Bokrecension | Sharp Objects

Sharp ObjectsOriginaltitel: Sharp Objects Författare: Gillian Flynn Serie: – Genre: Mystery, Crime & Thriller Sidor: 254 Publicerad: 2006 Förlag: Broadway Paperbacks Land: USA

”The face you give the world tells the world how to treat you.”

Jag har haft Sharp Objects i min bokhylla så länge nu. Läste Gone Girl (av samma författare) och älskade den. Den läste jag i och med filmen kom ut och att jag hade hört bra om den – men ville läsa boken först. Nu, förra veckan tror jag det blir, kom första avsnittet av serien Sharp Objects nu. Såklart jag kände för att läsa boken innan jag såg det avsnittet. Gillian Flynn fortsätter att göra mig glad i hennes böcker.

HANDLING:

Efter en lång tids frånvaro är journalisten Camille Parker tillbaka i sin gamla hemstad. Hon är ditskickad av sin arbetsgivare en tredje klassens Chicago-tidning för att rapportera om två unga flickors försvinnande. / Goodreads

JAG TYCKER:

Jag har problem med deckare i sin grund. Men detta är kanske inte en direkt deckare – även om den handlar om två döda flickor och jakten efter dess mördare. Men en följer inte en polis och deras ledtrådar och förhör. Utan en journalist som försöker få en bra story med citat från familjerna. Samtidigt som hon försöker få fram vem mördaren är – även om det kanske inte är hela fokusen, från hennes sida.

Sharp Objects är en mörk historia. Inte enbart för att den handlar om två mord – och rätt fula mord också. Utan snarare allt runt omkring. Camille som är egentligen inte mår bra och använder sig av ett (eller ja, flera) självskadebeteenden för att klara av vardagen, och speciellt nu när hon tvingas möta samma sak som gjorde henne dålig från början. Gillar verkligen grejen med hur hon skadar sig själv. Kanske fel av mig att tycka, men det tillför någonting till historien.

Som vanligt med deckare eller liknande böcker så får den ibland kritik från andra för att en kanske kunde lista ut vem som var mördaren relativt fort. Har hört samma kritik mot denna. Jag tycker inte det. Eller jag listade inte helt ut det så fort, men var väl i närheten hela tiden. Däremot som jag skrev tidigare, kändes det inte som att Camille var där för att få tag på mördaren (på ett sätt jo, på ett annat sätt nej). Och därför var det inte så farligt ändå. Dock kan jag tycka att slutet var väldigt abrupt.

★★★★

Har ni läst Sharp Objects? Vad tyckte ni?

Sagan om Isfolket | 18-22

Isfolket

Bakom fasaden

Elisabet Paladin var mycket bestämd och lät sig inte påverkas av sin mors ständiga tjat om fina familjer, och en rik äkta man. Ingen man hade lyckats fånga hennes intresse – tills hon mötte Vermund Tark. Men när Vermund kom för att tala om äktenskap med hennes föräldrar, var det inte för sin egen skull han friade – utan för sin yngre brors.

Innan jag började läsa denna boken satt jag och funderade på ett par i denna bokserien. Ett par jag gillade men blev så besviken över att en knappt fick lära känna dem eller läsa mer av de två. När jag öppnade denna visste jag – det var ju detta par! Blev verkligen genast glad och började läsa. Och visst, så är fallet. Jag gillar Vermund och Elisabet tillsammans och de är ett intressant par. Tyvärr kanske den tar precis slut när en börjar verkligen älska de då. Men jaja, en kan ju inte få allt.

★★★

Isfolket

Drakens tänder

Då Sölve Lind nästan var vuxen, upptäckte han att han var en av Isfolkets utvalda och att han hade onaturliga gåvor. Allt han verkligen önskade sig fick han, även om önskningarna både var egoistiska och kriminella. Hänsynslöst utnyttjade Sölve sina gåvor till att skaffa sig rikedom och vackra älskarinnor. Ända tills han oväntat fick veta att han hade fått en son – ett vidunder som ingen i världen någonsin fick se…

Usch, vad jag verkligen avskyr Sölve. Det han gör mot sin son, Heike, är så fruktansvärt. Heike är en av de godaste (och finaste) karaktärerna som finns i Isfolket. På samma sätt som många andra drabbade. Därför att läsa om hur Sölve har honom i en bur (!) och då och då petar på honom med en pinne. Mitt hjärta verkligen brister. Ändå är det något sorgligt över när Sölve till slut dör… Men en mer osympatisk person än Sölve kan en knappast leta efter.

