Bokrecension | Det

DetTitel: Det (eng. It)
Författare: Stephen King
Serie: –
Genre: Horror, Fiction & Fantasy
Sidor: 1 340
Publicerad: 2010 [1986]
Förlag: Bra Böcker
Land: USA

”Skräcken som inte skulle upphöra förrän tjugoåtta år senare – om den nu någonsin upphörde – började, såvitt jag vet och kan berätta, med en båt gjord av en tidningspapper som seglade fram i en rännsten som nästan svämmade över efter allt regnandet.”

Det tog mig fem år att slutföra Det. Jag började läsa den när jag flyttade hemifrån och skulle börja studera på universitetet. Men tyvärr kom saker emellan. Att påbörja en bok på över tusen sidor är inte det bästa när en har så mycket att göra som jag hade då. Så den stod där i bokhyllan med ett bokmärke i sig. Tills jag nu bestämde mig för att ta tag i den i samband med att den nya filmen kommer snart.

Jag gillar att det inte endast är en skräckroman utan att den har mycket mer att komma till bordet. Utåt sätt handlar boken om ett gäng barn, förlorarna, i lilla staden Derry. Den börjar med en översvämning och plötsligt är det en kraft som får barn att bli stela av skräck och flertal dör. 28 år senare dör en tonåring och gänget som nu har blivit vuxna är redo att möta sin rädsla igen. Men Det handlar också om rasism, homofobi, fördomar, mobbning och familjeförhållanden. Den är också väldigt smart. Älskar hela grejen med hur de har blivit som vuxna. Utan att säga för mycket.

“We all float down here!”

King har varit väldigt smart med sitt skrivande. Först och främst blandar han att skriva om när de är vuxna och barn som gör att den hela tiden är spännande. Vilket kan vara svårt när det handlar om den här längden av böcker. Sedan har han gjort en sak som var väldigt vanligt förr (och fortfarande är iofs) och att när en beskrev en karaktär tillsatte författaren ett karaktärsdrag till den, t ex Helena den sköna. Här har vi sju barn och deras anledningar till att vara ”förlorare”. Bill som stammar, Ben är överviktig, Riche är rappkäftad med stor humor, Mike är mörkhyad, Eddie har astma och allmänt bräcklig, Stan är judisk och Beverly är en fattig flicka. Det här förenklar för läsaren att komma ihåg vem som är vem och speciellt när de blir vuxna.

Jag skulle kunna ge boken en fullpoängare. Men tyvärr finns det en sak som jag inte alls tycker om med den. Den är väldigt sexuell. Vilket förstör lite spänningen. Det är inte lika läskigt när en clown skriker att den ska göra olika saker med barnen. Mer äckligt än läskigt. Mot slutet av boken finns en scen som jag inte förstod alls. Den var bara sexuell och konstig och ärligt talat fattade jag inte innebörden av den heller. Vilket förstör boken och drar ner betyget med en halv poäng. Fortfarande en väldigt bra bok!

★★★★½

Kommentera

Bokrecension | Animal Farm

Animal Farm

Titel: Animal Farm
Författare: George Orwell
Serie: –
Genre: Fiction, Classics & Distopia
Sidor: 102
Publicerad: 1 september 2000 [1 maj 1945]
Förlag: Penguin Books
Land: England

Mr Jones, of the Manor Farm, had locked the hen-houses for the night, but was too drunk to remember to shut the pop-holes.

I Manor Farm bor det alla möjliga djur under sin herre Mr Jones. Men en dag så väljer djuren att göra revolution mot sin herre för att leva fria. De vill slå sig fria från människans hand och dess system och bilda ett kommunistisk samhälle tillsammans. Det går jättebra… i alla fall en stund.

För trots att viljan av att alla ska vara jämställda finns där så är det nog inget samhälle som klarar sig utan att ha en slags ledare. I Animal Farm tar grisarna den platsen direkt. De är dem som kan läsa och därför tar den rollen ganska självklart. Det blir lite som en lärobok om hur ett samhälle går från demokrati till diktatur på bara några röda sekunder.

”All animals are equal, but some animals are more equal than others.”

Animal Farm är en fantastisk satirisk fabel som förtjänar all uppmärksamhet som den har fått. Den är intressant för att den handlar om djur, men i själva verket om människan och vad vi håller på med. Inte bara hur dåligt vi behandlar djur såsom Mr Jones utan också paralleller med verkliga livet. Att grisarna blir mer och mer lik människan tills en inte kan se någon skillnad. Hur lätt det är att påverka människor och djur för att vilja få sin vilja och makt igenom.

