• filmer,  listor

    Tiotalets bästa filmer | 40-31

    Jag fortsätter att lista tiotalets bästa filmer. Det vill säga filmerna jag tyckte mest om som kom ut mellan 2010 – 2019. Under del ett kunde ni läsa om favoriterna mellan platserna 50-41. Snart kommer det bli väldigt intressant, ju högre upp på listan vi kommer.

    Kommentera gärna om ni sett någon av dessa filmer och vad du tycker om!

    40. Avengers: Infinity War

    Infinity War var en film vi alla hade längtat efter. En film där alla samlades mot ett och samma hot. Det jag gillar mer med Infinity War, istället för Endgame, är att det känns som det är mer som står på spel. Endgame måste ju sluta, hyfsat, lyckligt. Fantastiska scener och fantastiska kombinationer av människor. På ett sätt var det ju en film vi alla väntade på, men ändå visste jag inte att detta var exakt det vi alla ville ha. Att se Thor umgås med Guardians of the Galaxy gänget eller Tony bråka lite smått med Doctor Strange. Absolut helt fantastiskt kul!

    39. Hereditary

    Hereditary chockade mig totalt. Ni som sett den förstår om jag säger bilscenen som sker i början. Wow. Vad jag inte var beredd på det där. Det är alltid kul med skräckfilmer. När de har en sådan chockscen som gör att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta..? Så bisarrt. Vill gärna se om den någon gång, men har inte varit sugen i det senaste. Kanske kommer snart. Min sambo såg den igen och tyckte ännu mer om den då och det låter ju alltid väldigt lovande.

    38. Submarine

    Kanske har personliga känslor för denna film för den är så mycket mig och Johan och vårt förhållande. Submarine har det finaste soundtracket någonsin, och jag lyssnar på det väldigt ofta. Minst en gång i månaden, om inte mer och gjort det i sex år. Därför kanske jag är lite färgad kring den. Men det är en väldigt mysig film om kärlek och att växa upp. Otroligt fin som jag verkligen borde se om! Som de flesta filmer jag skriver om känns det som… Tyvärr. Borde se om fler gamla favoriter än att se nya. Eller hur? Fast kanske inte.

    37. Moana

    Första gången jag såg Moana tycker jag den var helt ok. Inget mycket mer än det. Sedan såg jag den igen och insåg plötsligt att jag älskar den? Tycker den är helt otroligt rolig, spännande med ett äventyr och musiken är bra. Jag är ju en av få som inte blev helt förälskade i filmen Frost, därför tycker jag det är extra kul att jag faktiskt hittade en ny Disney film som är mer i min smak. En väldigt feel-good film som blev 2019 års födelsedagsfilm då vi alltid ser på en Disneyfilm på min födelsedag. Bästa traditionen!

    36. Spider-Man: Into Spider-Verse

    Spider-Man: Into Spider-Verse är bara så himla bra. Först och främst är den väldigt snygg och det är superkul att bara se hur fin den är. Handlingen är fantastisk med alla de olika Spider-Man som kommer och bidrar med sin sak. En favorit var ju klart Noir-versionen. Den har även allt det där fina som Spider-Man brukar ha. Ungdom, familjeproblem och en vacker avslutning. Tror detta är en film som de flesta uppskattar, och om ni inte sett den kommer ni inte bli besvikna!

    35. Wolf of Wall Street

    Martin Scorsese gör mig väldigt sällan besviken och ännu en gång visar han att hans filmer är att räkna med. Tror jag tyckte Wolf of Wall Street var en av de bästa filmerna 2013 när den kom. Inte den bästa, men en av de bästa. Leonardo DiCaprio gör rollen som ett tvättäkta svin, narcissist, sexist väldigt bra. Det är möjligtvis den här rollen som borde ha gett honom en Oscar istället för The Revenant.

    34. Les Miserables

    När jag såg den på bio blev jag först och främst uttråkad och tyckte det var lite bisarrt hur mycket de sjöng. För att vara en musikal, så sjunger de väldigt mycket. Haha! Relevant kritik eller hur? Men sen har jag sett den flera gånger i efterhand och den växer på mig varenda gång. Börjar uppskatta storyn, sången och de mindre karaktärerna mer och mer. Som till exempel Eponine som jag antagligen inte la märke till först. Skulle verkligen rekommendera er att se den igen om ni är tveksamma.

    33. Birdman

    Tror mitt första intryck var att Birdman var helt okej. Jag såg självklart hur bra den var gjord, och ett väldigt fint foto. Speciellt med tanke på att det är en och samma tagning (eller ska se ut som det i alla fall). Men när jag tänker på den blir jag mer och mer imponerad av den. Hur den behandlar psykisk ohälsa och de övernaturliga elementen. Birdman känns som ett konstverk.

    32. The Conjuring

    Från att avsky skräckfilmer till att älska första The Conjuring. Vet egentligen inte varför jag gillar den för den har det jag är mest rädd för – demoner och besatthet. Men ändå gillar jag den. Tror det är blandningen mellan spänning, skräckelement som är i bakgrunden till det som kommer pangpå. Tycker också att Ed and Lorraine Warren är intressanta karaktärer och gör det väldigt bra. De filmer inom denna nya serien som har med de två är de bättre. Gillade inte mycket The Nun eller Annabelle.

