Topplista | De bästa böckerna jag läste 2018

Under 2018 läste jag 84 stycken böcker och sammanlagt 26 430 sidor. Den kortaste boken var Olle av Kerstin Thorvall på 21 sidor och den lägsta Harry Potter och Fenixorden av J.K. Rowling på 1 008 sidor. Det genomsnittliga betyget på mina 84 böcker var 2,6 vilket är ändå rätt långt men kände mig ändå väldigt hård i min betygsättning av t ex Sagan om Isfolket böckerna.

Jag har nu gått igenom alla böckerna och beslutat mig för en härlig topplista på de tio bästa jag har läst under året. Börjar som vanligt nerifrån och arbetar oss uppåt.

10. Trollbunden

Jag är så glad att jag bestämde mig för att läsa om Sagan om Isfolket böckerna av Margit Sandemo, som också sorgligt nog gick bort i år. Av alla 47 böcker är den första min favorit och det kommer alltid vara en speciell känsla av att slå upp första sidan och hamna i Trondheim med all den sjukdom som finns där. Läs mitt omdöme av första boken här.

9. Allt det där jag sa till dig var sant

Jag skrev aldrig en recension om denna trots att jag hade tänkt det. Det är en svensk pärla av Amanda Svensson. Huvudkaraktären börjar på en skrivskola och finner Honom, han kallar henne för Lilja Brink och tillsammans reser de i tid och rum. Deras kärlek ska vara den största som finns. Men riktigt så är det inte. Det är destruktivt och jag älskade hur Svensson framställde det med ett poetiskt språk.

8. Olive Kitteridge

Från miniserien som jag älskar till boken av Elizabeth Strout och den var ungefär allt det jag ville att den skulle vara. Så himla fin, och samtidigt deprimerande historia. Om en kvinna som är väldigt ensam, samtidigt som hon är omgiven av familjen. Riktigt fin bok! Läs min hela recension här.

7. Spegelstaden

Tredje och avslutande boken på The Passage serien av Justin Cronin (som precis blev tv-serie). Jag hade längtat så mycket efter denna bok och har frågat så många gånger i bokaffären när den kommer på svenska och i pocket (för att matcha de andra två i bokserien). Äntligen kom den i början av året och jag kunde läsa den. Otroligt vackert skriven och knyter ihop säcken bra. Skulle vilja läsa om alla igen. Hela recensionen finner du här.

6. Sharp Objects

Gillian Flynn har ännu en gång övertalat mig om att böcker med deckarinslag kan vara riktigt bra. Ska nog passa på att läsa de andra av hennes böcker jag har i hyllan. Har ännu inte sett tv-serien Sharp Objects med Amy Adams i huvudrollen utan får göra det under 2019. Boken är riktigt bra och väldigt intressant. Min recension hittar du här.

5. Harry Potter och Dödsrelikerna

Sista delen av Harry Potter serien och jag är väldigt glad att jag läste om den också. Det gav mig en starkare känsla för böckerna. Även denna. Gillar den väldigt mycket trots brister med den, som jag skrev om i min recension, att den hamnar på en femte plats på denna lista. Precis under…

4. Harry Potter och Halvblodsprinsen

Sjätte boken av Harry Potter! Min favorit och troligtvis min favorit bland filmerna också. Eller nja, men nästan. Det händer mycket, många starka känslor – både romantiska och sorgsna. Från att vara söta böcker till mörka kommer denna och ger en liten ljusstrimma som jag uppskattar väldigt mycket. Fint! Recensionen kan ni läsa här.

3. Den hemliga historien

Ni vet när ni har den där känslan av att ni ska börja läsa en bok ni tror ni kommer älska av hela ditt hjärta? Så var det när jag började läsa Donna Tartts bok Den hemliga historien. Den var bara så himla underbart bra. Precis min stil och allt. Även om jag gav den ett lägre betyg när jag läste den än Harry Potter böckerna vill jag ändå sätta denna högre. För det är någonting med den som jag inte riktigt kan släppa. Älskar sånt! Läs min recension här.

2. The Ocean at the End of the Lane

Wow. Jag visste att jag skulle älska denna bok av Neil Gaiman trots det har jag väntat i flera år på att läsa den. Måste sluta göra så. Vacker historia, otroligt skriven och den verkligen berörde mig på ett sätt jag inte känner att jag blivit berörd under året. Började läsa den i ett väntrum men var tvungen att avsluta för jag började gråta på cirka sida fem, och allt efteråt verkligen bara gick rakt in i hjärtat.

1. House of Leaves

Tänkte skriva en recension om detta underverk men jag vet inte hur det skulle gå till. Det är helt omöjligt att göra en recension som inte berättar för mycket om historien men samtidigt gör den rättvis. Och ärligt talat vill jag inte att ni ska veta någonting om den när ni läser. Bara plocka upp den och njut. Verkligen! Skulle vilja säga att det är mer än en bok… men kan inte placera den. Både en skräckbok och en kärleksbok och så mycket mer. Mark Z. Danielewski har gjort någonting så fantastisk och jag kommer nog aldrig vara med om det igen. Tills jag läser om den.

