• filmer

    And Then We Danced | Om dans och frigörelse

    AND THEN WE DANCED var Sveriges bidrag till en eventuell oscarsnominering. Det blev tyvärr inte så. Detta är en svensk film som egentligen är georgisk. Den lever och andas Georgien förutom när det strömmar Robyn och ABBA genom högtalarna. Att den utspelar sig i Georgien hör till historien. Det är nog inte enbart för att produktionen blir billigare eller att regissören Levan Akin har rötter därifrån.

    Den traditionella georgiska dansen ska uttrycka maskulinitet. Det finns inget utrymme för mjuka rörelser eller att visa sig svag. Merab är en av de som är med i danskompaniet och har dansat sedan han kunde gå. Han springer genom gatorna mellan restaurangen han jobbar på, familjen som inte har det bra ställt och danskompaniet. När huvudensamblén blir av med en medlem, efter kontroversiella handlingar, söker de en ersättare. Och in kommer även Irakli.

    Merab och Irakli faller för varandra nästan direkt. Från de första blickarna, från första beröringen har de ett vackert band. Ett band som i deras miljö inte får vara vackert. Utan det är fel, onormalt, fult och framförallt förbjudet. Dansen är deras passion, men samtidigt är den idén med vad de “borde” vara. Därför blir det en kärlekshistoria som vi vet inte kan sluta lyckligt. Men det är ändå vackert så länge det varar. 

    And then we danced har ett vackert bildspråk. Kameran följer karaktärerna och inte tvärtom. Alla närbilder skapar en intimitet mellan oss och karaktärerna. Samt mellan karaktärerna sinsemellan. Det känns rått, naket och äkta. Perfekt för kärlekshistorien, och frigörelsen av sig själv och mot omgivningen. Dansen är ett fantastiskt komplement som verkligen pekar ut hur det “ska” vara och gränsen mellan det starka och det svaga. 

    Som den äldre damen bredvid mig sa så fort eftertexterna rullade och lamporna i salongen tändes: Väldigt fina personporträtt. Karaktärerna griper tag i en. Speciellt huvudpersonen Merab som vi får lära känna bäst. Vi känner med honom, genom dansen, familjesituationen, kraven och när han är fri i sig själv. Irakli är också en fint genomarbetade karaktär, men samtidigt vet vi inte lika mycket om honom. Jag tycker det är perfekt att det vi får läsa mellan raderna, och får lära känna honom i samma takt som Merab. Vi ser honom utifrån Merabs ögon, och inte mer. 

    Det är en väldigt vacker film om kärlek, heder och tradition. För dig som gillar coming-to-age-filmer med hjärta, dans i fokus och förbjuden kärlek.

    Titel: And Then We Danced
    Medverkande: Levan Gelbakhiani, Bachi Valishvili, Ana Javakishvili
    Längd: 1 h 53 min
    Land: Sverige, Georgien, Frankrike

    Regissör: Levan Akin
    Genre: Drama, Romance
    Premiär: 2019
    Bechdel test: Icke-godkänd
    Mitt betyg: ★★★★

  • filmer,  listor

    De bästa filmerna från 2019 som jag sett

    DET ÄR 2020, och här kommer första listan där jag kommenterar hur 2019 var i form av listor kring filmer, tv-serier och böcker. Bland annat. Först ut är de bästa filmerna från i år – som jag har sett. Totalt har jag sett, i skrivande stund, 26 filmer från 2019. Är lite besviken att jag inte sett Once Upon a Time in Hollywood som jag såg fram emot så mycket. Speciellt med tanke på att Tarantino är en favoritregissör hos mig. Får helt enkelt se den i år istället. Antar att den kommer rubba denna listan. Men just nu ser den ut såhär!

    10. It Chapter Two

    It Chapter Two är en av de största besvikelserna förra året. Kanske tråkigt att den är med på listan då, men antar jag gillade den ändå. Den har samma problem som tv-filmen och boken som jag inte vill anklaga den för. Nämligen att jag inte bryr mig så mycket om de vuxna. Den är inte lika läskig som den första, och blir självklart när en läskig scen kommer. Upprepande koncept, men ändå en okejbra film som blir på plats 10. Bill Skarsgård är lika bra som Pennywise och det är kul att se honom.

    Läs recensionen här!