★★½

Isfolket

Korpens vingar

I en mörk dal långt inne i de Transylvaniska alperna låg en liten bortglömd by och ett skräckinjagande slott. Många människor hade förvillat sig dit och ingen hade någonsin återvänt. Hit kom också Heike Lind och hans vänner Mira och Peter. De upptäckte att invånarna i den lilla byn levde i en ständig fruktan – och att den fruktan var starkt förknippad med furstinnan Feodora och den vackra Nicola som kom från det närliggande slottet…

Heike har vuxit upp och påbörjar sin resa genom Europa för att komma till Sverige och Norge för att leta upp sin familj. På den resan börjar också hans resa om att bli den där goda och älskvärde karaktären jag minns med gott hjärta. Han blir vän med människor, hjälper de från ett mysterium och ondska. Kanske inte en jättebra bok, men en helt okej början på hans resa.

★★

Isfolket

Vargtimmen

Gunilla i Knapahult uppfostrades i Herrans tukt och förmaning. Det betydde prygel för synder hon aldrig begått. Hennes fars stora dröm var att gifta bort henne med den förnäme Arv Grip, trots att Gunilla älskade en annan. Men så kom Arvs släkting, Heike Lind av Isfolket, till socknen. Med sina speciella gåvor upptäckte han snabbt att både Gunilla och Arv behövde hans hjälp – och han kände faran som kom från den djupa skogen. Ett dödligt hot mot dem alla…

Vet inte vad jag tycker om denna bok. Gillar den på ett sätt… men på ett annat sätt inte alls. Hur Gunilla har blivit behandlad av sin pappa. Att få henne att avsky allt med beröring. Även om det är en klapp på en kind eller att kunna älska någon på grund av vad som komma skall. Nä, det är inte alls kul att läsa om. Sorgligt! Gillar Arv och hur han är snäll mot henne. Men sen när han också ska gifta sig med henne – fast inte på samma sätt som hennes far skulle vilja. Och att det sen visar sig vara hans egna dotter… Ja, då blir det nog lite mycket till slut.

★½

Isfolket

Demonen och jungfrun

När Heike Lind av Isfolket till slut återvände till Norge för att kräva sitt rättmätiga arv, upptäckte han att alla hans släktingar var borta, och att skrupelfria bedragare hade svindlat till sig egendomen. Heike visst inte vad han skulle ta sig till – innan han fann den folkskygga flickan som strövade runt i skogen som en skugga…

Det var ett tag sen vi läste om den där nästintill djuriska kärleken mellan två personer. Den där lusten. Har varit ”dåligt” med det i de senaste böckerna. Och här kommer allt på samma gång. Och det tar inte slut här – för den fortsätter i nästa bok. Spännande cliffhanger va? Men det är ändå fint. Hur Vinga har fått klara sig själv och är rädd för att möta människor och samhället igen. Inte rädd för att klä av sig, säga fel saker osv. Heike som ser sig själv som grotesk och kan inte förstå att hon drar sig till honom. Inte helt uppklarat då det även fortsätter i nästa… som sagt.

★★½

Tidigare inlägg om Isfolket, 

1-4

5-8

9-12

13-17

Månadssammanfattning | Juni

Juni

Månadens serie,

Arrested Development får bli månadens serie i juni. Vi har som sagt sett några säsonger i maj och några i juni. Har tre avsnitt kvar av säsong fem som vi ska se – ska bara fixa det perfekta snackset till det. Frozen bananas såklart. Annars har vi påbörjat Sons of Anarchy (igen). Har annars ingenting att rapportera. GLOW och Luke Cage har kommit igen men har tyvärr inte haft möjlighet att se de. Än.

Nya serier jag har sett: –
Serier jag har sett klart: –
Serier jag har sett ikapp: –

Böckerna jag har läst,

Eh.. ja, 20 stycken böcker och enbart inom Sagan om Isfolket. Håller på med en annan bok också i bakgrunden, men den är inte klar än. Nu är det ”bara” 27 böcker kvar av Isfolket. Men ni får som vanligt ett inlägg efter jag har läst några.

19. Trollbunden – Margit Sandemo | ★★★★
20. Häxjakten – Margit Sandemo | ★★★
21. Avgrunden – Margit Sandemo | ★★★½
22. Längtan – Margit Sandemo | ★★★
23. Dödssynden – Margit Sandemo | ★★★½
24. Det onda arvet – Margit Sandemo | ★★★
25. Spökslottet – Margit Sandemo | ★★
26. Bödelns dotter – Margit Sandemo | ★★½
27. Den ensamme – Margit Sandemo | ★★½
28. Vinterstorm – Margit Sandemo | ★★★★
29. Blodshämnd – Margit Sandemo | ★★★½
30. Feber i blodet – Margit Sandemo | ★★★½
31. Satans fotspår – Margit Sandemo | ★★½
32. Den sista riddaren – Margit Sandemo | ★½
33. Vinden från öster – Margit Sandemo | ★½
34. Galgdockan – Margit Sandemo | ★★½
35. Dödens trädgård – Margit Sandemo | ★½
36. Bakom fasaden – Margit Sandemo | ★★½
37. Drakens tänder  – Margit Sandemo | ★★½
38. Korpens vingar – Margit Sandemo | ★★½

Antal böcker på svenska: 20
Antal böcker på engelska: 0
Antal böcker non-fiction: 0
Antal ljudböcker: 0
Antal sidor: 5 073
Medelbetyg: 2,75

Juni

Filmer jag har sett,

En skulle kunna kalla juni månad för zombie-månaden. För så mycket zombie filmer vi har sett denna månad. Av 16 filmer så är 7 stycken med zombies. Det är ändå 44 %. 19 % är Fast & Furious filmerna då vännen Petra bestämde sig för att se alla för första gången så jag passade på i samma veva att se om två stycken och äntligen se den senaste. 12 % är musikaler – en ny och en gammal, en bra och en mindre bra. Resterande 25 % är en härlig blandning.

48. Princess Mononoke | ★★★★
49. City of God | ★★★★
50. The Return of the Living Dead | ★★★
51. Night of the Living Dead | ★★½
52. Day of the Dead | ★★★
53. A Walk to Remember ♲ | ★★★★½
54. Zombie Flesh Eaters | ★★★
55. Diary of the Dead | ★½
56. Warm Bodies |★★★
57. Fast & Furious 6 ♲ | ★★★
58. Furious 7 ♲ | ★★★
59. Dawn of the Dead ♲ | ★★★½
60. Cry-Baby ♲ | ★★★★
61. The Fate of the Furious | ★★★
62. The Greatest Showman | ★★½
63. A Quiet Place | ★★★½

Antal filmer jag sett tidigare: 5
Antal filmer på bio: 0
Antal dokumentärer: 0
Medelbetyg: 3,2

Månadens låt,

Eftersom Putte i Parken var nu i slutet av juni och jag visste att jag skulle se på Hardcore Superstar (ett band jag älskar) så har jag lyssnat lite på de det senaste – speciellt deras nyaste låtar så en kommer ihåg dem och kan de. Som en såklart ska göra.

Hardcore Superstar – Bring The House Down

Juni är över och juli har börjats. Ska försöka att läsa andra böcker och inte enbart Isfolket. Ska också verkligen komma ihåg med mina personliga maraton som jag tidigare har skrivit om. Dags att sätta igång med de på riktigt.

Sagan om Isfolket | 13-17

Isfolket

Satans Fotspår

Spåren efter honom var skrämmande. En naken människofot – och en som inte riktigt kunde identifieras. Han for fram som en djävul och dödade alla som hotade honom. Dominic, Villemo och Niklas av isfolket förstod att det var denna djävul de var utvalda att stoppa. Men vem var han – och hur skulle de kunna oskadliggöra ett monster som verkade vara odödlig…

För att vara en Villemo-bok är denna inte lika bra som tidigare. Kan bero på att hon är nu äldre och fokusen är inte längre på henne. Monstret är Ulvhedin, en av Isfolket som de inte visste fanns. Han är verkligen ett monster och gör saker jag inte alls gillar. Men på något sjukt sätt är jag inte helt arg på honom. Tror allt beror på Elisa som ser någonting i honom, på samma sätt som Silje såg någonting i Tengel den gode (förutom att han ändå var rätt god när hon träffa honom). Gillar också ‘kampen’ mellan Ulvhedin och Villemo.

★★½

Isfolket

Den sista riddaren

Tristan Paladin är en av de känsligaste och olyckligaste av Isfolkets män. Han har inte mycket att leva för när han möter Hildegard som blir dåligt behandlad av sin man och människorna omkring dem. Ridderlig som han är vill han hjälpa den stackars kvinnan. 

Är inte ett jättestort fan av denna bok, kanske för att Tristan inte är jättekul. Sedan tror jag att jag automatiskt gillar de böckerna som utspelar sig i Norge och deras första hem mer. Men däremot lider jag verkligen med Hildegard och hennes dotter. Att läsa om hur en liten flicka, endast 14 år, får besök av en gubbe varje natt och han tvingar henne att göra saker – och att detta har ändå pågått länge. Så hemskt och någonting ingen människa ska behöva vara med om.

★½

Isfolket

Vinden från öster

Vendel Grip av Isfolket hamnar i ett ryskt fängelse långt inne i Sibirien efter att kungen Karl XII bestämmer sig för att erövra Ryssland. Han lyckas tillslut att rymma och hamnar av en slump hos en avlägsen gren av Isfolket. 

Om jag tycker det är tråkigt att läsa om när de är i Sverige och Danmark.. då ska ni bara vet om hur roligt det är med Sibirien. Alltså inte jättekul. Tycker väl om Vendel som karaktär och han gör en väldigt lång och stor resa. Det kan jag uppskatta. Däremot alla karaktärer han stöter på är inte alls särskilt lockande att läsa om. Uppskattar dock att vi får reda mer om Tengel den onde och hans ursprung.

