Harry Potter och Halvblodsprinsen

Harry Potter och Halvblodsprinsen

Handling

Mitt i sommaren lägrar sig en för säsongen ovanlig dimma utanför fönstren. Harry Potter sitter i sitt sovrum i Dursley-huset i Privet Drive och väntar oroligt på ett besök från ingen mindre än professor Dumbledore. Sista gången de sågs var när rektorn utkämpade en hård duell mot Lord Voldemort, och frågan är varför han behöver träffa Harry just nu – bara några veckor före skolstarten på Hogwarts? Sjätte skolåret får en märklig inledning och mugglarnas och magins världar börjar vävas samman…

Jag tycker

Jag älskar denna bok. Alltid haft en kärlek för denna bok (och för filmen). Det har alltid känns som folk tycker det är konstigt, men nu har jag förstått att andra älskar den också. Från förra boken som är väldigt mörk och politisk så kastas vi in i Harry Potter och Halvblodsprinsen som är fylld med kärlek, sorg och någon form av förståelse.

Först och främst kärleken. Nu börjar verkligen Hermione och Rons kärleks blomstra. Eller ja, det går ju inte helt smärtfritt för de två. Jag älskar de två tillsammans. Men samtidigt blir jag väldigt irriterad på hur Ron beter sig mot henne ibland. Har alltid sagt att Ron är godhjärtad och är en karaktär som verkligen bryr sig om allt och alla. Men här visar han ändå några felsteg då och då. Synd för en sådan fin karaktär annars. Harry och Ginny är den andra stora grejen. Älskar att Ginny är väldigt öppen med att hon kan dejta vem hon vill och hur många hon vill. You go girl! och de är ändå fina tillsammans. Förstår dem två.

Sorg… okej, de dödar Dumbledore. Ryggraden i hela Harry Potter berättelsen. Utan han känns verkligen allt tomt och förjävligt. Så det är en tuff sak att ens behöva bearbeta. Sättet han dog på var också väldigt jobbigt. Att det var Snape. Ni vet säkert hur mycket jag älskar Snape… men detta var jobbigt att behöva gå igenom. Hur han som ja, porträtteras som ond men vi ska lita på för att Dumbledore litar på honom, är den som dödar honom. Vet ju dock anledningen så är inte så förtvivlad som jag annars skulle varit.

Vi får också läsa mer om Voldemorts uppväxt. Det kanske inte är en förståelse direkt. Men älskar ändå att kunna få se hur han var som barn, tonåring osv. Och ärligt talat är han en psykopat. Om en slår upp det ordet är det Voldemort som kommer fram. Charmig, ingen empati, värderar sig själv över allt och otroligt målinriktad.

Blir både väldigt glad och ledsen över denna bok. Och antar att det är precis så det ska vara ibland.

★★★★★

Harry Potter och Fenixorden

Harry Potter och fenixorden

Handling

Harry Potter har fått nog. Sommarlovet hos Dursleys har varit värre än någonsin. Hans bästa vänner verkar inte bry sig om honom, han har inte fått några nyheter från trollkarlsvärlden på hela sommaren och han riskerar dessutom att bli relegerad. När Harry väl återvänder till Hogwarts för sitt femte år är ingenting som det brukar vara, och den stora frågan är: När ska Lord Voldemort slå till igen?

Jag tycker

Detta är Rons bok och jag är så glad över det. I förra boken går det så mycket emot honom. Han är ledsen och förtvivlad över att alltid vara den som lämnas utanför. Hur hans syskon glänser (på sina olika sätt) och självklart att vara bästa vän till Harry. Det är inte lätt. Men nu får han ändå chansen. Först blir han prefekt (tillsammans med Hermione) och sedan blir han en del av Quidditchlaget. Heja Ron. Blev irriterad när Harry visade sig bli svartsjuk för han inte blev prefekt. Kom igen, du har allt annat. Låt Ron få skina för en gångs skull.