    31. The Hateful Eight

    Inte min favoritfilm av Tarantino, som är en av mina favoritregissörer som ni såklart redan vet. Tror jag tycker mer om den nu när jag sett den i alla fall två gånger. För att det är kul att se den när man vet vad som sker och kan se flera detaljer som man missade första gången. Många karaktärer, största delen på en och samma plats precis som samma min favorit av Tarantino, De hänsynslösa. Inte lika bra, men definitivt så den är plats på den här listan.

  • filmer,  samarbeten

    Skräckfilmer att titta på under Halloween

    – Det är ett samarbete med bloggarna ElsaEmelieFeliciaSara

    Veckans tema är Halloween! Det är en högtid som jag inte direkt har firat under mina år. Förutom nu när jag blivit vuxen har vi haft några Halloween-fester och passar på att se skräckfilmer. Men annars inte. Att se skräckfilmer är perfekt sätt att fira denna högtid. Därför passar jag på att tipsa om tre filmer som finns på Netflix! För att göra det superenkelt för er att hitta dem.

    Halloween

    The Conjuring

    Denna rysare bygger på verkliga händelser och berättar historien om en familj på landsbygden i New England som terroriserad av onda andar i sitt hus. // Netflix.com

    En bra modern skräckfilm från 2013 med James Wan som regissör. En av de första skräckfilmerna som jag faktiskt uppskattade och gillade efter att ha vägrat se skräckfilmer i flera år. Jag gillar den starkt trots att den har blivit kritiserad för sitt manus och kanske för förutsägbar, men det är ändå en berättelse om ett hemsökt hus… hur annorlunda kan de egentligen vara.

    ★★★★

    Halloween

    The Exorcist

    När en skådespelerska börjar misstänka att hennes dotter är besatt av en ond ande ber hon två präster om hjälp med att försöka driva ut demonen. // Netflix.com

    The Exorcist, eller Exorcisten är en av anledningarna till att jag har hållit mig ifrån skräckfilmer för den skrämde skiten ur mig som liten. Men den är ett mästerverk och en film jag verkligen kan uppskatta som vuxen. Trots att det är just exorcism, demoner och djävular som jag har svårt för. Måste dock uppskatta en film som inte är ”hoppa fram”-skräck för att gilla denna. Den är obehaglig men inte så att en sitter och skriker i soffan.

    ★★★★★

    Halloween

    The Shining

    Jack Torrance och hans familj ser efter ett tomt hotell under lågsäsongen. Men allt står inte rätt till på hotellet och Jack blir konstigare för var dag som går. // Netflix.com

    The Shining som är gjord av en av mina favoritregissörer Stanley Kubrick av boken skriven av Stephen King (som för övrigt avskyr denna film). De är väldigt olika varandra, men ack så bra filmen är. Det finns saker som jag gillar mer med boken, men om jag får välja är det nog filmen ändå. Det är ödsligt hotell, obehagliga scener och en känsla av att en själv hade tappat huvudet i den miljön. Perfektion!

    ★★★★½

  • filmer

    Filmrecension | The Nun

    The Nun

    Regissör: Corin Hardy Medverkande: Demián Bichir, Taissa Farmiga & Jonas Bloquet Genre: Horror, Mystery & Thriller Längd: 1h 36 min Premiär: 2018 Land: USA

    Handling,

    En präst med ett förflutet inom exorcism och en ung nunna skickas till Rumänien av Vatikanen för att undersöka självmordet av en nunna i ett kloster.

    Jag tycker,

    Nunnan som visar sig i The Conjuring 2 är läskig, och kanske det som är det mest skrämmande i den filmen. Därför att göra en egen film på nunnan är ett väldigt smart val. I alla fall på papper. Själva filmen är svag. Den har inte alls samma känsla som The Conjuring-filmerna, vilket är synd. Jag gillar verkligen just de filmerna (inte jättemycket Annabelle, som jag bara sett första filmen av), men den här är blek och tråkig.

    I The Nun åker vi tillbaka i tiden till 1952 där en nunna har tagit livet av sig i ett kloster. En präst och en nunna (som inte riktigt är en nunna än) skickas dit för att undersöka saken. Premissen är helt okej, men utförande inte lika bra. Känner att manuset är nog problemet. Jag är nöjd, underhållen, skrämmande i de första minuterna. Sedan… efter kanske tjugo minuter börjar jag bli rastlös och uttråkad. Det är det sista en vill när det kommer till skräckfilmer.

    ”Whatever you do, don’t stop praying.”

    Skådespelarna gör ett helt okej arbete med det som de har att arbeta med. Men det kanske bara är så att den här nunna-karaktären Valek inte har tillräckligt mycket spännande kvalitéer som en kan bygga en historia på. Att den är skrämmande i några sekvenser är en sak. Men att bygga en helt film på det… nja, det går nog inte.

    Under tidens gång försökte jag komma på kopplingen till just The Conjuring. Undrade först om det hade med Taissa och Vera Farmiga som är syskon i verkligheten. Om deras karaktärer har någon koppling. Men nej, de har de inte. Undra då varför de tillsatte Taissa i denna roll, men samtidigt ska hennes systers val av filmer sätta käppar i hjulet för henne. Kanske inte. Slutscenen som sammansvetsade filmerna kändes som en sista minuten grej. Tyvärr.

    The Nun är en okej skräckfilm. Den lämnade mig besviken för jag tycker ändå om just The Conjuring och hade väl velat ha mer av den här ändå intressanta karaktären.

    ★★½