• böcker

    Bokrecension | En katts resedagbok

    En katts resedagbok är en del av Bonniers Årets Bok.

    NANA VET VARKEN vart de är på väg eller varför de gör den här resan. Men han trivs med att sitta i en silverfärgad van bredvid sin älskade husse Satoru. Tillsammans far de tvärs över Japan och hälsar på hos gamla vänner. 

    Men varför reser de? Och varför är alla så intresserade av Nana? När det går upp för honom brister hans lilla hjärta och han gör allt för att få ett slut på äventyret.

    En katts resedagbok av Hiro Arikawa är en hyllning till livet och vänskapen, och till de små ting som ofta skänker oss störst glädje. Det är en gripande berättelse som fängslat läsare världen över.

    Jag blev väldigt berörd av Nana och Satorus resa genom Japan. Nu är jag i och för sig en kattperson, men tror inte en behöver vara det för att uppskatta boken. En katts resedagbok är en ganska lågmäld bok om vänskap och förändringar. Vi får följa de två när de hälsar på tre stycken vänner och i och med det även ser tillbaka på en del av Satorus liv.

    En förstår rätt snart varför de genomför den här resan. Det är mycket som är skrivet mellan raderna men det gör inte boken sämre för det. Den är ren och rak hjärtskärande under vissa delar, och jag önskar att jag kunde få hänga med Nana och Satoru längre och på fler resor tillsammans. Det här är en bok som kommer att få vara kvar hos mig länge.

    Titel: En katts resedagbok
    Serie: –
    Sidor: 292
    Genre: Fiction
    Mitt betyg: ★★★★★

    Författare: Hiro Arikawa
    Utgiven: 2012
    Format: E-book
    Land: Japan
    Goodreads betyg: 4,29

  • böcker

    Bokrecension | Påfågelsommar

    Påfågelsommar är en del av Bonniers Årets Bok.

    EN UPPSLUKANDE ROMAN om familjehemligheter och förbjuden kärlek på den engelska landsbygden.

    På samma släktgods, men med många år emellan, är två kvinnor med om varsin omvälvande sommar. Lillian Oberon känner sig instängd i ett olyckligt äktenskap men ser ingen väg ut. När den karismatiske konstnär som hennes man anlitat kommer till godset vänds allt upp och ner. Årtionden senare kliver Lillians barnbarn Maggie över tröskeln till det nedgångna huset. Hon har återvänt från Australien, dit hon flydde efter ett stort kärlekssvek. Tiden är inne att se sanningen i vitögat och konfronteras med det förflutna. Nutid och dåtid flätas samman och bildar en gripande historia.

    Påfågelsommar är en roman som inte är särskilt mysig, men ändå får jag den känslan. Den handlar om två kvinnor, i olika tider, som båda är olyckliga. Lillian känner sig instängd i sitt äktenskap och fasanden som hon tvingas hålla uppe. Maggie har precis kommit tillbaka efter ha flytt från ett tidigare förhållande. Det är om kärleken, svek, familj och till stora delar hur komplext kärleken kan vara. Richell skriver inte om rosa moln, utan om riktiga känslor.

    Jag fastnade för den drömlika atmosfären på den engelska landsbygden. Det är nog där det kändes som en mysig bok. Miljöerna. Trots att det kändes ganska ofta tungt och obehagligt. Mest på grund av Lillians instängdhet. Eller hur ovälkommen Maggie ändå är när hon kommer tillbaka.

    Uppskattade verkligen Påfågelsommar som en roman om kärlek, och om hur kärleken kan vara svår och hemsk. Jag ville gärna veta mer om vad som har hänt. Vad hände egentligen med Lillian, och varför flydde Maggie? Nyfiken på Richells tidigare böcker nu också.

    Titel: Påfågelsommar
    Serie: –
    Sidor: 324
    Genre: Historical
    Mitt betyg: ★★★★

    Författare: Hannah Richell
    Utgiven: 2018
    Format: E-book
    Land: England
    Goodreads betyg: 4,06

  • böcker

    Bokrecension | Järtecken

    Järtecken är en del av Bonniers Årets Bok.

