Bokrecension | Lanny

ANDRA BOKEN AV Max Porter som har blivit en av mina favoritförfattare.

Inte långt från London ligger en liten by. Den här byn tillhör människorna som bor här, och de som bott här under hundratals år. Den tillhör Englands mystiska förflutna och förbryllande nutid. Den tillhör Mad Pete, ensamvarg och konstnär. Gamla Peggy som hänger över grinden och skvallrar med alla som går förbi. Den tillhör familjer som är borta sedan generationer, och sådana som bara nyligen flyttat hit. Den tillhör Lanny, pojken som plötsligt försvinner spårlöst. Men också Dead Papa Toothwort som vaknat från sin slummer djupt inne i skogen. Dead Papa Toothwort som lyssnar till dem allihop.

Det är en fantastisk känsla att plocka upp en andra bok av en författare och inse att den är lika underbar som den första. Max Porter har kommit och blivit en av mina favoritförfattare. Ser fram emot att läsa mer av honom i framtiden. 

Lanny är en mörk berättelse om naturens inflytande på samhället

En familj på tre flyttar in till ett litet samhälle strax utanför London. Pappan Robert arbetar i stan. Jolie är en tidigare skådespelare och skriver på sin kriminalroman. Lanny är en pojke som gråter för andra barns mående, älskar konst och har en stor närhet till naturen. Vi får lära känna Lanny genom andra ögon, från hans ömma mamma, frånvarande pappa och konstnärliga mentor. Det är en karismatisk person vi får känna och komma nära. Samtidigt undrar jag om vi någonsin får lära känna honom.

Lanny är en mörk berättelse om naturens inflytande på samhället. Dead Papa Toothwort, en slags trädemon, representerar naturen och den gamla världen. Världen som samhället har lämnat bakom sig, men som fortfarande finns runt omkring dem. Lanny är nästintill en fabel, och Max Porter har kvar sitt poetiska språk även i denna. Det gör det svårt för mig att recensera denna bok. Jag vill att en ska uppleva boken och dess värld. Inte läsa om den. Vill att en ska försvinna in i förtrollande, mörka, tragiska och isolerade berättelse om pojken Lanny.