Sagan om Isfolket | 1-4

isfolket

Trollbunden

Året är 1581 och Silje går genom Trondheim i jakt efter värme och mat. Hela hennes familj, och många andra, har dött i pesten. När hon går genom gatorna finner hon två barn som hon väljer att ta hand om och döper till Sol och Dag. De går mot ett likbål för att värma sig, där möte hon en man, ‘människodjuret’, som ber henne rädda en vacker ung man från soldaterna. Sedan den kvällen kan hon inte glömma den mannen. 

Jag gillar verkligen första boken av Sagan om Isfolket. Den är så härligt och en verkligen älskar karaktärerna. Silje är underbar karaktär att följa. Hur älskvärd hon är, modig och hur hon faller för ‘människodjuret’ utan att hon tycks förstå det själv. Hon väljer, fattig och hungrig, att ta hand om två små barn och rädda de från en säker död. Finns det någon mer omtänksam karaktär? & Tengel, som är så mystisk och en förstår att Silje blir attraherad av honom. Även om hans vilda utseende och att han är fåordig. Gillar också hur Silje äger sin sexualitet – även om den ibland kanske är där för att behaga mannen (Tengel).

★★★★

isfolket

Häxjakten

Silje och Tengel, och barnen lever nu i skyddade Isfolkets dal. De trivs bra, men känner ändå en längtan efter världen utanför. Häxan Hanna har blivit väldigt förtjust i Sol och varnar alla för att en katastrof som kommer ske i dalen.

Häxjakten är en härlig fortsättning. Den tar vid där Trollbunden slutar och de är lyckliga nu i hela sin familj. Men på samma sätt som familjen blir en som läsare,lite trött på dalen och vill också gärna ut i den stora världen. Trots farorna som finns där. Det är ett tidshopp i boken, annars skulle väl aldrig den här bokserien ta slut, och Sol blir tonårig i mitten av boken. I tiden när alla är livrädda för Isfolket och anklagar häxor här och var är Sol kanske inte den bästa personen att släppa lös.

★★★

isfolket

Avgrunden

Sol har hunnit fylla 20 år och efter att ha varit duktig och hjälpt sin far/morbror Tengel är hon nu fri. Hennes mål är att göra Hanna stolt, och finna mörkrets makter och göra allt hon har velat göra. 

Sol är en väldigt tragisk karaktär. Jag älskar henne av hela mitt hjärta, för trots att hon känner ett stark begär av mörkret, finns det ingen annan som älskar familjen som hon gör. Hon gör verkligen allt i sin makt för att rädda och skydda dem. En förstår dock rätt klart – hon är ingen som kommer bli långvarig i detta liv. Hon är inte en del av det liv som är tänkt att leva. Det gör mig otroligt ledsen, och sista sidan i denna bok är bara så sorgsen. En annan jag lider med är Liv. Hon gifter sig med den till synes perfekta mannen. För att bara inse att han misshandlar henne fysiskt och psykiskt. Ögonblicket när hennes familj kommer och tar henne ifrån den platsen är smärtsamt. Speciellt den delen när Tengel ser sin dotter i det tillståndet. Det gör verkligen ont i hjärtat.

★★★½

isfolket

Längtan

Silje och Tengels barnbarn har hunnit bli stora. Sunniva, Tarald och Cecilie leker varje dag med fattiga bondflickan Yrja. Yrja är högt över öronen kär i Tarald, som i sin tur har enbart ögonen åt sin syssling, och Sols dotter Sunniva. Deras kärleksromans kan bara leda till katastrof och Yrja kan inget annat göra än att titta på…

Lite ledsen över att jag inte nämnt Are (Silje och Tengels andra barn), han må vara lite osynlig i denna berättelse om förbjudna romanser och trollkonster. Han är precis som många andra, väldigt älskvärd och omtänksam. Men tyvärr inte huvudpersonen i denna bok. Jag gillar Yrja och är nästan alltid glad när en får följa en utomstående istället för en inne i släkten. En lider verkligen med henne. Att se hennes kärlek vara kär i en annan. & Sunniva och Tarald kan vara de mest bortskämda och irriterande snorungarna som finns. Som tur blir Tarald bättre med åren (och tack vare Yrja). Mina favoriter just nu är Tarjei och Cecilie som tyvärr inte är med jättemycket här, men som kommer vara med mer i nästa bok. Det ser jag fram emot. Gillar till och med busfröet Kolgrim. Nästa bok kommer vara annorlunda. Silje och Tengel, de två som startade allt, stommen i släkten, är nu borta. Och det var så himla jobbigt att läsa den delen – när de två lindarna föll.

★★★

Kommentera