Bokrecension | Monsters

MonstersTitel: Monsters
Författare: Emerald Fennell
Serie: –
Genre: Young Adult & Horror
Sidor: 340
Publicerad: 2015
Land: England

handling,

Set in the Cornish town of Fowey, all is not as idyllic as the beautiful seaside town might seem. The body of a young woman is discovered in the nets of a fishing boat. It is established that the woman was murdered. Most are shocked and horrified. But there is somebody who is not – a twelve-year-old girl. She is delighted; she loves murders. Soon she is questioning the inhabitants of the town in her own personal investigation. But it is a bit boring on her own. Then Miles Giffard, a similarly odd twelve-year-old boy, arrives in Fowey with his mother, and they start investigating together. Oh, and also playing games that re-enact the murders. Just for fun, you understand… / Goodreads.com

jag tycker,

Jag plockade upp Monsters för att jag har hört väldigt mycket bra om den och verkligen längtar efter att läsa en skrämmande bok. Missförstå mig inte, den var bra. Riktigt bra till och med. Men den gav mig inte det jag ville. Jag ville behöva kasta i från mig boken för att den är så läskig. Men nej, inte den här gången heller. Dock är den såklart obehaglig. Dessa barn är obehagliga. Hur författaren väljer att beskriva vissa människor, från flickans perspektiv, är obehaglig. Men tyvärr inte mer än så.

Hade kanske känts bättre om Monsters var skriven för unga vuxna. Blir inte så skrämmande som jag hade velat. Men förutom det är boken bra. Det är ett mordmysterium som jag blir nyfiken på. Nästan lika nyfiken som huvudpersonerna. Men tvisten i slutet kändes väl lite väl självklar.

Det lilla obehag som den gav och de fantastiska beskrivningarna, framför allt av människorna, gör att boken lyckas komma upp i en fyra.

★★★★

Kommentera

Bokrecension | Medan han lever

Medan han leverTitel: Medan han lever
Författare: Elaine Eksvärd
Serie: –
Genre: Biografi & Sexuella övergrepp
Sidor: 370
Publicerad: 2016
Land: Sverige

handling,

När Elaine blir mamma kastas hon tillbaka till sin egen uppväxt och inser hur mycket den fortfarande påverkar henne. Hennes liv har formats av de regelbundna sexuella övergrepp som hon utsattes för av den som borde ha stått för tryggheten – hennes egen pappa.

Nu vill hon dela med sig av sin historia för att göra skillnad. Hon tänker inte längre vara tyst. När omgivningen blundar och fingeravtrycken är osynliga kämpar Elaine för rätten att berätta. Hon är trött på att barnen offras för vuxnas heder och anseende. Offren brottas med känslor av skuld och skam fast de inte gjort något fel.

Vi får följa med tillbaka till det tidiga 1980-talet i Stockholms förorter då Elaines föräldrar separerade. Det är ett starkt försvarstal för barnet, en modig och självutlämnande berättelse som visar att det går att komma ut på andra sidan. / Goodreads.com

jag tycker,

Jag tycker det är svårt att skriva om Medan han lever för att det är en självbiografi och en kan inte kommentera handlingen så mycket. Det är en hemsk historia som är berättat på ett fantastiskt sätt. Jag valde att lyssna på den här boken & att höra Elaines egna röst när hon berättar får historien känns ännu värre. Det är jobbigt att sitta på till exempel bussen och höra hennes livsöde och med nästan gråten i halsen berätta om hennes och andra barns bakgrund.

Det är en viktig bok. Det här är någonting som inte borde hända någon. Det jag kan nästan säga till er att läsa den (eller lyssna på den) och bedöm själva. Men kan lova att ni kommer få en läsupplevelse och bli berörda utan dess like.

★★★★★

Kommentera

Bokrecension | Ibland mår jag inte så bra

Titel: Ibland mår jag inte så braIbland mår jag inte så bra
Författare
: Therese Lindgren
Serie: –
Genre: Biografi & Psykisk ohälsa
Sidor: 220
Publicerad: 2016
Land: Sverige

handling,

”Att må dåligt psykiskt är inget att skämmas över”, säger Therese Lindgren, Sveriges största kvinnliga youtuber. Hon blev Årets Youtuber både 2016 och 2015 och hennes hyllade videor består av allt från glada skönhetstips till tårfylld ensamhet. I den här boken fördjupar hon sig mer i sin bakgrund och varför hon ibland inte mår så bra. Hur känns panikångest? Vad kan man göra för att peppa sig själv? När ska man söka hjälp och vad finns det för hjälp att få? Hur kan någon som är så framgångsrik också må så dåligt?

