-
De bästa filmerna från 2019 som jag sett
DET ÄR 2020, och här kommer första listan där jag kommenterar hur 2019 var i form av listor kring filmer, tv-serier och böcker. Bland annat. Först ut är de bästa filmerna från i år – som jag har sett. Totalt har jag sett, i skrivande stund, 26 filmer från 2019. Är lite besviken att jag inte sett Once Upon a Time in Hollywood som jag såg fram emot så mycket. Speciellt med tanke på att Tarantino är en favoritregissör hos mig. Får helt enkelt se den i år istället. Antar att den kommer rubba denna listan. Men just nu ser den ut såhär!
10. It Chapter Two
It Chapter Two är en av de största besvikelserna förra året. Kanske tråkigt att den är med på listan då, men antar jag gillade den ändå. Den har samma problem som tv-filmen och boken som jag inte vill anklaga den för. Nämligen att jag inte bryr mig så mycket om de vuxna. Den är inte lika läskig som den första, och blir självklart när en läskig scen kommer. Upprepande koncept, men ändå en okejbra film som blir på plats 10. Bill Skarsgård är lika bra som Pennywise och det är kul att se honom.
9. Captain Marvel
Att ha en film jag är kluven till på plats nio må vara konstigt. Ingen bra start på den här listan. Grejen med Captain Marvel är att jag vet inte om jag gillar den eller jag gillar grejen med den. Som ett svar på alla idiotiska människor som bestämde sig för att avsky den innan den kom ut för att den handlar om en kvinna som är superhjälte. Men samtidigt är den bra, lättsam, rolig, Brie Larson är fantastisk och katten är förbannat söt. Men den har exakt samma problem som alla Origin-filmer – att den ska förklara allt som vi någonsin har frågat oss, men som vi egentligen inte vill eller behöver veta.
8. Spider-Man: Far From Home
Tom Holland har tagit Spider-Man till en helt ny nivå i min mening. Tack vare honom är Spider-Man en karaktär vi bryr oss om, vill krama vid ledsamma stunder och skratta tillsammans med. Far From Home har tyvärr inte samma känsla om Homecoming som är överfylld med tonårsromans, tonårsproblem och roliga skämt. Jag saknar det. Samtidigt är denna mer djup och handlar om att Peter växer upp. Blir en egen karaktär. Det gillade jag.
7. Avengers: Endgame
Slutet är här. Slutet för Avengers är här. En berg-och-dalbana i känslor och actionsscener som man inte ville skulle ta slut. Men som tyvärr gjorde det. Men med ett mäktig slut, och allt avslutades med en stor smäll. Det tråkiga med Endgame var att den inte hade lika mycket att kämpa för som i Infinity War. Vilket låter helt sjukt med tanke på var de startade. Men eftersom det var sista filmen och vi hade en aning om hur den skulle sluta. Riktigt bra film dock och jag ser fram emot att kunna se den flera gånger igen.
6. And then we danced
And then we danced fick tyvärr inte sin nominering till en Oscar. Den var Sveriges nominering som film, och kanske den mest osvenskaste filmen på länge. Om det ens är ett begrepp. En fruktansvärt vacker film som utspelar sig i Georgien. Om dans, frigörelse och kärlek. En liten kronjuvel bland filmer som jag hoppas flera har sett – eller kommer se.
Recensionen kommer imorgon!
5. Star Wars: The Rise of Skywalker
Det är flera saker som jag tyckte mindre bra om i The Rise of Skywalker. Men till största delen är jag nöjd. Det bjöds på några fina scener, fartfyllda actionscener och nostalgi för Star Wars. En film som jag tror jag behövde just då. Ibland vill man bara sätta på en film och bara ha ett stort äventyr framför sig. Och det var precis det jag fick.
4. Parasite
En mörk och bisarr komedi med avstamp i klasser och skillnader mellan de två. Fast utan att ha en långdragen och tråkig konversation om det är det en stundtals obehaglig film som visar hur stor den är och vad folk är beredda på att göra för att ha det bättre. Den har ett intressant tempo som börjar som en lättsam film till att successivt trappas upp till att bli en thriller med allt obehag. En film man absolut inte glömmer direkt.
3. The Lighthouse
Det bästa sättet att beskriva Robert Eggers nya film, The Lighthouse, är att vända sig till min vän som beskrev den som en mardröm man inte ville skulle ta slut. Den är rå, naken och man har ingen aning om var den tar oss eller till vilken gräns. Riktigt imponerad av Eggers och ser fram emot vad han gör nu. Hur han toppar både The Witch och The Lighthouse.
