The Wire | Säsong 3

En recension av tredje säsongen av The Wire, innehåller spoilers!

Den tredje säsongen av The Wire tar det kriget mot drogerna till en helt ny nivå. Samtidigt som vi går lite tillbaka till grunden och lämnar till en viss del avstickaren som skedde i andra säsongen. Jag gillade andra säsongen väldigt mycket, så det är lite sorgligt att vi lämnar de karaktärer vi har fått lära känna, men samtidigt lite skönt att få se mer av de gamla karaktärerna som vi började investera oss från första början.

Det är mycket politik i The Wire. Har alltid varit det. Hur poliserna är rädda för att ha olösta fall och gör allt i sin makt för att inte ha dessa fall på sitt bord. I tredje säsongen blandar de in ännu mer politik och vi börjar se problemen utanför polishuset.

Stadens borgmästare, Clarence Royce, vill säkra sin plats inför omvalet och sätter ett krav på antal mord som ”får” ske under året. Ett rätt omöjligt mål med tanke på de få resurser poliserna har i vissa fall. Major Colvin, a.k.a. Bunny, får en rätt kreativ (men dum) idé. I hans distrikt ska de samla all droghandel till specifika platser. ”Du får inte sälja, men om du ska sälja får du göra det här”. Poliserna säger Amsterdam en gång, och the dealer börjar direkt kalla det för Hamsterdam (för de hörde fel och förstod inte riktigt kopplingen), kul.

Visst det gör att droghandeln försvinner från gatorna där folk bor – det blir trevligare för dem. De som säljer drogerna behöver inte kämpa med att hitta kunder eller oroa sig för poliserna. Däremot det blir en hemsk plats där man är ständigt runt droger – och aldrig kommer därifrån. Barn som tidigare var spanare har inga jobb och bara hänger omkring. Det blir en otrolig sorgsen bild.

Vi förstår ju rätt snabbt att det inte fungerar så bra – och det inte är en stabil lösning. Speciellt inte när vi får följa karaktärer som Bubbles. Det finns en scen specifik när vi får se han gå genom Hamsterdam på natten och ser förödelsen.

McNulty är fortfarande fokuserad på Stinger Bell, men som har varit tyst sedan de låste in Avon Barksdale i fängelset (säsong ett). Men han har faktiskt dragit sig tillbaka lite och försöker bli en stor entreprenör. Såklart styr han och ställer i kulisserna. När Avon kommer ut dock… Det blir en jobbig stämning mellan de två som en gång var som bröder. Stringer vill en grej och Avon vill en annan. Speciellt när Marlo har tagit mer och mer territorier från Barksdale gänget. Kriget är ett faktum, och vi får se en hel del bra karaktärer utifrån detta. Mina favoriter är Slim Charles och Cutty.

Men sen händer någonting som jag tror ingen av oss var beredda på. Stringer sätter dit Avon så han hamnar tillbaka i fängelset och Avon i sin tur hjälper både Omar och Broder Mouzone att hämnas och döda Stringer. Så när säsongen är slut är Avon (och många andra) på väg till fängelset och Stringer är död. Den enda som står kvar på gatan är Marlo (starkare än någonsin) och Bodie. Bodie är förresten helt klart min favorit! Hundra procent!

Det politiska spelet tog som sagt en större del i den här säsongen. Inte bara att vi fick följa borgmästaren en del utan även andra politiker. In kommer Tommy Carcetti (Aidan Gillen) och man vet aldrig var man har honom. Är han god eller ond? Inte för att det finns någon karaktär som är hel god eller hel ond. Bara för man har ett yrke som polis betyder det verkligen inte att de är snälla eller bara för du är kriminell betyder det inte att du har fina sidor.

Säsongen börjar med en smäll när The Towers sprängs för att bygga nytt och fräscht och avslutar med en lika stor smäll – Hamsterdam. Och det faktum såklart att Stringer är död och Avon är tillbaka i fängelset. Vart nu då?