-
Filmdagboken | Mars ’19
När jag skulle börja detta inlägg trodde jag att vi knappt hade sett några filmer i mars. Klarade inte av mitt filmmål med de jag ville se under månaden. Tyvärr. Och därför kändes det som jag inte hade sett någonting. Men det visade sig att jag hade sett elva filmer och det är lika många som i februari. Blir enkelt ett flertal när vi börjar se James Bond lite lätt.
Daniel Craig är James Bond i Casino Royale. Foto: Columbia Pictures 17. The Mighty Ducks
Väldigt gullig barnfilm om hockey. Om en man som slutade spela hockey efter misslyckats med en straff som barn och nu avskyr sporten men tvingas tillbaka som tränare. Och om barnen som knappt kan stå på ett par skridskor. Väldigt klassisk Disneyfilm från tidigt 90-tal. Skådespeleriet var inte toppen, och många saker var ologiskt men det är ändå en söt barnfilm. | ★★½
18. Casino Royale ♲
Första James Bond filmen med Daniel Craig och första filmen jag såg. Mest på grund av Mads Mikkelsen såklart. Gillar den här mycket. Den ger en bra ton till de kommande filmerna. Och jag tycker Craig är väldigt bra i rollen som James Bond. | ★★★★
19. Quantum of Solace ♲
Efter en stark inledning med Casino Royale hade ju en hoppats på mer. Men denna film ger inte mycket. Tycker att problemet och skurken är ganska ointressanta och rent ut sagt tråkiga. Och det är ofta själva motparten till Bond som jag tycker är intressanta och gör själva filmen. Att missa det här blir därför en stor grej. | ★★½
20. Skyfall ♲
Gillar att vi får reda på mer om James Bond i denna film. Han är ändå ett mysterium. Samma sak med M som är en helt fantastisk karaktär. Hon kommer vara saknad som bara den. Och jag bara älskar ledmotivet av Adele. | ★★★½
Johnny Depp spelar Willy Wonka i Tim Burtons adaption av Roald Dahl boken. Foto: Warner Bros. Pictures 21. Charlie and the Chocolate Factory ♲
Lite tråkigt att se den här filmen i vuxen ålder för jag minns att jag tyckte mer om den. Men alltså, den är fortfarande söt och gullig och allt det där. Men bara inte lika magisk som jag en gång tyckte. Älskar dock såklart Freddie Highmore, som vanligt. | ★★½
22. Isn’t It Romantic
Skrev en recension om den om hur jag blev förvånad kring att jag faktiskt gillad den. Att den driver med alla filmer inom genren men på ett smakfullt och inte på ett parodi sätt. Vilket jag uppskattar. | ★★★
23. Dr. No ♲
Efter att ha sett några av de senare filmerna av James Bond kände vi för att börja om från början och såg första med Sean Connery i spetsen. Den är löjlig och ganska sexistisk men det är något med dessa gamla filmerna som är ändå charmiga och bra. | ★★★½
24. From Russia with Love ♲
Vi fortsatte med nummer två när Bond åker till Ryssland. Den är verkligen i sin tid med själva handlingen i det kalla kriget. Ryssland är bovarna och det är gamla spion-grejer (i brist på bättre ord) och i jakt på avkodningsenheten som alla vill åt. | ★★★½
I Lord of Chaos följer vi Euronymous under tiden som Mayhem blev till. Foto: 4 1/2 Film 25. Lords of Chaos
Det här är alltså filmen om det norska bandet Mayhem, kyrkbränderna och Black Metal. Johan är insatt i denna historia och att därför fick jag ständigt höra hur det egentligen gick till under tidens gång. Tycker den var en svag film för den inte visste vad den ville. Vad som skulle fokuseras på och hur de gjorde om personer till att vi skulle gilla de mer eller mindre. | ★★
26. Until the Light Takes Us
Efter att ha sett Lords of Chaos blev det såklart dokumentären om liknande ämne. Om Black Metal och personerna som var med eller som är stora i genren. Men här visste den verkligen inte alls vad den ville. Ännu mindre än i Lords of Chaos. Skulle det handla om att Black Metal inte är kommersiellt? Kyrkbränderna som skedde? Eller Varg Vikernes och hans galna teorier och monologer? Det kändes som att skaparna tycker att dessa personer är så himla coola och inga problem med deras teorier eller att Varg satt inne för mord. De diskuterar även ett annat mord som om det vore coolt, och inte minst visar de bilder från Pelles självmord. Kändes inte superbra enligt mig. | ★½
27. The Village
Jag lyssnade på Intresseklubben Antecknar poddens avsnitt om M. Night Shyamalan och blev genast sugen på att se om Signs. Men eftersom jag inte sett The Village tyckte Johan att vi skulle se den istället. Jag har hört väldigt blandat om den, men tyckte nog ändå den var bra. Gillade nog mer idén än utförandet. Men tycker fortfarande att den var intressant och gillade alla twistarna som kom. | ★★★
Månadens bästa film blir Casino Royale och den sämsta blir Until the Light Takes Us som bara kändes förvirrande och fel. En helt okej månad när det kommer till film. Förutom att jag inte klarade mitt lilla mål.