Harry Potter och Fenixorden är en väldigt politisk bok. Det är till en viss del härligt att läsa om. Då det är spännande och ger en bra dimension. Men det är också väldigt tröttsamt över att ministeriet mörklägger vad som verkligen försiggår. Att Voldemort faktiskt är tillbaka. Umbridge är den värsta karaktären någonsin. Om jag hade kunnat hade jag nästan velat hoppa in i boken och strypa henne. Att hennes öde inte blir värre än vad det faktiskt blev är helt otroligt. Att istället för att ta död på Umbridge så dödade man…

Sirius. Kommer nog säga det alla kommer avsky mig för. Men jag känner inte någon direkt känsla för Sirius. Visst, han är en okej karaktär. Men det går alldeles för fort för mig för att jag plötsligt ska tänka mig honom som en fadersfigur. Tycker det finns klart bättre personer som kan fylla det tomrummet istället. Hur han hela tiden ser James framför sig istället för Harry säger en hel del om han som karaktär. Och hur han och James mobbade Snape när de var tonåringar. Min respekt för de två försvann lite där. Sånna svin. Tyckte synd om Snape fram tills han säger mudblood till Lily… Älskar dock Snape ändå.

★★★★

Harry Potter och Den Flammande Bägaren

Harry Potter

Handling

En natt i slutet av sommarlovet vaknar Harry upp av att ärret i hans panna brinner som eld – ett säkert tecken på att Lord Voldemort befinner sig i närheten. Harry får snart annat att tänka på när världsmästerskapen i Quidditch går av stapeln. Harry ska, med sin bästa vän Ron och hans familj, åka och titta på världsmästerskapen, men när dom är där så händer nåt som ingen väntat sig. Helt plötsligt så lyser Lord Voldemorts märke upp skyn.

När Harry och alla hans vänner återvänder till skolan efter sommarlovet så får dom en tråkig nyhet. Elevhemsmästerskapen i quidditch ska inte äga rum på Hogwarts det här året. Istället så ska Hogwarts och två andra skolor, Durmstrang och Beuxbatons, tävla i en turnering i magisk trekamp. En elev från varje skola ska tävla. Många blir besvikna när dom får reda på att man måste ha fyllt sjutton för att få anmäla sig. Alla är lika spända över vilka namn som ska komma ur den flammande bägaren.

Jag tycker

Gillar verkligen hela grejen med den magiska trekampen. Det är ett intressant sätt att introducera nya karaktärer och en större förståelse för hela den magiska världen. Kan ju lätt bli så att en glömmer bort att det finns andra länder som har trollkarlar och häxor med mera, och inte enbart England. Däremot gillar jag inte att Durmstrang och Beauxbatons är så himla sura och jobbiga i början. Sedan blir de såklart vänligare, men ändå.

Hela bråket mellan Ron och Harry. Det var nödvändigtvis att det skulle komma. Det var helt enkelt ett bråk som bara väntade på att komma. Ron som alltid varit fattig och från en liksom ’oviktig’ familj och inte särskilt bra på någonting (förutom Schack och ställa upp för alla) är bästa vän med Harry som är kändis och får ibland för mycket cred. Glad dock att det gick undan rätt snabbt.

Kan vi också bara uppskatta hela Hermione i denna bok? Om hur både Ron och Harry vill ha henne som sista utväg för att ha en dejt till balen. Men hon är bara för bra för det och går med Krum! Dvs. Durmstrangs kämpe och Rons idol. Alltså det är verkligen det bästa. Och hela Ron och Hermione kärleken som verkligen börjar synas nu. Så underbart gulligt. Undra förresten om det är därför som Rons mamma blir så stel mot Hermione när hon tror att Harry och hon är tillsammans? För att hon vet att Hermione och Ron borde vara tillsammans..? Eller om hon bara vill att ungarna ska fortsätta var ungarna.

Gillar verkligen att läsa om den underliggande kärleken mellan
Ron och Hermione som börjar komma fram. | Twitter

Rita Skeeter är irriterande i filmen, men herregud vad jag bara vill slå henne i denna bok. Hur hon går Hagrid att må så dåligt. Ingen gör så mot Hagrid. Hade helt glömt bort att hon kan göra sig till en skalbagge så jag var faktiskt väldigt nyfiken på hur hon kunde veta om allt.

Hela historien med husalferna var intressant och verkligen någonting som Hermione skulle ha velat ta hand om och ’styra upp’. Tråkigt att den storylinen försvann i filmerna. Men samtidigt förstår jag att de kanske inte har allt för mycket utrymme att faktiskt ha med allt. Det ger dock en bättre förklaring till Dobby. Till att vi ska tycka om honom och bry sig om honom… senare i bokserien.

