-
Tiotalets bästa filmer | 20-11
Nu har jag gjort mer än hälften av tiotalets bästa filmer och vi är nere på topp 20! Vilken resa med hur många bra filmer som helst. Här kommer de filmer som var nära på att hamna på topp 10 men som inte riktigt nådde fram. Har ni sett någon av dessa och vad tycker ni i så fall om dem?
20. The Martian
Jag älskade boken och har den som en stor favorit hos mig. The Martian handlar om en astronaut, spelad av Matt Damon, som blir kvar på Mars när hans kollegor lämnar och åker hem till jorden igen. Detta är en av mina största rädslor i livet, och en väldigt irrationell sådan. Trots detta är jag väldigt fascinerad över den här berättelsen om överlevnad när man är helt ensam och har allt emot sig. Den är också roligare än vad man kan förvänta sig av en sådan film. Vill så gärna läsa om boken, och därmed även se om filmen. Får bli någon gång under 2020.
19. The Lobster
Yorgos Lanthimos gör knasiga filmer. Dogtooth har jag haft med tidigare på listan och nu är det The Lobster med Colin Farrell i huvudrollen. I den här filmen är tvåsamheten det viktigaste, och så fort du är utan partner kommer du att bli förvandlad till ett valfritt djur. Colin Farrells karaktär har blivit singel och väljer att bli eventuellt en hummer om han inte finner en partner. En ganska absurd och bisarr film om att hitta kärleken och en partner på kort tid, tillsammans med andra personer som kan nästan tänka sig göra vad som helst för att överleva. Undra vilket djur man själv hade valt..? Möjligtvis en huskatt.
18. The Shape of Water
The Shape of Water är en kärleksfilm. Om att hitta kärleken på de mest oväntade platserna. Att kärlek är ett fenomen som är svårt att förklara. Det är också en film om kommunikation. Den handlar om en stum kvinna som jobbar som städerska på ett forskningscenter. Hon faller för en varelse som är instängt i centret. Tillsammans skapar de en dialog och förståelse för varandra som ingen annan kan förstå. En kvinna och ett monster som inte borde ha känslor för varandra får det. Tyckte det var en otroligt fin film med otroligt bildspråk. Glad att den vann en Oscar för bästa film, även om jag har förstått att det är en vattendelare.
17. Manchester by the Sea
Efter att hans bror har dött får Lee Chandler karaktär åka hem och ta hand om sin sexton åriga brorson. Manchester by the Sea är en rå och naken film om sorg och förlust. Inte bara för hans egna bror utan även om hans förflutna som han nu tvingas ställa sig mot. Orsaken till varför han stack och lämnade allt bakom sig. Det känns som en äkta film med äkta känslor. Personer som gör saker som kanske inte känns logiskt, men som i alla fall känns naturligt. Känslor och sorg är inte alltid logiskt och därför borde det inte heller porträtteras så. Otroligt vacker film med en stor sorg.
16. The Intouchables
Baserad på en sann historia kommer den här fantastiska feel good filmen från Frankrike. Om en rik man som efter en olycka sitter i rullstol och hans nya assistent – en man som aldrig jobbat med detta tidigare och är från en helt annan värld. Detta är en film som du verkligen mår bra av. Det är en sådan fin kemi mellan de två. Det är helt omöjligt att inte ha ett leende genom hela filmen. När du inte skrattar kanske du gråter av glädje. Fantastisk film, verkligen! Ska finnas en amerikansk version som jag inte sett för det känns bara onödigt när denna finns.
15. Parasite
En film jag inte visste vad jag skulle förvänta mig av förutom att alla som hade sett den verkade älska den. Gillade att jag inte hade någon som helst koll på vad den handlade om från början. Parasite är förenklat sagt en mörk och bisarr komedi samtidigt som det är skrämmande film om klassamhället. En rik och en fattig familj möts. Vem är parasiten på vem? Har du fortfarande inte sett den kan jag verkligen varmt rekommendera den. Läs inte på vad den handlar om, utan bara sitt ner och njut av någonting du aldrig sett förut. Troligtvis. Stark, rolig och skrämmande film.
