Bokrecension | Olive Kitteridge

JAG ÄLSKAR MINISERIEN, Olive Kitteridge, och har den på tredje plats över HBO-serier. Därför var det självklart för mig att faktiskt läsa boken också. För den måste ju vara lika fantastisk. Eller hur?

Olive Kitteridge är pensionerad lärare i matematik. Hon har stor respekt med sig och många är rädda för henne. I motsats till sin man, apotekaren Henry, som kommer bra överens med alla människor, har Olive vass tunga och kan vara kantig och kärv i sin uppriktighet. Hon lider av humörsvängningar och kommer ofta på kant med omgivningen.

Den är nästan lika fantastisk. Tror att karaktärerna har fått mer liv i och med miniserien. Speciellt huvudkaraktärerna Olive och Henry som spelas av inga mindre än Frances McDormand och Richard Jenkins.

Det är någonting som är så fantastisk med den här berättelsen som jag blir helt berörd av. Att vi får följa den här familjen, och de andra i den lilla staden, över en längre tid. Och hur de alla är berörda och hanterar sorgen. Olive Kitteridge är en väldigt melankolisk bok som verkligen sätter sig djupt inne hos en. Och det är nog det som jag älskar med den.

Alla karaktärer och deras resa är bra och det känns faktiskt som de utvecklas. Tror inte det fanns en enda karaktär, historia som jag ansåg var tråkig. Olive är en karaktär jag verkligen sympatiserar med. Och visst, hon kan framstå som hård, orättvis, självcentrerad och elak. Men jag känner ett djup. Hon är så fruktansvärt ensam, sorgsen och deprimerad. Även om hon kanske inte vill erkänna det. Hon har ju världens finaste man som är den positiva energin i boken och i hennes liv. Mår dåligt när hon behandlar honom som skit när vi alla vet att hon behöver hans närvaro annars skulle hon gå sönder.

Tror folk kan ha problem med denna bok pga den är skriven nästan som små noveller. Det är nog inte för alla. Men det ger på något sätt en härlig känsla och att vi får möjlighet att lära känna fler karaktärer, även om de kanske är från Olives synvinkel.