bok 2020. Det säger i och för sig väldigt lite då de nominerade har inte varit i min smak. Tråkigt nog såklart. Däremot Där kräftorna sjunger hade jag hört mycket bra om, och är nog hittills min favorit. 

    Kya Clark är bara ett barn när alla lämnar henne ensam i träskmarkerna vid North Carolinas kust. Hennes mamma, syskon och till slut även den alkoholiserade pappan. Hennes vänner och familj blir fiskmåsarna och naturen. Personerna i staden ser på henne med förakt och kallar henne för träskflickan. När en man hittas död i våtmarkerna blir hon direkt misstänkt.

    Där kräftorna sjunger är på många sätt en vacker historia om en väldigt ensam och utsatt ung kvinna. Vi får följa henne när hon växer upp och blir dåligt behandlad, sviken och även finner några människor som vill henne väl. Det som jag verkligen tar till mig är hur lugn hon är med det mesta. Visst det var inte kul att bli lämnad av alla. Men istället för att totalt bryta ihop så löser hon det mesta. Från att ta hand om sig själv till att laga mat. En härlig inställning. Hon har väldigt lite ilska och hat i sin kropp, däremot människorna i staden är istället fylld av det. 

    Detta är en härlig bok med mycket detaljer och fint språk. Om ensamhet, utsatthet, den vackra naturen och berättelse med många trådar som kommer samman. På ett sätt är det en berättelse om flickan och hennes liv. På ett helt annat sätt är det en slags deckare och mysteriet om vem som dödade mannen. Var det Kya? Var den någon annan? Och vad var motivet? Jag föredrar den första delen med hennes liv och styrkan inom henne. Och hur hon blir sviken om och om igen. Men med det sagt blir ändå mysteriet kring mordet spännande. 

    Denna bok är en del av Årets bok 2020 och vill du rösta på den går det att göra här.

    Titel: Where the Crawdads Sing
    Serie: –
    Sidor: 350
    GenreHistorical
    Mitt betyg: ★★★★

    FörfattareDelia Owens
    Utgiven: 2018
    Format: Inbunden
    Land: USA
    Goodreads betyg: 4.48

  • böcker

    Stanna hos mig | Bokrecension

    Det här är den andra boken på kort tid som utspelar sig i Nigeria och som präglas av kriget som precis har varit. Det är fortfarande inte lugnt i landet, men det är inte det som vi har som fokus i Stanna hos mig. Istället handlar det om familjen, kärleken och traditioner. Yejide och Akin träffades på universitetet och det blev kärlek för första ögonkastet. Men när inget barn kommer får de påtryckningar av familjen. Någonting måste göras och det är drastiskt. 

    Att inte få barn blir direkt kvinnan, Yejide, problem. Det är hennes uppgift som kvinna i äktenskapet att kunna bidra med. Yejide är själv uppvuxen med flera styvmödrar, men blir förvånad när släkten uppmanar Akin att skaffa en till fru. Om inte första kvinnan kan få barn är hon utbytbar och en till fru kan få igång processen fortare. Yejide och Akin hade ett fint äktenskap, och att tvingas dela på Akins kärlek och uppmärksamhet är ingenting som hon har skrivit upp sig på. Stanna hos mig är en berättelse om kärleken, om skillnader i hemmet, traditioner och svartsjuka.

    Jag blir otroligt berörd av denna bok. Det är tufft att läsa om både svartsjukan, äktenskapet och hur man ska bete sig som kvinna enligt traditionen. Men även om att hantera viljan av att få barn, och att mista barn. Om längtan och sorgen. Tror inte det spelar någon roll om var boken utspelar sig eller under vilket årtionde. Det är ett livsöde som jag tror många kan känna igen sig i. 

    Detta är Ayọ̀bámi Adébáyọ̀s debutbok och med det i baktanken är detta en författare som jag skulle vilja hålla ögonen öppen för och se vad hon kan erbjuda i framtiden. För om första gången kan bli så här bra och berörande. Vad kan då det andra ge? Väntar med stor nyfikenhet!

    Titel: Stay With Me
    Serie: –
    Sidor: 340
    GenreHistorical
    Mitt betyg: ★★★★

    FörfattareAyọ̀bámi Adébáyọ̀
    Utgiven: 2017
    Format: Inbunden
    Land: Nigeria
    Goodreads betyg: 4.04

  • böcker

    Half of a Yellow Sun | Bokrecension

    Vid första sidorna kändes det som jag skulle hitta en ny favoritbok i En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie. Det blev inte riktigt så men jag kommer alltid se tillbaka till denna bok då den var fantastisk på så många sätt. En bok jag varmt rekommenderar till alla.

