Filmrecension | It

It

Titel: It Regissör: Andy Muschietti Medverkande: Jaeden Lieberher, Finn Wolfhard & Bill Skarsgård Genre: Drama, Horror & Adventure Längd: 2 tim 15 min Premiär: 2017 Land: USA

Handling,

Ett gäng med barn i den så kallade Losers Club bestämmer sig för att tillsammans besegra det onda väsen, som ser ut som en clown och dödar barn.

Jag tycker,

Jag hade laddat upp med att både läsa boken nu i somras och sett den tidigare miniserien som kom ut 1990 i veckan. När jag gick in i biosalongen var jag helt beredd. Salongen var full och precis innan filmen visades släcktes salongen ner och en röd ballong visade sig. Och därefter en clown som kom skrikandes mot publiken. Bästa uppladdningen för filmen som är troligtvis den mest efterlängtade för i år.

It tar oss tillbaka till 1989 och sommarlovet har precis börjat. Ett visst antal barn har försvunnit i staden Derry, bland annat Bills lillebror Georgie. De mindre populära barnen umgås hela sommaren och finner att alla av de har sett ett okänt väsen – som är en blandning av deras största rädslor och en clown. Tillsammans bestämmer de sig för att förgöra clownen innan den tar andra barn. Precis som i boken har alla barnen ett karaktärsdrag som gör att just de passar in i ”Losers Club” och är utstötta. De är också alla ett offer för mobbaren Henry Bowers.

”You’ll float too.”

Jag gillade It. Den var väldigt snygg och hade många fina kvalitéer. Barnskådespelarna var helt underbara. Alla. Verkligen. Jag brukar vara väldigt kritisk mot barn för de är ofta rätt dåliga. Men herregud, vad bra de var. Speciellt Finn Wolfhard som spelade Richie (Seth Greens gamla karaktär) och som vi har tidigare sett i Stranger Things. Gillade också att det var just kapitel ett med barnen och att de vuxna kommer i en senare film. Det ger utrymmet för att verkligen utveckla barnens del (och de vuxnas) istället för att göra något för hastigt. Var lite orolig för hur Bill Skarsgård skulle vara som clownen Pennywise. Kommer han göra ett bättre försök eller sämre än Tim Curry som vi vanligtvis är vana att se på skärmen? Jag tycker att Skarsgård gör det bra. Han försöker inte vara Tim Currys Pennywise utan han gör sin egen. Vilket såklart är toppen!

Att de valde att ändra från 1958 till 1989 kan vara det smartaste de har gjort. Ärligt talat, mest på grund av den 80-tals hypen som pågår just nu. Stor påverkan av tv-serier som tidigare nämnt Stranger Things. Det kommer också göra att de vuxna kommer att vara i nutid som också är bra.

Det negativa jag kan komma på med It är skrämselfaktorn. Det är ingen läskig film. Visst, en sitter väl lite spänd då och då. Visst, jag hoppade till en eller två gånger när jag inte var beredd. Men annars är den inte särskilt läskig. Jag antar att det beror på storyn i många fall. Den är rolig och vissa karaktärer, t.ex. Richie, är en jätterolig karaktär. Som han också är i boken. Samtidigt är den också snygg och bra gjord. De två sakerna gör att It känns mindre läskig. Fast i och för sig så är den gamla miniserien från 1990 inte jätteläskig heller när en tänker till. Inte boken heller faktiskt.

★★★★

Kommentera

Bokrecension | Det

DetTitel: Det (eng. It)
Författare: Stephen King
Serie: –
Genre: Horror, Fiction & Fantasy
Sidor: 1 340
Publicerad: 2010 [1986]
Förlag: Bra Böcker
Land: USA

”Skräcken som inte skulle upphöra förrän tjugoåtta år senare – om den nu någonsin upphörde – började, såvitt jag vet och kan berätta, med en båt gjord av en tidningspapper som seglade fram i en rännsten som nästan svämmade över efter allt regnandet.”

Det tog mig fem år att slutföra Det. Jag började läsa den när jag flyttade hemifrån och skulle börja studera på universitetet. Men tyvärr kom saker emellan. Att påbörja en bok på över tusen sidor är inte det bästa när en har så mycket att göra som jag hade då. Så den stod där i bokhyllan med ett bokmärke i sig. Tills jag nu bestämde mig för att ta tag i den i samband med att den nya filmen kommer snart.

Jag gillar att det inte endast är en skräckroman utan att den har mycket mer att komma till bordet. Utåt sätt handlar boken om ett gäng barn, förlorarna, i lilla staden Derry. Den börjar med en översvämning och plötsligt är det en kraft som får barn att bli stela av skräck och flertal dör. 28 år senare dör en tonåring och gänget som nu har blivit vuxna är redo att möta sin rädsla igen. Men Det handlar också om rasism, homofobi, fördomar, mobbning och familjeförhållanden. Den är också väldigt smart. Älskar hela grejen med hur de har blivit som vuxna. Utan att säga för mycket.

“We all float down here!”

King har varit väldigt smart med sitt skrivande. Först och främst blandar han att skriva om när de är vuxna och barn som gör att den hela tiden är spännande. Vilket kan vara svårt när det handlar om den här längden av böcker. Sedan har han gjort en sak som var väldigt vanligt förr (och fortfarande är iofs) och att när en beskrev en karaktär tillsatte författaren ett karaktärsdrag till den, t ex Helena den sköna. Här har vi sju barn och deras anledningar till att vara ”förlorare”. Bill som stammar, Ben är överviktig, Riche är rappkäftad med stor humor, Mike är mörkhyad, Eddie har astma och allmänt bräcklig, Stan är judisk och Beverly är en fattig flicka. Det här förenklar för läsaren att komma ihåg vem som är vem och speciellt när de blir vuxna.

Jag skulle kunna ge boken en fullpoängare. Men tyvärr finns det en sak som jag inte alls tycker om med den. Den är väldigt sexuell. Vilket förstör lite spänningen. Det är inte lika läskigt när en clown skriker att den ska göra olika saker med barnen. Mer äckligt än läskigt. Mot slutet av boken finns en scen som jag inte förstod alls. Den var bara sexuell och konstig och ärligt talat fattade jag inte innebörden av den heller. Vilket förstör boken och drar ner betyget med en halv poäng. Fortfarande en väldigt bra bok!

★★★★½

Kommentera