Om jag hade kunnat blunda, titta genom fingrarna, gömt mig bakom en kudde samtidigt som jag fortsatte att läsa Mitt liv som råtta hade jag gjort det. Det är ingen lätt bok att läsa för den har en viss brutala delar som beskrivs detaljrikt. Dock är det en historia som sätter sig och som känns viktig. Joyce Carol Oates har skrivit en berättelse som kommenterar rasism och lojalitet mot familjen. Trots att den utspelar sig på 90-talet är den lika aktuell idag, tyvärr. Den bygger mycket på den upprepande frasen ”pojkar är pojkar”. Tolvåriga Violet Rue Kerrigan älskar sin halvt dysfunktionella familj där lojaliteten är det viktigaste. Allt hon har…