Sagan om Isfolket | 23-27 – Karins universum

Våroffer

Vinga Tark och Heike Lind, båda tillhörande Isfolket, hade inlett kampen för att få tillbaka släktens egendomar. Men ännu satt den hänsynslöse domaren Snivel på Gråstensholm. Heikes rättmätiga arv. För att besegra domaren var Heike tvungen att använda sina ”onda” gåvor för att frambesvärja övernaturliga krafter. Till detta behövde han hjälp av en jungfru – men kunde han offra sin högt älskade Vinga…

Vi fortsätter med Heike och Vinga som delar det där erotiska och djuriska med varandra. Och hur de älskar varandra – trots att han ser ut som en demon. Han kan inte förstå det, och hon kan inte förstå honom och hans självhat. Det är ändå rätt fint mellan de två. I den här fortsättningen ska de försöka få bort mannen på Gråstensholm och de använder rätt onda medel för att göra det. Eller rättare sagt, saker som de kan inte kan kontrollera i framtiden. Tycker denna är en rätt okej bok och alltid kul när en får följa samma personer i fler än en bok. En kommer mycket djupare in i deras relation då.

★★½

Djupt i jorden

Anna Maria Olsdotter kom till den lilla gruvbyn Ytterheden i Sverige för att starta en skola för arbetarnas barn. Men alla var inte lika glada åt att ha henne där och till slut försökte någon att döda henne. Anna Maria skrev till sin släkting Heike Lind och bad om hjälp. Då Heike kom, var det i sista minuten – för nu var flera allvarligt hotade…

Detta är ett av mina favoritpar i Isfolket. Anna Maria och Kol. Det är något med hur enkelt det är som gör att jag gillar det så mycket. Det är inga onda krafter eller trollmedel. Det är bara en fattig kolby och giriga människor. Och deras kärlek som uppstår så vackert och fint. Bara väldigt ledsen att en inte får läsa mer av de två. Eller de är med i något hörn då och då. Men mest som en parantes.

★★★

Ängel med dolda horn

Redan som barn upptäckte Tula Backe att hon inte var som andra. Att hon inte använde sina medfödda talanger enbart i de godas tjänst, visade att hon var en av Isfolkets drabbade. Men en ond makt som var oändligt mycket starkare än hon, smidde sina djävulska planer. Det var Tengel den onde, som hade utsett Tula till den som skulle väcka upp honom ur hans långa dvala…

Jag har alltid haft delade meningar om Tula. Har för mig att hon är en ganska älskvärd karaktär, men för mig är hon väldigt svår. Hon är en drabbad och hon gör många saker som jag inte uppskattar. Men samtidigt – hennes kärlek mot Tomas är så fruktansvärd fin (och blir ännu finare). Tycker helt enkelt att hon som tonåring är bara en jobbig person.

★★½

Huset i Eldafjord

Redan som barn hörde Eskild Lind talas om den otroliga skatten som skulle vara gömd där. Efter det, drömde han alltid om skatten, och när han blev vuxen, gav han sig iväg för att leta rätt på den… Men i Eldafjord fann han girighet, ondska och en mycket olycklig kvinna med en dödsjuk son. Dessutom, alla som hade letat efter skatten, hade gått en ond och bråd död till mötes…

Har inte sett fram emot denna bok. Men det roligaste är att den faktiskt är bättre än vad jag kom ihåg. Inte superbra, såklart, men fortfarande bättre. Är ändå rätt spännande – speciellt då jag inte minns jättemycket vad som hände och exakt hur det låg till med kopplingen till Isfolket. Det är i alla fall en hyfsat bra bok och rätt spännande. Gillar hela grejen med Heike och hur mannen var så lik Sölve.

★★

Synden har lång svans

Unge Christer Tomasson trodde bestämt att han var en av Isfolkets drabbade då han mötte den svaga och kuvade Magdalena på en kuranstalt. Med sin fantastiska förmåga skulle han lätt kunna hjälpa henne. Men Magdalena försvann, och en annan flicka kom i hennes ställe. Christer förstod att något förfärande hade hänt, och sanningen skulle till slut skaka hela Sverige…

Har vi inte läst den här historien tidigare? Premissen är rätt lik bok nummer sju, Spökslottet. I alla fall med det där att det finns två flickor och en av Isfolkets unga herrar gillar en av de. Och både flickorna låtsas vara samma person. Eller en är rätt och den andra är fel. Just det är väl rätt tråkigt att läsa om. Just för att det känns som vi redan läst samma sak innan. Var det till och med inte en hund med då också? Minns faktiskt inte. Däremot Tula och hennes Tomas. Det är väldigt, väldigt fint.

★★