Hur kan en bok som fångar in mig direkt bli en besvikelse och lämna mig helt tom efteråt? Första kapitel i Anders Roslunds deckare Jamåhonleva tog mig med storm. Sedan direkt på andra kapitlet tappade den mig totalt.  Vi kastas in i berättelsen om en flicka som precis fyllt fem år. Hon är omgiven av familjemedlemmar – men ändå så ensam. Det är en otroligt stark inledning på den bok. Och jag kände direkt att jag skulle älska denna bok. Men tyvärr blev det istället tvärtom. Redan direkt hoppar den fram i tiden, sjutton år, och polisen Ewert Gren blir påmind om händelsen med flickan när ett inbrott sker i samma…