På ett ärligt, personligt och ofta humoristiskt och lättsamt sätt tar sig Therese Lindgren an ett svårt ämne från många vinklar. Hon vill berätta om sin egen psykiska ohälsa och få andra att förstå att det här är vanligt och drabbar de flesta människor någon gång i livet. Therese varvar sina egna berättelser och erfarenheter med fakta. Hon delar även med sig av tips som hur du andas dig ur en panikattack, hur du kan prata om ditt tillstånd med vänner och familj eller något så grundläggande som hur du tar dig upp ur sängen på morgonen. Ibland är det såklart viktigt att man söker professionell hjälp och andra gånger kan man faktiskt må bättre av att ”acceptera läget”. / Goodreads.com

jag tycker,

Ibland mår jag inte så bra är en bok som jag inte riktigt kan sätta i ett fack. Antar att allt inte behöver vara i ett heller. Allt är inte svart och vitt. Men det är enklast så. Är det en faktabok om psykisk ohälsa eller en biografi om Thereses liv (och framför allt hennes Youtube-karriär)? Svaret är nog att det är en blandning. & jag tycker nog ändå om den mixen. I alla fall när jag tänker efter.

Gillar att den sätter ord på många saker som en själv har känt under sitt liv. Gillar att hon pratar mycket öppet om saker och ting. Att jag lär mig ett och annat. Om både henne, psykisk ohälsa och mig själv. Glad att jag lyssnade på den istället för att läsa av två anledningar. 1. Har läst att faktadelarna bröt av texten på ett irriterande sätt. 2. Den kändes ännu mer personlig att höra hennes röst när hon pratar om sina hjärnspöken. Riktigt bra och djupare.

Men det som gör att den är inte är fulltopp är att den på något vis känns som den bara rörde på ytan. Det är väl inte så att Therese måste lämna ut hela sitt liv, absolut inte, men jag vet inte… den saknade något. Sen tror jag inte heller att jag är målgruppen. Ibland mår jag inte så bra hade varit riktigt bra att läsa när jag var yngre. Innan mina hjärnspöken började. Men samtidigt, skönt att veta att man inte är helt ensam ändå.

★★★½

Kommentera

Bokrecension | Bridget Jones’s Baby: The Diaries

Bridget Jones's Baby: The DiariesTitel: Bridget Jones’s Baby: The Diaries
Författare: Helen Fielding
Serie: Bridget Jones #4
Genre: Chick-Lit & Romance
Sidor: 205
Publicerad: 2016
Land: England

handling,

Den ständiga singeln och närmast professionella gudmodern Bridget Jones känner den biologiska klockan ticka allt snabbare. Men vad ska hon göra? Man måste ju åtminstone vara två. Men efter ett par slumpartade möten med gamla bekanta – och några drinkar för mycket – är hon på klassiskt Bridget-manér plötsligt gravid. Kanske inte riktigt på det sätt som hon tänkt sig. Men ändå: hon ska få barn. Det blir en graviditet kantad av fet mat, hårresande råd från berusade singlar, kaotiska ultraljudsundersökningar, romantik, glädje och förtvivlan. Men framförallt den stora frågan: vem är far till barnet? / Goodreads.com

jag tycker,

Okej, jag vet. Jag skrev för bara några dagar sen om att jag inte ens var säker på om jag ville läsa fjärde boken, Bridget Jones’s Baby: The Diaries, men jag plockade upp den ändå. Mest för som sagt jag vill se filmen, men ändå ha läst boken först. Dock är de annorlunda för här är Daniel (Hugh Grant) med men i filmen har de bytt ut honom mot en ny karaktär Jack (som spelas av Patrick Dempsey). Undra varför? Någon som vet?

I alla fall, det som är tråkigt med den här boken är att eftersom jag har läst tredje så var jag vet hur boken slutar. Då den egentligen utspelar sig mellan tvåan och trean. Inte för att den är så svår att lista ut ändå. Men ni förstår grejen. Så egentligen borde jag ha läst de i andra ordningen, dvs, ettan, tvåan, fyran och trean.