    EN NOVEMBERNATT 1994 begås ett mord i utkanten av den halländska byn Marbäck. Den skyldige identifieras snart. Han döms och allt ställs till rätta. Men brottet skapar ringar på vattnet. Genom tiden gör det små och stora avtryck i människors liv. Frågetecken uppstår: Vad var det egentligen som hände däruppe i Marbäcksskogen? Och så är det Isak, pojken med järtecknet i sig, som fruktar att han en dag ska göra något förfärligt.

    Hur påverkas en familj av ett mord? Familjen till personen som blir dömd för mordet. Det är vad Järtecken handlar om. Om hur Isak, som älskar sin morbror mer än någonting annat, får reda på att han blir dömd för mordet på flickvännen. En handling han inte skulle kunna tänka sig, och som tar hårt på honom.

    Vi får följa Isak genom året. Christoffer Carlsson beskriver tiden framåt med hjälp av tydliga punkter som stormen Gudrun och tsunamin. Det är inte bara Isak vi får följa, utan även polisen Vidar som var ung när Edvard dömdes för mordet, och på senare år börjar tvivla och inse att det finns luckor i det som tycktes vara det självklara fallet. Men trots att mördaren ifrågasätts är det inte riktigt det som ligger i fokus. Inte enligt mig i alla fall.

    Det som är intressant med Järtecken är hur den diskuterar just hur en sådan hemsk handling påverkar människor runt omkring. Om hur Isak går från en söt pojke med hopp om livet till att sluta tro på sig själv och gräva ner sig djupare och djupare. Den glada pojken i början av boken är inte desamma som i mitten eller slutet. Alla människor runt omkring i byn har en åsikt om honom – han som är släkt med en mördare. Det finns ingenting han kan göra åt den, utan finner sig med det. Järtecken är fylld av karaktärer med extrema brister som gör de mänskliga. Det gillar jag verkligen.

    Titel: Järtecken
    Serie: –
    Sidor: 425
    Genre: Crime
    Mitt betyg: ★★★

    Författare: Christoffer Carlsson
    Utgiven: 2019
    Format: E-book
    Land: Sverige
    Goodreads betyg: 3,74

  • böcker

    Bokrecension | Silvervägen

    Silvervägen är en del av Bonniers Årets Bok.

    DET ÄR SOMMAR. Sedan tre år tillbringar Lelle nätterna med att köra bil. Han kör utmed väg 95 som skär genom landet från Skellefteå i nordvästlig riktning förbi Arvidsjaur, Arjeplog och mynnar vid norska gränsen, den väg som kallas Silvervägen. För tre år sedan försvann hans dotter spårlöst och hennes försvinnande gnager sönder Lelle inifrån.

    Samtidigt anländer Meja och hennes mamma till samma lilla ort. Meja är i samma ålder som Lelles dotter var när hon försvann. Medan höstens mörker närmar sig knyts Lelles och Mejas öden ihop och när ytterligare en ung flicka försvinner förstår vi att deras liv för evigt kommer att vara ihoptvinnade.

    Silvervägen är en intressant deckare. Stina Jackson har verkligen använt sig av den dunkla miljön i de norrländska skogarna för att skapa en känsla av ensamhet och att känna sig instängd. Två personer som egentligen inte har någonting gemensamt finner sig i en gemensam situation. Trots människor runt omkring sig så är de fortfarande ensamma. Det jag gillade med Silvervägen var möjligtvis inte så mycket själva fallet kring Lelles försvunna dotter, utan snarare hur Stina beskriver karaktärerna. Vad de går igenom, hur trovärdiga de känns och väldigt tragiska, utan att det går till en överdrift.