2. Midsommar
Midsommar är en skräckfilm i min smak. Inga jumpscares och mer en obehaglig ton som kryper upp på dig. Perfekt för sommarbion när den kom och jag ser fram emot att se den igen. Fylld av planteringar och att ge oss ledtrådar vart den var påväg. Kul att se allt tillsammans igen. Otroligt obehaglig i sommarsolen och klaustrofobisk trots öppna landskap. Kan varmt rekommendera denna film med extremt bisarra inslag.
1. Marriage Story
En kärlekshistoria och inte alls en kärlekshistoria på samma gång som tog hela världen med storm – inklusive mig själv. Gillade enkelheten med den. Det var inte krusiduller eller överdrivna scener utan bara två människor som har älskat varandra, men att kärleken nu inte fanns där längre. Adam Driver och Scarlett Johanson är fantastiska i sina roller och det var nästan självklart vilken film som skulle bli årets bästa film för 2019.
Du kanske också gillar
Filmrecension | The Edge of Seventeen
Filmrecension | Us
Efter tio år läste jag om Twilight
-
The Rise of Skywalker | J.J. Abrams tog tillbaka det som borde varit hans
J.J. ABRAMS FICK DEN smått omöjliga uppgiften att ännu en gång ta över Star Wars skeppet och på något vis knyta ihop säcken och ge oss ett avslut. Ett avslut som inte bara innebär den nya och tredje trilogin utan även slutet för Jediriddarna. Jag tycker att han gjorde det bra. Star Wars: The Rise of Skywalker levde upp till mina förväntningar efter flera år av Star Wars filmer som inte har gjort det.
Hur gör man för att föra handlingen vidare när flera beslut som man tog i första filmen suddas ut i andra? Jo, man gör precis som J.J. Abrams och tar lite lätt på vad Rian Johnson skapade i sin vad han själv verkar mena som en kreativ och överraskande film. Det är svårt att tala om The Rise of Skywalker utan att gå in på The Last Jedi. Helst vill jag inte lägga min fokus på den, men jag kan ändå säga att jag är inget fan av den. I min mening borde de låtit J.J. Abrams ha gjort alla tre och låta hans vision gå igenom trilogin. Istället för att vi nu tvingas kastas om och nästan börja om på nytt inför den tredje och avslutande filmen.
Star Wars: The Rise of Skywalker är en resa mot tiden. Från första stund till eftertexterna är det ett snabbt tempo. Kejsaren Palpatine har återvänt, efter ingen trodde han inte skulle vara med mer, och han är redo att störta motståndsrörelsen samt hela världen om det behövs. Palpatine är ungefär det som Snoke inte var. Han var inte den bästa karaktären som den ultimata skurken, och när han dog (för enkelt) i tidigare film var det plötsligt en stor lucka. Vem skulle vara skurken? Var det dags för Kylo Ren att ta steget upp eller ta in en helt ny karaktär för den tredje filmen? Nej och nej. Jag gillar att de tog tillbaka Palpatine och fick fokusen på Sith. För är inte det egentligen vad Star Wars handlar om? Balansen i universum med de två motpolerna Jedi och Sith? Det kanske inte är det mest överraskande eller kreativa vägen att gå, men det tar den tillbaka till kärnan. Till de klassiska och även prequels.
Kylo Ren har tröttnat på att bli använd som en marionettdocka och sträcker ännu en gång ut sin hand mot Rey som en allierad. Deras scener och relation är det starkaste i denna film likaväl som filmserien. Varje gång någon av dem två (eller båda två) är i rutan är det magiskt. Verkligen två karaktärer som förtjänar all uppmärksamhet och fokus. Det tar självklart plats från de andra karaktärerna som Finn, Poe, Chewie och the droids. Men för mig är det okej. De är närvarande genom hela filmen, och deras äventyr är relevanta som ger någonting. Deras hopp är vackert att se och otroligt viktigt. Hoppet om överlevnaden och hoppet om den goda sidan.
Självklart är det många hänvisningar till de gamla filmerna, men det är i samma tidslinje och annat vore konstigt. Vissa stunder hade jag faktiskt önskat mer, och jag har specifikt en grej som jag hade hoppats på. Fick det inte helt men är ändå nöjd med det jag fick. The Rise of Skywalker känns som en Star Wars film. Det goda och det onda. Gränsen mellan de två. Den känns fokuserad och går utan några onödiga avvikelser som en rak film som vet vad den vill.
Frågorna som började ställas i Force Awakens som sedan försvann i The Last Jedi får sina svar och det är jag tacksam för. Det hade varit en lös tråd som bara slarvigt hade tappats bort. Karaktären Leia hanterades med respekt och jag är glad att hon fick det utrymmet som hon fick.
