• Salem's Lot
    böcker,  filmer

    Salem’s Lot | Bok vs film

    Salem’s Lot är den andra romanen som Stephen King och har haft två filmatiseringar, båda för tv. Den adaptionen som ligger bakom det här inlägget och diskussionen om bok vs film är den från 1979 av Tobe Hooper. 

    Romanen följer författaren Ben Mears som åker tillbaka till Jerusalem’s Lot, staden han växte upp i, för att skriva sin nya bok. Huvudfokusen i hans bok är ett gammalt hus som är känt för sina missöden och spöken. Strax efteråt försvinner barn, folk beter sig annorlunda och fler och fler dör. Ben inser snart att staden har fått sällskap av vampyrer.

    » Läs min recension av Stephen Kings bok It

    En viktig aspekt innan en diskussion om adaptionen, om den är bra eller vad som skiljer de åt, är vilken ordning jag såg och läste Salem’s Lot. Jag såg först filmen för några år sedan sen, läste boken i somras och såg om filmen nu för att ha ett färskare minne av den och självklart kunna se skillnaderna. Både film och bok har fått en fyra av mig – men en fyra i film och en fyra i bokformat är annorlunda.

    Vad filmen missade att ta med

    Den största skillnaden är klart att allt inte är med. Det har skett en ganska grov nerskärning av karaktärer och satt ihop flera karaktärer till en. Saker som kändes viktiga i boken nämns i förbi farten. Sedan har vi karaktären Barlow. Vampyren. I Stephen Kings bok har han en mänsklig framställning medan i filmen är han mer av ett monster. Han säger ingenting, lurar i skuggorna och känns underminerande i jämförelse med hans partner Straker. Det är Straker som får prata och berätta om Barlow. Upplever Straker som mindre skrämmande för han ser alltid rädd ut. Barlow har också ett intressant utseende, helt blå, vilket gör det både lite roligt men ändå charmigt.

    Salem's Lot

    Salem’s Lot är inte bara en berättelse om vampyrer som härjar fritt i en sömnig stad. Det handlar om tron och ondskan i sig. I boken kommenterade King detta genom karaktären fader Callahan. Den kristna tron mot en gammal tro. Båda har blivit bortglömda i den nya världen. Men Barlow blir mer eller mindre välkomnad. De blir två motpoler inom ondskan och dess kamp. Som det ofta blir. Demoner och vampyrer kan slås bort mot den kristna tron. Tyvärr blir fader Callahan skjuten åt sidan i filmen och knappt får ett utrymme alls.

    Det är en berättelse med flera läskiga och skrämmande sekvenser – som tyvärr inte alltid är med i filmen. Mycket handlar säkert om tid och utförande. Det är en lång film som kanske skulle behöva vara ännu längre. Till exempel på bortförandet av pojken Ralph gick snabbt. Dock skuggan som dyker upp är helt fantastisk. Det finns även aspekter som kanske inte ”kan” göras på tv. Talar främst om spädbarnet som visserligen nämns snabbt men aldrig något vi får se.

    Mitt problem med Stephen King

    Jag märker varje gång jag läser ett verk av Stephen King att han inte riktigt är min typ av författare. Önskar att jag älskade hans böcker – men ofta blir det ett platt fall. Oftast av samma sak. Det handlar främst om användningen av barn och sexualitet. Eller hur han förstärker er skrämmande scen med fula ord. Kanske fungerar i andra delar av världen där fula ord är läskigt och förbjudet. Visserligen är det väl det här med till en viss del. Men när någon skriker ut ett könsord är inte skrämmande det första som flyger upp i mitt huvud. 

    I Salem’s Lot har vi en äldre man, Dud Rodgers, som jobbar på soptippen i stan. Han beskrivs som en puckelrygg som skjuter råttor på fritiden. Varje gång han är med i en scen nämner han Ruthie Crockett. Bland det första vi får lära känna honom sitter han just och skjuter råttorna och tänker att de är olika personer i stan. ”Nästa som dog var den slampiga lilla Ruthie Crockett, hon bar inte sin behå i skolan och stötte till sina kamrater och fnittrade när Dud kom förbi på gatan. Pang. Hej då, Ruthie.” Senare i boken börjar han tänka på Ruthie igen – specifikt att ta på hennes bröst och kalla henne för slampa. Ruthie går på high school, och är alltså någonstans mellan 14 och 18 år. Vad är det med att vi ständigt måste läsa om äldre män som fantiserar om barn?