    Lelle är en karaktär som en gillar direkt. Hur han ständigt, i hela tre år, fortfarande kör omkring och letar. En skapar en slags förståelse för honom, hur han tänker och att han inte bara tänker ge upp och gå vidare i livet. Meja har jag inte exakt samma kontakt med direkt. Hon lever med en mamma med alkoholproblem som flyttar till Norrland för att bo med en ny man som inte har det finaste ryktet i orten. Huset blir allt annat än en trygg plats, men allt förändras när hon träffar Carl-Johan som låter honom bo med honom och hans familj på deras gård. Antar att jag inte får samma känsla för henne för jag tycker hon är alldeles för naiv, och inte tänker till i många fall. Men samtidigt vill hon bara fly från hennes tillvaro, och ser en öppning med Carl-Johan och skolan. Och det kan jag väl i och för sig förstå.

    Silvervägen är en deckare som går framåt i ett långsamt tempo. Det är inte fallet och jakten på den försvunna flickan som drar handlingen framåt. Utan snarare är det karaktärerna och deras handlingar som tar oss dit. Det är nästan som om den försvunna flickan och handlingen kring det finns i periferi och egentligen inte det väsentliga.

    Titel: Silvervägen
    Serie: –
    Sidor: 302
    Genre: Crime
    Mitt betyg: ★★★

    Författare: Stina Jackson
    Utgiven: 2018
    Format: E-book
    Land: Sverige
    Goodreads betyg: 3,74

  • böcker

    Bokrecension | Det som göms i snö

    Det som göms i snö är en del av Bonniers Årets Bok. Klicka här för att rösta på Det som göms i snö.

    ETT OTROGET KÄRLEKSPAR sätter sig i bilen för att hitta en avskild mötesplats. En ung, vilsen kvinna får oväntat lift av en främling. En man kör för fort på de snötäckta vägarna. Alla inblandade har passerat samma ravin. Men bara en har kört någon av vägen, bara en har lämnat någon att dö. Från att inte ha känt till varandra knyts de samman av en eskalerande våldsspiral, och fastän ingen av dem känner till hela bilden är det ändå någon som vet tillräckligt för att berätta historien. 

    Jag har inte läst någonting av Carin Gerhardsen innan. Har hört talas om Hammarbyserien, och att den är uppskattad bland många. Därför är det med förväntningar jag påbörjade boken. En del av mig gillade den, och en annan del gillade den inte alls. Det är ofta så för mig att jag känner mig kluven.

    Trodde att jag hade hela handlingen framför mig när jag började läsa. Det hela kändes självklart. Men så fel jag hade. Det var en helt del vändningar som skedde, och till slut fann jag mig att jag inte hade någon koll på vad som faktiskt hade skett. Det förutsägbara slutet var sedan länge borta. Detta var väldigt intressant. Att verkligen lura in en läsare att den tror den har svaren till att motbevisa det gång på gång. Detta gillade jag.

    Det jag inte gillade var ändå de korta kapitlen. Jätteskönt när en var supertrött och ville läsa en stund, eller att en kunde läsa ett par kapitel på en kort tio minuters bussresa. Men det gjorde att jag kom ur berättelsen gång på gång. Jag ville följa en karaktär längre. Det kände som jag aldrig riktigt fick möjligheten att lära känna dem. Veta vilka de var, och varför de agerade som de gjorde. För ibland gjorde några karaktärer vissa beslut som jag inte alls förstod, och som gjorde att jag tyckte mindre om boken. För de var konstiga och inte tillräckligt förklarande. Svårt att säga utan att säga för mycket om handlingen och vad som sker.

    Titel: Det som göms i snö
    Serie: –
    Sidor: 366
    Genre: Crime
    Mitt betyg: ★★

    Författare: Carin Gerhardsen
    Utgiven: 2018
    Format: E-book
    Land: Sverige
    Goodreads betyg: 3,67

  • böcker

    Bokrecension | Manhattan Beach

    Manhattan Beach är en del av Bonniers Årets Bok. Klicka här för att rösta på den.

