Nästa bok i Twilight-serien är New Moon eller När jag hör din röst som den så fint heter på svenska. Jag minns den här som min favorit av böckerna och var därför extra exalterad att börja läsa den. Såg kanske inte fram emot filmen som jag minns som rätt dålig. Men oavsett vad mina känslor var sedan innan så har jag nu både läst och sett New Moon. Igen. Efter cirka 10 år.

New Moon handlar om att efter situationen med James och Victoria i första (som vi kommer återkomma i varenda bok, snacka om att mjölka samma problem om och om igen), blir Edward osäker på Bellas säkerhet. Speciellt när hon fyller år och råkar skära sig på presentpappret och Jasper går all-vamp mot henne. Hon skadar sig ännu mer. Bella vill inget hellre än att bli vampyr och ber Edward om och om igen. Han tvekar för han vill att hon ska ha kvar sin själ. Ja, han ser sig själv som ett själlöst monster. Vilket hon såklart inte håller med om. Han bestämmer sig för att dra därifrån och lämnar Bella ensam i en skog…

Om vi backar bandet lite grann. Första boken avslutades när de hade sista balen i skolan och det bör ha varit i juni om vi tänker logiskt. Eftersom Bella kom mitt i terminen till Forks bör första boken börja i mars. De har känt varandra sedan mars och nu är vi i september. Och de börjar med att diskutera vad som skulle hända om de förlorade varandra. De, eller mest Edward, pratar om att han inte vill leva i en värld där hon inte existerar och därmed ta självmord om hon skulle försvinna. Kom ihåg, de har känt varandra i max sex månader. Att bli dumpad av sin kille må vara jobbigt. Men att ägna flera månader att skrika i sin säng, vara i en extremt sorg, det är lite mycket? Eller hur?

New Moon är indelade i tre delar skulle vi kunna säga. Första är Bella som är ledsen över Edward. Andra delen är lite mer intressant och vi möter Jacob Black igen. Vännen som vill vara mer än en vän. Om det är någonting som jag vill ändå lyfta med Bella är att hon måste avsky att varenda kille stöter på henne. Hon har blivit dumpad och så fort hon behöver en vän så finns främst två där Mike och Jacob. Två som vill vara mer än bara vänner. Jacob är en fin vän som tyvärr inte fattar att hon behöver mer tid och är inte över Edward. Speciellt inte när hon inser att hon kan ”se” honom när hon gör dumma saker, som att hoppa från en klippa.

Tredje och avslutade delen är när Edward tror att Bella är död och åker till de där kungliga-vamps som är så icke-coola på så många sätt. Michael Sheen är dock där och jag är alltid glad att se den skådisen. Får ge dem det. De låter Bella och Edward vara om Bella blir en vamp. Hon verkar få det hon vill. Edward är mindre glad och bestämmer sig för att fira till henne. För om de ändå ska leva i en EVIGHET tillsammans kan de lika med vara gifta. Hundra procent logiskt.

Filmen är såklart nästintill ordagrant efter boken. Ingen större förändringar där. Vet inte vad jag gillade med boken när jag var yngre. Var det den deppiga känslan? Att jag var intresserad av hela hjärtkrossandet när jag själv inte hade upplevt det? Möjligtvis att jag tyckte hela aspekten med att hellre dö än att inte leva med sin älskare var gulligt. Det är inte det. Gillar ändå att Jacob får en plats i Bellas liv. Han är en bra bästa vän. Om han bara skulle vara nöjd med det skulle han vara en bra karaktär. Tyvärr inte.

Kan vi också snälla diskutera det där med att hans alfa Sam har en flickvän, Emily, som stod på fel plats när Sam blev arg (och därmed varg) och har ett stort ärr i ansiktet. Jag förstår, hon älskar honom osv bla bla. Men det kändes väldigt underliggande att det är Emilys uppgift att hålla Sam lugn. Om han har aggressionsproblem pga han är en varg får han faktiskt ta sig själv i kragen. Jacob tycker att Edward är farlig för Bella. Men han har lika stora aggressionsproblem själv och ballar ut flera gånger. Bland annat när Edward ringer. Är inte det farligt?

För en som inte vet har jag varit ett stort Twilight-fan. Skulle nog säga att alla som är födda i början av 1990-talet lär haft en liten fas när det kommer till Twilight. Jag var en av dessa. Jag läste böckerna, väntade ivrigt på filmerna, minns när nyheterna om vilka skådespelare som skulle spela de olika karaktärer kom och jag blev ännu mer exalterad, gick på midnatts visningarna på de första tre filmerna osv. Ni förstår, denna tjej var ett fan.

