• böcker

    Bokrecension | The Handmaid’s Tale

    FÖRST OCH FRÄMST tycker jag att det är superroligt att The Handmaid’s Tale börjar toppa säljlistor igen. Kul att folk väljer att läsa en lite äldre bok snarare än en modern. Sedan kan en undra varför. En stor anledning kan vara att den ska bli en tv-serie som kommer den 26 april på Hulu med Elisabeth Moss i huvudrollen. Eller hur den fortfarande är aktuell. Den är boken brukar jämföras med Du sköna nya värld och 1984 som skrevs av Aldous Huxley respektive George Orwell – som också är i dag aktuella och nästintill blivit sanna.

    Här har vi alltså en kvinna, vid namn Offred, om hade ett annat namn en gång i tiden. Men sen så kom den religiösa högern till makten, och plötsligt hade kvinnor förlorat sin identitet och rättigheter. Sitt namn och sin kropp var inte längre deras. Miljöförstörelserna har gjort att många kvinnor har blivit infertila, och därför har världen problem med reproduktionen. Offred är fertil, och det betyder att hon har blivit en slags bebisfabrik. Hon ska helt enkelt se till att bli gravid.

    The Handmaid’s Tale är otroligt skämmande. Den är mest skrämmande att det inte alls känns långt borta. Miljön går just nu åt helvete. De mänskliga rättigheterna, kanske just kvinnorna i den är kontexten, känns som de också går i en nedförsbacke. Det kändes som det gick uppåt och blev bättre. Men nu känns det som det går åt helvete det med. Jag tänker främst på den hemska vågen som sker i Europa eller den nya presidenten i USA. Det är verkligen skrämmande. Det finns en del i The Handmaid’s Tale som jag tyckte var jättejobbigt att läsa om, & det är när de pratar om våldtäkter och hur det är kvinnornas fel. Fyfan! Läs den!

    Läs mer om andra böcker som blir filmer eller tv-serier. 

    Titel: The Handmaid’s Tale
    Serie: The Handmaid’s Tale #1
    Sidor: 350
    Genre: Fiction, Dystopia, Feminism
    Mitt betyg: ★★★★

    Författare: Margaret Atwood
    Utgiven: 1986
    Format: Inbunden
    Land: Kanada
    Goodreads betyg: 4,10

  • böcker

    Bokrecension | Kvarnstenen

    Rosamund Stacey bestämmer sig för att satsa på moderskapet och på sin akademiska karriär efter att ha blivit gravid under sin enda kärleksnatt med George, nyhetsuppläsare på BBC. Så länge hon kan, hemlighåller hon barnet för alla omkring sig. Även för barnets far, som hon hör då och då i radio. Men dottern Octavia tvingas till en riskabel hjärtoperation och det går inte längre att hålla henne undan från omvärlden. När Rosamund möter George igen tvingas hon välja mellan sanningen och sig själv.

    Kvarnstenen är en vacker bok. Det är 1960-talet och i England. Att skaffa barn utan att vara gift är inte okej. Men Rosamund blir det ändå. Det är inte det ultimata. Verkligen inte. Men som tur är är hon priviligerad, och kan gömma sig bakom en bohemiskfasad. Eller kanske inte en fasad, men det gör det hela mer okej.

    Jag tycker om att det är ett fåtal karaktärer. Den är inte jättelång, så det underlättar verkligen. Samtidigt som det inte riktigt behövs att ha fler. Den är skriven på ett väldigt fint sätt som gör så jag tycker om boken ännu mer.

    Det är väldigt intressant hur en kan skriva en bok om en kvinna som får barn, och få det vara intressant. Det är riktigt bra jobbat. För mer än så handlar den egentligen inte om. Den är dock full av känslor, vilket jag såklart älskar.

    Titel: The Millstone

    Serie: –

    Sidor: 194

    Genre: Fiction, Feminism

    Mitt betyg: ★★★★

    Författare: Margaret Drabble

    Utgiven: 1965

    Format: Inbunden

    Land: England

    Goodreads betyg: 3.83

  • böcker

    Bokrecension | Män kan inte våldtas

    Tova Randers firar sin födelsedag. Hon går på restaurang, hon dansar, hon följer med en man hem. Och blir våldtagen. Tova Randers bestämmer sig för att hämnas – hon ska våldta mannen och anmäla sig till polisen.

    Här har vi en feministisk klassiker från 1970-talet som är lika aktuell i dag som då. Det är en berättelse om hämnd. Om skillnaderna i samhället. Om våldtäktskulturen. För är det inte intressant hur män inte kan våldtas, men hur många män tar sig friheten till att utgöra det dådet själv. Det är en intressant bok, och ibland väldigt obehaglig. Jag hade nog inte gjort som Tova, våld löser inte våld, men samtidigt ser jag upp till henne. Hon väljer att göra någonting. Kanske inte det rätta, men hon gör i alla fall något.

    När hon går igenom vad som skulle hända om hon anmälde det så tar hon upp alla saker som människor tänker på. Vad de tvingas gå igenom. Om och om igen. Jag förstår att många inte anmäler. Och det gör det så sorgligt.

    Men samtidigt blev jag lite besviken på den. Den var inte alls jag hade hoppats på. Tråkigt nog. Samtidigt som den gav mycket. Den är ganska svår att förklara.

    Titel: Män kan inte våldtas

    Serie: –

    Sidor: 184

    Genre: Fiction, Feminism

    Mitt betyg: ★★★

    Författare: Märta Tikkanen

    Utgiven: 1975

    Format: Inbunden

    Land: Finland

    Goodreads betyg: 3.63