    Sammanfattning

    Det är en såklart en skillnad på boken och filmen. Som det alltid är. Kommer aldrig bli helt hundra procent perfekt. Men jag tycker ändå att filmen är en godkänd adaption av boken. Tror jag kommer se filmen oftare än vad jag kommer läsa boken. Båda är bra på sitt sätt.

  • böcker

    Hemma | Bokrecension

    Att läsa Hemma var som att kasta sig rakt in i familjen Boughton barndomshem. Jag kunde känna varenda vrå, lukten och den ständiga tryckta känslan som vilade över hemmet. I huset bor prästen och änklingen Robert Boughton kvar. En gång var huset fyllt av åtta barn, men när han blir sjuk och har bara några månader kvar att leva kommer dottern Glory hem. Hon är i sina sena trettio år, och med ett misslyckande förhållande i bagaget tar hon sig hem för att ta hand om sin pappa. Strax efteråt kommer även Jack hem. Den förlorade sonen som för över tjugo år sedan sen gick hemifrån och har varit försvunnen sen dess.

    Karaktärerna pratar knappt med varandra. Trots att det är enbart dessa tre i huset hela dagarna. Ibland kommer även prästen och grannen Ames med sin familj på besök. Till mesta del är det tyst och det är snarare handlingarna och frånvaron av konversation som talar för sig själv. Syskonen Glory och Jack skapar en syskonrelation som är vacker och ärlig. De förstår varandra. Av alla åtta barn är det de som inte flyttade, gifte sig, fick barn och levde det framgångsrika livet som alla hoppas på. De har sina laster, hemligheter och problem. Samtidigt är det de två som tar hand om sin gamla pappa och huset som blivit mer och mer fallfärdigt.

    Boken handlar till stor del om förlåtelse. Det är omöjligt att räkna hur många gånger Jack ber om ursäkt till både Glory, sin far och grannen Ames. Har de gett honom förlåtelse eller är det bara tomma ord som kommer ut när de förlåter honom i var och varannan mening? Boken handlar också till en stor del om religion. Den är ständigt runt omkring dem med kyrkbesök, bordsbön och handlingar. Den ligger även som ett tjockt täcke över Glory och Jack som är rädda för vad folk ska tycka om vad som har hänt i deras liv och istället låter bli att tala om det.

    Hemma var för mig en långsam och mysig läsning. Det var nästan som en trygghet att få en stund med dessa karaktärer. Deras ensamma liv. Utan ord och utan pauser lärde vi känna varandra till slut. Men det är ändå ingen bok för dig som vill ha svar på allt. Ser fram emot att läsa de andra böckerna av Marilynne Robinson och hennes samhälle i Gilead.

    Titel: Home
    Serie: Gilead #2
    Sidor: 422
    GenreFiction
    Mitt betyg: ★★★★★

    FörfattareMarilynne Robinson
    Utgiven: 2008
    Format: Inbunden
    Land: USA
    Goodreads betyg: 4.01

  • böcker

    Kejsarens barn | Bokrecension

    Ungefär hundra sidor in läser en av karaktärerna en bok. Han påpekar att han är just hundra sidor in och han än så länge varken förstått handlingen eller karaktärerna. Och det är precis den tanken jag hade ungefär hundra sidor in i Kejsarens barn. Det är en bok som handlar om mycket men samtidigt om ingenting. Ingen bok som passar alla, men den passade mig.

    De tre vännerna Marina, Danielle och Julius har just fyllt trettio år och har till det yttre ett fint liv i New York. Men på insidan lever de med en ständig besvikelse och misslyckanden. Allt ifrån ofärdiga bokidéer till kärleksrelationer. Till skaran finns även Murray Thwaite, Marinas far och inflytelserik person, som kämpar med sitt mästerverk. Kusinen Bootie som hoppas av college och knackar på deras dörr. Samt den charmiga australienska entreprenören som är i New York för att ta den med storm. Vi möter de i mars och i september faller tornen.