Det är liksom en bok som får en att tänka. Men samtidigt är den väldigt lättläst och därför passar varenda människa. Den kommer ge intressanta politiska diskussioner för alla som läser den och den borde nästan vara en bok en läser i skolan. Faktiskt.

★★★★★

Kommentera

Bokrecension | Persuasion

Persuasion

Titel: Persuasion
Författare: Jane Austen
Serie: –
Genre: Fiction, Classics & Romance
Sidor: 320
Publicerad: 1 november 2014 [1817]
Förlag: Vintage Classics
Land: England

Sir Walter Elliot, of Kellynch-hall, in Somersethire, was a man who, for his own amusement, never took up any book but the Baronetage.

Jag blev faktiskt lite förvånad över hur mycket jag tyckte om Persuasion. Kan väl bero på att jag inte hade några direkta förväntningar kring den och visste knappt vad den handlade om. Men jag kan säga att jag blev kär. Och det är väl passande när det handlar om just kärlek.

Kan tycka att Jane Austens böcker handlar ofta om äktenskapet och att finna rätt man beroende på ens ‘rättighet’ och plats i den sociala trappan. Här är det snarare tvärtom. Anne Elliot lever i en överklassfamilj och blev för åtta år sedan sen övertalad att inte gifta sig med kapten Wenworth – trots att de älskade varandra innerligt. Han var inte tillräckligt rik. Nu flera år senare träffas de igen, och då är frågan om de fortfarande älskar varandra eller om det är försent? Ni förstår väl hur kärleken sprudlar i den här bok. Hur Anne är nervös för att träffa sin älskade igen, om hur han totalt ignorerar henne och hur det skär i hennes hjärta när han visar sitt intresse för en annan.

”You pierce my soul. I am half agony, half hope…I have loved none but you.”

Det här är verkligen en bok om kärlek. Och det är just det som får mig att totalt älska denna. Vad fin den är! Det är verkligen en kärlek som jag vill kämpa för och som jag vill läsa om. Sedan har den också andra element som gör så jag uppskattar boken. För herregud vad många karaktärer som är så irriterande att det blir skrattretande. Annes pappa och hennes systrar. Men det är lite kul att faktiskt läsa om karaktärer som jag stör mig på och hatar innerligt.

Det är svårt att släppa taget om Elizabeth och Mr. Darcy, men där fattar Elizabeth inte förrän i slutet att hon har känslor för Mr. Darcy. Därför är den här boken helt annorlunda och underbar på sitt sätt. För kärleken mellan Anne och Wenworth är så fantastisk. Ni måste bara läsa den!

★★★★★

Kommentera

Bokrecension | Northanger Abbey

northanger abbey

Titel: Northanger Abbey
Författare: Jane Austen
Serie: –
Genre: Fiction, Classics, Romance & Gothic
Sidor: 286
Publicerad: 1 november 2014 [December 1817]
Förlag: Vintage Classics
Land: England

No one who had ever seen Catherine Morland in her infancy, would have supposed her born to be an heroine.

Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag tycker om Northanger Abbey. En del av mig tyckte inte lika mycket om den som de andra böckerna av Jane Austen. Men sen kommer en annan del av mig som tyckte om den precis lika mycket. Jag har helt enkelt inte riktigt bestämt mig.

Catherine är på ett sätt väldigt älskvärd och jag fullkomligt älskar hennes diskussioner om böcker. Hon är också väldigt snäll, godhjärtat och fruktansvärt naiv. Det sistnämnda gör att jag går från att älska henne till att ogilla henne stundtals. Hon är så himla blind och ser inte alls det som är mitt framför henne. Hur människor i hennes närhet är helt dumma i huvudet – och inte alls så snälla som hon egentligen tror. Vill hela tiden säga åt henne att hon borde öppna ögonen, men det är svårt när en inte kan hoppa rakt in i berättelsen. Tyvärr.

Beware how you give your heart

Det här är en romantisk bok (som alla Jane Austens böcker är), men ledsen Henry Tilney är verkligen ingen Mr Darcy – och jag måste nog säga att han är den tråkigaste av männen i hennes böcker. Alltså de som är kärleksintressen till hennes kvinnliga huvudroller. Det som gör att Northanger Abbey står ut lite från de andra romanerna är att den är gotic och Jane slänger in spänning mitt i. Främst för att Catherine älskar spännande romaner så hon tror att det är något mystiskt som händer… Men det gör det inte, eller?

