Året är 1946 och nöden är stor i Syditalien. Antonietta kämpar för brödfödan och sätter sin sjuårige son Amerigo på ett tåg mot ett fosterhem i Norditalien. Romaner med stora känslor är någonting jag dras till. Allt jag visste om Hoppets tåg innan jag plockade upp den var att den skulle vara berörande. Antingen är en kall person eller så är boken inte så berörande som jag hade hoppats på. Den handlar om ett känslosamt ämne – att lämna ifrån sitt barn för att det ska bli bättre för alla och att bli lämnad. Men jag känner mig otroligt frånkopplad från Amerigo, och ännu mer från hans mamma Antonietta. Hade…