★½

Isfolket

Galgdockan

Tre från Isfolket gav sig ut på en resa till den glömda dalen. Den unga Dan Lind som vars syfte med resan enbart var vetenskaplig samt Ingrid Lind och Ulvhedin Paladin, som båda är födda mer övernaturligt krafter.

Är väldigt kluven till karaktären Ingrid. Först är jag mest irriterad på henne. Hur hon är som ung. Även om hon är mycket godare än Kolgrim och nästan en kopia av Sol så är det någonting med henne som jag bara stör mig på. Svårt att förklarat varför. Det hela fortsätter egentligen fram till att hon inser att hon blivit gravid och kämpar med att lösa sin ‘situation’. En kan ju inte ha ett barn utom äktenskap. Så det är väl där som jag gillar henne mest för – hur hon blir som moder och släpper mer sin ”galna och vilda”-sida. Ska också tillägga att jag grät och grät när Villemos och Dominics resa tog slut. De två som älskar varandra så fruktansvärt mycket (finaste kärleken!) och bestämt sig att dö samtidigt, och hur Villemo vaknar upp bredvid Dominic som har somnat in. Hur hon blir helt förstörd och till slut även själv dör. Det ögonblicket var så smärtfyllt att läsa.

★★½

Isfolket

Dödens trädgård

Daniel Lind av Isfolket åker ensam ut mot Karahavets bredder för att möta Vendels dotter, Shira, som är den utvalda att krossa Isfolkets onda förbannelse. Först måste Shira gå igenom en massa prov som blir en lång och skräckinjagande resa.

Oh, tillbaka till Sibirien… Första delen av boken är rätt tråkig. Sedan själva Shiras del när hon går igenom de där proven – då börjar boken bli bra. Gillar hon i den situationen. Hur de goda andarna hjälper till. Gillar till och med Mar och blir nästan lite ledsen över hur lite vi faktiskt fick ‘se’ de två tillsammans. Jag ville veta mer om de två.

★½

Tidigare inlägg om Isfolket, 

1-4

5-8

9-12

Minirecensioner | Anna and the French Kiss, Every day & We are okay

Den 24 maj frågade jag på Twitter om ni hade tips på Young Adult (YA) böcker. Jag ser överallt människor i min ålder läsa dessa böcker och älska det. Jag har försökt och försökt men aldrig gillat en enda bok. Skam den som ger sig. Fick 15 stycken förslag och jag har nu tänkt läsa dessa. Tre stycken är klara och här kommer mina tankar.

YA

Anna and the French Kiss av Stephanie Perkins

Annas pappa bestämmer sig för att skicka iväg Anna på en amerikansk skola i Paris. Trots språkbrist finner hon snart vänner, inklusive den snygga killen Étienne St. Clair.

Här har vi grunden till varför jag ogillar YA. Detta är ingen bra bok. Är ledsen att säga det då jag vet att det finns så många människor som fullkomligt älskar den. Huvudkaraktären Anna är en väldigt osympatisk person och att tvingas vara i hennes huvud genom hela boken är väldigt jobbigt. Det är så fruktansvärt irriterande att hennes dröm är att bli den främsta kvinnliga filmkritiken och hon kan absolut ingenting om film. Antar dock att det är lite trovärdigt då det finns många idioter som är precis som Anna. Men det är ingenting jag vill läsa om. Förstår heller inte grejen med St. Clair och varför han är speciell. Ännu en sak jag avskyr med Anna är när St. Clair är ledsen för hans mamma är döende så blir Anna sur för han är deprimerad och nere. Samt det faktum att hon blir förbannad över vad hennes bästa vän gör – när hon gör precis samma sak själv! Det som dock gör mig mer förbannad är hur mycket slutshaming det är.

½

YA

Every day av David Levithan

Varje morgon vaknar A upp i en ny kropp. Samma princip varje dag. En dag bryter han sina egna regler när han vaknar upp som Justin och blir genast intresserad av hans flickvän Rhiannon. 

Uppskattar Every day för den blir inte långtråkigt. Gillar att den väljer att ta upp olika sorters människor – kroppsbyggnad, sexualitet, etnicitet och psykisk ohälsa. Men efter en stund känns det istället påtvingat och som Levithan försöker få in så många som möjligt på ändå en ganska kort stund. Det tråkiga med denna bok är att vi aldrig riktigt får lära känna en enda karaktär. Möjligtvis Rhiannon fast det blir mestadels via A egna perspektiv. A är för mig en oklar person. Vilket är förståeligt på ett sätt. Det jag vet är att hen ser sig själv som god och älskar verkligen Rhiannon. Deras kärlek är för mig konstig och tycker att A mest stalkar henne i större delen av boken. Det är inte romantiskt. Är verkligen A offret? Okej, det är fett jobbigt att vakna upp i olika kroppar och aldrig någonsin bara vara sig själv. Men hur hen ‘tar över’ andras kroppar och liv (för en dag) och väljer sin kärlek för Rhiannon istället för deras liv. Det är rätt oschysst.