Totalt antal filmer: 11
Filmer jag sett tidigare: 6
Filmer jag sett på bio: 0
Antal dokumentärer: 1
Medelbetyg: 2,86 -
Filmrecension | Isn’t It Romantic?
Dags att recensera Isn’t It Romantic? Filmen jag har hört väldigt bra om, men var väldigt skeptisk till. Att se romantiska komedier är för mig någonting som en gör i hemlighet. Det är lite pinsamt. De är varken superbra eller kreativa. Men jag ser de ändå. Då och då. Det finns ett flertal romcom som leker med sig själva och bryter det traditionella berättar dramaturgin som de så ofta har. Men det är nog få (som jag har sett i alla fall) som driver så mycket med sig själva som den här. Utan att det blir en dålig komedifilm med dålig eftersmak som till exempel Date Movie.
Natalie vaknar upp i en värld där den snygge och rika mannen plötsligt vill ha henne. Foto: Michael Parmelee/Warner Bros Handling,
Den cyniske arkitekten Natalie har varken tid eller lust med kärleken. Hon kan berätta i timmar om varför romantiska komedier är skit och lurendrejeri. När hon blir rånad i tunnelbanan vaknar hon upp efter en hård smäll och inser att hon har fastnat i en rosa skimrande romantisk komedi.
Jag tycker,
Romantiska komedier har en tendens att vara väldigt förutsägbara, och jag säger inte att Isn’t It Romantic? inte är det. För det är den. Till en viss gräns. Vi börjar direkt känna att den snygge rike mannen som hon tror är lösningen på att komma ut ur romcoms-helvetet inte är den rätta. Utan istället är det möjligtvis bästa vännen som hon har bortsett från i brist på tron på kärlek (och sig själv). Men ju mer tiden går är det kanske istället klart att det är möjligtvis inte heller han som är den rätte, eller i alla fall inte lösningen. Utan det är hon själv. Summan av kardemumman är helt enkelt att det är ingen idé att jaga en kärlek om du inte älskar dig själv först. Vilket är gulligt och sant. Men ändå blir jag lite besviken.
Jag gillar verkligen hur de väljer att göra narr av sig själva. På ett smakfullt sätt. Hur hon plötsligt har de galna men fina kläderna och hattar. Hur den vackra modellen fastnar för den alldagliga pojken. Att hela New York hamnar i ett skimrande ljus med blommor och glada människor överallt. Klädmontage, låten A Thousand Miles startas igång om och om igen och den evige överblicken på en taxibil och sedan över hela New York. Hur många gånger har vi egentligen sett exakt samma bild?
Natalie börjar slitas mellan den snygge pojkvännen och hennes bästa vän. Foto: Michael Parmelee/Warner Bros Passar för dig som vill ha en charmig kärlekshistoria
Blev genast intresserad första gången jag såg en trailer och tänkte detta passar mig när jag kan se den själv och bara behöver någonting lättsamt. Och det var precis det jag gjorde en lördagsmorgon i samband med min frukost. Tyckte det passade sig utmärkt. Det är en väldigt charmig historia. En färgglad sådan med mycket härliga scener. Hade väl önskat att ha den obligatoriska gråtscenen där varken jag eller huvudkaraktären kan hålla tårarna inne. Riktigt så blev det inte. För den är gullig och sockersöt. Utan något direkt djup.
Regissör: Todd Strauss-Schulson Medverkande: Rebel Wilson, Liam Hemsworth & Adam Devine Genre: Comedy, Fantasy & Romantic Längd: 1h 29 min Premiär: 2019 Land: USA Betyg: ★★★