    Vi får följa flera personer och deras liv i Nigeria och det som blev Biafra och kriget. Olanna lever tillsammans med Odenigbo. De jobbar på universitetet och håller middagar med andra likasinnade. Ugwu är deras tjänstepojke som växer upp hos de och går ifrån sina gamla traditioner och tankar för en mer modern livsstil. Richard kommer från England och har rest till Nigeria för att skriva – han faller för både landet och för Olannas syster Kainene.

    Jag visste nästan ingenting om Biafra. Vet inte om jag ska skylla på att jag inte levde vid tillfället, på skolan eller bara min egen dåliga allmänkunskap. Men tack vare denna bok har jag inte bara fått en fin berättelse utan även en bit historia och kunskap. Om landet Biafra, om kriget och även lite av svensk historia om Carl von Rosen som jag aldrig hade hört talas om. Det är många livsöden i historien som jag inte vet någonting om. Böcker likt denna kan verkligen ge en fin inblick. Inte bara i kriget utan även om det vardagliga livet. Om maten, traditioner och vidare. Det är fint att få den inblicken och att lära sig om omvärlden. 

    Det skiftar inte bara perspektiv mellan personerna utan även olika delar av kriget – innan och under. Först får vi läsa om de och deras vardagliga liv och har problem som många andra människor har. Sedan kommer kriget och dess konsekvenser och hur det påverkar dem. Vi får läsa om hemska saker som sker som är svårt att sätta sig in i. Det är en helt annan värld, inte bara att det är en tid och annat liv utan en situation som jag aldrig upplevt och jag hoppas aldrig kommer behöva göra.

    En halv gul sol gav mig en vacker och hemsk berättelse om livet och kriget. Karaktärerna utvecklas och det kändes som vi läste någonting verkligt. Kriget var verkligt såklart, men karaktärerna kändes även som verkliga och några som troligtvis var på plats då.

    Titel: Half of a Yellow Sun
    Serie: –
    Sidor: 543
    GenreHistorical
    Mitt betyg: ★★★★

    FörfattareChimamanda Ngozi Adichie
    Utgiven: 2006
    Format: Häftad
    Land: Nigeria
    Goodreads betyg: 4.33

  • böcker

    Terapeuten | Bokrecension

    Terapeuten är en norsk thriller av Helene Flood. Vi kastades rakt in i mysteriet kring psykologen Sara och hennes man som försvinner. Den börjar intressant men ju mer och mer jag läser desto fler ledtrådar får vi om försvinnandet och därmed även listar ut det… för tidigt. Slutet gjorde mig inte särskilt förvånad och inte heller nöjd. Men vi tar det från början.

    Sara och hennes man Sigurd lever ett fint liv tillsammans. Han åker en morgon till en stuga med två vänner, men kommer aldrig fram. Ingen har sett honom och ingen vet vart han är. Polisen kopplas in och Saras liv ställs på ändan. Hon får en känsla av att hon inte är ensam i huset och polisen känns inte som de tror henne. Börjar hon bli galen?

    Jag hade nog hoppats på att den diskuterade mer om fantasin – vad är verklighet och vad är inte det? Med tanke på var den är påväg och att hon har känslan att någon iakttar henne samtidigt som hon inte är säker. Det hade kunnat bli mer och verkligen övertyga mig som läsare att Sara har det jobbigare än vad det känns som hon har. 

    Tyvärr är det lite samma sak som draman involverade polisen (även om vi inte följer just polisen) så får man väldigt klara ledtrådar och kan lista ut det rätt snabbt. Vad som har hänt, vem som har gjort vad och hur dagen för Sigurd såg ut. Därför blir Terapeuten en besvikelse till slut. Men den hade intressanta aspekter och vilka vägar den tog. 

    Denna bok är en del av Årets bok 2020 och vill du rösta på den går det att göra här.

    Titel: Terapeuten
    Serie: –
    Sidor: 346
    GenreCrime
    Mitt betyg: ★★★

    FörfattareHelene Flood
    Utgiven: 2019
    Format: Inbunden
    Land: Norge
    Goodreads betyg: 3.37

  • böcker,  månadssammanfattningar

    Böckerna jag läste i maj 2020

    14 böcker blev det i maj! Tycker det är otroligt mycket för att vara mig. Tio böcker då har jag verkligen varit duktig och nu ännu fler! Wow. Också en bra variation av böcker. Böcker som jag har bara plockat upp, årets bok nomineringar och gamla Women Prize vinnare och en ny nominering för i år. Och till och med några ljudböcker.