★½

YA

We are okay av Nina LaCour

Marin har inte pratat med någon sedan hon lämnade allt bakom sig och flyttade till andra sidan landet. Inte ens hennes bästa vän Mabel vet om sanningen om de sista veckorna hemma i Kalifornien. Nu, månader senare, kommer hennes vän på besök och hon måste börja lätta sitt hjärta.

Första boken jag gillar och jag känner hur det fortfarande finns ett hopp om YA-böcker. Den här boken är väldigt vacker och skriven på ett fint sätt. Den handlar inte om mycket, utan är snarare driven av karaktärer än handling. Den handlar om vänskap och relationer. Älskar att de tar upp sexualitet och etnicitet men gör det inte till en stor grej utan det är någonting som ligger och puttrar i bakgrunden. LaCour gör ett fantastiskt arbete med att beskriva depression och sorg. Någonting jag inte tror alla kan göra på ett lika fint sätt. Den är inte fulländad. I många fall tyckte jag att det var lite för dramatisk och cheesy. Fast i stora drag en bra bok.

★★★

Sagan om Isfolket | 9-12

isfolket

Den ensamme

Mikael Lind av Isfolket är en ensam och olycklig ung man. I hela hans liv har han gjort som andra har velat. Blivit tvingad att gifta sig med den katolska och dygdiga Anette och utsänd i ett krig han avskyr. Mikael är på gränsen att förgöras och mötet med en mystisk kvinna blir droppen.

Detta är en ganska sorglig bok. Just för hur faktiskt dåligt Mikael mår. Han är en känslofull person, drivs av sina känslor och att göra folk till lags. Ensam i Sverige, men fantastisk fosterfamilj, men helt avsaknad till Isfolket och hans släktingar i Norge och Danmark. Att han vill ge kärlek till sin hustru, men inte få någonting tillbaka. Att vara i ett krig han avskyr och komma hem med hemska drömmar. Sorglig men med ett lycklig slut.

★★½

isfolket

Vinterstorm

Villemo Kalebsdotter är sjutton år när hon förälskar sig i Eldar Svartskogen. Lite på grund av hans dåliga rykte – och hennes kärlek till honom fick hon komma att betala hårt för.

Detta är en av mina favoriter i Sagan om Isfolket. Jag älskar ju Villemo så himla mycket och tycker att den här boken är spännande. Det är intressant att läsa om Villemos förbjudna kärlek. Jag minns att när jag var liten gillade jag verkligen Eldar, just för att han var förbjuden, rå och farlig. Nu när jag läser igen förstår jag varför han är en dålig karaktär. Men på något sätt tycker jag att deras romans är på något sätt rätt fin ändå. Även om han enbart är ute efter en enda sak…

★★★★

isfolket

Blodshämnd

Wallar vill hämnas på Villemo, som hade tidigare blivit inblandad i mordet till hans son. Efter att ha blivit utsatt av en hel del ‘olyckor’ vänder hon sig till Dominic Lind av Isfolket för hjälp. Men när han kommer är hon spårlöst försvunnen.

Den här är ännu en i Villemo-sagan. Och jag ser denna lite som en mellanbok, men fortfarande bra. Jag älskar också Dominic (såklart) och när det uppdagas att Villemo och Dominic gillar varandra är jag överlycklig. En märkte i förra boken hur ledsen Dominic var över Villemos kärlek för Eldar, så verkligen glad när Villemo förstår att hon kanske inte kände de känslor för Eldar som hon trodde (så himla relaterbart) och att det är istället Dominic som hon gillar.

★★★½

isfolket

Feber i blodet

Villemo och Dominic får inte vara med varandra pga deras släktskap, men när de träffas på ett bröllop känner Villemo en sådan stark längtan efter sin kärlek. Hon rymmer och hamnar mitt i ett krig i Sverige tillsammans med Dominic.

En del av mig älskar boken och andra delen älskar den inte så mycket ändå. Vet inte, älskar ju såklart hela Dominic och Villemo-grejen. Hur de får vara med varandra, fast ändå inte. Att hon kämpar för att vara med sin Dominic. Men hon hamnar ju alltid i något kaos, kan vara hennes Sol-sida som gör det. Det roliga är att jag borde egentligen avsky Villemo för hon är så himla… ja, rörig, tänker sig inte för, handlar efter känsla snarare än tanke, hon är helt enkelt allt jag inte är. Men det kanske det som gör att jag gillar henne ändå. En sak som jag blir trött på är dock att hon alltid ska bli kidnappad/försvunne i varenda bok. Kan inte det vara en bok där Dominic inte behöver leta efter henne och sedan rädda henne?