Kan vi förresten bara gå ihop och säga att John Thorpe är den mest jobbigaste karaktären någonsin? Kan han ta ett nej? Nä, det kan han tydligen inte. Vad är det med manliga karaktärer som tror att kvinnor spelar svårflörtade när de egentligen säger nej? Ja, jag tittar på er John Thorpe, William i Skam och så många fler. Bästa är att Catherine verkligen säger nej om och om igen utan att ge upp. Älskar’t!

★★★½

Kommentera

Bokrecension | American Gods

american gods

Titel: American Gods
Författare: Neil Gaiman
Serie: American Gods #1
Genre: Fiction & Fantasy
Sidor: 736
Publicerad: 28 mars 2017 [5 juni 2001]
Förlag: Quercus Publishing
Land: England

Shadow had done three years in prison. 


Jag kan tycka att American Gods är en ganska svår bok att beskriva. Handlar den verkligen om Shadow som precis blivit frisläppt från fängelset och längtar efter att komma hem till sin fru igen? Handlar den verkligen om de gamla gudarna mot de nya? Det känns som det är så mycket mer under ytan, men för att kunna förstå det måste en nästan läsa boken själv.

Det här är min första bok av Neil Gaiman och jag börjar verkligen förstå varför han är så älskad. Jag älskar hur han skriver och hur allt känns så himla melankoliskt – som det sig bör i den här typen av bok. För världen är inte perfekt, speciellt inte för Shadow, så hans berättarteknik i American Gods är väldigt passande och nästintill poetisk.

Jag skulle nog vilja säga att boken handlar om tron, och vad för betydelse tron har. Att vi människor har gått från att dyrka ‘vanliga’ gudar till exempelvis tv:n. Men samtidigt hur lätt vi slutar och hittar något annat som vi anser är bättre och som förtjänar vår tro på.

“The TV’s the altar. I’m what people are sacrificing to.’
‘What do they sacrifice?’ asked Shadow.
‘Their time, mostly,’ said Lucy. ‘Sometimes each other.”

Shadow är en intressant karaktär. Jag har ibland svårt att sätta mig in i hur han är som person, varför han gör vissa saker, men det bevisar lite hur komplex karaktär han är och nästintill verklig. Det är en fröjd att få följa med honom på den här resan. För ja, det är en resa som nästan skulle kunna beskrivas som ett kärleksbrev till USA och deras landskap, småstäder och mycket annat.

Ett plus också till mytologin som är väldigt intressant. Om ni gillar det, borde ni absolut läsa den. Är också glad att mycket av den nordiska mytologin var med – då det är den jag kan bäst. Så jag kunde se de olika detaljerna, som inte riktigt en sade rakt ut. Eller jag tror i alla fall jag har rätt.

★★★★

American Gods har blivit en tv-serie. Vad jag tyckte om första avsnittet får ni läsa om i morgon. 

Kommentera

Bokrecension | Mrs Dalloway

– Recensionsexemplar av Modernista – 

Mrs Dalloway

Titel: Mrs Dalloway
Författare: Virginia Woolf
Serie: –
Genre: Fiction & Classics
Sidor: 208
Publicerad: 25 mars 2017 [14 maj 1925]
Förlag: Modernista
Land: England

Mrs Dalloway sade att hon skulle köpa blommorna själv. 


Mrs Dalloway är väldigt intressant då det är en bok som har en ganska enkel handling, men vars innehåll är mycket mer och känslofull. Clarissa Dalloway är en överklasskvinna som under den här junidagen förbereder en fest. Det är under den här dagen som läsarna får följa henne, och andra som på ett eller annat sätt tillhör berättelsen, genom deras inre monologer som hoppar mellan tid och rum.

Det här är andra boken jag har läst av Virginia Woolf. Den första var Mot Fyren. Just nu skulle jag säga att jag föredrar Mrs Dalloway då jag blev väldigt fast i hennes språk, övergångarna mellan berättarna, även om jag knappt lade märke till någon övergång, samt beskrivningen av omgivningen. Hade verkligen hoppats att jag kunde läsa boken medan jag gick på Londons gator för att känna in det som karaktärerna själva är med om. Fast drygt nittiofyra år senare.

Mrs Dalloway

En fantastisk sak med Woolf är det att det verkligen känns som hon känner till människor, vet hur de tänker och hur en ska lyfta fram karaktärer. Det är inte många sidor och det är en del människor som blir berättare för en stund. Det är svårt att kunna känna någonting för alla, men Woolf ger oss läsare den möjligheten att känna in varje karaktär, varje känsla och väljer att gräva fram de där råa känslorna som karaktärerna har.

Med bara några få ord, en enkel mening kan Woolf få fram en större betydelse. Mrs Dalloway är en kvinna av sin tid. Hon är visserligen gift med en politiker, är i övre medelåldern och har det bra ställt. Men hon är ändå en väldigt anonym kvinna som står bakom sin man.

”… och detta var mrs Dalloway, inte ens Clarissa längre – detta var mrs Richard Dalloway.”


De andra karaktärerna vi får följa är bland annat hennes man Richard som kämpar med att uttrycka sina känslor för sin hustru, Clarissa ungdomskärlek Peter som är tillbaka samt Septimus som lider av sviterna efter kriget.

Det är som sagt en fantastisk bok som innehåller så mycket känslor och tankegångar. Det enda jag kan komma på som kritik är de sista sidorna. Det känns som det kan ha varit lite hastigt. Allt det som byggde upp till festen var tyvärr mer intressant än själva festen. Men sen räddade Woolf de med sista stycket som kändes så perfekt.

★★★★★

Kommentera

Bokrecension | Stanna

StannaTitel: Stanna
Författare: Flora Wiström
Serie: –
Genre: Young Adult & Romance
Sidor: 376
Publicerad: 2016
Land: Sverige

handling,

Esters Stockholmstillvaro kantas av oändliga jobbpass på antikvariatet och dimmiga lördagsnätter med bästa kompisen. Livet känns som en symaskinsnål som hoppar fram och tillbaka när tråden ska fästas; Ester kommer inte vidare. Men en dag träffar hon Eli med den mörka rösten och händerna som är fläckade av målarfärg. Det blir början på det vackraste men svåraste året i Esters liv. / Goodreads.com

jag tycker,

Stanna är en bok jag har länge sett fram emot att läsa. Tog mig en stund att köpa den och det tog nästan ännu längre att faktiskt plocka upp den från hyllan. Mina förväntningar var skyhöga. Främst för jag har hört så mycket bra om den och att det är Floras bok – en bloggare jag följer och tycker om. Men tyvärr var det något som inte riktigt fungerade hela vägen fram.

Stundtals älskade jag Stanna och ville liksom aldrig sluta läsa den och samtidigt läsa hela natten för att se hur den slutade. Men sen kom stunder då jag inte alls var lika övertygad. Här har vi ännu en bok om hur det är att vara hipster i Stockholm. Inte riktigt min kopp av te. Kan tycka att huvudkaraktären kändes ibland väldigt platt och gav mig inte alls det jag ville från henne. Kanske berodde det på dåliga beslut (från min synvinkel) eller bara det att det inte kändes trovärdigt alla gånger. Svårt att avgöra.

Men sen var det som sagt stunder då allt var magiskt. Gillar hur Flora skriver. Det var i majoriteten riktigt bra. Älskade, verkligen älskade, lillebror Nick och pappan. De var ju för underbara för att inte älska. Samtidigt väldig sorgsna. Slutligen, bra första roman! Även om den saknade vissa delar, i alla fall för mig.

★★★½

Kommentera

Bokrecension | Allt som blir kvar

Allt som blir kvarTitel: Allt som blir kvar
Författare: Sandra Beijer
Serie: –
Genre: Young Adult & Romance
Sidor: 207
Publicerad: 2016
Land: Sverige

handling,

Mitt under brinnande juli gör Matildas pojkvän slut. Kvar är hon, i en öde lägenhet. Vem är hon, utan honom? Matilda måste fylla tomrummet och bästa vännen Miron tar henne under sina vingar. Han lovar att bedöva smärtan med nya äventyr. Tillsammans ska de rida ut sorgen, explodera i natten. Men hur långt kan man egentligen gå och vilka är Mirons verkliga motiv? Och när vet man om man mår bättre eller inte längre känner något alls? En mästerlig skildring av den vilsenhet som kan uppstå i gränslandet mellan ungdom och vuxenhet. / Goodreads.com

jag tycker,

Allt som blir kvar är en bok om kärlek, eller hur det känns när kärleken rycks ifrån dig och ensam står du kvar och ska överleva. Vet inte om det är meningen att en ska kunna känna igen sig i huvudkaraktären, men jag kan inte riktigt uttala mig då jag aldrig haft samma känsla. Aldrig varit i samma situation. Men tycker att Matilda är helt irrationell och gör fel val. Beter sig på helt fel sätt och ibland till och med så irriterande att jag faktiskt inte bryr mig.

Sandra Beijer har skrivit en känslobok. Det är byggd på känslor, med ibland ett poetiskt språk, snarare än en bok med en faktisk handling. För det händer verkligen ingenting. Hon kommer ingen vart. På samma sätt som jag hade problem med hennes tidigare roman, Det handlar om dig, så är det festandet och hela fyllorna. Vet inte.. men det är bara inte mig. Inte min ungdom. Kan inte relatera alls till den delen. Vill säga att tanken är att de är fri och härliga ungdomar, men nej, de är bara barn som göra dumma saker i slutändan.

Om det inte hade varit för språket som är stundtals fantastisk så hade den varit kvar på en ettan, men tack vare det fick den en hel halv poäng till.

★½

Kommentera

Bokrecension | Monsters

MonstersTitel: Monsters
Författare: Emerald Fennell
Serie: –
Genre: Young Adult & Horror
Sidor: 340
Publicerad: 2015
Land: England

handling,

Set in the Cornish town of Fowey, all is not as idyllic as the beautiful seaside town might seem. The body of a young woman is discovered in the nets of a fishing boat. It is established that the woman was murdered. Most are shocked and horrified. But there is somebody who is not – a twelve-year-old girl. She is delighted; she loves murders. Soon she is questioning the inhabitants of the town in her own personal investigation. But it is a bit boring on her own. Then Miles Giffard, a similarly odd twelve-year-old boy, arrives in Fowey with his mother, and they start investigating together. Oh, and also playing games that re-enact the murders. Just for fun, you understand… / Goodreads.com

jag tycker,

Jag plockade upp Monsters för att jag har hört väldigt mycket bra om den och verkligen längtar efter att läsa en skrämmande bok. Missförstå mig inte, den var bra. Riktigt bra till och med. Men den gav mig inte det jag ville. Jag ville behöva kasta i från mig boken för att den är så läskig. Men nej, inte den här gången heller. Dock är den såklart obehaglig. Dessa barn är obehagliga. Hur författaren väljer att beskriva vissa människor, från flickans perspektiv, är obehaglig. Men tyvärr inte mer än så.

Hade kanske känts bättre om Monsters var skriven för unga vuxna. Blir inte så skrämmande som jag hade velat. Men förutom det är boken bra. Det är ett mordmysterium som jag blir nyfiken på. Nästan lika nyfiken som huvudpersonerna. Men tvisten i slutet kändes väl lite väl självklar.

Det lilla obehag som den gav och de fantastiska beskrivningarna, framför allt av människorna, gör att boken lyckas komma upp i en fyra.

★★★★

Kommentera

Bokrecension | Medan han lever

Medan han leverTitel: Medan han lever
Författare: Elaine Eksvärd
Serie: –
Genre: Biografi & Sexuella övergrepp
Sidor: 370
Publicerad: 2016
Land: Sverige

handling,

När Elaine blir mamma kastas hon tillbaka till sin egen uppväxt och inser hur mycket den fortfarande påverkar henne. Hennes liv har formats av de regelbundna sexuella övergrepp som hon utsattes för av den som borde ha stått för tryggheten – hennes egen pappa.

Nu vill hon dela med sig av sin historia för att göra skillnad. Hon tänker inte längre vara tyst. När omgivningen blundar och fingeravtrycken är osynliga kämpar Elaine för rätten att berätta. Hon är trött på att barnen offras för vuxnas heder och anseende. Offren brottas med känslor av skuld och skam fast de inte gjort något fel.

Vi får följa med tillbaka till det tidiga 1980-talet i Stockholms förorter då Elaines föräldrar separerade. Det är ett starkt försvarstal för barnet, en modig och självutlämnande berättelse som visar att det går att komma ut på andra sidan. / Goodreads.com

jag tycker,

Jag tycker det är svårt att skriva om Medan han lever för att det är en självbiografi och en kan inte kommentera handlingen så mycket. Det är en hemsk historia som är berättat på ett fantastiskt sätt. Jag valde att lyssna på den här boken & att höra Elaines egna röst när hon berättar får historien känns ännu värre. Det är jobbigt att sitta på till exempel bussen och höra hennes livsöde och med nästan gråten i halsen berätta om hennes och andra barns bakgrund.

Det är en viktig bok. Det här är någonting som inte borde hända någon. Det jag kan nästan säga till er att läsa den (eller lyssna på den) och bedöm själva. Men kan lova att ni kommer få en läsupplevelse och bli berörda utan dess like.

★★★★★

Kommentera