14. Midsommar
Okej, det är inte riktigt vår dansa runt midsommarstången, äta sill och jordgubbar, ta en sup för mycket och spela kubb i regnet. Inte riktigt vår midsommar som vi är vana vid. Istället är Midsommar en skräckfilm som utspelar sig mitt på dagen, i strålande sol, om några amerikanska studenter som följer med en svensk utbytesstudent för att fira. Kan tillägga, med hans speciella släkt. Denna film är bisarr och konstig. Den är skrämmande men inte så att du flyger av stolen. Den är obehaglig, lite äcklig, lite rolig och klaustrofobisk. Trots att den utspelar sig på öppna fält mitt i solen så känns det instängt. Du känner dig intryckt av alla människor runt omkring och allt det konstiga och främmande som sker.
13. Arrival
Denis Villeneuve har skapat en av mina favoriter inom sci-fi. Sci-fi filmer har en tendens att vara lite obehagliga, handla om överlevnad, invasion osv. Arrival har mer av en intim berättelse som handlar om kommunikation. Att förstå varandra, och att våga sträcka ut handen för att förstå. Amy Adams är helt slående i sin roll och jag tycker det är konstigt att hon inte fick mer uppmärksamhet av Oscarsjuryn när de valde att inte nominera henne till bästa huvudroll. Amys roll är en lingvist som får i uppdrag att kontakta de främmande varelserna som kommit till jorden för att se om de är där för fred eller för krig.
12. Spotlight
Vet egentligen inte varför jag gillar Spotlight så mycket. Såg den och kände mig golvad direkt och kunde inte sluta tänka på den. Det kanske räcker för att en film ska verkligen kännas som någonting helt annat. Den är baserad på en verklig händelse när några journalister började gräva inom kyrkan i Boston och barnövergrepp. Det jag tror gör filmen till så mycket bättre är karaktärerna och skådespelarna. De är fantastiska och har bra dialoger som känns naturligt. En sak till som jag tänkt på är att den är aldrig direkt hatisk mot religion, vilket den lätt hade kunnat, utan balanserar fint på en gräns.
11. Get Out
Tror att varje gång jag ser Get Out blir den lite bättre. Jag upptäcker saker som jag inte hade reflekterat på innan och det är skönt att se den när man vet vad som kommer att ske. För det öppnar ögonen för andra saker. Daniel Kaluuya är Chris, som åker tillsammans med sin flickvän för att träffa hennes (vita) föräldrar. Det visar sig att allt inte är som det ser ut på ytan… Att den som skräckfilm blev nominerad i kategorierna bästa film, bästa regi och bästa huvudroll samt vann för bästa manus säger en hel del. Det är inte ofta skräckfilmer får den uppmärksamheten i finrummet som Oscarsgalan.
-
Mina tankar kring de som är Oscarsnominerade 2020 för bästa film
Detta inlägg är ett samarbete med ett par tv och film-bloggar och alla länkar hittar ni längst ner i inlägget. Temat är Oscarsgalan, och jag passar därför på att prata lite om de filmer som är nominerade i kategorin Bästa film. Totalt är det nio stycken filmer, och jag har enbart sett tre. Därför har jag ingen direkt röst eller åsikt. Fast samtidigt har jag det. Välkommen till ett inlägg där jag skriver om saker jag har noll koll på – som jag brukar göra.
Vem vill du ska vinna?
1917
Nominerad för bästa film, foto, regi, hår och smink, filmmusik, produktionsdesign, ljud, ljudredigering, specialeffekter, manus
Mitt i striderna under första världskriget får två unga brittiska soldater, Schofield och Blake, ett omöjligt uppdrag. Inom hård tidspress ska de korsa fiendens territorium och leverera ett meddelande som kan stoppa en dödlig attack på hundratals soldater – varav en är Blakes egna bror.