★★★½

Tidigare inlägg om Isfolket, 

1-4

5-8

Sagan om Isfolket | 5-8

isfolket

Dödssynden

I Europa pågår det 30-åriga kriget och de unga männen av Isfolket dras in i kriget. Cecilie kämpar i Danmark över en katastrof. Hon har blivit gravid av en man som är gift, och vänder sig nu till sin kära vän Alexander Paladin, som även han har en stor katastrof framför sig. 

Är väldigt förtjust i Cecilie, både att hon är väldigt godhjärtad men att hon har lite Sol i sig. Det är en väldigt bra blandning. Hennes historia är intressant och underhållande att läsa. Det är början av 1600-talet och historien om homosexuella börjar ta fart. Det är hennes kära Alexander som föredrar män och hon blir lite av hans skägg, samtidigt som han räddar henne från skandalen att vara gravid utan en man. Gillar ändå den historien, sen är det kanske lite skrattretande att han ‘förändras’ och blir kär i Cecilie efter ett tag, och de två blir lyckliga med två barn. Själva kriget med männen är dock mindre intressant att läsa om. Tyvärr.

★★★½

isfolket

Det onda arvet

Tarjei Lind av Isfolket har lovat sin farfar Tengel att finna den rätta arvtagaren och han väljer Mattias, vilket inte Kolgrim blir särskilt glad över. För enligt honom är han den utvalda och hans ondska träder snabbt fram.

Även om jag på något sjukt vis gillar Kolgrim är han en hemsk person. Han väljer att lämna sin bror, Mattias, till döden. Han gör allt i sin makt för att få släktens läkemedel, recept och allt för att få den kraften han har velat ha. Han vill göra Tengel den onde till lags. Bli en av de mäktigaste. Han drivs av samma demoner som Sol – men är nästintill hundra gånger så värre. Mattias dör inte, utan hamnar i onda mäns händer och tvingas (med andra barn) arbeta i en gruva. Kommer sakna Tarjei som tyvärr, tillsammans med Kolgrim, dör. Han var en viktigt person i dessa böcker, men ack så lite tid han ändå fick. Älskar också såklart kärleken mellan Gabriella och Kaleb. Gillar helt enkelt den sidan av släkten – Cecilie, Gabriella och en framtida karaktär som troligtvis är min favorit i hela bokserien.

★★★

isfolket

Spökslottet

Unge Tancred Paladin träffar en vettskrämd ung kvinna i skogen blir han blixtförälskad. När han försöker finna henne igen finner han istället ett slott som inte längre existerar och möter en kvinna som har varit död i många år. Är det Isfolkets märkliga arv som spelar honom ett spratt?

Spökslottet är nästan som en deckare. Den är inte alls lik de andra böckerna i serien, inte än så länge i alla fall. Vi får följa Tancred och hans resa när han blir kär i flickan och försöker först och främst hitta henne och det där slottet som inte längre finns. Till slut blir det en berättelse om vem flicka egentligen är, vem som är ute efter henne och vem som är en mördare. Tycker väl att det är inte jättekul att läsa om och även om jag brukar alltid älska varenda kärlekshistoria så är Tancred och flickan inte ett favoritpar. Tråkigt nog.

★★

isfolket

Bödelns dotter

Hilde är dottern till bödeln och därmed också utstött och hånad av samhället. Det var längesen hon ens pratade med någon förutom sin far. Men en dag hittas fyra kvinnolik i närheten och med detta förändras hennes liv.

Detta är också en slags deckare. Det är fyra lik – men vem är mördaren? När det börjar talas om häxor blir såklart alla i Isfolket inblandade. Misstankarna kastas fram och tillbaka och det är inte förrän i slutet vi får reda på mördaren. Även här har vi såklart en kärleksromans, eller egentligen två. Hilde som blir kär i Andreas, som i sin tur är kär i Eli. Men nej, det är ingen triangeldrama utan blir istället två olika romanser och två par i slutändan. Även här är det mindre kul för mig att läsa. Men jag vet… snart kommer min favorit. Eller ja, hon föddes precis.

★★½

Tidigare inlägg om Isfolket, 

1-4

The Tolkien Tag

Den här listan, om Tolkien och hans verk, hittade jag på Elsas blogg i november och har velat göra denna sen dess. Men tänkte först att jag skulle läsa klart alla böckerna – och det har jag nu. Eller för ett tag sen. Kan ju inte göra allt direkt.

