Sagan om Isfolket | 5-8

isfolket

Dödssynden

I Europa pågår det 30-åriga kriget och de unga männen av Isfolket dras in i kriget. Cecilie kämpar i Danmark över en katastrof. Hon har blivit gravid av en man som är gift, och vänder sig nu till sin kära vän Alexander Paladin, som även han har en stor katastrof framför sig. 

Är väldigt förtjust i Cecilie, både att hon är väldigt godhjärtad men att hon har lite Sol i sig. Det är en väldigt bra blandning. Hennes historia är intressant och underhållande att läsa. Det är början av 1600-talet och historien om homosexuella börjar ta fart. Det är hennes kära Alexander som föredrar män och hon blir lite av hans skägg, samtidigt som han räddar henne från skandalen att vara gravid utan en man. Gillar ändå den historien, sen är det kanske lite skrattretande att han ’förändras’ och blir kär i Cecilie efter ett tag, och de två blir lyckliga med två barn. Själva kriget med männen är dock mindre intressant att läsa om. Tyvärr.

★★★½

isfolket

Det onda arvet

Tarjei Lind av Isfolket har lovat sin farfar Tengel att finna den rätta arvtagaren och han väljer Mattias, vilket inte Kolgrim blir särskilt glad över. För enligt honom är han den utvalda och hans ondska träder snabbt fram.

Även om jag på något sjukt vis gillar Kolgrim är han en hemsk person. Han väljer att lämna sin bror, Mattias, till döden. Han gör allt i sin makt för att få släktens läkemedel, recept och allt för att få den kraften han har velat ha. Han vill göra Tengel den onde till lags. Bli en av de mäktigaste. Han drivs av samma demoner som Sol – men är nästintill hundra gånger så värre. Mattias dör inte, utan hamnar i onda mäns händer och tvingas (med andra barn) arbeta i en gruva. Kommer sakna Tarjei som tyvärr, tillsammans med Kolgrim, dör. Han var en viktigt person i dessa böcker, men ack så lite tid han ändå fick. Älskar också såklart kärleken mellan Gabriella och Kaleb. Gillar helt enkelt den sidan av släkten – Cecilie, Gabriella och en framtida karaktär som troligtvis är min favorit i hela bokserien.

★★★

isfolket

Spökslottet

Unge Tancred Paladin träffar en vettskrämd ung kvinna i skogen blir han blixtförälskad. När han försöker finna henne igen finner han istället ett slott som inte längre existerar och möter en kvinna som har varit död i många år. Är det Isfolkets märkliga arv som spelar honom ett spratt?

Spökslottet är nästan som en deckare. Den är inte alls lik de andra böckerna i serien, inte än så länge i alla fall. Vi får följa Tancred och hans resa när han blir kär i flickan och försöker först och främst hitta henne och det där slottet som inte längre finns. Till slut blir det en berättelse om vem flicka egentligen är, vem som är ute efter henne och vem som är en mördare. Tycker väl att det är inte jättekul att läsa om och även om jag brukar alltid älska varenda kärlekshistoria så är Tancred och flickan inte ett favoritpar. Tråkigt nog.

★★

isfolket

Bödelns dotter

Hilde är dottern till bödeln och därmed också utstött och hånad av samhället. Det var längesen hon ens pratade med någon förutom sin far. Men en dag hittas fyra kvinnolik i närheten och med detta förändras hennes liv.

Detta är också en slags deckare. Det är fyra lik – men vem är mördaren? När det börjar talas om häxor blir såklart alla i Isfolket inblandade. Misstankarna kastas fram och tillbaka och det är inte förrän i slutet vi får reda på mördaren. Även här har vi såklart en kärleksromans, eller egentligen två. Hilde som blir kär i Andreas, som i sin tur är kär i Eli. Men nej, det är ingen triangeldrama utan blir istället två olika romanser och två par i slutändan. Även här är det mindre kul för mig att läsa. Men jag vet… snart kommer min favorit. Eller ja, hon föddes precis.

★★½

Tidigare inlägg om Isfolket, 

1-4

Kommentera