Bokrecension | My Name Is Lucy Barton

My Name Is Lucy BartonOriginaltitel: My Name Is Lucy Barton Författare: Elizabeth Strout Serie: Amgash #1 Genre: Fiction Sidor: 193 Publicerad: 2016 Förlag: Random House Land: USA

”No one in this world comes from nothing.”

Eftersom jag verkligen gillade Olive Kitteridge så hade jag rätt höga förväntningar på Strout ännu en gång. Tyvärr vägde det inte tillräckligt upp den här gången.

HANDLING:

Lucy Barton återhämtar sig långsamt från vad som borde ha varit en enkel operation. När hennes mamma, som hon inte har talat med på många år, kommer på besök verkar det som om deras trevande samtal om människor från förr skulle kunna få dem att hitta tillbaka till varandra. Men strax under ytan finns all spänning och frustration som genomsyrat deras relation. Och som tagit sig uttryck i Lucys flykt från den trasiga familjen, hennes önskan att bli författare, äktenskapet och kärleken till de två döttrarna. / Goodreads

JAG TYCKER:

Hade verkligen velat älska My Name is Lucy Barton. Men det blev tyvärr inte så. Jag tyckte att många saker var fantastiska med den. Det är en väldigt mörk historia, och berättad på ett fint sätt. När få ord ger en större mening. Men sen har de några saker som jag inte alls tycker om och som gör att mitt betyg blir enbart 2,5.

My Name is Lucy Barton är en berättelse om en kvinna som ligger på sjukhus. Om hur hon och hennes mamma kommer samman igen. Om hennes bakgrund, hennes liv, hennes historia. Men ändå får vi reda på mer om sjuksköterskorna än hennes liv. Varför skrapar hon endast på ytan? Varför berättar hon saker men aldrig djupdyker ner. Jag vill läsa mer om hennes bror som lever med grisar, hennes vän som har aids. Eller varför inte angående hennes man som vägrar åka till sjukhuset trots hon är där i flera veckor. Eller hennes barn som hatar henne.

Tror jag ska försöka läsa om den här boken i framtiden för att se varför så många människor älskar den. Men just nu är jag inte en av dem.

★★½

Har ni läst My Name is Lucy Barton? Vad tyckte ni?

Bokrecension | Olive Kitteridge

Olive KitteridgeOriginaltitel: Olive Kitteridge Författare: Elizabeth Strout Serie: – Genre: Fiction Sidor: 300 Publicerad: 2015 [2008] Förlag: Forum Land: USA

”She didn’t like to be alone. Even more, she didn’t like being with people.”

Jag älskar miniserien, Olive Kitteridge, och har den på tredje plats över HBO-serier. Därför var det självklart för mig att faktiskt läsa boken också. För den måste ju vara lika fantastisk. Eller hur?

HANDLING:

Olive Kitteridge är pensionerad lärare i matematik. Hon har stor respekt med sig och många är rädda för henne. I motsats till sin man, apotekaren Henry, som kommer bra överens med alla människor, har Olive vass tunga och kan vara kantig och kärv i sin uppriktighet. Hon lider av humörsvängningar och kommer ofta på kant med omgivningen. / Goodreads

JAG TYCKER:

Den är nästan lika fantastisk. Tror att karaktärerna har fått mer liv i och med miniserien. Speciellt huvudkaraktärerna Olive och Henry som spelas av inga mindre än Frances McDormand och Richard Jenkins.

Det är någonting som är så fantastisk med den här berättelsen som jag blir helt berörd av. Att vi får följa den här familjen, och de andra i den lilla staden, över en längre tid. Och hur de alla är berörda och hanterar sorgen. Olive Kitteridge är en väldigt melankolisk bok som verkligen sätter sig djupt inne hos en. Och det är nog det som jag älskar med den.

Alla karaktärer och deras resa är bra och det känns faktiskt som de utvecklas. Tror inte det fanns en enda karaktär, historia som jag ansåg var tråkig. Olive är en karaktär jag verkligen sympatiserar med. Och visst, hon kan framstå som hård, orättvis, självcentrerad och elak. Men jag känner ett djup. Hon är så fruktansvärt ensam, sorgsen och deprimerad. Även om hon kanske inte vill erkänna det. Hon har ju världens finaste man som är den positiva energin i boken och i hennes liv. Mår dåligt när hon behandlar honom som skit när vi alla vet att hon behöver hans närvaro annars skulle hon gå sönder.

Tror folk kan ha problem med denna bok pga den är skriven nästan som små noveller. Det är nog inte för alla. Men det ger på något sätt en härlig känsla och att vi får möjlighet att lära känna fler karaktärer, även om de kanske är från Olives synvinkel.

★★★★½

Har ni läst Olive Kitteridge? Vad tyckte ni?