Den är boken är inte lika dålig som Mad About the Boy, men fortfarande inte alls lika bra som originalet, eller tvåan. Gillar att det i alla fall är Mr Darcy som är med. & antar att kampen mellan Daniel och Mark är kul att ha med, då den alltid finns där. Men känns lite som om Bridget borde lära sig. Daniel har alltid varit där och strulat till det mellan henne och Mark. Men att hon alltid ska lyckas tappa all kontroll runt honom är ju bara tragiskt, speciellt att hon inte längre är ung. Hon borde veta bättre. Eller i alla fall, ja ha kvar kontrollen.

★★

Kommentera

Bokrecension | Mad About the Boy

Mad About the BoyTitel: Mad About the Boy
Författare: Helen Fielding
Serie: Bridget Jones #3
Genre: Chick-Lit & Romance
Sidor: 399
Publicerad: 2013
Land: England

handling,

I Bridget Jones, Mad about the boy har Bridget Jones fyllt 50, fått två barn, det är fortfarande trassligt på kärleksfronten, och sociala medier gör inte livet lättare.

Vad gör man om en väninna har 60-årsfest samma dag som ens pojkvän har 30-årsfest? Är det fel att ljuga om sin ålder när man nätdejtar? Är det värre att dö av botox eller att dö av ensamhet till följd av rynkor? Twittrar verkligen Dalai Lama eller är det hans assistent? Är det vanligt att få färre följare ju mer man twittrar? Är det normalt att vara för fåfäng för att ta på läsglasögonen när man kollar om ens toyboy har huvudlöss? Är det samma sak att ligga med någon efter 2 dejter och 6 veckors messande som det var att gifta sig med någon efter 2 möten och 6 månaders brevskrivande på Jane Austens tid?

Bridget Jones grubblar över dessa och andra dilemman medan hon snubblar fram i tillvaron som ensamstående mamma och försöker twittra och sms:a samt återerövra sin sexualitet i det som vissa omoderna människor kallar ”medelåldern”. / Goodreads.com

jag tycker,

Jag tycker om Bridget Jones-böckerna, och kände för en härlig Chick-Lit så jag plockade upp Mad About the Boy. Men ohboy, vilken tråkig bok. Det är en härlig karaktär och som sagt den är härlig och lite små mysig att läsa. Lätt att en skrattar då och då. Men nej, detta var bara en pina att ta sig igenom.

Vill nästan helst glömma att jag läste den överhuvudtaget. Vill hellre ha mitt gamla minne av Bridget. Hon är nu femtio år. Har barn. Mr Darcy är död (!). Liksom, problem nummer ett. Var man tvungen att döda honom för att göra en ”intressant” vinkel på detta? Usch. Hon är tillsammans med en ung kille och fortfarande lika osäker på sig själv. Fortfarande räknar kalorier. Och hela den där grejen med att hon ska lära sig twitter. Det var bara konstigt och jobbigt. Verkligen ”medelålderstant försöker vara hipp”. Och det är inte bara Bridget som blir den tanten, utan också Helen Fielding. Får se om jag ens orkar plocka upp fjärde boken, Bridget Jones’s Baby. Men vill helst läsa den innan jag ser filmen. För den verkar i alla fall bra.

Kommentera

Bokrecension | The Handmaid’s Tale

the handmaid's taleTitel: The Handmaid’s Tale
Författare: Margaret Atwood
Serie: –
Genre: Dystopia & Feminism
Sidor: 350
Publicerad: 1986
Land: Kanada

handling,

Offred is a Handmaid in the Republic of Gilead, serving in the household of the enigmatic Commander and his bitter wife. She may go out once a day to markets whose signs are now pictures because women are not allowed to read. She must pray that the Commander makes her pregnant, for in a time of declining birthrates her value lies in her fertility, and failure means exile to the dangerously polluted Colonies. Offred can remember a time when she lived with her husband and daughter and had a job, before she lost even her own name. Now she navigates the intimate secrets of those who control her every move, risking her life in breaking the rules. / Goodreads.com

jag tycker,

Först och främst tycker jag att det är superroligt att The Handmaid’s Tale börjar toppa säljlistor igen. Kul att folk väljer att läsa en lite äldre bok snarare än en modern. Sedan kan en undra varför. En stor anledning kan vara att den ska bli en tv-serie som kommer den 26 april på Hulu med Elisabeth Moss i huvudrollen. Eller hur den fortfarande är aktuell. Den är boken brukar jämföras med Du sköna nya värld och 1984 som skrevs av Aldous Huxley respektive George Orwell – som också är i dag aktuella och nästintill blivit sanna.

