Sagan om Isfolket | 9-12

isfolket

Den ensamme

Mikael Lind av Isfolket är en ensam och olycklig ung man. I hela hans liv har han gjort som andra har velat. Blivit tvingad att gifta sig med den katolska och dygdiga Anette och utsänd i ett krig han avskyr. Mikael är på gränsen att förgöras och mötet med en mystisk kvinna blir droppen.

Detta är en ganska sorglig bok. Just för hur faktiskt dåligt Mikael mår. Han är en känslofull person, drivs av sina känslor och att göra folk till lags. Ensam i Sverige, men fantastisk fosterfamilj, men helt avsaknad till Isfolket och hans släktingar i Norge och Danmark. Att han vill ge kärlek till sin hustru, men inte få någonting tillbaka. Att vara i ett krig han avskyr och komma hem med hemska drömmar. Sorglig men med ett lycklig slut.

★★½

isfolket

Vinterstorm

Villemo Kalebsdotter är sjutton år när hon förälskar sig i Eldar Svartskogen. Lite på grund av hans dåliga rykte – och hennes kärlek till honom fick hon komma att betala hårt för.

Detta är en av mina favoriter i Sagan om Isfolket. Jag älskar ju Villemo så himla mycket och tycker att den här boken är spännande. Det är intressant att läsa om Villemos förbjudna kärlek. Jag minns att när jag var liten gillade jag verkligen Eldar, just för att han var förbjuden, rå och farlig. Nu när jag läser igen förstår jag varför han är en dålig karaktär. Men på något sätt tycker jag att deras romans är på något sätt rätt fin ändå. Även om han enbart är ute efter en enda sak…

★★★★

isfolket

Blodshämnd

Wallar vill hämnas på Villemo, som hade tidigare blivit inblandad i mordet till hans son. Efter att ha blivit utsatt av en hel del ’olyckor’ vänder hon sig till Dominic Lind av Isfolket för hjälp. Men när han kommer är hon spårlöst försvunnen.

Den här är ännu en i Villemo-sagan. Och jag ser denna lite som en mellanbok, men fortfarande bra. Jag älskar också Dominic (såklart) och när det uppdagas att Villemo och Dominic gillar varandra är jag överlycklig. En märkte i förra boken hur ledsen Dominic var över Villemos kärlek för Eldar, så verkligen glad när Villemo förstår att hon kanske inte kände de känslor för Eldar som hon trodde (så himla relaterbart) och att det är istället Dominic som hon gillar.

★★★½

isfolket

Feber i blodet

Villemo och Dominic får inte vara med varandra pga deras släktskap, men när de träffas på ett bröllop känner Villemo en sådan stark längtan efter sin kärlek. Hon rymmer och hamnar mitt i ett krig i Sverige tillsammans med Dominic.

En del av mig älskar boken och andra delen älskar den inte så mycket ändå. Vet inte, älskar ju såklart hela Dominic och Villemo-grejen. Hur de får vara med varandra, fast ändå inte. Att hon kämpar för att vara med sin Dominic. Men hon hamnar ju alltid i något kaos, kan vara hennes Sol-sida som gör det. Det roliga är att jag borde egentligen avsky Villemo för hon är så himla… ja, rörig, tänker sig inte för, handlar efter känsla snarare än tanke, hon är helt enkelt allt jag inte är. Men det kanske det som gör att jag gillar henne ändå. En sak som jag blir trött på är dock att hon alltid ska bli kidnappad/försvunne i varenda bok. Kan inte det vara en bok där Dominic inte behöver leta efter henne och sedan rädda henne?

★★★½

Tidigare inlägg om Isfolket, 

1-4

5-8

Kommentera