    Böckerna jag läste

    1. Tigern i Galina – Téa Obreht| ★★
    2. Mitt liv som råtta – Joyce Carol Oates | ★★★★ 
    3. I oxögat – Ida Andersen | ★★★ 
    4. Lycka till med resten av livet – Isabel Boltenstern | ★★★★
    5. Bergens stjärnor – Jojo Moyes | ★★★★
    6. Brevvännerna – Eli Åhman Owetz | ★★★
    7. Skuggjägaren – Camilla Grebe | ★★
    8. Terapeuten – Helene Flood | ★★★ 
    9. Jamåhonleva – Anders Roslund | ★★
    10. A Thousand Ships – Natalie Haynes | ★★★ 
    11. Misstag i Moskva – Simone de Beauvoir | ★★★★★ 
    12. The Monkey’s Paw – W.W. Jacobs | ★★★★★ 
    13. The Test – Sylvain Neuvel | ★★★★★ 
    14. Half of a Yellow Sun – Chimamanda Ngozi Adichie | ★★★★ 

    Mitt Goodreads-mål

    56%

    Har läst 31 stycken av mitt mål på 55 stycken böcker. Ligger väldigt bra till och är just nu 9 böcker före det tempot jag borde hålla för att klara av målet. Bättre än så kan man knappast börja sommaren på. Den delen av året jag troligtvis läser minst. Konstigt nog.

    Bästa och sämsta

    Sämsta boken för månaden blir Jamåhonleva. Förstår att den kanske inte är dålig för er som gillar deckare eller läst andra böcker ur samma serie. Men för mig kom jag liksom ingen vart och kände mig bara mer och mer besviken för varje sida jag läste. Hade tre stycken fem poänger denna månad så det är svårt att ta en favorit. Alla var tre väldigt korta berättelser. Den jag kommer ta med mig längst är nog ändå The Test. Gillade den, den överraskade mig och jag tycker fler borde läsa den. Och helst utan att veta någonting om den.

    Planer för juni

    Jag har flera böcker hemma som jag ska läsa. Den jag har redan påbörjat lite smått är Stanna hos mig. Annars blir det i alla fall minst tre stycken till av Årets bok nomineringarna. Efter det bör jag ha två kvar. Får se när jag läser dem. Väntar i kö på de hos biblioteket. Men de är ju självklart populära och någonting flera vill läsa just nu.

    Antal böcker: 14
    Antal sidor: 4 517
    Läst på svenska: 10
    Ljudböcker: 3
    Könsfördelningen: 80 % kvinnor och 20 % män

    Medelbetyg: 3.5
    Läst tidigare: 0
    Läst på engelska: 4
    E-böcker: 0
    Länder: Serbien, USA, Sverige, England, Norge, Frankrike, Kanada, Nigeria

  • böcker

    Jamåhonleva | Bokrecension

    Hur kan en bok som fångar in mig direkt bli en besvikelse och lämna mig helt tom efteråt? Första kapitel i Anders Roslunds deckare Jamåhonleva tog mig med storm. Sedan direkt på andra kapitlet tappade den mig totalt. 

    Vi kastas in i berättelsen om en flicka som precis fyllt fem år. Hon är omgiven av familjemedlemmar – men ändå så ensam. Det är en otroligt stark inledning på den bok. Och jag kände direkt att jag skulle älska denna bok. Men tyvärr blev det istället tvärtom. Redan direkt hoppar den fram i tiden, sjutton år, och polisen Ewert Gren blir påmind om händelsen med flickan när ett inbrott sker i samma lägenhet. Det blir startskottet på några intensiva dygn.

    Det kan mycket väl ha och göra med att jag inte läst de andra böckerna i bokserien om Ewert Gren. Att jag inte fick den introduktionen till den andra karaktären, Piet Hoffmann. Jag fick varken en känsla av Ewert, Piet eller deras dynamik tillsammans. Istället blev karaktärerna platta och jag slutade bry mig nästan direkt. Antar att det är problemet när man kastas in i en bokserie – men jag hade aldrig läst de åtta tidigare böckerna för att förstå en bok som är nominerade i årets bok. 

    Det kändes som berättelsen pågick över huvudet på mig och jag kommer därifrån med ingenting. Varken bra eller dåliga tankar. Hade nog velat ha kvar känslan som första kapitlet gav mig. Om den lilla flickan och det brutala med hennes situation. Mer om henne och mindre om vapenhandlare och kriminalitet.

    Denna bok är en del av Årets bok 2020 och vill du rösta på den går det att göra här.

    Titel: Jamåhonleva
    Serie: Ewert Grens #9
    Sidor: 488
    GenreCrime
    Mitt betyg: ★★

    FörfattareAnders Roslund
    Utgiven: 2019
    Format: Inbunden
    Land: Sverige
    Goodreads betyg: 3.94