Joker – så bra som alla säger?

Titel: Joker
Regissör: Todd Phillips
Medverkande: Joaquin Phoenix, Robert De Niro och Zazie Beetz
Genre: Crime, Drama, Thriller
Längd: 2 h 2 min
Premiär: 2019
Land: USA och Kanada
Bechdel test: Icke godkänd
Mitt betyg: ★★★

Den här recensionen av Joker innehåller spoilers!

Vad händer när samhället vänder sin rygg mot en människa i behov av hjälp?

Det är en väldigt relevant fråga att ställa sig, speciellt i det här klimatet vi har idag. Todd Phillips har tagit en av världens mest kändaste skurkar från en superhjältesaga och skapat en debatt och kommentar om samhället och världen vi lever i. Det är flera premisser som jag borde vara glad över och fullkomligt älska. Har läst flera recensioner av människor som jag vanligtvis håller med alternativt respekterar deras åsikter. Men ändå sitter jag här och förstår nästan ingenting. Jag är inte galen i denna film. Snarare tvärtom. Kom på mig själv sittande i biosalongen och tänka att jag borde gilla detta, ifrågasatte varför jag inte uppskattade den och vad det var för fel på mig.

Batman filmatiseringarna ser alla lite olika ut men följer den klassiska mallen att Bruce Wayne är en rik man som gör fantastisk mycket bra för samhället med hjälp av hans pengar och Batman är den som slår till mot kriminella med hjälp av våld. Han är god. Han och hans pappa har städat upp i de dåliga kvarteren och det är någonting som vi tänker är bra. Har någon frågat vad de som bor i dessa kvarter tycker? Inte förrän nu. 

Där fattiga får skulden för att de är just fattiga.

Arthur Fleck är en wannabe-stand-up-komiker och hyr-clown som lever fattigt tillsammans med sin mamma. Han lever ett tufft liv, med allt ifrån ungdomar som misshandlar honom, socialen som inte lyssnar på honom, deprimerad och lider av patologiskt skratt. Orsaken av det sistnämnda kommer fram mot slutet av filmen. Efter att ha fått sparken från jobbet, av orättvisa anledningar, blir han ännu en gång påhoppad av svinaktiga män i kostymer. Men istället för att ligga och ta emot som han tidigare gjort tar han saken i egna händer och männen dör. Han blir mer och mer den Joker som vi är vana att se.

Tre rika unga män har nu dött och Thomas Wayne kommenterar händelsen i tv-rutan med att hänvisa till att dessa män var goda och hade gjort rätt i livet. För de hade uppnått något. Det är fortfarande en ganska vanlig tanke, vad jag har förstått, i till exempel USA. Där fattiga får skulden för att de är just fattiga. Att de ska ta tag i sina liv med mera.

Jag gillar miljöerna, de skitiga och illaluktande platserna.

Sedan blir allt kaos. Människorna från de fattiga kvarteren börjar säga emot, använda sig av clown-symbolen som drog igång allt. Och mitt i allt finns Arthur. Han som startade allt men verkar inte alls politisk. Av alla slag han fått i livet, psykiskt och fysiskt, har han blivit en våldsam brottsling. Är det rättfärdigat? Jag vet inte. Lider vi tillsammans med honom? Jag har förstått att många gör det. Men jag vet inte om jag gör det. Faktiskt. Och jag må vara en dålig människa för det. 

Jag gillar miljöerna, de skitiga och illaluktande platserna. Joaquin Phoenix gör som alltid en bra roll och skapar Joker till en levande karaktär. Jag gillar idén med att vända på berättelsen och lyfta fram andra sidan från en annars välkänd berättelse. Sedan finns det saker jag inte gillar. En del av mig ifrågasätter lite varför de valt att göra honom till Jokern och använda sig av Batman-världen. När den kunde handlat om Arthur, en vanlig man som jobbar som clown. Hade de tjänat på det eller inte? Kanske inte och detta beslut ger karaktären och filmen lite mer djup. Vilket jag förstår, men det jag ofta gillar med skurkar är hur svart-vita de är och att jag inte vill eller behöver känna medlidande med dem. De är onda och låt de vara de.

De är onda och låt de vara de

Är detta en film för incels? Det är en diskussion som jag har sett då och då i olika flöden. Det är såklart svårt att veta vad som tilltalar olika människor. Vikten i denna film, varför den diskussionen har kommit, är karaktären Sophie som är Arthurs granne. Hon existerar för att vara en kärleksintresse – och som blir förföljd och till slut troligtvis dödad. Ingenting mer. Hon blir en förlängning av hans misslyckande. Hon är en rekvisita. 

Det finns också en scen som jag känner mig negativ till av flera skäl. Scenen som lockade mest skratt i biosalongen. Scenen med en kortväxt karaktär som inte nådde upp till dörren. Vad ville de säga med den scenen? Att det skulle vara kul? Är Arthur snäll mot de som är snälla mot honom? Att hans våld faktiskt har någon form av rättvisa. Det sistnämnda speglar dock inte vad som händer med just Sophie. Personen som absolut inte har någonting emot honom. En person hann knappt känner och har inte ens nekat honom.

I slutändan tyckte jag att Joker var okej. Den är visuellt snygg och jag vill poängtera hur bra Joaquin Phoenix är. Hans gestaltning och tolkning är jättebra. Om det inte vore för honom tror jag inte att folk hade fått samma känsla för den. Han är byggstenen för filmen. Trots detta så förstod jag inte magin som alla kände. Jag satt faktiskt uttråkad större delen av filmen. Ni som sett den och älskade den får gärna kommentera vad ni tyckte. Kanske kan se om den i framtiden och ändra min åsikt. Som jag gjorde med Mad Max: Fury Road. Ni som sett den men inte gillade den får självklart kommentera med vad ni inte gillade.