Filmrecension | Guardians of the Galaxy Vol. 2

Regissör: James Gunn Medverkande: Chris Pratt, Zoe Saldana & Dave Bautista Genre: Action, Adventure & Sci-Fi Längd: 2h 16 min Premiär: 2017 Land: USA

Handling,

The Guardians of the Galaxy-gänget måste kämpa för att hålla ihop i sin nya familj när de ännu en gång hamnar i ett äventyr och mysterium om Peter Quills bakgrund och föräldrar.

Jag tycker,

Det var ett tag sen jag såg första filmen och vet inte riktigt vilken som är den bästa av de två. Minns att första var bra, och rätt underhållande. Tror att Guardians of the Galaxy Vol. 2 är på både sätt bättre och sämre än dess föregångare. Den är mer humoristisk men med en tunnare handling. Däremot istället för att få en introduktion av varje karaktär kunde vi direkt hoppa in i storyn och karaktärerna. Vilket i alla fall jag uppskattar.

Varje karaktär är så himla charmiga och det är superhärligt att titta och bara se hur de munkäftar med varandra. De har gått från bekanta till vänner till en härlig familj. Den svagaste karaktären i min mening är Peter Quill som ska vara huvudkaraktären, antar jag. Då det handlar om honom och hans bakgrund. Alla karaktärer kompletterar varandra. Drax som säger som det är, Rocket som är både smart och kaxig, Groot som numera är baby Groot och hittar på hyss hela tiden. Samt Gamora som någon form av stabilitet.

”There are two types of beings in the universe,
those who dance, and those who do not.”

Tyvärr blir Guardians of the Galaxy Vol. 2 väldigt förutsägbar. Vi förstår vad filmen handlar om och vilken riktning den ska ta redan från första sekunden. Att det kommer bli en film om Peter Quills och hans pappa. Vi förstår också den så kallade tvisten direkt. Känner också att den försöker vara så himla känslosam om och om igen. Men den lyckas inte komma till den punkten där det faktiskt blir känslosamt för oss tittare. Den enda gången jag känner den där känslan som de nog vill att vi ska känna är när Yondu är med. Tyvärr är ju också det rätt förutsägbart att det ska bli hela den grejen med att även om han var Quills biologiska pappa så var alltid Yondu hans riktiga. Fint men förutsägbart.

I slutändan är den rolig, hyfsat underhållande men ingen film jag i slutändan kommer minnas. Speciellt inte för dess dramaturgiska handling. Däremot kanske karaktärerna för dem är härliga och karismatiska. Däremot musiken; den är fortfarande nästan som en egen karaktär. Underbart härlig ändå.

★★★