Hittade mina böcker igen efter att de har stått på vinden och när en vän berättade att hon hade sett om filmerna var jag bara tvungen att djupdyka ner igen. Hur skulle det vara att läsa om böckerna och se filmerna? Magiskt? Gräsligt? Skulle jag återfå min fandom eller skulle jag vilja bränna böckerna på bål? (Note: jag är mot alla form av bokbål). Jag gick direkt hem, nästan i alla fall, tog upp första boken som heter Om jag kunde drömma på svenska och satte mig ner och läste. 

Jag har varit ett stort Twilight-fan

Det gick nästan lika fort som första gången jag läste den. Hittade den av en slump i bokaffären när jag strosade runt på stan i väntan på min danslektion, köpte den, gick till dansstudion, läste ut den medan jag väntade en stund till. På kvällen, satte vi oss ner, jag och min sambo, och satte på första filmen. De finns alla på Netflix så om ni också vill se om dem är det väldigt enkelt. Vad tyckte jag?

Det första som slog mig är hur tråkig Bella är som karaktär. Hon har knappt några minnesvärda egenskaper eller åsikter. Förutom att hon är klumpig vilket de i filmen visar om och om igen genom att hon snubblar, slänger upp dörren på folk om och om igen. Bella är en klassisk tonårs gnällspik. Från vädret till sina föräldrar. Tycker att hennes mamma Renée inte är en toppenbra mamma utan i själva verket självisk som vill resa med sin nya man och därför Bella ‘offrar’ sig genom att flytta hem till sin pappa. Där hon direkt får rollen som kvinnan i huset genom att hon lagar mat till honom typ det första hon gör. Vad levde den mannen på innan hon flyttade dit? Hade önskat att man fick lära känna de två lite bättre. För att Charlie är lätt den bästa karaktären i boken och filmen. 

Edward är ingen bra karaktär

Jag är fullt medveten om att jag har gillat par i mina dar som inte är okej och rent ut sagt ett skitdåligt inflytande över vad unga personer kan tro sig vara kärlek. Twilight är ett av dem. Edward är ingen bra karaktär. Han är verkligen inget bra kärleksintresse. Det tog mig en lång tid innan jag såg det. Visst, jag såg hur kontrollerande han var och hur obehaglig han var stundtals i och med att han tittade på henne när hon sov (innan de blev tillsammans). Men insåg faktiskt inte förrän nu hur han psykiskt manipulerar henne genom att komma med negativa kommentarer maskerat som gulligt.

Det är skrämmande hur fort han blir hela hennes värld, och tvärtom. Hur han ständigt påpekar att de inte kan vara med varandra för att han är farlig, men att han samtidigt inte lämnar henne ifred. Följer efter henne för att se till att hon är i säkerhet osv osv. Och detta var gulligt? Tack gode gud för att en har vuxit upp och lärt sig ett och annat om kärlek och hur man behandlar människor. De går från att knappt säga hej till varandra till att hon vill spendera sitt liv (eller evighet) med honom. Vill bara ruska om henne och skrika rakt i ansiktet. Du är bara 17 år! Vad vet du om livet? Vad vet du ens om dig själv? 

Filmen är inte mycket bättre

Filmen är inte mycket bättre. Men eftersom jag såg den tillsammans med min sambo och han skrattade igenom hela kändes det som jag var tvungen att försvara den. Vet inte varför, antar att det kom från djupt inom mig med min lilla fandom-tjej. Den är inte bra. De har tagit flera bra skådespelare och gjort de kassa. Effekterna är fruktansvärda, speciellt när vampyrerna springer eller hoppar. De kan ha förstört Muse för många i och med baseballscenen och de kallar alla för spidermonkey, monkeyman osv. Är de värdelösa på smeknamn eller vad? 

För att sammanfatta det hela är det en rätt kass bok som går alldeles för fort framåt. En kärlekshistoria som en inte vill hänga upp i granen och filmen är knappast bättre. Jag kan knappt vänta tills jag läser andra boken och ser filmen. Kommer bli kvalitetstid nu i höst. Hoppas ni vill fortsätta läsa mina tankar kring de älskade Twilight böckerna och filmerna. 

Vad tycker ni om Twilight? Har ni läst böckerna? Sett filmerna?