Eftersom jag inte har sett den har jag egentligen ingen åsikt kring den. Det känns som krigsfilmer är lite av en vattendelare när det kommer till om folk gillar det eller inte. Brukar inte vara de som vinner, men brukar bli nominerad. 2017 var det Dunkirk och 2016 var det Hacksaw Ridge. Tror inte den vinner som bästa film, men däremot som många andra krigsfilmer möjligtvis specialeffekter, produktionsdesign, ljudredigering och den typen av priser. Den ska ju vara helt fantastisk att titta på så möjligtvis foto. Fast där har jag nog The Lighthouse som en favorit. Fast i och för sig, den här har nog ändå en chans att vinna… Alltså detta är så svårt!
Ford v Ferrari
Nominerad för bästa film, klippning, ljud, ljudredigering
Sann berättelse om bildesignern Carroll Shelby och föraren Ken Miles som tillsammans bygger en revolutionerande racerbil för Rod Motor Company, för att kunna utmana Ferrari under ett 24-timmarslopp – Le Mans 1966.
Detta är nog den filmen jag är minst sugen på att titta på. Har hört att den är bättre än vad man kanske tror… för folk som är ointresserade av bilar och miljön kring racerbilar. Jag har väl inget problem med miljön, men den bara inte lockar mig. Trots riktigt bra skådespelare. Tror inte denna vinner. Även om den har fått ett av de bästa resultaten på Rotten Tomatos (om man slår ihop kritiker + folket), då är det bara en film som har högre resultat som också är nominerad i bästa film.
The Irishman
Nominerad för bästa film, manlig skådespelare i biroll, foto, kostym, regi, klippning, produktionsdesign, specialeffekter, manus efter förlaga
Frank Sheeran, en krigsveteran som arbetar tillsammans med några av 1900-talets mest ökända personer. Han får som uppgift att hjälpa Jimmy Hoffa, fackförbundsledaren med anknytningar till organiserade brottslighet.
Vill verkligen se denna film! Har bara inte gjort det av den dummaste anledningen någonsin – den är lång. Och jag vill ha en hel förmiddag och eftermiddag ledig på typ en söndag och bara njuta. Och har inte haft den möjligheten än. Den har verkligen alla ingredienser för att vara en toppenfilm – Martin Scorsese, Robert De Niro, Al Pacino och Joe Pesci. Kan ju därför ha en stor chans att vinna en Oscar. Oscars brukar ju gilla vita stora män.
Jojo Rabbit
Nominerad för bästa film, kvinnlig skådespelare i biroll, kostym, klippning, produktionsdesign, manus efter förlaga
En satir på andra världskriget om en tysk pojke vars världsbild vänds upp och ner när han inser att hans mor gömmer en judisk tjej på vinden. Han får hjälp av sin imaginära vän, Adolf Hitler.
En satirisk komedi om andra världskriget. Den låter ju jättebra, och jag vill se den. För den verkar både rolig men på ett sätt också rörande. Lite djup också, med hela ”vem är jag?” ”vad tycker jag?”. Tror inte den kommer att vinna en Oscar för bästa film. Enbart på grund av att det är en komedi. Och om vi ännu en gång tittar på Rotten Tomatos verkar det som att just tittarna/folket som uppskattar den mer än kritikerna.
Joker
Nominerad för bästa film, manlig skådespelare i huvudroll, foto, kostym, regi, klippning, hår och smink, filmmusik, ljud, ljudredigering, manus efter förlaga
Under 1980-talet drivs en misslyckad stand-up komiker/hyrclown till att bli galen och vända sig till brott och kaos i Gotham City. Samtidigt som han är starten av en kedjereaktion och skapar sig själv att bli den ökände brottsfiguren, Jokern.
Ni vet säkert vad jag tycker om denna film. Den blev så extremt hyllad när den kom ut, men ju mer jag läser om den verkar det som den har svalnat lite. Den här kan mycket väl vinna en Oscar, men jag tror ändå inte det. För mig är detta nog den jag blir mest besviken om den vinner. Kanske för jag inte sett så många av filmerna, och jag inte gillade denna så mycket.
