• böcker

    Hemma | Bokrecension

    Att läsa Hemma var som att kasta sig rakt in i familjen Boughton barndomshem. Jag kunde känna varenda vrå, lukten och den ständiga tryckta känslan som vilade över hemmet. I huset bor prästen och änklingen Robert Boughton kvar. En gång var huset fyllt av åtta barn, men när han blir sjuk och har bara några månader kvar att leva kommer dottern Glory hem. Hon är i sina sena trettio år, och med ett misslyckande förhållande i bagaget tar hon sig hem för att ta hand om sin pappa. Strax efteråt kommer även Jack hem. Den förlorade sonen som för över tjugo år sedan sen gick hemifrån och har varit försvunnen sen dess.

    Karaktärerna pratar knappt med varandra. Trots att det är enbart dessa tre i huset hela dagarna. Ibland kommer även prästen och grannen Ames med sin familj på besök. Till mesta del är det tyst och det är snarare handlingarna och frånvaron av konversation som talar för sig själv. Syskonen Glory och Jack skapar en syskonrelation som är vacker och ärlig. De förstår varandra. Av alla åtta barn är det de som inte flyttade, gifte sig, fick barn och levde det framgångsrika livet som alla hoppas på. De har sina laster, hemligheter och problem. Samtidigt är det de två som tar hand om sin gamla pappa och huset som blivit mer och mer fallfärdigt.

    Boken handlar till stor del om förlåtelse. Det är omöjligt att räkna hur många gånger Jack ber om ursäkt till både Glory, sin far och grannen Ames. Har de gett honom förlåtelse eller är det bara tomma ord som kommer ut när de förlåter honom i var och varannan mening? Boken handlar också till en stor del om religion. Den är ständigt runt omkring dem med kyrkbesök, bordsbön och handlingar. Den ligger även som ett tjockt täcke över Glory och Jack som är rädda för vad folk ska tycka om vad som har hänt i deras liv och istället låter bli att tala om det.

    Hemma var för mig en långsam och mysig läsning. Det var nästan som en trygghet att få en stund med dessa karaktärer. Deras ensamma liv. Utan ord och utan pauser lärde vi känna varandra till slut. Men det är ändå ingen bok för dig som vill ha svar på allt. Ser fram emot att läsa de andra böckerna av Marilynne Robinson och hennes samhälle i Gilead.

    Titel: Home
    Serie: Gilead #2
    Sidor: 422
    GenreFiction
    Mitt betyg: ★★★★★

    FörfattareMarilynne Robinson
    Utgiven: 2008
    Format: Inbunden
    Land: USA
    Goodreads betyg: 4.01

  • filmer,  tankar & funderingar

    Därför är representation viktigt

    representation
    Wonder Woman Foto: Mike Coppola/Getty Images

    Representation är ett ständigt aktuellt ämne att ta upp. Det kommer i vågor då och då för att sedan försvinna till nästa gång. Under Oscarsgalan är det om bristen på icke-vita skådespelare i nomineringarna. Sedan kommer det en film som bevisar just hur viktigt representationen är och då blommar ämnet upp igen. För att gå tillbaka till normen. Vi pratar om hur viktigt det är och hyllar varje film (eller tv-serie) som uppnår detta men ändå har det inte blivit någon form av normalitet med att ha just representation.

    Så varför är det viktigt?

    En brukar säga att en måste se det innan en gör det. Det är omöjligt att vilja bli någonting om en aldrig sett det hända eller vet om att det går. Ser en inte det, kan en inte själv göra det. Så enkelt är det. Därför är det också viktigt att se någon som sig själv, någon som en kan förknippa sig med som kanske ser ut sig eller agerar som en gör. Speciellt när det kommer till barn.

    Det är helt fantastiskt när Disney/Pixar kom ut med filmen Home. Den visar någonting som Disney eller Pixar aldrig gjort. Eller okej, vi kanske ska räkna med Prinsessan och Grodan (men där är det också en prinsessa… och hon är väldigt bortglömd). Däremot i Home är det en ung flicka, självständig, fastnar i ett äventyr, icke-vit och hon gör en roll som i alla fall jag inte sett en flicka göra innan.

    representation
    Bechdeltestet

    Vilka filmer gör representationen bra?

    Ni har väl säkert alla hört talas om Bechdeltestet som mäter angående kvinnors representation i filmer. Där regeln är ganska enkel. Finns det två namngivna kvinnor? Pratar de med varandra? Pratar de om något annan än män? Så enkelt men ändå så svårt att uppnå. Några som inte klarade testet är:

    • Dunkirk
    • Pirates of the Caribbean: Dead Men Tell No Tales
    • Spider-Man: Homecoming
    • War for the Planet of the Apes

    Det har också tillkommit ett nytt test som faktiskt är skapat av en svensk, Chavez Pereztestet. Där reglerna också är enkla. Finns det två namngivna icke-vita personer? Pratar de med varandra? Pratar de om något annat än om brott? Kan ni komma på en enda svensk film där detta test blir godkänt? Lycka till!

    representation
    Chavez Pereztestet

    Så bara för en kvinna eller icke-vit person är med så är allt bra?

    Nej, riktigt så är det inte. Men det är skönt att se att det betyder någonting för barnen. Att de blir överlyckliga att äntligen få se en kvinnlig superhjälte som Wonder Woman på bioduken. Eller att nya doktorn i Doctor Who spelas av en kvinna! Eller att huvudpersonen i nya Star Wars är en kvinna. Det betyder någonting. Även att tv-serier har blivit mycket bättre, speciellt bättre än film, att visa HBTQI. Eller att det har börjat komma upp filmer och serier där karaktärer har någon form av funktionsvariation som ger en rättvis bild, som till exempel Bron.

    Representation är otroligt viktigt. Det är bra att vi hyllar filmerna som klarar av det. Men ändå blir jag sur. För varför hylla någonting som borde vara självklart? Kan det inte bli så bra att det blir en norm istället? Det hade jag tyckt om. Men fram till dess tycker jag att vi hyllar och lyfter fram de filmerna extra mycket. Någon måtta får det ändå vara på det manliga, vita, heterosexuella, normfunktionaliteten som visas på bioduken.