Här har vi alltså en kvinna, vid namn Offred, om hade ett annat namn en gång i tiden. Men sen så kom den religiösa högern till makten, och plötsligt hade kvinnor förlorat sin identitet och rättigheter. Sitt namn och sin kropp var inte längre deras. Miljöförstörelserna har gjort att många kvinnor har blivit infertila, och därför har världen problem med reproduktionen. Offred är fertil, och det betyder att hon har blivit en slags bebisfabrik. Hon ska helt enkelt se till att bli gravid.

The Handmaid’s Tale är otroligt skämmande. Den är mest skrämmande att det inte alls känns långt borta. Miljön går just nu åt helvete. De mänskliga rättigheterna, kanske just kvinnorna i den är kontexten, känns som de också går i en nedförsbacke. Det kändes som det gick uppåt och blev bättre. Men nu känns det som det går åt helvete det med. Jag tänker främst på den hemska vågen som sker i Europa eller den nya presidenten i USA. Det är verkligen skrämmande. Det finns en del i The Handmaid’s Tale som jag tyckte var jättejobbigt att läsa om, & det är när de pratar om våldtäkter och hur det är kvinnornas fel. Fyfan! Läs den!

★★★★

Läs mer om andra böcker som blir filmer eller tv-serier. 

Kommentera

Bokrecension | No Country for Old Men

No Country for Old MenTitel: No Country for Old Men
Författare: Cormac McCarthy
Serie: –
Genre: Fiction & Thriller
Sidor: 350
Publicerad: 2005
Land: USA

handling,

Året är 1980 och i sydvästra Texas jagar Llewelyn Moss antiloper nära Rio Grande. Han trampar in på en plats där en grym uppgörelse pågått. Döda män ligger utspridda, en stor last heroin är orörd och Moss plockar upp en väska med $2,4 miljoner i kontanter.

Frestelsen överskuggar insikten om faran. Nu är han ett byte.
Framför allt för Chigurh, en psykopat och sällsynt hänsynslös mördare. Moss är lätt att lokalisera. Väskan bär på en sändare, och som om det inte skulle räcka med att ha Chigurh i hälarna så utökas skaran som jagar pengarna. Den åldrande sheriffen Bell lägger ihop två och två men förstår samtidigt att han försöker genskjuta ondskan själv. / Goodreads.com

jag tycker,

Först och främst måste jag nästan säga hur glad jag är att den här boken var bra. För som ni kanske såg i min wrap-up för januari så läste jag en hel del dåliga böcker innan No Country for Old Men. Det här är egentligen en vanlig, enkel kriminalroman. Hela den där ”hitta en väska med två miljoner dollar” är en ganska vanlig handling. Inget speciellt där. Men på det sättet som McCarthy skriver på är helt trollbindande.

Ibland stör jag mig på hur en bok är skriven. Men i det här fallet bryr jag mig inte om att det inte finns några citationstecken. På något vis känns det väldigt passande till just boken. Att den är avskalad, men med ett otroligt djup. Det är precis där som den skiljer sig från andra kriminalromaner med liknande handling.

Måste verkligen se om filmen No Country for Old Men för det var allt för längesen jag såg den nu.

★★★★

Kommentera

Januari | Wrap-up

Wrap-up Jag vet allt det här

Första månaden på 2017 & jag läste nio böcker. Det var inga problem alls utan hade lätt kunnat läsa en eller två till. Det känns bra inför framtiden! Den här månaden gick jag till biblioteket kanske tre gånger och hittade böcker jag hade på min att läsa-lista. Så den blir lite mindre. Så därför är det väldigt många böcker skrivna på svenska. Får bli lite ändring på det i februari.

