Jag rangordnar Jane Austens romaner

Jag har nu läst Jane Austens sex romaner och tänkte varför inte rangordna dem? Det kan bli kul! Börjar såklart med den minst bästa och fortsätter fram till min favorit. Allt för att skapa lite spänning. Men det finns ingen som är dålig, bara inte lika bra. 

Kommentera gärna om ni håller med mig eller tycker helt annorlunda. 

Jane Austen Northanger Abbey

6. Northanger Abbey

Det verkar som den här boken ställer folk i olika led. Antingen är det ens favorit eller ens minst favorit. I mitt fall är det det senaste. Det är hennes första roman, men som publicerades efter hennes död. Vill ändå säga att övning ger färdighet. Mitt problem, eller problem och problem är det kanske inte, men det är nog ändå att både Catherine och Henry är så fruktansvärt tråkiga. Samt att Catherine är så himla naiv. Vakna kvinna, vakna! Mitt i allt väljer också Austen att slänga in gotiska inslag som kommer hejvilt in i bilden.

Jane Austen Mansfield Park

5. Mansfield Park

Här har vi ännu en bok som en antingen älskar eller tycker lite mindre om. Och det beror också på att jag tycker att huvudkaraktären Fanny Price är tråkig. Austen skriver sina kvinnliga karaktärer som väldigt starka, men Fanny är tvärtom och väldigt ängslig, rädd och vill inte alls vara i centrum. Edmund som är hennes kärleksintresse är väl helt okej. Hon slutar aldrig älska honom, vilket är väldigt fint, men tyvärr ger mig ingenting. Kanske främst för att slutet är så himla abrupt och plötsligt älskar han henne också.

Jane Austen Emma

4. Emma

Emma Woodhouse går lite emot alla andra kvinnor i Austens romaner. Hon är faktiskt väldigt rik och män står i kö för att gifta sig med henne. Men hon är också väldigt dryg och tror inte alls på kärleken. Trots att hon lever för att para ihop andra. Men plötsligt, pladask, så finner hon såklart kärleken mitt framför ögonen på henne. Mr. Knightly som är mannen i romanen är nog en av mina absoluta favoritmän. Han är så rolig och väldigt bra motsvarighet till just Emma.

Jane Austen Pride & Prejudice

3. Sense & Sensibility

Den här boken är fylld av kärlek och skitstövlar till män. Och har inte vi alla möt dessa män någon gång i våra liv? De har i alla fall systrarna Elinor och Marianne Dashwood. Först har vi Elinor som älskar Edward Ferrars men han är förlovad med en annan. Sedan har vi Marianne som väntar på att hennes älskade Willoughby ska höra av sig… men han är såklart en skitstövel. Som sagt det är så mycket olycklig kärlek här som får mitt hjärta att brista.

Jane Austen Persuasion

2. Persuasion

Jag fullkomligt älskar kärleken mellan Anne Elliot och Wenworth. Den känns så äkta på något sätt. Anne som blev övertalad att säga nej till Wenworth och deras kärlek möter honom nu sju år senare och hon älskar honom lika mycket som förr, men han låtsas inte om henne. En kan liksom känna Annes kärlek för honom och hur jobbigt det är när han visar intresse för andra kvinnor runt omkring henne. Och sedan har Persuasion en hel del irriterande karaktärer som ändå är rätt roligt att läsa om.

Jane Austen Pride & Prejudice

1. Pride & Prejudice

Ingen är väl mindre förvånad än mig när det kommer till min favorit bland Austens romaner. Såklart det är kärleken mellan Elizabeth Bennet och Mr. Darcy. Det finns många anledningar till varför den här är min favorit. Först har vi Elizabeth som är min favorit bland kvinnorna. Hon är så fantastisk på många sätt och vis. Mr. Darcy är dock många fall en skitstövel, men ändå med ett hjärta av guld. Sedan har vi deras kemi som är helt oslagbar. Det finns liksom en anledning till varför den har levt vidare såpass länge.

vilken är din favorit av Austen?


Tidigare inlägg om Jane Austen:

Bokrecension | Northanger Abbey

northanger abbey

Titel: Northanger Abbey
Författare: Jane Austen
Serie: –
Genre: Fiction, Classics, Romance & Gothic
Sidor: 286
Publicerad: 1 november 2014 [December 1817]
Förlag: Vintage Classics
Land: England

No one who had ever seen Catherine Morland in her infancy, would have supposed her born to be an heroine.

Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag tycker om Northanger Abbey. En del av mig tyckte inte lika mycket om den som de andra böckerna av Jane Austen. Men sen kommer en annan del av mig som tyckte om den precis lika mycket. Jag har helt enkelt inte riktigt bestämt mig.

Catherine är på ett sätt väldigt älskvärd och jag fullkomligt älskar hennes diskussioner om böcker. Hon är också väldigt snäll, godhjärtat och fruktansvärt naiv. Det sistnämnda gör att jag går från att älska henne till att ogilla henne stundtals. Hon är så himla blind och ser inte alls det som är mitt framför henne. Hur människor i hennes närhet är helt dumma i huvudet – och inte alls så snälla som hon egentligen tror. Vill hela tiden säga åt henne att hon borde öppna ögonen, men det är svårt när en inte kan hoppa rakt in i berättelsen. Tyvärr.

Beware how you give your heart

Det här är en romantisk bok (som alla Jane Austens böcker är), men ledsen Henry Tilney är verkligen ingen Mr Darcy – och jag måste nog säga att han är den tråkigaste av männen i hennes böcker. Alltså de som är kärleksintressen till hennes kvinnliga huvudroller. Det som gör att Northanger Abbey står ut lite från de andra romanerna är att den är gotic och Jane slänger in spänning mitt i. Främst för att Catherine älskar spännande romaner så hon tror att det är något mystiskt som händer… Men det gör det inte, eller?

Kan vi förresten bara gå ihop och säga att John Thorpe är den mest jobbigaste karaktären någonsin? Kan han ta ett nej? Nä, det kan han tydligen inte. Vad är det med manliga karaktärer som tror att kvinnor spelar svårflörtade när de egentligen säger nej? Ja, jag tittar på er John Thorpe, William i Skam och så många fler. Bästa är att Catherine verkligen säger nej om och om igen utan att ge upp. Älskar’t!

★★★½