    New York har alltid varit något av den drömstad för mig. Har besökt staden två gånger nu och romansen mellan hos har svalnat, men aldrig försvunnit. Kanske därför jag dras till Kejsarens barn. Där New York är inte bara staden de lever i utan blir nästan som en egen karaktär. Just för den handlar om så lite, men ändå så mycket.

    Det är intressant att läsa en bok där man inte gillar en enda karaktär. Där de ständigt gör dåliga beslut och man förstår inte riktigt varför. Men människor är komplexa och ibland gör de saker man inte förstår, eller inte ens vill förstå. Den handlar ändå om rika människor som inte kan se bortom sig själva – de är viktigare och bättre än några andra.

    Titel: The Emperor’s Children
    Serie: –
    Sidor: 550
    GenreFiction
    Mitt betyg: ★★★★

    FörfattareClaire Messud
    Utgiven: 2006
    Format: Häftad
    Land: USA
    Goodreads betyg: 2.96

  • böcker

    Ödesmark | Bokrecension

    Stina Jackson var förra årets vinnare i Årets bok med hennes bok Silvervägen. Jag tyckte den var helt okej, men inte riktigt min vinnare. Ödesmark har ungefär samma upplägg och känsla. Vilket gör att jag både gillar den, men kanske inte är helt förälskad i den som många andra har blivit i båda böckerna.

    Ödesmark är en spänningsroman som tar oss djupt in i skogarna i norra Sverige. Vi träffar Liv som bor tillsammans med sin gamla far Vidar och sonen Simon. Grannar tittar snett på den lilla konstiga familjen och undrar varför Liv fortfarande bor och stannar kvar med sin pappa. Samt hur förmögen Vidar är… vilket lockar till sig en del problem.

    Det är inte handlingen som är det viktigaste i Ödesmark. Det är karaktärerna. De driver den framåt och kanske framför allt miljöerna. Det är något kvavt, dunkelt och samtidigt vackert varje gång Stina Jackson förflyttar oss norrut och rakt in i skogen. Jag gillar familjen och mysterierna kring detta. Varför har Liv stannat kvar? Är ryktena sanna?

    Det som får mig att inte höja betyget lite till är nog ändå mysteriet med Vidar och hans pengar. Visserligen är det karaktärer som kommer till på grund av den delen som jag gärna vill läsa om. Men det är nog med det mysteriet som bara intresserar mig. Den hade en sådan bra annan historia som kunde ha utvecklats mer.

    Denna bok är en del av Årets bok 2020 och vill du rösta på den går det att göra här.

    Titel: Ödesmark
    Serie: –
    Sidor: 350
    GenreCrime
    Mitt betyg: ★★★

    FörfattareStina Jackson
    Utgiven: 2020
    Format: Inbunden
    Land: Sverige
    Goodreads betyg: 3.90

  • böcker

    Tistelhonung | Bokrecension

    Tistelhonung. En vacker titel och lika fint omslag. En lättsam berättelse om kärlek – både vacker och fin sådan men också om kärlek som man slarvade bort eller tappade. Den varvar mellan nutid och dåtid och jag önskar att den bara hade ett tidsepok – dåtid. För den blir tyvärr väldigt tråkig.

    Relationscoachen Ebba har inte bara förlorat sitt yrke och rykte utan även kärleken. I sitt försök att förbättra alla delar åker hon till en ort utanför sommarstaden Båstad för att skriva om en livslång kärlek. Den gamla kvinnan, Veronika, har en annan berättelse att berätta – om ungdomskärleken som försvann.

    Den här boken kanske kommer till mig i ett dåligt tillfälle. För den verkar vara mysig och berörande. Men det kommer aldrig till mig. Men som sagt, kanske var bara en dålig tid för mig. En tid där jag har börjat tröttna på att läsa om berättelser som utspelar sig både i nutid och dåtid. Eller där en stor del av berättelsen handlar om en skilsmässa. Gör inte alla böcker det nu? Eller är det bara jag som läser de hela tiden.