Böckerna jag har läst,
  1. The Virgin Suicides – Jeffrey Eugenides | Recension | ★★★★
  2. Britt-Marie var här – Fredrik Backman | Recension | ★★★★
  3. Hon är inte jag – Golnaz Hashemzadeh | Recension | ★★★
  4. Kvarnstenen – Margaret Drabble | Recension | ★★★★
  5. Jag vet allt det här – Annika Paladanius | Recension | ★★★★½
  6. Män kan inte våldtas – Märta Tikkanen | Recension | ★★½
  7. En engelsman i Paris – Nicolas Barreau | Recension | ★★½
  8. Ketchup Clouds – Annabel Pitcher | Recension | ★
  9. No Country for Old Men – Cormac McCarthy | Recension | ★★★★

Antal böcker på svenska: 9
Antal böcker på engelska: 0
Antal böcker non-fiction: 0
Antal sidor: 2 670
Medelbetyg: 3,2

Kommentera

Bokrecension | Ketchup Clouds

Ketchup CloudsTitel: Ketchup Clouds
Författare: Annabel Pitcher
Serie: –
Genre: Contemporary & Young Adult
Sidor: 333
Publicerad: 2012
Land: England

handling,

Femtonåriga Zoe har en fruktansvärd hemlighet som hon inte kan berätta för någon. Men så hör hon talas om en dödsdömd fånge i Texas. Han måste veta allt om hemligheter, lögner och skuld. Och mord.

Med brustet hjärta och vass penna börjar Zoe skriva brev till Stu, mannen i fängelse – en historia om kärlek, svek och ond bråd död. En romantisk bladvändare av Annabel Pitcher vars signum är att skriva om allvarliga ämnen med mycket humor och värme och med en osannolik tonsäkerhet. / Goodreads.com

jag tycker,

Här har vi anledningen till att ett fint yttre och en fin titel såsom Ketchup Clouds inte betyder att boken är bra. Ska verkligen inte ha det som förväntning längre. För herregud vilken tråkig bok.

Den har liksom ingenting som får en att vilja läsa eller framför allt gilla någon karaktär. Eller möjligtvis hennes systrar, speciellt Dot. Men annars, nej. Det är så mycket konstigt som händer som får en att ifrågasätta allt. Det sexuella? Hur Zoe beter sig? Allt? Jag blev som sagt nyfiken pga titeln men också att jag trodde den skulle handla om en brevväxling mellan henne och en fånge. Men vi får aldrig reda på någonting om fången. Vi får aldrig höra hans röst eller tankar kring hennes brev. Där har vi det största misstaget av allt. Nä, den här var inte alls bra.

Kommentera

Bokrecension | En engelsman i Paris

En engelsman i Paris

Titel: En engelsman i Paris
Författare: Nicolas Barreau
Serie: –
Genre: Chick Lit & Romance
Sidor: 293
Publicerad: 2013
Land: Frankrike

handling,

Trettioåriga Aurélie Bredin vandrar ensam och sorgsen på Paris gator. Hennes far har nyligen dött och hennes pojkvän har lämnat henne för en annan kvinna.

Under sin promenad kommer hon till en bokhandel där hon hittar boken En engelsman i Paris av den engelska författaren Robert Miller. Boken beskriver hur han kom till Paris för en lansering och träffade en kvinna. Till sin förvåning upptäcker Aurélie att kvinnan liknar henne själv och att berättelsen delvis utspelar sig på pappans restaurang, Temps des Cerices, som hon nu fått ärva.

Aurélie blir besatt av att få träffa författaren. Hennes försök att kontakta den attraktive men skygge Robert Miller lyckas inte. Framförallt är redaktören på förlaget inte hjälpsam. Men Aurélie ger inte upp. Hon skriver till författaren och bjuder honom på en romantisk middag. Och en dag får hon svar. Det blir ett möte som hon aldrig hade kunnat drömma om … / Goodreads.com

jag tycker,

Jag förväntade mig en romantisk bok där jag inte bara skulle falla för kärleken mellan de två huvudpersonerna utan också i Paris som stad. För vem älskar egentligen inte Paris? Inte för att jag har varit där… men jag som sagt förväntade mig ett kärleksbrev till staden. Men nej, det blev inte alls så.

Istället har vi Aurélie som är trettio år, men verkar vara istället runt tjugo med tanke på hur hon beter sig. Det finns nog ingenting som jag gillar med henne. Sedan har vi mannen.. som är helt otroligt. Han går från att han tycker hon är irriterande till tro att hon är hans stora kärlek efter han har träffat henne. Snälla.

En engelsman i Paris är en stor kliché där en varken tror på kärleken mellan dem två eller gillar dem. Den skapar inte heller lusten att besöka den här fantastiska stad (som jag antar att den är).

★★

Kommentera