Tova Randers firar sin födelsedag. Hon går på restaurang, hon dansar, hon följer med en man hem. Och blir våldtagen. Tova Randers bestämmer sig för att hämnas – hon ska våldta mannen och anmäla sig till polisen.

Här har vi en feministisk klassiker från 1970-talet som är lika aktuell i dag som då. Det är en berättelse om hämnd. Om skillnaderna i samhället. Om våldtäktskulturen. För är det inte intressant hur män inte kan våldtas, men hur många män tar sig friheten till att utgöra det dådet själv. Det är en intressant bok, och ibland väldigt obehaglig. Jag hade nog inte gjort som Tova, våld löser inte våld, men samtidigt ser jag upp till henne. Hon väljer att göra någonting. Kanske inte det rätta, men hon gör i alla fall något.

När hon går igenom vad som skulle hända om hon anmälde det så tar hon upp alla saker som människor tänker på. Vad de tvingas gå igenom. Om och om igen. Jag förstår att många inte anmäler. Och det gör det så sorgligt.

Men samtidigt blev jag lite besviken på den. Den var inte alls jag hade hoppats på. Tråkigt nog. Samtidigt som den gav mycket. Den är ganska svår att förklara.