    NEW YORK, 1930-TAL. Efter att Anna Kerrigans pappa försvunnit under oklara omständigheter tvingas hon axla ansvaret för familjen. När kriget bryter ut får hon jobb på skeppsvarvet och blir sedan varvets första kvinnliga dykare, samtidigt som letandet efter fadern leder henne till gangstern Dexter Styles och hans glamorösa värld. Manhattan Beach är Jennifer Egans hyllade återkomst till det episka berättandet. Det är en roman om kärlek och gangsters – en levande historisk noir med oförglömliga karaktärer.

    Manhattan Beach är en fantastisk roman som jag sögs in i direkt. Första kapitlet är inte bara väldigt talande för vad som komma skall, utan är också vackert beskrivit och låter oss lära känna de viktigaste karaktärerna med små enkla medel.

    Anna är fortfarande ung när hennes pappa spårlöst försvinner. Istället blir det hon som får försöka försörja familjen som nu består av henne, hennes handikappade syster och deras mamma. Hon gör verkligen en imponerande resa från att jobba på örlogsvarvet i hamnen till att bli deras första kvinnliga dykare. Om det är någonting jag känner för att klaga på i Manhattan Beach är att den delen av historien inte hundra procent intressant. Det ger en bra grund till hur samhället ser ut och hennes inre styrka men det finns fler saker som är betydligt mer intressanta som jag kanske hade velat se mer av.

    Bland allt kämpande, för sin rättighet, syster och letande av sin pappa, finner Anna någon form av vänskap med gangstern Dexter Styles. Hon springer på honom fullt medveten om vem han är och att det är möjligtvis han som sitter på svaren kring faderns försvinnande. Han däremot känner inte igen henne som såg henne endast en gång när hon var mycket liten. Jag gillar att läsa om deras vänskap, och kanske önskar att det vore mer av den varan. Fast om det hade varit mer hade det kanske också varit lite för mycket av den goda varan.

    Det jag gillar med Manhattan Beach är miljöerna som en dras in i och verkligen lever i tillsammans med huvudkaraktärerna. Anna är en fantastisk karaktär som har så mycket styrka inom sig, och kärleken som hon visar för sin pappa som barn och till sin syster. Det är fantastiskt att läsa. Så trots sina klichéer är detta en bok som jag varmt kan rekommendera.

    Titel: Manhattan Beach
    Serie: –
    Sidor: 507
    Genre: Historical
    Mitt betyg: ★★★★

    Författare: Jennifer Egan
    Utgiven: 2018
    Format: Inbunden
    Land: USA
    Goodreads betyg: 3,63

  • böcker

    Bokrecension | De dubbelt så bra

    De dubbelt så bra är en del av Bonniers Årets Bok. Klicka här för att rösta på den.

    TIDIGT 1900-TAL. Två ynglingar växer upp på olika håll i Sverige. Arvid söker sig norrut med sin pappa för att arbeta i skogen. Ragnar drömmer om en karriär i det militära, och när finska inbördeskriget bryter ut rymmer han hemifrån och ansluter sig till den Svenska Brigaden för att besegra ”de röda”. Någonstans på vägen flätas deras öden samman. Arvid tvingas lämna sitt arbete när fackföreningen utlyser blockad. Ragnar kommer hem från kriget och fryses ut på den ena arbetsplatsen efter den andra, eftersom han slagits på ”fel” sida i Finland. Arvid och Ragnar blir strekjbrytare, i en tid när motsättningarna hårdnar, arbetslösheten stiger och nöden är stor. Berättelsen slutar i Ådalen, och skildrar ett stycke svensk historia från ett nytt och oväntat perspektiv. 

    De dubbelt så bra har en sådan extremt stor potential. Som inte riktigt den fyller upp. Jag väger mellan att ge den en trea och en fyra, men landar tyvärr på en trea. Vilket är tråkigt, för jag vill så gärna tycka om den. Bengt Ohlsson har till stor del vävt ihop svensk historia och hbtq på ett fantastiskt sätt, och det känns nästan som han snubblade på mållinjen.

