De dubbelt så bra är en del av Bonniers Årets Bok. Klicka här för att rösta på den.

TIDIGT 1900-TAL. Två ynglingar växer upp på olika håll i Sverige. Arvid söker sig norrut med sin pappa för att arbeta i skogen. Ragnar drömmer om en karriär i det militära, och när finska inbördeskriget bryter ut rymmer han hemifrån och ansluter sig till den Svenska Brigaden för att besegra ”de röda”. Någonstans på vägen flätas deras öden samman. Arvid tvingas lämna sitt arbete när fackföreningen utlyser blockad. Ragnar kommer hem från kriget och fryses ut på den ena arbetsplatsen efter den andra, eftersom han slagits på ”fel” sida i Finland. Arvid och Ragnar blir strekjbrytare, i en tid när motsättningarna hårdnar, arbetslösheten stiger och nöden är stor. Berättelsen slutar i Ådalen, och skildrar ett stycke svensk historia från ett nytt och oväntat perspektiv. 

De dubbelt så bra har en sådan extremt stor potential. Som inte riktigt den fyller upp. Jag väger mellan att ge den en trea och en fyra, men landar tyvärr på en trea. Vilket är tråkigt, för jag vill så gärna tycka om den. Bengt Ohlsson har till stor del vävt ihop svensk historia och hbtq på ett fantastiskt sätt, och det känns nästan som han snubblade på mållinjen.

Början är fantastisk. Att få läsa om Arvids situation hos sina släktingar i väntan på att hans far ska komma tillbaka och hämna han och lillasystern. Den hemska situationen som han bara vänjer sig vid för han inte vill vara i vägen och inte vara till en belastning. Hur han arbetar sedan med sin pappa som leder upp till skadan där han möter Ragnar. Ragnar som drömmer om att bli militär och göra en nytta. Deras relation i början, som drivs av nyfikenhet, vänskap och en känsla av förståelse, är vacker. Den är också extremt förbjuden.

Sedan tappar boken det. Det är när det sker ett tidshopp som jag tycker vi förlorar lite av den känslan som var innan. Denna del är mycket kortare än den första och ärligt talat hade jag nog hellre sett att den inte alls fanns med. Det räckte med första delen och vi behövde inte detta.

Älskade också att läsa om syskonrelationen mellan Arvid och Erika, och jag blev såklart extremt berörd av hans kärlek för sin syster. Samt en sorg i mitt hjärta för hur de inte var med varandra.