Hur sorgligt var det förresten inte med Neville under klassen med förbannelserna. Speciellt när en fick reda på att hans föräldrar har det. Det ögonblicket när en får reda på det och en minns tillbaka till klassrumsscenen… så sorgligt!

★★★★

Harry Potter och Fången från Azkaban

Harry Potter

Handling

Harry Potter går sitt tredje år på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. Ingenting är sig likt. Sirius Black, den ökände massmördaren som suttit i fängelse i tolv år, är på rymmen. Det sägs att han är på väg mot Hogwarts.

De grymma fångvaktarna från Azkaban, Dementorena, har kallats in för att vakta skolan. Harry Potter går inte säker, inte ens bland sina vänner… Men han är fast besluten att lösa mysteriet med Sirius Black.

Jag tycker

Dags för bok nummer tre som länge har varit min favorit (i alla fall till filmerna). Det känns som det är nu hela Harry Potter storyn faktiskt börjar och bli ännu mörkare. Kanske mer i nästa bok, men här är ändå startskottet.

Gillar de nya karaktärerna. Lupin är en fin karaktär, men självklart är en väldigt skeptiskt till honom. Just för hur han ändrar sig mot Harry ibland och att han är lärare för försvar mot svartkonster. Den mest skeptiska lärarrollen hittills i böckerna. Samt att han försvinner då och då. Vi får allt förklarat senare – och att han är en fin karaktär. Vi får också Black som är en stor fanfavorit. Jag har inte riktigt förstått grejen med Black. Inte som alla andra verkar göra. Men han är en komplex karaktär och jag gillar honom för det. Men det är ändå att mer än halva boken är han ond. Den personen som har förrått Harrys föräldrar, James och Lily. För att sedan i slutet tvärvända och vara den där goda personen som Harry plötsligt direkt får ett starkt band till.

Älskar att läsa om Harrys föräldrar när de var unga. Det är verkligen någonting jag uppskattar. Så kul att läsa om dåtid. Däremot.. som jag skrev på Twitter hade jag blivit så irriterad på Rons råtta om jag inte visste själva twisten. Tog så mycket energi och tid av boken.

Om jag inte hade vetat själva grejen med Rons råtta så hade jag blivit
sjukt irriterad på att han nämns på varenda sida. | Twitter

Kan vi snälla prata om Ron. Han är en väldigt fin och söt karaktär i böckerna. Inte alls på samma nivå som i filmerna. Han är så mycket bättre i böckerna (trots det älskar jag honom i filmerna som den där comic relief karaktären). Han ställer alltid upp och försvarar sina vänner och familj oavsett vad det finns för konsekvenser. Älskade när han ställe Snape mot väggen. Älskade också när Hermione äntligen slog till Malfoy. På tal om Hermione – vet inte om jag tyckte hon var för irriterande eller faktiskt hade rätt i denna bok. Gick upp och ner. Tyckte väl att Ron och Hermione var dumma båda två. Men det var ett bra och realistiskt sätt att visa vänskap och att en bråkar. Kanske speciellt i denna åldern.

Okej, en hemlighet. Jag tycker det är lite tråkigt att läsa om Quidditch. Och denna bok har så mycket med det att göra. Det enda som jag uppskattar med de scenerna är Lee Jordan. En helt underbar karaktär som får alldeles för lite credit.

★★★★

Harry Potter och Hemligheternas Kammare

Harry Potter

Handling

Sommarlovet är äntligen över! Harry Potter har längtat tillbaka till sitt andra år på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. Men hur ska han stå ut med den nya omåttligt mallige professor Lockman? Vad döljer Hagrids förflutna? Och vem är egentligen Missnöjda Myrtle?

De verkliga problemen börjar när någon, eller något, förstenar den ena Hogwartseleven efter den andra. Är det Harrys största fiende, Draco Malfoy, som ligger bakom? Eller är det den som alla på Hogwarts misstänker – Harry Potter själv?

Jag tycker

Andra boken är till skillnad från första mycket mer mörkare. Det är som allt det mysiga som vi byggde upp och fann i De Vises Sten bara försvann. Vilket är intressant för de är fortfarande barn och väldigt unga. Det är endast tolv år och får vara med om att barn blir attackerade på skolan… Det är ändå rätt sjukt.