    9. Captain Marvel

    Att ha en film jag är kluven till på plats nio må vara konstigt. Ingen bra start på den här listan. Grejen med Captain Marvel är att jag vet inte om jag gillar den eller jag gillar grejen med den. Som ett svar på alla idiotiska människor som bestämde sig för att avsky den innan den kom ut för att den handlar om en kvinna som är superhjälte. Men samtidigt är den bra, lättsam, rolig, Brie Larson är fantastisk och katten är förbannat söt. Men den har exakt samma problem som alla Origin-filmer – att den ska förklara allt som vi någonsin har frågat oss, men som vi egentligen inte vill eller behöver veta.

    Läs recensionen här!

    8. Spider-Man: Far From Home

    Tom Holland har tagit Spider-Man till en helt ny nivå i min mening. Tack vare honom är Spider-Man en karaktär vi bryr oss om, vill krama vid ledsamma stunder och skratta tillsammans med. Far From Home har tyvärr inte samma känsla om Homecoming som är överfylld med tonårsromans, tonårsproblem och roliga skämt. Jag saknar det. Samtidigt är denna mer djup och handlar om att Peter växer upp. Blir en egen karaktär. Det gillade jag.

    Läs recensionen här!

    7. Avengers: Endgame

    Slutet är här. Slutet för Avengers är här. En berg-och-dalbana i känslor och actionsscener som man inte ville skulle ta slut. Men som tyvärr gjorde det. Men med ett mäktig slut, och allt avslutades med en stor smäll. Det tråkiga med Endgame var att den inte hade lika mycket att kämpa för som i Infinity War. Vilket låter helt sjukt med tanke på var de startade. Men eftersom det var sista filmen och vi hade en aning om hur den skulle sluta. Riktigt bra film dock och jag ser fram emot att kunna se den flera gånger igen.

    Läs recensionen här!

    6. And then we danced

    And then we danced fick tyvärr inte sin nominering till en Oscar. Den var Sveriges nominering som film, och kanske den mest osvenskaste filmen på länge. Om det ens är ett begrepp. En fruktansvärt vacker film som utspelar sig i Georgien. Om dans, frigörelse och kärlek. En liten kronjuvel bland filmer som jag hoppas flera har sett – eller kommer se.

    Recensionen kommer imorgon!

    5. Star Wars: The Rise of Skywalker

    Det är flera saker som jag tyckte mindre bra om i The Rise of Skywalker. Men till största delen är jag nöjd. Det bjöds på några fina scener, fartfyllda actionscener och nostalgi för Star Wars. En film som jag tror jag behövde just då. Ibland vill man bara sätta på en film och bara ha ett stort äventyr framför sig. Och det var precis det jag fick.

    Läs recensionen här!

    4. Parasite

    En mörk och bisarr komedi med avstamp i klasser och skillnader mellan de två. Fast utan att ha en långdragen och tråkig konversation om det är det en stundtals obehaglig film som visar hur stor den är och vad folk är beredda på att göra för att ha det bättre. Den har ett intressant tempo som börjar som en lättsam film till att successivt trappas upp till att bli en thriller med allt obehag. En film man absolut inte glömmer direkt.

    Läs recensionen här!

    3. The Lighthouse

    Det bästa sättet att beskriva Robert Eggers nya film, The Lighthouse, är att vända sig till min vän som beskrev den som en mardröm man inte ville skulle ta slut. Den är rå, naken och man har ingen aning om var den tar oss eller till vilken gräns. Riktigt imponerad av Eggers och ser fram emot vad han gör nu. Hur han toppar både The Witch och The Lighthouse.

    Läs recensionen här!

    2. Midsommar

    Midsommar är en skräckfilm i min smak. Inga jumpscares och mer en obehaglig ton som kryper upp på dig. Perfekt för sommarbion när den kom och jag ser fram emot att se den igen. Fylld av planteringar och att ge oss ledtrådar vart den var påväg. Kul att se allt tillsammans igen. Otroligt obehaglig i sommarsolen och klaustrofobisk trots öppna landskap. Kan varmt rekommendera denna film med extremt bisarra inslag.

    Läs recensionen här!

    1. Marriage Story

    En kärlekshistoria och inte alls en kärlekshistoria på samma gång som tog hela världen med storm – inklusive mig själv. Gillade enkelheten med den. Det var inte krusiduller eller överdrivna scener utan bara två människor som har älskat varandra, men att kärleken nu inte fanns där längre. Adam Driver och Scarlett Johanson är fantastiska i sina roller och det var nästan självklart vilken film som skulle bli årets bästa film för 2019.

    Läs recensionen här!