Bokrecension | My Name Is Lucy Barton

My Name Is Lucy BartonOriginaltitel: My Name Is Lucy Barton Författare: Elizabeth Strout Serie: Amgash #1 Genre: Fiction Sidor: 193 Publicerad: 2016 Förlag: Random House Land: USA

”No one in this world comes from nothing.”

Eftersom jag verkligen gillade Olive Kitteridge så hade jag rätt höga förväntningar på Strout ännu en gång. Tyvärr vägde det inte tillräckligt upp den här gången.

HANDLING:

Lucy Barton återhämtar sig långsamt från vad som borde ha varit en enkel operation. När hennes mamma, som hon inte har talat med på många år, kommer på besök verkar det som om deras trevande samtal om människor från förr skulle kunna få dem att hitta tillbaka till varandra. Men strax under ytan finns all spänning och frustration som genomsyrat deras relation. Och som tagit sig uttryck i Lucys flykt från den trasiga familjen, hennes önskan att bli författare, äktenskapet och kärleken till de två döttrarna. / Goodreads

JAG TYCKER:

Hade verkligen velat älska My Name is Lucy Barton. Men det blev tyvärr inte så. Jag tyckte att många saker var fantastiska med den. Det är en väldigt mörk historia, och berättad på ett fint sätt. När få ord ger en större mening. Men sen har de några saker som jag inte alls tycker om och som gör att mitt betyg blir enbart 2,5.

My Name is Lucy Barton är en berättelse om en kvinna som ligger på sjukhus. Om hur hon och hennes mamma kommer samman igen. Om hennes bakgrund, hennes liv, hennes historia. Men ändå får vi reda på mer om sjuksköterskorna än hennes liv. Varför skrapar hon endast på ytan? Varför berättar hon saker men aldrig djupdyker ner. Jag vill läsa mer om hennes bror som lever med grisar, hennes vän som har aids. Eller varför inte angående hennes man som vägrar åka till sjukhuset trots hon är där i flera veckor. Eller hennes barn som hatar henne.

Tror jag ska försöka läsa om den här boken i framtiden för att se varför så många människor älskar den. Men just nu är jag inte en av dem.

★★½

Har ni läst My Name is Lucy Barton? Vad tyckte ni?

Bokrecension | Olive Kitteridge

Olive KitteridgeOriginaltitel: Olive Kitteridge Författare: Elizabeth Strout Serie: – Genre: Fiction Sidor: 300 Publicerad: 2015 [2008] Förlag: Forum Land: USA

”She didn’t like to be alone. Even more, she didn’t like being with people.”

Jag älskar miniserien, Olive Kitteridge, och har den på tredje plats över HBO-serier. Därför var det självklart för mig att faktiskt läsa boken också. För den måste ju vara lika fantastisk. Eller hur?

HANDLING:

Olive Kitteridge är pensionerad lärare i matematik. Hon har stor respekt med sig och många är rädda för henne. I motsats till sin man, apotekaren Henry, som kommer bra överens med alla människor, har Olive vass tunga och kan vara kantig och kärv i sin uppriktighet. Hon lider av humörsvängningar och kommer ofta på kant med omgivningen. / Goodreads

JAG TYCKER:

Den är nästan lika fantastisk. Tror att karaktärerna har fått mer liv i och med miniserien. Speciellt huvudkaraktärerna Olive och Henry som spelas av inga mindre än Frances McDormand och Richard Jenkins.

Det är någonting som är så fantastisk med den här berättelsen som jag blir helt berörd av. Att vi får följa den här familjen, och de andra i den lilla staden, över en längre tid. Och hur de alla är berörda och hanterar sorgen. Olive Kitteridge är en väldigt melankolisk bok som verkligen sätter sig djupt inne hos en. Och det är nog det som jag älskar med den.

Alla karaktärer och deras resa är bra och det känns faktiskt som de utvecklas. Tror inte det fanns en enda karaktär, historia som jag ansåg var tråkig. Olive är en karaktär jag verkligen sympatiserar med. Och visst, hon kan framstå som hård, orättvis, självcentrerad och elak. Men jag känner ett djup. Hon är så fruktansvärt ensam, sorgsen och deprimerad. Även om hon kanske inte vill erkänna det. Hon har ju världens finaste man som är den positiva energin i boken och i hennes liv. Mår dåligt när hon behandlar honom som skit när vi alla vet att hon behöver hans närvaro annars skulle hon gå sönder.

Tror folk kan ha problem med denna bok pga den är skriven nästan som små noveller. Det är nog inte för alla. Men det ger på något sätt en härlig känsla och att vi får möjlighet att lära känna fler karaktärer, även om de kanske är från Olives synvinkel.

★★★★½

Har ni läst Olive Kitteridge? Vad tyckte ni?