Efter att ha läst lite recensioner, mycket negativt, verkar den största grejen att den är anpassad för fansen. Men förlåt, vem annars? Låt Star Wars vara Star Wars. Där de hanterar det goda och det onda. Bygger vidare på kanske den största karaktären – Anakin, och hans väg genom den goda och den mörka sidan. Möjligtvis är det en säker film som inte tar ut svängarna men den är sann till sin egen historia. Gör inte en Hobbit av Sagan om Ringen utan låt det bara vara.
Sedan självklart finns det saker som är mindre bra och saker jag skulle kunna peta på. Till exempel utrymmet av The Knights of Ren, Palpatines enorma armé som bara fanns där och mycket mer. Men överlag är detta en bra film. Jag är nöjd och jag ser fram emot att se den igen. Och egentligen alla filmer igen. Nästan. Inte Solo-filmen, och antar jag kan se Rogue One igen, mest på grund av Mads. Men det är okej det med.
Titel: Star Wars: Episode IX – The Rise of Skywalker
Medverkande: Adam Driver, Daisy Ridley, Oscar Isaac
Längd: 2h 21min
Land: USARegissör: J.J. Abrams
Genre: Action, Adventure, Fantasy
Premiär: 2019
Bechdel test: Godkänd
Mitt betyg: ★★★★ -
Star Wars: The Rise of Skywalker | Trailer & förväntningar
Star Wars Episode IX kommer den 18 december till Sverige. Det är den sista delen i den här sagan. Detta är filmen, förutom Endgame, som jag mest fram emot. En del av mig känner att den inte behöver en trailer eller teaser. Ingenting. För vi kommer att se den ändå. Men samtidigt nu när vi fick en teaser så är jag glad. För jag tycker det ser lovande ut!
Som jag sa ser denna nya Star Wars trailern lovande ut. Den kommer med en hel del frågor – som sig bör. Och jag är nog mer exalterad över att se den nu än jag var innan. Men ska vi djupdyka ner lite grann i den?
Känslomässigt mellan Leia och Rey. Foto: Lucasfilm Hur får Leia sitt avslut?
Vi får se ett klipp där Leia och Rey kramas. Ser ut att vara ett väldigt känslosamt ögonblick. Det är oklart om hur Leia ska få sitt avslut (om hon ens får det?). Däremot har de tidigare gått ut med att de inte ville använda sig av CGI för att återskapa hennes karaktär. Som ni alla vet så gick Carrie Fisher bort 2016. Istället har de valt att använda material från den tidigare Star Wars filmen – The Force Awakens. Det betyder att de var tvungna att se till att de scenerna passar in i storyn.
Hela gänget är samlat + en ny droid. Foto: Lucasfilm Finn leker Brendan Fraser i Mumien
Finn och Poe leker någon karaktär i Mumien om vi ska titta på deras klädsel. Men en annan intressant sak med just dem. Var är de någonstans? Är det möjligtvis Tatooine? Det vill säga planeten där både Anakin Skywalker (Darth Wader) och Luke Skywalker kommer ifrån. Alternativt också Jakku som är Reys planet. Hur många ökenplaneter kan det finnas?
Vad innebär det att Kylo Ren får sin hjälm tillbaka? Foto: Lucasfilm Har Kylo Ren bestämt sig?
I The Last Jedi förstörde Kylo Ren sin hjälm i frustration. Den hjälmen som har speglat honom i hans kamp att bli mer som sin morfar Darth Vader. Men nu håller den på att återskapa. Vad innebär detta? Att han nu har bestämt sig för att vara på en mörka sidan, och lämna allt med Ben att göra bakom sig.
Lando är tillbaka! Foto: Lucasfilm Återkomsten av karaktärer
Vi får både se Lando som är tillbaka, och tillsammans med Chewbacca. Kul att få återse honom. Men var har han hållit hus fram tills nu? I slutet av trailern hör vi även ljudet av Palpatine skratt. Är han tillbaka? Det är också precis när Luke (som gör voiceovern) säger: ”No one is ever really gone.”
Och vad innebär titeln? The Rise of Skywalker. Handlar det om Luke? Som kanske inte är död ändå? Eller om en helt annan vi aldrig sett tidigare. Möjligtvis Kylo Ren som är halvt Skywalker. Eller är Rey en Skywalker i alla fall. Hm… Vad tror ni?
Du kanske också gillar
Ett stort grattis, Scooby-Doo!
Filmrecension | Avengers: Endgame
Topplista | Regissörer del 2