Gyllenroy Lockman är en underbar ny karaktär. Visst han är larvig och det finns många fler ord som en skulle kunna beskriva hur irriterande han är. Men hela grejen med honom är ändå bra. Hur folk bara allmänt avskyr honom (förutom vissa undantag) och ser igenom hans skitsnack. Älskade hela scenen med duellklubben där han ska vara den fantastiska läraren som ska lära barnen att försvara sig. Det är verkligen svårt att inte älska Snape i dessa tillfällen.

37% in och Professor Lockman är till och med mer
irriterande än vad jag minns och än i filmen. Helt otroligt. | Twitter

Älskar början när en får följa med Harry till Weasleys hem. Det är så fint varje ögonblicken som kommer då och då i serien när Harry inser en ny grej om den magiska världen. Därför är det väldigt fint att läsa om de sakerna. Samt att Harry får se ett kärleksfullt hem som kanske är lite knasigt i jämförelse med det han är van med hemma i Dursley.

Det finns en grej att en verkligen ska älska karaktären Dobby. Men herregud vad irriterande han är. Första gången han kommer till Harrys sovrum när Harry måste vara tyst. Snälla, hur kan en karaktär göra så mycket väsen från sig. Jag hade fått panik om jag var Harry. Och hur han nästan dödar Harry för att han vill att Harry ska vara säker. Alltså, är just nu inget fan av Dobby.

Jag skrev tidigare att den här boken är mörkare, och vi går rakt in i fullblodig trollkarlar och de som är mugglarfödda och därmed inte lika fina. Det är en sådan koppling till samhället där vissa människor anser sig att de är bättre än andra på grund av olika saker såsom hudfärg, religion, kön, sexualitet osv. Det är ett smart sätt att kommentera alla fel med samhället och den uppdelningen på ett sätt som barn förstår.

★★★

Harry Potter och De Vises Sten

Harry Potter

Handling

Plötsligt händer det märkliga ting i den lilla staden! Mystiska stjärnskott på himlen och svärmar av ugglor mitt på dagen, katter som läser kartor och underliga människor som står i gathörnen och viskar. De viskar om en viss Harry Potter…

Föräldralöse Harry Potter bor hos sina elaka styvföräldrar och deras vidrige son. En helt ny värld öppnar sig för Harry när det visar sig att han egentligen är trollkarl och börjar i Hogwarths Skola för Häxkonster och Trolldom, en värld full av magi och spännande äventyr!

Jag tycker

Att ännu en gång djupdyka ner i Harry Potter och hans värld är härligt. Jag har länge tänkt att läsa om böckerna, men velat vänta till ett bra tillfälle. Vad är bättre än höstrusk och första snön? Antagligen ingenting när det kommer till dessa mysiga fantasyböckerna. Viktigaste frågan är såklart om de är lika bra som när en var barn/yngre. Vill säga att de fortfarande håller för en är väl medveten om att de är skrivna för en yngre målgrupp och därför har det i åtanke när en läser.

Första boken är en bra grund. Det är intressant att lära sig om världen i takt med Harry. Det är också det som kanske är det bästa med hela boken. För själva problemet i De Vises Sten är kanske inte är det som är mest intressant i hela Harry Potter-världen. Fast det är en bra introduktion till Lord Voldemort. Det negativa jag finner med denna bok är att den är lite för stressad i slutet.

Snape är en total bitch. Okej, i vanligtvis älskar jag honom.
Men första lektionen, sitt ner i båten Snape. | Twitter

Det är en underbart mysig berättelse om väldigt naiva men älskvärda karaktärer. Älskar hur Ron offrar sig själv för att de andra ska ha en chans. Hur de tar sig an ett problem som egentligen inte är deras. Allt ifrån troll till trehövdade hundar. Det är väldigt fint att inse att Harry inte tagit sin berömdhet över huvudet – vilket jag kan tycka han gör i de senare filmerna i alla fall. Utan här är han fin, försiktig och väldigt för att allt ska vara rättvist och bra.

Alla barnen är väldigt söta, men snälla kan de sluta vara elaka mot Hermione? Ron och Harry är verkligen svin mot henne och sen blir de vänner och de nämner att det var ju bra för hon är så bra med läxorna. Please… En annan som faktiskt är irriterande är Snape. Första lektionen och alla andra lektioner efteråt är han bara ett svin helt utan anledning.

Vill inte avskräcka er för att jag enbart ger boken en trea. Det är min rationella åsikt om den, men jag såklart älskar den. Så himla fin och underbar värld som Rowling har byggt upp.

★★★

Minirecensioner | It’s Not Summer Without You & We’ll Always Have Summer

Jag håller just nu på att läsa några YA-böcker, och i den senaste delen läste jag The Summer I Turned Pretty och kunde sedan inte låta bli att läsa resten av serien. Sagt och gjort så läste jag de två andra delarna i denna triologi.

Summer

It’s Not Summer Without You av Jenny Han

Förra sommaren var en stor dröm för Belly, men hösten kommer och förändringar sker. Förhållandet med Conrad spricker i samband med Susannahs död. När Jeremiah ringer och berättar att Conrad är försvunnen bestämmer de sig för att leta upp honom och hamnar i sommarhuset i Cousins.

Alltså.. jag vet inte riktigt vad denna boken ska vara. Det känns som att de plötsligt inte har någon koll på vilka de är längre. Att de inte känner varandra. Belly och Conrads förhållande försvinner, och Conrad säger att han inte bryr sig om henne. Det värsta är att Jeremiah tror på honom. Vet du inte vem din bror är längre? Belly kommer på att hon har kommit över Conrad så fort hon kysser Jeremiah. Visst, det kanske är en finare romans än med Conrad. Men känner inte samma sak för dem. Fick inte heller den direkta känslan över Jeremiah i första boken – där är han söt och vänskaplig…? Kändes inte som hans känslor var så uppriktiga då, men de var de tydligen. Lite kul ändå att få läsa Jeremiahs perspektiv då och då. Gjorde att jag gillade honom mer. Men saknade Conrads perspektiv.

★★

Summer

We’ll Always Have Summer av Jenny Han

Belly och Jeremiah är tillsammans och går på college. Efter att fått veta att Jeremiah varit otrogen brister det. När han friar till henne förlåter hon honom och säger ja. Men det är inte alla som är positiva till deras förlovning och stundande bröllop. 

Istället för Jeremiahs perspektiv får vi Conrads. Det gillar jag lite mer. I den här boken börjar det med att Belly och Jeremiah är tillsammans istället. Där vi lämnade det helt enkelt. Det har gått ungefär två år om jag minns rätt och de är på college och bestämmer sig för att gifta sig. Herregud, vilken idiotisk idé. Speciellt med tanke på att det kommer direkt efter att han har varit otrogen – eller som Ross skulle sagt: ”We’re on a break!”. Att Belly finner vägen tillbaka till Conrad är inte förvånande utan det som jag tror alla hoppades på. Denna bok kändes mer som att knyta ihop sagan efter allt som hände i tvåan. Och sen blev det bara såhär…

★★

Minirecensioner | Since You’ve Been Gone, The Fill-in Boyfriend & The Summer I Turned Pretty

Andra delen i min så kallade ”Karin gillar inte YA-böcker men ska och försöka i alla fall”. Första delen kan ni läsa här och kan ju inte direkt säga att det gick jättebra. Det var böcker som verkligen fick mig att återgå till att YA-böcker inte är någonting för mig. Men nu… dessa tre böcker har gett mig mer hopp!

YA

Since You’ve Been Gone av Morgan Matson

Sloane var den som fick Emily att komma ut ur sitt skal och gjorde hennes liv intressant. När de precis ska ha en underbar sommar så försvinner Sloane. Utan att säga till och enbart en ”att göra”-lista. Det blir Emilys mål för sommaren – så kanske hon får tillbaka sin bästa vän till slut. 

Denna bok var helt okej. Den var väldigt cheesy och somrig. Blir nästan lite sur att sommaren precis har varit och det är ett tag till nästa. Since You’ve Been Gone är en bok om vänskap och hur det blir när hela ens personlighet är sammankopplad med en person och vad som sker när den försvinner. Det är i alla fall någonting som jag kan relatera till – även om jag inte fått en fin lista. Gillade verkligen hur Emily utvecklades genom boken. Hur hon växer och blir mer ”sig själv” än en förlängd version av Sloane. Var nyfiken på mysteriet kring Sloane och varför hon bara försvann, och slutet gjorde mig faktiskt lite besviken… Däremot var kärleken mellan Emily och Frank alldeles lagom. För det var ändå inte de två som var syftet med boken.