    Början är fantastisk. Att få läsa om Arvids situation hos sina släktingar i väntan på att hans far ska komma tillbaka och hämna han och lillasystern. Den hemska situationen som han bara vänjer sig vid för han inte vill vara i vägen och inte vara till en belastning. Hur han arbetar sedan med sin pappa som leder upp till skadan där han möter Ragnar. Ragnar som drömmer om att bli militär och göra en nytta. Deras relation i början, som drivs av nyfikenhet, vänskap och en känsla av förståelse, är vacker. Den är också extremt förbjuden.

    Sedan tappar boken det. Det är när det sker ett tidshopp som jag tycker vi förlorar lite av den känslan som var innan. Denna del är mycket kortare än den första och ärligt talat hade jag nog hellre sett att den inte alls fanns med. Det räckte med första delen och vi behövde inte detta.

    Älskade också att läsa om syskonrelationen mellan Arvid och Erika, och jag blev såklart extremt berörd av hans kärlek för sin syster. Samt en sorg i mitt hjärta för hur de inte var med varandra.

    Titel: De dubbelt så bra
    Serie: –
    Sidor: 460
    Genre: Fiction
    Mitt betyg: ★★★

    Författare: Bengt Ohlsson
    Utgiven: 2018
    Format: Inbunden
    Land: Sverige
    Goodreads betyg: 3,35

  • böcker

    Bokrecension | Till minne av en villkorslös kärlek

    Till minne av en villkorslös kärlek är en del av Bonniers Årets Bok. Klicka här för att rösta på den.

    TILL FORMEN AV en släktkrönika om den bortglömde författaren Jonas Gardell och hans familj. En familj som nog är bra på många sätt, men den tror inte på svaghet. Och kring sina hemligheter och icke önskvärda sanningar bygger man legender.

    Men främst är Till minne av en villkorslös kärlek ett oemotståndligt kvinnoporträtt av Jonas Gardells mor, Ingegärd Rasmussen. Den excentriska frikyrkodottern, född i mitten av 1920-talet och kringskuren av sin tids alla begränsningar för kvinnor, som går till storms mot hela världen med stridsropet: jag måste vara fri!

    Ingegärd lierar sig med Bertil, en framtidsman i 1900-tals Sverige, ett land i snabb förändring. Två drömmare som ska erövra världen.

    Antagligen boken som jag såg mest fram emot att läsa av de som är nominerade i årets bok. Därför är det en sådan stor besvikelse. Jag vanligtvis gillar Jonas Gardells böcker, men denna gillade jag inte alls. Det känns nästan som jag skäms för att säga det. Vill be om ursäkt till världen.

    Stundtals var den väl jättebra, och fantastisk och hade vissa delar som var helt berörande som jag faktiskt gillade de. Men i det stora hela tycker jag istället att den var rörig, gillade inte skrivsättet och inte hela grejen med den. Att den ska vara skriven som ett reportage, som en intervju, fast ändå inte. Den var också rätt upprepande. Även om en lyssnade på hans sommarprat i år, vilket jag gjorde, så kände jag igen delar från det.

    Gillar ni Jonas Gardell så vill jag ändå rekommendera den. Om ni har läst den får ni gärna kommentera vad ni tyckte om den!

    Titel: Till minne av en villkorslös kärlek
    Serie: –
    Sidor: 552
    Genre: Biografi
    Mitt betyg: ★★

    Författare: Jonas Gardell
    Utgiven: 2018
    Format: Inbunden
    Land: Sverige
    Goodreads betyg: 3,67

  • böcker

    Bokrecension | Stormvarning

    Stormvarning är en del av Bonniers Årets Bok. Klicka här för att rösta på den.

    DET ÄR JULETID när en man hittas död på Doggerlands nordligaste ö Noorö. Karen Eiken Hornby kastar sig in i utredningen, lättad över att slippa julfirandet. När ytterligare ett mord sker framträder kopplingar till ett lokalt whiskydestilleri, men Karen oroas mest över om hennes lindrigt laglydiga släktingar är inblandade. Det blir en svår balansgång mellan hennes privata jag och rollen som polis.