Längre recension hittar du här
Little Women
Nominerad för bästa film, kvinnlig skådespelare i huvudroll och biroll, kostym, filmmusik, manus efter förlaga
Fyra systrar växer upp i Amerika i efterdyningarna av inbördeskriget.
Har precis börjat läsa den klassiska romanen av Louisa May Alcotts. Och vet egentligen inte mycket mer om handlingen än att det verkar handla om dessa fyra systrar, med kanske mest fokus på karaktären Jo. Vill på ett sätt att denna ska vinna kategorin som bästa film för att Greta Gerwig inte blev nominerad för regi – utan bara män där som vanligt. Fast har ju inte sett den och vet inte eller vad allmänheten (dvs juryn) tycker om kostymdrama. Brukar de vinna? Hm…
Marriage Story
Nominerad för bästa film, kvinnliga skådespelare i huvudroll och biroll, manliga skådespelare i huvudroll, filmmusik, manus
En teaterregissör och en skådespelare kämpar sig igenom en skilsmässa som kommer att påverka dem hårt i både privatlivet och i deras arbete.
Wow. Jag är förälskad i denna film. Satte den som bästa filmen jag såg under 2019 (som kom ut 2019). Tycker om hur de drivs mot hat, och hur två personer som har en gång älskat varandra nu avskyr varandra, men att det fortfarande finns någon form av kärlek där under. Jag gillade hur mycket jag ogillade alla karaktärer och att det inte fanns en sida som var bättre än den andra. Båda har gjort fel. Båda har sårat varandra. Det finns ingen direkt bra utväg. Hade älskat om denna vann som bästa film. Hade nog älskat om den vann i varenda kategori som den är nominerad i. Ge den sex Oscars! Bara gör det.
Längre recension hittar du här
Once Upon a Time… in Hollywood
Nominerad för bästa film, manliga skådespelare i huvudroll samt biroll, foto, kostym, regi, produktionsdesign, ljud, ljudredigering, manus
Los Angeles, 1969. En avdankad tv-stjärna, och hans stuntman/bästa vän, försöker överleva i Hollywood, en plats som ständigt förändras och som inte är den platsen de längre känner igen.
Varför har jag inte sett denna? Det är Tarantino som är min favoritregissör och den har både Leonardo DiCaprio och Brad Pitt med. Jag borde älska detta. Jag borde ha sett den. Men nej, det har jag tydligen inte gjort. Hollywood gillar ju Hollywood, och den här filmen ska ju hedra lite det gamla och den svunna tiden som en gång var. Kanske det är tillräckligt för att Tarantino och hans film ska ta hem det. Vem vet?
Parasite
Nominerad för bästa film, regi, klippning, bästa icke-engelska film, produktionsdesign, manus
En berättelse om en rik och en fattig familj som möts och nästlas in i varandra på ett oväntat sätt.
Det är inget snack om saken. Den här filmen har golvat de flesta som har sett den. Otroligt älskad av både tittare och kritiker. Det är en svart komedi med ett sådan mörker i sig. Hanterar klassfrågan på ett bra sätt som gör att den skulle kunna utspela sig egentligen var som helst i världen. Kan mycket väl tänka mig att denna kommer att vinna i kategorin som bästa film. Förutom en liten detalj. Den är också nominerad i bästa icke-engelska film. Betyder det då att den vinner i båda kategorierna eller enbart icke-engelska? Hm… För den kan väl inte bara vinna som bästa film men inte den utländska. Det hade varit konstigt. Och Hollywood brukar väl vanligtvis välja ”egna” filmer som bästa film. Men samtidigt, detta ska ju vara den bästa filmen från 2019.
