Bästa manus de senaste fem åren

Det är ett samarbete med bloggarna ElsaEmelieFeliciaSara och Lovisa

Snart är det dags för Oscarsgalan! Det ska bli så roligt och se vad som vinner. Det sätter lite vilka filmer jag kommer att försöka se under året (om jag inte redan lyckats se dem). Eftersom veckans tema är manus så väljer jag att gå igenom de fem senaste vinnarna inom den kategorin (original inte adapted) och vad jag tycker om dem – om jag har sett dem.

Spotligt, 

den här har jag faktiskt inte hunnit se än. Eller ja hunnit låter ju hur dumt som helst. Har ju ändå gått ett år. Men det har helt enkelt bara inte kommit upp. Men jag vill verkligen se den. Det är den som har högst metascore av de på listan, om det säger någonting. Den handlar om hur tidningen Boston Globe undersöker och skriver om mörkläggningen av övergrepp på barn inom den katolska kyrkan. Den är baserad på en sann historia.

Birdman, 

Den här filmen är lite speciell pga den är mer eller mindre en scen. Det är skickligt kameraarbete + redigering men även manuset. Att allt ska fungera ihop och flyta samman. Den handlar om en man som jobbar på en broadwayshow och handskas med sitt liv som nu ganska misslyckad och bortglömd skådespelare. Det som är bra med den här är att Keaton spelar huvudrollen. Just för att han spelar en karaktär som mycket väl skulle kunna vara han själv.

Her, 

Jag och min sambo hade sett fram emot den här filmen länge när den kom ut. Visades dock att den inte visades i vår stad så fick åka hem till Göteborg för att se den. Och den var riktigt bra! Her handlar om en ensam man som utvecklar en slags relation med ett operativsystem. Det som är bra med den här är att den fungerar på många olika plan. Visst, jag brukar inte bli kär i Siri-liknande system. Men brevvänner?  Folk man endast chattar med? Ja, ni förstår. Bra film om ensamhet och att vilja ha någon.

Django Unchained, 

Tarantinos andra film som vunnit bästa manus. Den tidigare är Pulp Fiction som jag tycker är mycket bättre. Känner för att Django Unchained inte är hans starkaste film. Den är dock en bra hämndfilm, men om en ska fortsätta jämföra med hans andra filmer är den en sämre version av Inglourious Basterds. Den handlar om en tysk prisjägare och en frigiven slav som försöker rädda sin fru från en plantageägare.

Midnight in Paris, 

Det är är min favoritfilm av Woody Allen. Den handlar om ett par som åker till Paris. På nätterna finner mannen, som är en nostalgisk författare, en väg till 1920-talet där han får träffa alla sina gamla idoler. Jag förstår verkligen huvudkaraktären. Hur mycket jag själv romantiserar Paris och 20-talet också. Det är väl så att en tänker på vilken tid är bäst. När skulle en vilja leva om fick välja själv? Men sen kommer på att ens egna liv och nuet är bäst. Gillar den här starkt!

Du kanske också vill läsa

3 kommentarer

  1. Spotlight har jag velat se så länge nu, hade glömt bort att den existerade lite grann bara, men nu fick jag en liten påminnelse 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *