Bokrecension | Northanger Abbey

northanger abbey

Titel: Northanger Abbey
Författare: Jane Austen
Serie: –
Genre: Fiction, Classics, Romance & Gothic
Sidor: 286
Publicerad: 1 november 2014 [December 1817]
Förlag: Vintage Classics
Land: England

No one who had ever seen Catherine Morland in her infancy, would have supposed her born to be an heroine.

Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag tycker om Northanger Abbey. En del av mig tyckte inte lika mycket om den som de andra böckerna av Jane Austen. Men sen kommer en annan del av mig som tyckte om den precis lika mycket. Jag har helt enkelt inte riktigt bestämt mig.

Catherine är på ett sätt väldigt älskvärd och jag fullkomligt älskar hennes diskussioner om böcker. Hon är också väldigt snäll, godhjärtat och fruktansvärt naiv. Det sistnämnda gör att jag går från att älska henne till att ogilla henne stundtals. Hon är så himla blind och ser inte alls det som är mitt framför henne. Hur människor i hennes närhet är helt dumma i huvudet – och inte alls så snälla som hon egentligen tror. Vill hela tiden säga åt henne att hon borde öppna ögonen, men det är svårt när en inte kan hoppa rakt in i berättelsen. Tyvärr.

Beware how you give your heart

Det här är en romantisk bok (som alla Jane Austens böcker är), men ledsen Henry Tilney är verkligen ingen Mr Darcy – och jag måste nog säga att han är den tråkigaste av männen i hennes böcker. Alltså de som är kärleksintressen till hennes kvinnliga huvudroller. Det som gör att Northanger Abbey står ut lite från de andra romanerna är att den är gotic och Jane slänger in spänning mitt i. Främst för att Catherine älskar spännande romaner så hon tror att det är något mystiskt som händer… Men det gör det inte, eller?

Kan vi förresten bara gå ihop och säga att John Thorpe är den mest jobbigaste karaktären någonsin? Kan han ta ett nej? Nä, det kan han tydligen inte. Vad är det med manliga karaktärer som tror att kvinnor spelar svårflörtade när de egentligen säger nej? Ja, jag tittar på er John Thorpe, William i Skam och så många fler. Bästa är att Catherine verkligen säger nej om och om igen utan att ge upp. Älskar’t!

★★★½

Kommentera

Bokrecension | American Gods

american gods

Titel: American Gods
Författare: Neil Gaiman
Serie: American Gods #1
Genre: Fiction & Fantasy
Sidor: 736
Publicerad: 28 mars 2017 [5 juni 2001]
Förlag: Quercus Publishing
Land: England

Shadow had done three years in prison. 


Jag kan tycka att American Gods är en ganska svår bok att beskriva. Handlar den verkligen om Shadow som precis blivit frisläppt från fängelset och längtar efter att komma hem till sin fru igen? Handlar den verkligen om de gamla gudarna mot de nya? Det känns som det är så mycket mer under ytan, men för att kunna förstå det måste en nästan läsa boken själv.

Det här är min första bok av Neil Gaiman och jag börjar verkligen förstå varför han är så älskad. Jag älskar hur han skriver och hur allt känns så himla melankoliskt – som det sig bör i den här typen av bok. För världen är inte perfekt, speciellt inte för Shadow, så hans berättarteknik i American Gods är väldigt passande och nästintill poetisk.

Jag skulle nog vilja säga att boken handlar om tron, och vad för betydelse tron har. Att vi människor har gått från att dyrka ‘vanliga’ gudar till exempelvis tv:n. Men samtidigt hur lätt vi slutar och hittar något annat som vi anser är bättre och som förtjänar vår tro på.

“The TV’s the altar. I’m what people are sacrificing to.’
‘What do they sacrifice?’ asked Shadow.
‘Their time, mostly,’ said Lucy. ‘Sometimes each other.”

Shadow är en intressant karaktär. Jag har ibland svårt att sätta mig in i hur han är som person, varför han gör vissa saker, men det bevisar lite hur komplex karaktär han är och nästintill verklig. Det är en fröjd att få följa med honom på den här resan. För ja, det är en resa som nästan skulle kunna beskrivas som ett kärleksbrev till USA och deras landskap, småstäder och mycket annat.

Ett plus också till mytologin som är väldigt intressant. Om ni gillar det, borde ni absolut läsa den. Är också glad att mycket av den nordiska mytologin var med – då det är den jag kan bäst. Så jag kunde se de olika detaljerna, som inte riktigt en sade rakt ut. Eller jag tror i alla fall jag har rätt.

★★★★

American Gods har blivit en tv-serie. Vad jag tyckte om första avsnittet får ni läsa om i morgon. 

Kommentera

Bokrecension | Mrs Dalloway

– Recensionsexemplar av Modernista – 

Mrs Dalloway

Titel: Mrs Dalloway
Författare: Virginia Woolf
Serie: –
Genre: Fiction & Classics
Sidor: 208
Publicerad: 25 mars 2017 [14 maj 1925]
Förlag: Modernista
Land: England

Mrs Dalloway sade att hon skulle köpa blommorna själv. 


Mrs Dalloway är väldigt intressant då det är en bok som har en ganska enkel handling, men vars innehåll är mycket mer och känslofull. Clarissa Dalloway är en överklasskvinna som under den här junidagen förbereder en fest. Det är under den här dagen som läsarna får följa henne, och andra som på ett eller annat sätt tillhör berättelsen, genom deras inre monologer som hoppar mellan tid och rum.

Det här är andra boken jag har läst av Virginia Woolf. Den första var Mot Fyren. Just nu skulle jag säga att jag föredrar Mrs Dalloway då jag blev väldigt fast i hennes språk, övergångarna mellan berättarna, även om jag knappt lade märke till någon övergång, samt beskrivningen av omgivningen. Hade verkligen hoppats att jag kunde läsa boken medan jag gick på Londons gator för att känna in det som karaktärerna själva är med om. Fast drygt nittiofyra år senare.

Mrs Dalloway

En fantastisk sak med Woolf är det att det verkligen känns som hon känner till människor, vet hur de tänker och hur en ska lyfta fram karaktärer. Det är inte många sidor och det är en del människor som blir berättare för en stund. Det är svårt att kunna känna någonting för alla, men Woolf ger oss läsare den möjligheten att känna in varje karaktär, varje känsla och väljer att gräva fram de där råa känslorna som karaktärerna har.

Med bara några få ord, en enkel mening kan Woolf få fram en större betydelse. Mrs Dalloway är en kvinna av sin tid. Hon är visserligen gift med en politiker, är i övre medelåldern och har det bra ställt. Men hon är ändå en väldigt anonym kvinna som står bakom sin man.

”… och detta var mrs Dalloway, inte ens Clarissa längre – detta var mrs Richard Dalloway.”


De andra karaktärerna vi får följa är bland annat hennes man Richard som kämpar med att uttrycka sina känslor för sin hustru, Clarissa ungdomskärlek Peter som är tillbaka samt Septimus som lider av sviterna efter kriget.

Det är som sagt en fantastisk bok som innehåller så mycket känslor och tankegångar. Det enda jag kan komma på som kritik är de sista sidorna. Det känns som det kan ha varit lite hastigt. Allt det som byggde upp till festen var tyvärr mer intressant än själva festen. Men sen räddade Woolf de med sista stycket som kändes så perfekt.

★★★★★

Kommentera

Bokrecension | Stanna

StannaTitel: Stanna
Författare: Flora Wiström
Serie: –
Genre: Young Adult & Romance
Sidor: 376
Publicerad: 2016
Land: Sverige

handling,

Esters Stockholmstillvaro kantas av oändliga jobbpass på antikvariatet och dimmiga lördagsnätter med bästa kompisen. Livet känns som en symaskinsnål som hoppar fram och tillbaka när tråden ska fästas; Ester kommer inte vidare. Men en dag träffar hon Eli med den mörka rösten och händerna som är fläckade av målarfärg. Det blir början på det vackraste men svåraste året i Esters liv. / Goodreads.com

jag tycker,

Stanna är en bok jag har länge sett fram emot att läsa. Tog mig en stund att köpa den och det tog nästan ännu längre att faktiskt plocka upp den från hyllan. Mina förväntningar var skyhöga. Främst för jag har hört så mycket bra om den och att det är Floras bok – en bloggare jag följer och tycker om. Men tyvärr var det något som inte riktigt fungerade hela vägen fram.

Stundtals älskade jag Stanna och ville liksom aldrig sluta läsa den och samtidigt läsa hela natten för att se hur den slutade. Men sen kom stunder då jag inte alls var lika övertygad. Här har vi ännu en bok om hur det är att vara hipster i Stockholm. Inte riktigt min kopp av te. Kan tycka att huvudkaraktären kändes ibland väldigt platt och gav mig inte alls det jag ville från henne. Kanske berodde det på dåliga beslut (från min synvinkel) eller bara det att det inte kändes trovärdigt alla gånger. Svårt att avgöra.

Men sen var det som sagt stunder då allt var magiskt. Gillar hur Flora skriver. Det var i majoriteten riktigt bra. Älskade, verkligen älskade, lillebror Nick och pappan. De var ju för underbara för att inte älska. Samtidigt väldig sorgsna. Slutligen, bra första roman! Även om den saknade vissa delar, i alla fall för mig.

★★★½

Kommentera

Bokrecension | Allt som blir kvar

Allt som blir kvarTitel: Allt som blir kvar
Författare: Sandra Beijer
Serie: –
Genre: Young Adult & Romance
Sidor: 207
Publicerad: 2016
Land: Sverige

handling,

Mitt under brinnande juli gör Matildas pojkvän slut. Kvar är hon, i en öde lägenhet. Vem är hon, utan honom? Matilda måste fylla tomrummet och bästa vännen Miron tar henne under sina vingar. Han lovar att bedöva smärtan med nya äventyr. Tillsammans ska de rida ut sorgen, explodera i natten. Men hur långt kan man egentligen gå och vilka är Mirons verkliga motiv? Och när vet man om man mår bättre eller inte längre känner något alls? En mästerlig skildring av den vilsenhet som kan uppstå i gränslandet mellan ungdom och vuxenhet. / Goodreads.com

jag tycker,

Allt som blir kvar är en bok om kärlek, eller hur det känns när kärleken rycks ifrån dig och ensam står du kvar och ska överleva. Vet inte om det är meningen att en ska kunna känna igen sig i huvudkaraktären, men jag kan inte riktigt uttala mig då jag aldrig haft samma känsla. Aldrig varit i samma situation. Men tycker att Matilda är helt irrationell och gör fel val. Beter sig på helt fel sätt och ibland till och med så irriterande att jag faktiskt inte bryr mig.

Sandra Beijer har skrivit en känslobok. Det är byggd på känslor, med ibland ett poetiskt språk, snarare än en bok med en faktisk handling. För det händer verkligen ingenting. Hon kommer ingen vart. På samma sätt som jag hade problem med hennes tidigare roman, Det handlar om dig, så är det festandet och hela fyllorna. Vet inte.. men det är bara inte mig. Inte min ungdom. Kan inte relatera alls till den delen. Vill säga att tanken är att de är fri och härliga ungdomar, men nej, de är bara barn som göra dumma saker i slutändan.

Om det inte hade varit för språket som är stundtals fantastisk så hade den varit kvar på en ettan, men tack vare det fick den en hel halv poäng till.

★½

Kommentera

Bokrecension | Monsters

MonstersTitel: Monsters
Författare: Emerald Fennell
Serie: –
Genre: Young Adult & Horror
Sidor: 340
Publicerad: 2015
Land: England

handling,

Set in the Cornish town of Fowey, all is not as idyllic as the beautiful seaside town might seem. The body of a young woman is discovered in the nets of a fishing boat. It is established that the woman was murdered. Most are shocked and horrified. But there is somebody who is not – a twelve-year-old girl. She is delighted; she loves murders. Soon she is questioning the inhabitants of the town in her own personal investigation. But it is a bit boring on her own. Then Miles Giffard, a similarly odd twelve-year-old boy, arrives in Fowey with his mother, and they start investigating together. Oh, and also playing games that re-enact the murders. Just for fun, you understand… / Goodreads.com

jag tycker,

Jag plockade upp Monsters för att jag har hört väldigt mycket bra om den och verkligen längtar efter att läsa en skrämmande bok. Missförstå mig inte, den var bra. Riktigt bra till och med. Men den gav mig inte det jag ville. Jag ville behöva kasta i från mig boken för att den är så läskig. Men nej, inte den här gången heller. Dock är den såklart obehaglig. Dessa barn är obehagliga. Hur författaren väljer att beskriva vissa människor, från flickans perspektiv, är obehaglig. Men tyvärr inte mer än så.

Hade kanske känts bättre om Monsters var skriven för unga vuxna. Blir inte så skrämmande som jag hade velat. Men förutom det är boken bra. Det är ett mordmysterium som jag blir nyfiken på. Nästan lika nyfiken som huvudpersonerna. Men tvisten i slutet kändes väl lite väl självklar.

Det lilla obehag som den gav och de fantastiska beskrivningarna, framför allt av människorna, gör att boken lyckas komma upp i en fyra.

★★★★

Kommentera

Bokrecension | Medan han lever

Medan han leverTitel: Medan han lever
Författare: Elaine Eksvärd
Serie: –
Genre: Biografi & Sexuella övergrepp
Sidor: 370
Publicerad: 2016
Land: Sverige

handling,

När Elaine blir mamma kastas hon tillbaka till sin egen uppväxt och inser hur mycket den fortfarande påverkar henne. Hennes liv har formats av de regelbundna sexuella övergrepp som hon utsattes för av den som borde ha stått för tryggheten – hennes egen pappa.

Nu vill hon dela med sig av sin historia för att göra skillnad. Hon tänker inte längre vara tyst. När omgivningen blundar och fingeravtrycken är osynliga kämpar Elaine för rätten att berätta. Hon är trött på att barnen offras för vuxnas heder och anseende. Offren brottas med känslor av skuld och skam fast de inte gjort något fel.

Vi får följa med tillbaka till det tidiga 1980-talet i Stockholms förorter då Elaines föräldrar separerade. Det är ett starkt försvarstal för barnet, en modig och självutlämnande berättelse som visar att det går att komma ut på andra sidan. / Goodreads.com

jag tycker,

Jag tycker det är svårt att skriva om Medan han lever för att det är en självbiografi och en kan inte kommentera handlingen så mycket. Det är en hemsk historia som är berättat på ett fantastiskt sätt. Jag valde att lyssna på den här boken & att höra Elaines egna röst när hon berättar får historien känns ännu värre. Det är jobbigt att sitta på till exempel bussen och höra hennes livsöde och med nästan gråten i halsen berätta om hennes och andra barns bakgrund.

Det är en viktig bok. Det här är någonting som inte borde hända någon. Det jag kan nästan säga till er att läsa den (eller lyssna på den) och bedöm själva. Men kan lova att ni kommer få en läsupplevelse och bli berörda utan dess like.

★★★★★

Kommentera

Bokrecension | Ibland mår jag inte så bra

Titel: Ibland mår jag inte så braIbland mår jag inte så bra
Författare
: Therese Lindgren
Serie: –
Genre: Biografi & Psykisk ohälsa
Sidor: 220
Publicerad: 2016
Land: Sverige

handling,

”Att må dåligt psykiskt är inget att skämmas över”, säger Therese Lindgren, Sveriges största kvinnliga youtuber. Hon blev Årets Youtuber både 2016 och 2015 och hennes hyllade videor består av allt från glada skönhetstips till tårfylld ensamhet. I den här boken fördjupar hon sig mer i sin bakgrund och varför hon ibland inte mår så bra. Hur känns panikångest? Vad kan man göra för att peppa sig själv? När ska man söka hjälp och vad finns det för hjälp att få? Hur kan någon som är så framgångsrik också må så dåligt?

På ett ärligt, personligt och ofta humoristiskt och lättsamt sätt tar sig Therese Lindgren an ett svårt ämne från många vinklar. Hon vill berätta om sin egen psykiska ohälsa och få andra att förstå att det här är vanligt och drabbar de flesta människor någon gång i livet. Therese varvar sina egna berättelser och erfarenheter med fakta. Hon delar även med sig av tips som hur du andas dig ur en panikattack, hur du kan prata om ditt tillstånd med vänner och familj eller något så grundläggande som hur du tar dig upp ur sängen på morgonen. Ibland är det såklart viktigt att man söker professionell hjälp och andra gånger kan man faktiskt må bättre av att ”acceptera läget”. / Goodreads.com

jag tycker,

Ibland mår jag inte så bra är en bok som jag inte riktigt kan sätta i ett fack. Antar att allt inte behöver vara i ett heller. Allt är inte svart och vitt. Men det är enklast så. Är det en faktabok om psykisk ohälsa eller en biografi om Thereses liv (och framför allt hennes Youtube-karriär)? Svaret är nog att det är en blandning. & jag tycker nog ändå om den mixen. I alla fall när jag tänker efter.

Gillar att den sätter ord på många saker som en själv har känt under sitt liv. Gillar att hon pratar mycket öppet om saker och ting. Att jag lär mig ett och annat. Om både henne, psykisk ohälsa och mig själv. Glad att jag lyssnade på den istället för att läsa av två anledningar. 1. Har läst att faktadelarna bröt av texten på ett irriterande sätt. 2. Den kändes ännu mer personlig att höra hennes röst när hon pratar om sina hjärnspöken. Riktigt bra och djupare.

Men det som gör att den är inte är fulltopp är att den på något vis känns som den bara rörde på ytan. Det är väl inte så att Therese måste lämna ut hela sitt liv, absolut inte, men jag vet inte… den saknade något. Sen tror jag inte heller att jag är målgruppen. Ibland mår jag inte så bra hade varit riktigt bra att läsa när jag var yngre. Innan mina hjärnspöken började. Men samtidigt, skönt att veta att man inte är helt ensam ändå.

★★★½

Kommentera

Bokrecension | Mad About the Boy

Mad About the BoyTitel: Mad About the Boy
Författare: Helen Fielding
Serie: Bridget Jones #3
Genre: Chick-Lit & Romance
Sidor: 399
Publicerad: 2013
Land: England

handling,

I Bridget Jones, Mad about the boy har Bridget Jones fyllt 50, fått två barn, det är fortfarande trassligt på kärleksfronten, och sociala medier gör inte livet lättare.

Vad gör man om en väninna har 60-årsfest samma dag som ens pojkvän har 30-årsfest? Är det fel att ljuga om sin ålder när man nätdejtar? Är det värre att dö av botox eller att dö av ensamhet till följd av rynkor? Twittrar verkligen Dalai Lama eller är det hans assistent? Är det vanligt att få färre följare ju mer man twittrar? Är det normalt att vara för fåfäng för att ta på läsglasögonen när man kollar om ens toyboy har huvudlöss? Är det samma sak att ligga med någon efter 2 dejter och 6 veckors messande som det var att gifta sig med någon efter 2 möten och 6 månaders brevskrivande på Jane Austens tid?

Bridget Jones grubblar över dessa och andra dilemman medan hon snubblar fram i tillvaron som ensamstående mamma och försöker twittra och sms:a samt återerövra sin sexualitet i det som vissa omoderna människor kallar ”medelåldern”. / Goodreads.com

jag tycker,

Jag tycker om Bridget Jones-böckerna, och kände för en härlig Chick-Lit så jag plockade upp Mad About the Boy. Men ohboy, vilken tråkig bok. Det är en härlig karaktär och som sagt den är härlig och lite små mysig att läsa. Lätt att en skrattar då och då. Men nej, detta var bara en pina att ta sig igenom.

Vill nästan helst glömma att jag läste den överhuvudtaget. Vill hellre ha mitt gamla minne av Bridget. Hon är nu femtio år. Har barn. Mr Darcy är död (!). Liksom, problem nummer ett. Var man tvungen att döda honom för att göra en ”intressant” vinkel på detta? Usch. Hon är tillsammans med en ung kille och fortfarande lika osäker på sig själv. Fortfarande räknar kalorier. Och hela den där grejen med att hon ska lära sig twitter. Det var bara konstigt och jobbigt. Verkligen ”medelålderstant försöker vara hipp”. Och det är inte bara Bridget som blir den tanten, utan också Helen Fielding. Får se om jag ens orkar plocka upp fjärde boken, Bridget Jones’s Baby. Men vill helst läsa den innan jag ser filmen. För den verkar i alla fall bra.

Kommentera

Bokrecension | The Handmaid’s Tale

the handmaid's taleTitel: The Handmaid’s Tale
Författare: Margaret Atwood
Serie: –
Genre: Dystopia & Feminism
Sidor: 350
Publicerad: 1986
Land: Kanada

handling,

Offred is a Handmaid in the Republic of Gilead, serving in the household of the enigmatic Commander and his bitter wife. She may go out once a day to markets whose signs are now pictures because women are not allowed to read. She must pray that the Commander makes her pregnant, for in a time of declining birthrates her value lies in her fertility, and failure means exile to the dangerously polluted Colonies. Offred can remember a time when she lived with her husband and daughter and had a job, before she lost even her own name. Now she navigates the intimate secrets of those who control her every move, risking her life in breaking the rules. / Goodreads.com

jag tycker,

Först och främst tycker jag att det är superroligt att The Handmaid’s Tale börjar toppa säljlistor igen. Kul att folk väljer att läsa en lite äldre bok snarare än en modern. Sedan kan en undra varför. En stor anledning kan vara att den ska bli en tv-serie som kommer den 26 april på Hulu med Elisabeth Moss i huvudrollen. Eller hur den fortfarande är aktuell. Den är boken brukar jämföras med Du sköna nya värld och 1984 som skrevs av Aldous Huxley respektive George Orwell – som också är i dag aktuella och nästintill blivit sanna.

Här har vi alltså en kvinna, vid namn Offred, om hade ett annat namn en gång i tiden. Men sen så kom den religiösa högern till makten, och plötsligt hade kvinnor förlorat sin identitet och rättigheter. Sitt namn och sin kropp var inte längre deras. Miljöförstörelserna har gjort att många kvinnor har blivit infertila, och därför har världen problem med reproduktionen. Offred är fertil, och det betyder att hon har blivit en slags bebisfabrik. Hon ska helt enkelt se till att bli gravid.

The Handmaid’s Tale är otroligt skämmande. Den är mest skrämmande att det inte alls känns långt borta. Miljön går just nu åt helvete. De mänskliga rättigheterna, kanske just kvinnorna i den är kontexten, känns som de också går i en nedförsbacke. Det kändes som det gick uppåt och blev bättre. Men nu känns det som det går åt helvete det med. Jag tänker främst på den hemska vågen som sker i Europa eller den nya presidenten i USA. Det är verkligen skrämmande. Det finns en del i The Handmaid’s Tale som jag tyckte var jättejobbigt att läsa om, & det är när de pratar om våldtäkter och hur det är kvinnornas fel. Fyfan! Läs den!

★★★★

Läs mer om andra böcker som blir filmer eller tv-serier. 

Kommentera