★★½

YA

The Fill-In Boyfriend av Kasie West

Gia blir dumpad av sin pojkvän Bradley precis innan skolbalen. Det skulle varit tillfället hon fick chansen att visa upp Bradley för sina vänner och visa att han faktiskt existerar. Istället får hon med sig en annan kille som hon inte ens vet namnet på. 

Gillade The Fill-In Boyfriend mer än vad jag trodde jag skulle göra. Var rätt irriterad på Gia i de första sidorna, och den sidan som ytlig och självisk kom fram då och då. Men hon var inte den värsta karaktären. Bradley som dumpar henne (och är tillsammans med ändå så yngre tjej) nej tack. Hennes vänner, speciellt Jules, är skit. Därför var det skönt att ha två bra och härliga karaktärer. FIB (Fill-In-Bradley) och hans syster. De sa ofta vad de tyckte, stod för mycket underhållning och bara var allmänt mysiga och härliga. Precis som en vill ha det i romantisk böcker. Plötsligt satt jag där och ville ha mer av denna sockersöta historien.

★★★½

YA

The Summer I Turned Pretty av Jenny Han

Isabel är tillbaka vid huset vid havet som alla andra somrar. Men den här sommaren är allt förändrat. När nya aningar och minnen från förr krockar och trasslar till relationen mellan Isabel och bröderna Conrad och Jeremiah. Det är uppenbart att de står inför ett oundvikligt triangeldrama.

Först avskydde jag boken. Det verkar vara grundkonceptet med mig och YA. Men sen kom jag in i boken och den är som många andra i den här genren, väldigt söt. Det är en söt historia, som i många fall inte alls är särskild söt. Det är ändå någonting med mystiska ’män’ som är en aning deppiga som jag ändå älskar. Mot mitt bättre förstånd. Det var nog det som fick mig att höja betyget till en trea. I slutet ville jag ändå ha denna bok till en film. Samma sätt som Jenny Hans andra bokserie har blivit. Om jag kommer fortsätta denna Summer-serie? Ja, måste ju få lite mer av detta sockervadd.

★★★

Bokrecension | Sharp Objects

Sharp ObjectsOriginaltitel: Sharp Objects Författare: Gillian Flynn Serie: – Genre: Mystery, Crime & Thriller Sidor: 254 Publicerad: 2006 Förlag: Broadway Paperbacks Land: USA

”The face you give the world tells the world how to treat you.”

Jag har haft Sharp Objects i min bokhylla så länge nu. Läste Gone Girl (av samma författare) och älskade den. Den läste jag i och med filmen kom ut och att jag hade hört bra om den – men ville läsa boken först. Nu, förra veckan tror jag det blir, kom första avsnittet av serien Sharp Objects nu. Såklart jag kände för att läsa boken innan jag såg det avsnittet. Gillian Flynn fortsätter att göra mig glad i hennes böcker.

HANDLING:

Efter en lång tids frånvaro är journalisten Camille Parker tillbaka i sin gamla hemstad. Hon är ditskickad av sin arbetsgivare en tredje klassens Chicago-tidning för att rapportera om två unga flickors försvinnande. / Goodreads

JAG TYCKER:

Jag har problem med deckare i sin grund. Men detta är kanske inte en direkt deckare – även om den handlar om två döda flickor och jakten efter dess mördare. Men en följer inte en polis och deras ledtrådar och förhör. Utan en journalist som försöker få en bra story med citat från familjerna. Samtidigt som hon försöker få fram vem mördaren är – även om det kanske inte är hela fokusen, från hennes sida.

Sharp Objects är en mörk historia. Inte enbart för att den handlar om två mord – och rätt fula mord också. Utan snarare allt runt omkring. Camille som är egentligen inte mår bra och använder sig av ett (eller ja, flera) självskadebeteenden för att klara av vardagen, och speciellt nu när hon tvingas möta samma sak som gjorde henne dålig från början. Gillar verkligen grejen med hur hon skadar sig själv. Kanske fel av mig att tycka, men det tillför någonting till historien.

Som vanligt med deckare eller liknande böcker så får den ibland kritik från andra för att en kanske kunde lista ut vem som var mördaren relativt fort. Har hört samma kritik mot denna. Jag tycker inte det. Eller jag listade inte helt ut det så fort, men var väl i närheten hela tiden. Däremot som jag skrev tidigare, kändes det inte som att Camille var där för att få tag på mördaren (på ett sätt jo, på ett annat sätt nej). Och därför var det inte så farligt ändå. Dock kan jag tycka att slutet var väldigt abrupt.