    Oavsett, så har Tistelhonung en mysig del. Och det är femtiotalet när vi får följa Veronika som ung. När hon bor på hennes mamma pensionat och umgås med de vanliga gästerna och konststudenten Bo. Kärleken som försvann. Men fick den det utrymmet i berättelsen som jag hade velat? Nej, tyvärr inte. Hade uppskattat den så mycket mer om vi fick enbart följa Veronika och Bo och livet på pensionatet utanför Båstad.

    Denna bok är en del av Årets bok 2020 och vill du rösta på den går det att göra här.

    Titel: Tistelhonung
    Serie: –
    Sidor: 320
    GenreFiction
    Mitt betyg: ★★

    FörfattareSara Paborn
    Utgiven: 2020
    Format: Inbunden
    Land: Sverige
    Goodreads betyg: 3.31

  • böcker

    Jägarinnan | Bokrecension

    Jägarinnan kändes först, innan jag hade öppnat den, motig. Många sidor och historisk berättelse och lite deckare känsla. Men jag blev positivt förvånad över hur jag ändå lyckades komma in i berättelsen direkt och fann den mer intressant än vad jag trodde. Det höll inte i sig hela vägen, men ändå.

    Denna bok kretsar kring tre personer på olika platser och olika tider. Nina Markova, en pilot som ansluter sig till Natthäxorna under kriget. Om Ian Graham som brukade vara en krigskorrespondent och nuvera nazistjägare under början av 1950-talet med ett mål – att ta fast Jägarinnan. Och sjuttonåriga Jordan McBride som 1946 blir misstänksam mot hennes pappas nya flickvän.

    Jag som brukar gilla krigsskildringar blev förvånad att den delen jag gillade mest var Jordans. Den som utspelade sig i Boston och där kriget nu låg bakom alla människor. Nina hade också ett intressant förflutet, både hennes uppväxt i Sibirien och Natthäxorna. Som jag vill gärna läsa mer om i ett annat sammanhang. Men när hon och Ians berättelse flätades samman tappade jag intresset lite. Jägarinnan är en bok som jag tror faktiskt hade tjänat på att kortas ner.

    Den var en rätt självklar bok med sin premiss. Vi förstår redan allt när vi läser baksidestexten. Så det kommer inte till ett chockerande ögonblick någonstans. Men det är nog inte heller det som är tanken med Kate Quinns bok. Utan snarare vägen är viktigare än målet. Hade velat läsa mer om Ian, även om hans del var den tråkigaste, för det han gör är otroligt intressant. Han jagar nazister som undkommit domstolen i Nürnberg. Han jagar personer som gjort hemska saker, som menar att de gjorde bara det de blev tillsagda till, och som resten av världen glömt bort. Är egentligen inte detta det mest intressanta? Jägarinnan hade kunnat vara så mycket mer. Och ändå är den nästan för lång.

    Denna bok är en del av Årets bok 2020 och vill du rösta på den går det att göra här.

    Titel: The Huntress
    Serie: –
    Sidor: 560
    GenreHistorical
    Mitt betyg: ★★★

    FörfattareKate Quinn
    Utgiven: 2019
    Format: Inbunden
    Land: USA
    Goodreads betyg: 4.27

  • böcker

    Nästa!: En läkarroman | Bokrecension

    Nästa!: En läkarroman är precis som den säger sig vara. En roman om läkare. Eller mer specifikt om en läkare – Elin. Den har ett fantastiskt omslag som gjorde mig lockad till att läsa den. Förutom det faktum att den är nominerad till årets bok. Eller ja, jag hade nog aldrig plockat upp den annars. Men av de nominerade såg denna intressant ut. Tyvärr var den inte det. Ännu en bok som faller utanför min smak.

    Elin har arbetat som läkare i tjugo år och börjar bli smått bitter av alla patienter som kommer med sina problem och krampor. Yrket har varit en stor del av hennes liv och ännu mer nu när hon bor på sitt kontor. Hon har flyttat ut från hennes gemensamma hem med sin man efter att ha fått kontakt med ett gammalt ex.