    Jag har inte läst första delen i denna serie, och de tar upp vissa aspekter från den boken i denna. Men det gör inte jättemycket för de är fristående, så om ni vill läsa denna, men inte läst första är det okej. Jag tror dock att jag möjligtvis plockar upp första delen. Då den verkar vara spännande och bra. Plus att det ger en bättre grund för denna. Även om jag redan läst den. Jaja, nu till faktiskt en bok jag har läst.

    Stormvarning är en helt okej deckare där vi får följa en polis som utreder ett mordfall. Det jag gillade med denna bok är att vi fick tillsammans med Karen, och hennes kollegor, studera mordet. Intervjuerna med misstänkta, bevisen som kom fram. Det skedde i ett lagom tempo som gjorde att vi som läser boken också har en chans att sätta ihop pusselbitarna.

    Att det även kopplades samman med Karen och hennes egna familj gjorde det mer relevant att faktiskt följa henne. Annars kan det just polis-deckare vara rätt tråkiga. Har hennes släkt någonting med mordet att göra? Samt att vi också får läsa om hennes vänner och familj som absolut inte har någonting med mordet att göra, blir bara saken bättre. Jag vill lära känna Karen mer, och det skulle därför vara kul att läsa mer om henne i framtiden. Både första delen, Felsteg, och eventuella fortsättningar.

    Titel: Stormvarning
    Serie: Doggerland #2
    Sidor: 398
    Genre: Crime
    Mitt betyg: ★★★

    Författare: Maria Adolfsson
    Utgiven: 2019
    Format: Inbunden
    Land: Sverige
    Goodreads betyg: 3,83

  • böcker

    Bokrecension | Vaggvisa

    Vaggvisa är en del av Bonniers Årets Bok. Klicka här för att rösta på Vaggvisa.

    HEMMET HAR ALDRIG tidigare varit så välstädat och barnen avgudar henne. Barnfickan Louise, en äldre fransyska som valts ut med omsorg, har kommit in i deras liv och förändrat det. Tack vare henne har Myriam kunnat återuppta sin juristkarriär och hon och maken Paul lägger tacksamt sina barn i hennes händer.

    Lika beroende som de blir av Louises hjälp, lika instängda känner de sig efter ett tag. De märker hur hon förändras, får plötsliga vredesutbrott och dyker ibland inte alls upp, men de undviker i det längsta att konfrontera henne. I det vackra huset i Paris tionde arrondissement har ett mörker sipprat in och nedräkningen mot en katastrof har tagit sin början.

    Hade stora förhoppningar om Vaggvisa när jag började läsa. Trots att jag inte är ett större fan av böcker med genren crime. Handlingen om att barnflickan dödar barn, och den intensiva scenen som vi kastas in i på första sidan är bra och lockande. Vi vill veta hur det kom sig att barnen dör.

    Tyvärr är det en uppbyggnad av någonting som inte sker. Förutom att barnen dör det vill säga. Men jag känner inte den där instängdheten som jag hade velat känna. Det känns inte riktigt som Louise har kommit in i deras liv. Det har hon på ett sätt. Men hade kanske önskat på ett mer dramatiskt sätt. Hela boken är rätt lågmäld, och det kanske är ett val på grund av effekt. Men det fungerar inte för mig.

    Känns inte heller som vi får svar på det vi hade velat. Samt att det är en väldigt tråkig familj att läsa om. Både familjen i sig, och Louise och hennes bakgrund. Som för mig inte ger någonting mer svar på hur detta kunde ha hänt.

    Titel: Vaggvisa
    Serie: –
    Sidor: 250
    Genre: Crime
    Mitt betyg: ★

    Författare: Leila Slimani
    Utgiven: 2016
    Format: Inbunden
    Land: Frankrike
    Goodreads betyg: 3,40