Längre recension hittar du här
Läs gärna de andras inlägg på samma tema: Vi gillar film, Fiktiva Em, Fröken TV och TheLenaElisaStory
-
De bästa filmerna från 2019 som jag sett
DET ÄR 2020, och här kommer första listan där jag kommenterar hur 2019 var i form av listor kring filmer, tv-serier och böcker. Bland annat. Först ut är de bästa filmerna från i år – som jag har sett. Totalt har jag sett, i skrivande stund, 26 filmer från 2019. Är lite besviken att jag inte sett Once Upon a Time in Hollywood som jag såg fram emot så mycket. Speciellt med tanke på att Tarantino är en favoritregissör hos mig. Får helt enkelt se den i år istället. Antar att den kommer rubba denna listan. Men just nu ser den ut såhär!
10. It Chapter Two
It Chapter Two är en av de största besvikelserna förra året. Kanske tråkigt att den är med på listan då, men antar jag gillade den ändå. Den har samma problem som tv-filmen och boken som jag inte vill anklaga den för. Nämligen att jag inte bryr mig så mycket om de vuxna. Den är inte lika läskig som den första, och blir självklart när en läskig scen kommer. Upprepande koncept, men ändå en okejbra film som blir på plats 10. Bill Skarsgård är lika bra som Pennywise och det är kul att se honom.
9. Captain Marvel
Att ha en film jag är kluven till på plats nio må vara konstigt. Ingen bra start på den här listan. Grejen med Captain Marvel är att jag vet inte om jag gillar den eller jag gillar grejen med den. Som ett svar på alla idiotiska människor som bestämde sig för att avsky den innan den kom ut för att den handlar om en kvinna som är superhjälte. Men samtidigt är den bra, lättsam, rolig, Brie Larson är fantastisk och katten är förbannat söt. Men den har exakt samma problem som alla Origin-filmer – att den ska förklara allt som vi någonsin har frågat oss, men som vi egentligen inte vill eller behöver veta.
8. Spider-Man: Far From Home
Tom Holland har tagit Spider-Man till en helt ny nivå i min mening. Tack vare honom är Spider-Man en karaktär vi bryr oss om, vill krama vid ledsamma stunder och skratta tillsammans med. Far From Home har tyvärr inte samma känsla om Homecoming som är överfylld med tonårsromans, tonårsproblem och roliga skämt. Jag saknar det. Samtidigt är denna mer djup och handlar om att Peter växer upp. Blir en egen karaktär. Det gillade jag.
7. Avengers: Endgame
Slutet är här. Slutet för Avengers är här. En berg-och-dalbana i känslor och actionsscener som man inte ville skulle ta slut. Men som tyvärr gjorde det. Men med ett mäktig slut, och allt avslutades med en stor smäll. Det tråkiga med Endgame var att den inte hade lika mycket att kämpa för som i Infinity War. Vilket låter helt sjukt med tanke på var de startade. Men eftersom det var sista filmen och vi hade en aning om hur den skulle sluta. Riktigt bra film dock och jag ser fram emot att kunna se den flera gånger igen.
6. And then we danced
And then we danced fick tyvärr inte sin nominering till en Oscar. Den var Sveriges nominering som film, och kanske den mest osvenskaste filmen på länge. Om det ens är ett begrepp. En fruktansvärt vacker film som utspelar sig i Georgien. Om dans, frigörelse och kärlek. En liten kronjuvel bland filmer som jag hoppas flera har sett – eller kommer se.
Recensionen kommer imorgon!
5. Star Wars: The Rise of Skywalker
Det är flera saker som jag tyckte mindre bra om i The Rise of Skywalker. Men till största delen är jag nöjd. Det bjöds på några fina scener, fartfyllda actionscener och nostalgi för Star Wars. En film som jag tror jag behövde just då. Ibland vill man bara sätta på en film och bara ha ett stort äventyr framför sig. Och det var precis det jag fick.
4. Parasite
En mörk och bisarr komedi med avstamp i klasser och skillnader mellan de två. Fast utan att ha en långdragen och tråkig konversation om det är det en stundtals obehaglig film som visar hur stor den är och vad folk är beredda på att göra för att ha det bättre. Den har ett intressant tempo som börjar som en lättsam film till att successivt trappas upp till att bli en thriller med allt obehag. En film man absolut inte glömmer direkt.