    Denna bok är bara för mig tråkig. Jag hade troligtvis DNF:at denna bok om det inte vore för att jag vill läsa alla böcker som är nominerade. För det händer ingenting… Jag brukar inte ha problem med karaktärsdrivna böcker, men problemet med Nästa! är nog att jag inte tycker om någon karaktär. Eller rättare sagt, bryr mig inte om någon. Speciellt nog inte Elin. Hennes inre monolog om mannen, exet, patienterna, vänner, ja det är bara inte kul. Förväntade mig nog att kunna skratta med Elin. För hon är en bitter kvinna och det kan vara väldigt roligt och igenkännande. Men jag känner mig bara trött och ville flera gånger säga till henne att hålla tyst.

    Jag frågar mig precis som Bea på Beas bokblogg gjorde. Vad är det alla andra såg som inte jag såg?

    Denna bok är en del av Årets bok 2020 och vill du rösta på den går det att göra här.

    Titel: Nästa!: en läkarroman
    Serie: –
    Sidor: 220
    GenreFiction
    Mitt betyg: ★★

    FörfattareNina Lykke
    Utgiven: 2020
    Format: Inbunden
    Land: Norge
    Goodreads betyg: 3.86

  • böcker

    Där kräftorna sjunger | Bokrecension

    En av de starkaste böckerna som är nominerade till årets bok 2020. Det säger i och för sig väldigt lite då de nominerade har inte varit i min smak. Tråkigt nog såklart. Däremot Där kräftorna sjunger hade jag hört mycket bra om, och är nog hittills min favorit. 

    Kya Clark är bara ett barn när alla lämnar henne ensam i träskmarkerna vid North Carolinas kust. Hennes mamma, syskon och till slut även den alkoholiserade pappan. Hennes vänner och familj blir fiskmåsarna och naturen. Personerna i staden ser på henne med förakt och kallar henne för träskflickan. När en man hittas död i våtmarkerna blir hon direkt misstänkt.

    Där kräftorna sjunger är på många sätt en vacker historia om en väldigt ensam och utsatt ung kvinna. Vi får följa henne när hon växer upp och blir dåligt behandlad, sviken och även finner några människor som vill henne väl. Det som jag verkligen tar till mig är hur lugn hon är med det mesta. Visst det var inte kul att bli lämnad av alla. Men istället för att totalt bryta ihop så löser hon det mesta. Från att ta hand om sig själv till att laga mat. En härlig inställning. Hon har väldigt lite ilska och hat i sin kropp, däremot människorna i staden är istället fylld av det. 

    Detta är en härlig bok med mycket detaljer och fint språk. Om ensamhet, utsatthet, den vackra naturen och berättelse med många trådar som kommer samman. På ett sätt är det en berättelse om flickan och hennes liv. På ett helt annat sätt är det en slags deckare och mysteriet om vem som dödade mannen. Var det Kya? Var den någon annan? Och vad var motivet? Jag föredrar den första delen med hennes liv och styrkan inom henne. Och hur hon blir sviken om och om igen. Men med det sagt blir ändå mysteriet kring mordet spännande. 

    Denna bok är en del av Årets bok 2020 och vill du rösta på den går det att göra här.

    Titel: Where the Crawdads Sing
    Serie: –
    Sidor: 350
    GenreHistorical
    Mitt betyg: ★★★★

    FörfattareDelia Owens
    Utgiven: 2018
    Format: Inbunden
    Land: USA
    Goodreads betyg: 4.48

  • böcker

    Stanna hos mig | Bokrecension

    Det här är den andra boken på kort tid som utspelar sig i Nigeria och som präglas av kriget som precis har varit. Det är fortfarande inte lugnt i landet, men det är inte det som vi har som fokus i Stanna hos mig. Istället handlar det om familjen, kärleken och traditioner. Yejide och Akin träffades på universitetet och det blev kärlek för första ögonkastet. Men när inget barn kommer får de påtryckningar av familjen. Någonting måste göras och det är drastiskt. 