Tolkien, Sagan om Ringen

Hur började din Middle Earth story?
Min mamma har alltid haft böckerna, så länge jag kan minnas, uppsamlad i den tjockaste boken du kan hitta. Det var väl där det började – som så mycket annat. Min mamma och min bror. Vi såg första filmen och jag vill minnas att jag gillade den. Andra filmen såg de två på bio. Vet inte varför jag inte var med, troligtvis liten och ville se senaste Harry Potter istället. När trean kom såg hela familjen den, och då var jag redan ett stort fan och hade sett fram emot den. Så var där det började. Sedan blev det min favoritfilm och idag älskar jag nog de filmerna mer än någon annan i min familj. Har läst böckerna tre gånger också.
Vilken är din favoritbok?
Jag tyckte verkligen om The Hobbit. Verkligen en supermysig och härlig bok. Men tror ändå att jag ska säga Sagan om Ringen (dvs. första boken i trilogin). Den har verkligen en riktigt bra grund till fortsättningen av storyn.
Vilken är din favoritfilm?
Jag vacklar fram och tillbaka hela tiden. En del av mig älskar första filmen, Sagan om Ringen, och en annan föredrar trean, Sagan om Konungens återkomst. Samtidigt som det finns väldigt många bra scener i Sagan om de två tornen. Men okej, jag väljer nog trean i slutändan ändå.

Tolkien, Sagan om Ringen

Filmerna eller böckerna?
Känner verkligen att jag gör något helt olagligt när jag säger filmerna. Men det är för att de är lättare… och där jag förälskade mig först. Det finns några karaktärer som inte finns i filmerna och jag är nöjd över det beslutet. Och alla dessa sånger… Ber verkligen om ursäkt.
Vem är din favoritkaraktär?
Jag älskar alla karaktärer. Några av mina absoluta favoriter är Pippin och Éomer. Men om jag måste välja en så är det Aragorn. Det är någonting med honom som verkligen får mitt intresse. Just hur han kommer in i filmerna, så spännande och farlig. Hur han är en av de snällaste och förstående karaktärerna. Men samtidigt väldigt stark och rationell.
Vilken Middle Earth-ras är du?
Hm.. alverna är alldeles för graciösa för klumpiga mig. Orcherna är … orcher. Dvärgarna är för mycket under jorden för min smak så jag antar att det blir de enkla Hobbitarna. De gillar mat (som jag!), dansa och festa (som jag!) och bara njuta av livet (som jag!). Så jag är nog de… om såklart inte människorna räknas in.

Tolkien, Sagan om Ringen

Vilken är den bästa rollsättningen av en skådespelare?
Tycker faktiskt att de flesta är spot-on. Ian McKellen som Gandalf är en självklar favorit. Det hade inte varit samma sak med Christopher Lee som de funderade på, och han i sin tur gör en fantastisk Saruman. Andra favoriter är också Andy Serkis som Gollum&Smeagol och Viggo Mortensen som Aragorn. Älskar också Elijah Wood som Frodo. Speciellt i den scenen när Gandalf dör och han bara vänder sig om och ger den mest ledsamma blicken jag skådat.
Vilken plats i Middle Earth är din favorit?
Fylke! Hundra procent. Det är också en stor del varför jag älskar första filmen – just för att en får se och uppleva den platsen en hel del. Verkar så himla mysigt och lugn. Väldigt avkopplande plats.
Vad är ditt favoritcitat från böckerna eller filmerna?
Finns ju såklart väldigt många bra citat. En favorit är ”All we have to decide is what to do with the time that is given us.”

Sagan om Isfolket | 1-4

isfolket

Trollbunden

Året är 1581 och Silje går genom Trondheim i jakt efter värme och mat. Hela hennes familj, och många andra, har dött i pesten. När hon går genom gatorna finner hon två barn som hon väljer att ta hand om och döper till Sol och Dag. De går mot ett likbål för att värma sig, där möte hon en man, ‘människodjuret’, som ber henne rädda en vacker ung man från soldaterna. Sedan den kvällen kan hon inte glömma den mannen. 

Jag gillar verkligen första boken av Sagan om Isfolket. Den är så härligt och en verkligen älskar karaktärerna. Silje är underbar karaktär att följa. Hur älskvärd hon är, modig och hur hon faller för ‘människodjuret’ utan att hon tycks förstå det själv. Hon väljer, fattig och hungrig, att ta hand om två små barn och rädda de från en säker död. Finns det någon mer omtänksam karaktär? & Tengel, som är så mystisk och en förstår att Silje blir attraherad av honom. Även om hans vilda utseende och att han är fåordig. Gillar också hur Silje äger sin sexualitet – även om den ibland kanske är där för att behaga mannen (Tengel).

★★★★

isfolket

Häxjakten

Silje och Tengel, och barnen lever nu i skyddade Isfolkets dal. De trivs bra, men känner ändå en längtan efter världen utanför. Häxan Hanna har blivit väldigt förtjust i Sol och varnar alla för att en katastrof som kommer ske i dalen.

