Sagan om Isfolket | 28-32

Isfolket

Is och eld

Belinda var familjens svarta får. Hon var den dumma och klumpiga flickan som alltid hade fått stå i skuggan av sin präktiga storasyster Signe, men känslorna som brann i Belinda, var heta som av eld. Då hon för första gången mötte enstöringen Viljar av isfolket, blev hon skrämd. För Viljar ansågs som lite galen, och hans ögon var kalla som av is…

Blir alltid så ledsen när det handlar om äktenskap som inte fungerar för att männen är svin. Minns ni Liv i de första böckerna som blev illa behandlad av sin man. Här har vi en man som förstör både Signe och Belinda. Verkligen tragiskt. Annars är inte denna bok toppenbra. Viljar är en intressant karaktär – men hans känns inte så Isfolket av sig. På ett skumt sätt. Han borde veta att han kan vända sig till Vinga och Heike. Men han gör det inte.

★★

Isfolket

Lucifers kärlek

Saga Simon var en av Isfolkets utvalda. När hon fick veta att hennes släktingar i Norge behövde hennes hjälp gav hon sig iväg på en mycket strapatsrik resa mot gränsen. Ödet förde henne samman med två vackra, äventyrliga män som blev hennes resesällskap. Den ene blev helt vild av begär efter Saga, och det var tveksamt om den andre var stark nog att förhindra en katastrof…

För att vara lite rädd för demoner och djävular är jag ändå rätt fascinerad av Lucifer. I alla fall när de talar om honom som en fallen ängel snarare än en djävul. På samma sätt är Saga intresserad. Och jag gillar denna bok – mycket. Och mycket tack vare just historien om Lucifer och hans älskare. Samt att en velar fram och tillbaka vem som kan vara honom. Även om jag vet att det är den en inte tror det är. I alla fall inte till först.

★★★½

Isfolket

Människadjuret

Tvillingarna Marco och Ulvar var så olika som två bröder kan vara: Marco var vacker som en gud medan Ulvar var mer grotesk än det värsta odjur. Isfolket visste att de två hade blivit utvalda till var sin uppgift – men ingen förstod hur det skulle kunna komma något gott ur Ulvar, han som var lika full av ondska som djävulen själv…

Jag är kluven till denna bok. Den är intressant och det är kul att läsa om början för Marco då han är en superviktig person i dessa böcker. Det är även roligt att läsa om Ulvar. Jag är lika kluven till honom som jag är till boken. Han är lite som Kolgrim. Otroligt ond, men samtidigt rätt gullig…? Han är ju inte Sölve som är en stor idiot och hemsk människa. Han är bara ren ond. Och han gör otroligt dåliga saker (till exempel våldtar en kvinna). Så antar han inte alls är gullig på något sätt. Helt okej bok.

★★

Isfolket

Färjkarlen

Benedikte Lind var en av Isfolkets utvalda. Tillsammans med studenten Sander Brink och en handfull andra människor skulle hon lösa en fasansfull gåta. Jakten på lösningen innehöll både ett spökhus och mystiska likfynd. Mitt i allt det ohyggliga som utspelades runt omkring dem blev Benedikte bottenlöst förälskad i Sander. Det var en hopplös kärlek, Sander kunde få vem han ville – och Benedikte visste att hon var både ful och tråkig…

Åh, denna är på något sätt väldigt tragisk. Jag har om och om läst om män i denna bokserien som ser ut som demoner men ändå lyckas få den fina flickan. Här är det tvärtom. Det är Benedikte som är den ”fula” personen och suktar efter den fina Sander. Det är sorgligt att läsa om en person som har så dåligt självförtroende och att läsa andra personers tankar kring hennes utseende. Det gör den dock inte supermycket bättre. Så en helt okej bok antar jag.

★½

Isfolket

Hunger

Marit i Svelten hade alltid varit ensam, och nu låg hon inför döden. För att göra hennes sista tid lycklig, förklarade Christoffer Volden henne sin kärlek och lovade att gifta sig med henne. Då Marit mot all förmodan blev bättre, fick Christoffer kalla fötter. Hans Isfolks-ära förbjöd honom att ta tillbaka sitt ord – men han var redan förlovad med den rika Lise-Merete Gustavsen…

Blir så arg på Christoffer när jag läser denna. Hur han leker med en människas känslor. Han är snäll mot Marit och lovar att de ska gifta sig med varandra. När en läser verkar det faktiskt som om han har känslor för henne. Men ju mer giftermålet verkar bli av så känns det inte alls som det längre. Hur han inte alls verkar vilja ha henne – inte ens när han har brutit upp med Lise-Merete (som inte var en trevlig person). Så besviken på honom. Av alla idioter som finns i Isfolket-böckerna så brukar det faktiskt inte vara just Isfolket människorna (förutom de som är drabbade och rent onda iofs). Usch!

★½

Tidigare inlägg om Isfolket, 

1-4
5-8
9-12
13-17
18-22
23-27

Kommentera