★★★★

Har ni läst Sharp Objects? Vad tyckte ni?

Minirecensioner | Anna and the French Kiss, Every day & We are okay

Den 24 maj frågade jag på Twitter om ni hade tips på Young Adult (YA) böcker. Jag ser överallt människor i min ålder läsa dessa böcker och älska det. Jag har försökt och försökt men aldrig gillat en enda bok. Skam den som ger sig. Fick 15 stycken förslag och jag har nu tänkt läsa dessa. Tre stycken är klara och här kommer mina tankar.

YA

Anna and the French Kiss av Stephanie Perkins

Annas pappa bestämmer sig för att skicka iväg Anna på en amerikansk skola i Paris. Trots språkbrist finner hon snart vänner, inklusive den snygga killen Étienne St. Clair.

Här har vi grunden till varför jag ogillar YA. Detta är ingen bra bok. Är ledsen att säga det då jag vet att det finns så många människor som fullkomligt älskar den. Huvudkaraktären Anna är en väldigt osympatisk person och att tvingas vara i hennes huvud genom hela boken är väldigt jobbigt. Det är så fruktansvärt irriterande att hennes dröm är att bli den främsta kvinnliga filmkritiken och hon kan absolut ingenting om film. Antar dock att det är lite trovärdigt då det finns många idioter som är precis som Anna. Men det är ingenting jag vill läsa om. Förstår heller inte grejen med St. Clair och varför han är speciell. Ännu en sak jag avskyr med Anna är när St. Clair är ledsen för hans mamma är döende så blir Anna sur för han är deprimerad och nere. Samt det faktum att hon blir förbannad över vad hennes bästa vän gör – när hon gör precis samma sak själv! Det som dock gör mig mer förbannad är hur mycket slutshaming det är.

½

YA

Every day av David Levithan

Varje morgon vaknar A upp i en ny kropp. Samma princip varje dag. En dag bryter han sina egna regler när han vaknar upp som Justin och blir genast intresserad av hans flickvän Rhiannon. 

Uppskattar Every day för den blir inte långtråkigt. Gillar att den väljer att ta upp olika sorters människor – kroppsbyggnad, sexualitet, etnicitet och psykisk ohälsa. Men efter en stund känns det istället påtvingat och som Levithan försöker få in så många som möjligt på ändå en ganska kort stund. Det tråkiga med denna bok är att vi aldrig riktigt får lära känna en enda karaktär. Möjligtvis Rhiannon fast det blir mestadels via A egna perspektiv. A är för mig en oklar person. Vilket är förståeligt på ett sätt. Det jag vet är att hen ser sig själv som god och älskar verkligen Rhiannon. Deras kärlek är för mig konstig och tycker att A mest stalkar henne i större delen av boken. Det är inte romantiskt. Är verkligen A offret? Okej, det är fett jobbigt att vakna upp i olika kroppar och aldrig någonsin bara vara sig själv. Men hur hen ’tar över’ andras kroppar och liv (för en dag) och väljer sin kärlek för Rhiannon istället för deras liv. Det är rätt oschysst.

★½

YA

We are okay av Nina LaCour

Marin har inte pratat med någon sedan hon lämnade allt bakom sig och flyttade till andra sidan landet. Inte ens hennes bästa vän Mabel vet om sanningen om de sista veckorna hemma i Kalifornien. Nu, månader senare, kommer hennes vän på besök och hon måste börja lätta sitt hjärta.

Första boken jag gillar och jag känner hur det fortfarande finns ett hopp om YA-böcker. Den här boken är väldigt vacker och skriven på ett fint sätt. Den handlar inte om mycket, utan är snarare driven av karaktärer än handling. Den handlar om vänskap och relationer. Älskar att de tar upp sexualitet och etnicitet men gör det inte till en stor grej utan det är någonting som ligger och puttrar i bakgrunden. LaCour gör ett fantastiskt arbete med att beskriva depression och sorg. Någonting jag inte tror alla kan göra på ett lika fint sätt. Den är inte fulländad. I många fall tyckte jag att det var lite för dramatisk och cheesy. Fast i stora drag en bra bok.

★★★