Vad ett McFly fan tycker om deras comeback

Visste ni att jag är ett stort McFly fan? Har nog inte sagt det på cirka hundra år för att det har knappt varit relevant då de inte släppt musik och inte gjort så mycket. De har dock varit med i flertal program i England men aldrig som McFly. Nu har de kommit tillbaka till ytan igen efter tio år sen deras senaste studiealbum, Above the Noise. Så vad tycker jag?

För att gå tillbaka till början, det vill säga 2006. Det var året jag fann McFly och blev ett stort fan. De hade redan släppt album, hade precis varit med i filmen Just My Luck med Lindsay Lohan. De kanske hade sin peak det året. Jag föll stort för dem. Vet inte hur många gånger jag har lyssnat på Obviously, I’ll Be OK och Star Girl. Eller hur mycket låten Not Alone betydde för mig när jag var ung. Det är så mycket med McFly och deras låtar som jag tror (och vet) har hjälpt många unga. Det har varit en trygghet att ha deras låtar, deras texter där.

Men då var jag tretton år, och i år är jag 27. Dubbelt så gammal. Hur är deras nya låtar för mig idag?

Jag har knappt lyssnat på deras låtar som var ”The Lost Songs”. De har bara inte gjort någonting för mig. Jag är inte intresserad. De har inte fångat mig allt. Vilket är tråkigt. Därför hade jag nog väldigt låga förväntningar på deras nya. Än så länge har det kommit tre singlar.

Happiness

Happiness är en glad låt. Det är en låt som sätter sig på hjärnan. Den flörtar lite med deras andra låtar som till exempel Love Is Easy. Vilket är inte min favoritlåt men helt klart en gullig låt som är trallvänlig. Man blir glad av Happiness. Det är väl det som är tanken med det. Musikvideon är kul. Det är nog ordet kan jag beskriva den som. Det är kul sätt att göra en video på när de inte kunde fysiskt träffas och spela in videon på grund av pandemin.

Growing Up

Growing Up är lite ”rockigare” och jag vet inte varför de försöker sig på det igen. Kanske för att Mark Hoppus är med. Det vill säga, Blink-182. Den här låten istället påminner mig lite om albumet Above the Noise där McFly helt enkelt slutade vara bra. Inget kan bli sämre än Party Girl och det tror jag McFly är medvetna om också. Den här låten förstår jag mig inte direkt på och kommer nog inte lyssna på så mycket på i framtiden heller. En kul grej dock. Den påminner mig lite om eran när James Bourne (Busted, och vän till McFly) hade bandet Son of Dork.

Tonight Is the Night

När jag hör den här låten känner jag ändå att McFly är tillbaka. Tycker den har fina verser och en refräng som är upptempo. Lite som deras äldre låtar. Den har även en textrad som återkommer lite till det jag nämnde tidigare. Som kan hjälpa många människor. ”I admit to myself, That I’m asking for help”. Det är otroligt fint. Harry Judd har sagt att den här låten påminner lite om albumet Motion in the Ocean, och det håller jag med om. Det är ett fint album. Musikvideon är också väldigt härlig.

Mina åsikter kring deras comeback är helt klart både ris och ros. Den sista låten, Tonight Is the Night, har fått mig att bli lite exalterad över deras kommande album Young Dumb Thrills, som kommer mitten av november. Det känns som albumet kommer bli väldigt spretigt med tanke på hur olika dessa tre singlarna är. Eller blir det en perfekt kombination och både gamla och nya fans kan hitta sin favorit i någon låt.