    Att inte få barn blir direkt kvinnan, Yejide, problem. Det är hennes uppgift som kvinna i äktenskapet att kunna bidra med. Yejide är själv uppvuxen med flera styvmödrar, men blir förvånad när släkten uppmanar Akin att skaffa en till fru. Om inte första kvinnan kan få barn är hon utbytbar och en till fru kan få igång processen fortare. Yejide och Akin hade ett fint äktenskap, och att tvingas dela på Akins kärlek och uppmärksamhet är ingenting som hon har skrivit upp sig på. Stanna hos mig är en berättelse om kärleken, om skillnader i hemmet, traditioner och svartsjuka.

    Jag blir otroligt berörd av denna bok. Det är tufft att läsa om både svartsjukan, äktenskapet och hur man ska bete sig som kvinna enligt traditionen. Men även om att hantera viljan av att få barn, och att mista barn. Om längtan och sorgen. Tror inte det spelar någon roll om var boken utspelar sig eller under vilket årtionde. Det är ett livsöde som jag tror många kan känna igen sig i. 

    Detta är Ayọ̀bámi Adébáyọ̀s debutbok och med det i baktanken är detta en författare som jag skulle vilja hålla ögonen öppen för och se vad hon kan erbjuda i framtiden. För om första gången kan bli så här bra och berörande. Vad kan då det andra ge? Väntar med stor nyfikenhet!

    Titel: Stay With Me
    Serie: –
    Sidor: 340
    GenreHistorical
    Mitt betyg: ★★★★

    FörfattareAyọ̀bámi Adébáyọ̀
    Utgiven: 2017
    Format: Inbunden
    Land: Nigeria
    Goodreads betyg: 4.04

  • böcker

    Half of a Yellow Sun | Bokrecension

    Vid första sidorna kändes det som jag skulle hitta en ny favoritbok i En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie. Det blev inte riktigt så men jag kommer alltid se tillbaka till denna bok då den var fantastisk på så många sätt. En bok jag varmt rekommenderar till alla.

    Vi får följa flera personer och deras liv i Nigeria och det som blev Biafra och kriget. Olanna lever tillsammans med Odenigbo. De jobbar på universitetet och håller middagar med andra likasinnade. Ugwu är deras tjänstepojke som växer upp hos de och går ifrån sina gamla traditioner och tankar för en mer modern livsstil. Richard kommer från England och har rest till Nigeria för att skriva – han faller för både landet och för Olannas syster Kainene.

    Jag visste nästan ingenting om Biafra. Vet inte om jag ska skylla på att jag inte levde vid tillfället, på skolan eller bara min egen dåliga allmänkunskap. Men tack vare denna bok har jag inte bara fått en fin berättelse utan även en bit historia och kunskap. Om landet Biafra, om kriget och även lite av svensk historia om Carl von Rosen som jag aldrig hade hört talas om. Det är många livsöden i historien som jag inte vet någonting om. Böcker likt denna kan verkligen ge en fin inblick. Inte bara i kriget utan även om det vardagliga livet. Om maten, traditioner och vidare. Det är fint att få den inblicken och att lära sig om omvärlden. 

    Det skiftar inte bara perspektiv mellan personerna utan även olika delar av kriget – innan och under. Först får vi läsa om de och deras vardagliga liv och har problem som många andra människor har. Sedan kommer kriget och dess konsekvenser och hur det påverkar dem. Vi får läsa om hemska saker som sker som är svårt att sätta sig in i. Det är en helt annan värld, inte bara att det är en tid och annat liv utan en situation som jag aldrig upplevt och jag hoppas aldrig kommer behöva göra.

    En halv gul sol gav mig en vacker och hemsk berättelse om livet och kriget. Karaktärerna utvecklas och det kändes som vi läste någonting verkligt. Kriget var verkligt såklart, men karaktärerna kändes även som verkliga och några som troligtvis var på plats då.

    Titel: Half of a Yellow Sun
    Serie: –
    Sidor: 543
    GenreHistorical
    Mitt betyg: ★★★★

    FörfattareChimamanda Ngozi Adichie
    Utgiven: 2006
    Format: Häftad
    Land: Nigeria
    Goodreads betyg: 4.33