3. The Lighthouse
Det bästa sättet att beskriva Robert Eggers nya film, The Lighthouse, är att vända sig till min vän som beskrev den som en mardröm man inte ville skulle ta slut. Den är rå, naken och man har ingen aning om var den tar oss eller till vilken gräns. Riktigt imponerad av Eggers och ser fram emot vad han gör nu. Hur han toppar både The Witch och The Lighthouse.
2. Midsommar
Midsommar är en skräckfilm i min smak. Inga jumpscares och mer en obehaglig ton som kryper upp på dig. Perfekt för sommarbion när den kom och jag ser fram emot att se den igen. Fylld av planteringar och att ge oss ledtrådar vart den var påväg. Kul att se allt tillsammans igen. Otroligt obehaglig i sommarsolen och klaustrofobisk trots öppna landskap. Kan varmt rekommendera denna film med extremt bisarra inslag.
1. Marriage Story
En kärlekshistoria och inte alls en kärlekshistoria på samma gång som tog hela världen med storm – inklusive mig själv. Gillade enkelheten med den. Det var inte krusiduller eller överdrivna scener utan bara två människor som har älskat varandra, men att kärleken nu inte fanns där längre. Adam Driver och Scarlett Johanson är fantastiska i sina roller och det var nästan självklart vilken film som skulle bli årets bästa film för 2019.
Du kanske också gillar
Filmrecension | X-Men: Dark Phoenix
Mina 10 favoritfilmer
Tiotalets bästa filmer | 10-1
-
Parasite | En invasion i social status
PARASITE ÄR EN MÖRK och bisarr komedi om social status och klasskillnaderna. Skulle nog själv inte definiera den som en komedi, trots sina humoristiska inslag, för den är nästintill alltid omringad av ett mörker och det är stundtals väldigt obekvämt att titta på.
På ena sidan stan bor familjen Park. De har gräsmatta, stora fönster och tjänstepersoner som uppvaktar dem. Alltifrån hushållerska till lärare för barnen. På den andra sidan bor Kim Ki-taek och hans familj. De bor i en smutsig källarlägenhet och har knappt några pengar. De är ständigt jakt efter pengar, arbete och wifi. Allt förändras när sonen, Ki-woo, får jobbet som studiehandledare till det äldsta barnet i familjen Park. När han får reda på att de söker en konstlärare till yngsta sonen rekommenderar han sin syster utan att berätta om deras släktskap. En efter en får familjen Kim arbete hos Park.
Bong Joon Ho har skapat en fantastisk thriller som hade kunnat utspela sig var som helst i världen. Klasskillnader finns överallt och kopplingen mellan makt, pengar och lycka finns hos varenda människa. Det är en film som kryper sakta på en. Den utgår som en lättsam film när vi får följa familjen Kim och deras knep att nästla sig in hos Park. Men allt vänder i en och samma scen och från att bara ha en obekväm underton till att vara ett konstant mörker med hög spänning och intensitet.
Familjen Park är naiva och förstår inte deras bekvämlighet i livet. Medan familjen Kim har stora ambitioner att ta sig upp ur sin egna misär. Det är desperat handling men samtidigt ett ganska övertramp i vad som är rätt och fel. Som tjänstepersoner kommer de familjen nära och det blir en slags intimitet mellan de två familjerna. Ju närmare de kommer desto närmare deras egna mål kommer de. Det blir en invasion i social status.
Titel: Gisaengchung/Parasite
Medverkande: Kang-ho Song, Sun-kyun Lee, Yeo-jeong Jo
Längd: 2 h 12 min
Land: SydkoreaRegissör: Bong Joon Ho
Genre: Comedy, Drama, Thriller
Premiär: 2019
Bechdel test: Godkänd
Mitt betyg: ★★★★