Häxjakten är en härlig fortsättning. Den tar vid där Trollbunden slutar och de är lyckliga nu i hela sin familj. Men på samma sätt som familjen blir en som läsare,lite trött på dalen och vill också gärna ut i den stora världen. Trots farorna som finns där. Det är ett tidshopp i boken, annars skulle väl aldrig den här bokserien ta slut, och Sol blir tonårig i mitten av boken. I tiden när alla är livrädda för Isfolket och anklagar häxor här och var är Sol kanske inte den bästa personen att släppa lös.

★★★

isfolket

Avgrunden

Sol har hunnit fylla 20 år och efter att ha varit duktig och hjälpt sin far/morbror Tengel är hon nu fri. Hennes mål är att göra Hanna stolt, och finna mörkrets makter och göra allt hon har velat göra. 

Sol är en väldigt tragisk karaktär. Jag älskar henne av hela mitt hjärta, för trots att hon känner ett stark begär av mörkret, finns det ingen annan som älskar familjen som hon gör. Hon gör verkligen allt i sin makt för att rädda och skydda dem. En förstår dock rätt klart – hon är ingen som kommer bli långvarig i detta liv. Hon är inte en del av det liv som är tänkt att leva. Det gör mig otroligt ledsen, och sista sidan i denna bok är bara så sorgsen. En annan jag lider med är Liv. Hon gifter sig med den till synes perfekta mannen. För att bara inse att han misshandlar henne fysiskt och psykiskt. Ögonblicket när hennes familj kommer och tar henne ifrån den platsen är smärtsamt. Speciellt den delen när Tengel ser sin dotter i det tillståndet. Det gör verkligen ont i hjärtat.

★★★½

isfolket

Längtan

Silje och Tengels barnbarn har hunnit bli stora. Sunniva, Tarald och Cecilie leker varje dag med fattiga bondflickan Yrja. Yrja är högt över öronen kär i Tarald, som i sin tur har enbart ögonen åt sin syssling, och Sols dotter Sunniva. Deras kärleksromans kan bara leda till katastrof och Yrja kan inget annat göra än att titta på…

Lite ledsen över att jag inte nämnt Are (Silje och Tengels andra barn), han må vara lite osynlig i denna berättelse om förbjudna romanser och trollkonster. Han är precis som många andra, väldigt älskvärd och omtänksam. Men tyvärr inte huvudpersonen i denna bok. Jag gillar Yrja och är nästan alltid glad när en får följa en utomstående istället för en inne i släkten. En lider verkligen med henne. Att se hennes kärlek vara kär i en annan. & Sunniva och Tarald kan vara de mest bortskämda och irriterande snorungarna som finns. Som tur blir Tarald bättre med åren (och tack vare Yrja). Mina favoriter just nu är Tarjei och Cecilie som tyvärr inte är med jättemycket här, men som kommer vara med mer i nästa bok. Det ser jag fram emot. Gillar till och med busfröet Kolgrim. Nästa bok kommer vara annorlunda. Silje och Tengel, de två som startade allt, stommen i släkten, är nu borta. Och det var så himla jobbigt att läsa den delen – när de två lindarna föll.

★★★

Sommarprojekt | Sagan om Isfolket

isfolket

Jag har ett tag tänkt läsa om Sagan om Isfolket och alltid tänkt att sommaren är det perfekta. Först och främst är det en lång period, och det är ändå 47 böcker. De är tunna och går att läsa minst en bok  om dagen. Perfekta att ta med sig när en ska hänga på stranden, eller åka iväg under sommaren. Så nu påbörjar jag mitt sommarprojekt.

Kommer uppdatera bloggen då och då när jag har läst några böcker, och vad jag tycker om dem. För andra gången jag läser dem. Fast vissa böcker har jag faktiskt läst fler gånger.

Sagan om Isfolket är en släktsaga som börjar på 1500-talet och avslutas i mitten av 1900-talet. Släkten Isfolket härstammar från en man, Tengel den onde, som enligt en legend sålde sin själv till Djävulen. En förbannelse kom till att ungefär en i varje generation drabbas av det onda arvet, vilket innebär speciella krafter och ett särpräglat utseende (vissa blir monster-liknande och andra enormt vackra), och ibland även onda. För att bryta förbannelsen behöver en hitta kitteln som Tengel den onde, använde för sin häxbrygd när han sålde sin själ.

Jag brukar benämna Sagan om Isfolket som tantsnusk. För den är fylld av scener av det erotiska slaget. Den växlar mellan att kvinnorna har ett stor begär och äger sin sexualitet. Men sen kommer det också inslag om när kvinnorna är där för att behaga männen. Och att det är männens åtrå som är det viktigaste. Att vara begärd. Jag brukar tänka att en får kanske läsa de lite med öppna ögon.

Har ni läst Sagan om Isfolket?